Hur ett sjukhem blir ett spökhus mitt i natten

Hon har just fått information från arbetskamraten Pernilla som jobbat kvällen på det lilla sjukhemmet där Kajsa nyligen fått anställning. Det blir det tredje nattpasset på den nya arbetsplatsen. Det skall nog gå bra i natt också tänker Kajsa för sig själv. Pernilla har givit en bra avrapportering vilka som skall ha nattmediciner senare och det ser ut som om det kommer att bli en lugn natt.
Sjukhemmet är beläget i ett "bättre" villaområde nere vid Baggensfjärden i Saltsjöbaden med en sluttande strandtomt. Själva huset är mycket stort och har två våningar och på baksidan är det ett stort panoramafönster på varje våning som vetter ut mot Baggensfjärden. Ett alldeles utmärkt hus att ha ett privat sjukhem i med andra ord. Det är sensommar natt och mörkret börjar sänka sig över Saltsjöbaden.
Kajsa går runt från rum till rum och hälsar på de gamla. Vissa skall ha mer hjälp än andra under natten. Alla ligger i sina sängar och det verkar bli en lugn natt som det ser ut. Kajsa känner sig nöjd med det och släcker i rummen efter att ha önskat de gamla en god natt. Hon går ner på nedervåningen och känner på bakdörren och den stora massiva träporten på framsidan. Det är låst överallt. Det visste hon ju redan då hon själv låste efter Pernilla då hon gick för kvällen. För säkerhets skull tänkte Kajsa...
Hon går upp för den vackra breda utsirade trappan till första våningen och sätter sig i en liten soffgrupp vid en golvlampa. Här har hon tänkt tillbringa den tiden då hon inte var inne och hjälpte de gamla. Kajsa har tagit med sig sin väska med frukt och ett par smörgåsar samt en mugg kaffe nu när hon skall gå igenom dagboken och läsa om de tidigare nätter då hon varit ledig för att se nätterna varit om Karin varit lugn och legat i sin säng eller om hon varit upp och stökat som hon kunnde göra vissa nätter.
Klockan hade hunnit bli 24.00 och de gamla sov tryggt i sina sängar. Kajsa hörde tydliga snarkningar från rummen. Det skulle bli en lugn natt och Kajsa kännde sig lättad...
Efter att ha setat och läst i rapportboken så tänkte Kajsa att hon skulle gå ner till entrén och ta kvällens först cigarett.
Kajsa tog upp ett cigarettpaket röda Prins ur fickan och tände den och dra ett njutningsfullt halsbloss på cigaretten. Allt är helt tyst i det stora huset. Man skulle kunna höra en knappnål falla tänkte Kajsa och log för sig själv.
Plötsligt hör Kajsa en hög smäll och som en reflex ställer hon sig snabbt upp och undrar vad i hela fridens dar var detta. Minuten senare svartar det i hela huset.
Kajsa släcker snabbt cigaretten och känner hur hon fylls av stress och panik. Nej snälla låt inte detta ske! Någon plan för hur man skulle gå till väga om det hände något liknande det hade hon inte sett någonstans bland de pärmar som fanns inne i jourrummet där sjuksköterskorna brukade ha sitt kontor dagtid. Kajsa tittade ut och såg att hela villaområdet var drabbat. Tänk om någon ting skulle hända med de gamla som hon blivit satt att hjälpa under natten! Plötsligt hoppar hon till då hon hörhårda smällar mot ytterdörren alldeles där hon står. Kraftiga smällar så det dundrar i hela sjukhemmet... Nu blir Kajsa rädd på allvar och känner att paniken börjar överskölja henne... VEM I HELA FRIDENS DAR står utanför och sparkar våldsamt på dörren mitt i natten och under ett strömavbrott!
Inte en chans att hon öppnar dörren mitt i natten för någon. Det vet hon också att hon inte får göra. Hon tänker att det är fredagsnatt så det kan vara någon som har tagit ett glas för mycket som förirrat sig in på tomten eller någon som gått fel i mörkret. Ingen som ropar utanför bara dessa höga smällar som om någon står och sparkar utifrån som ekar i hela huset.
Tänk om någon av de gamla vaknar och försöker gå ner för trappan i mörkret tänker Kajsa med ett hjärta som bultar av skräck.
Hon måste ta sig till en telefon någonstans i huset och kommer på att telefonen i köket står bra till om hon bara kan ta hjälp av stjärnljuset som lyser in genom fönstret.
På något konstigt sätt så lyckas Kajsa slå telefonnumret till en av sjuksköterskorna som jobbar på sjukhemmet genom att delvis gissa sig till var siffrorna sitter på den gamla knapptelefonen och delvis lite ledljus från stjärnorna på himlen. Kajsa var tveksam om det skulle lyckas när hon vara gjorde det på känn utan att kunna se om det var rätt siffror hon tryckte ner. Snälla snäll låt det bli rätt nu tänkte Kajsa. Den här telefonen är min enda chans att nå ut!
Till sin stora tacksamhet hör hon att signalerna går fram i luren. Men har hon kommit rätt? Elisabeth svarar sköterskan på andra änden och Kajsa drar en lättad suck...
- Hej! Det är Kajsa det är strömlöst här på sjukhemmet! Det har varit någon här som stått och sparkat på porten också så det tjongade i hela huset.
- Men fy vad otäckt! Så det är någon utanför också! Jag skall ringa elbolaget på en gång. Gå och sätt dig någonstans där du känner dig trygg fram till att strömmen kommer tillbaka sa Elisabeth...
Sparandet på dörren hade nu upphört som tur var och Kajsa kände att pulsen började gå ner igen efter samtalet med Elisabeth trotts att det fortfarande var svart i hela huset.
Kajsa trevade sig med händerna längst väggarna för att ta sig ut i entrén igen.
Kajsa funderade på om hon skulle tända ytterligare en cigarett men hon äktade sig mitt i rörelsen då hon skulle stoppa ner handen i fickan för att plocka upp paketet, " Tänk om jag skulle tappa glöden och få eldsvåda här också" så hon ändrade sig snabbt.
Efter en kvart så sprakar det till och strömmen har kommit tillbaka.
En stor lättnad sprider sig inom Kajsa.
Äntligen ljust!
Kajsa fortsätter att arbeta resten av natten men förbli allt bra skakis i sina ben resten av natten då en sån här sak inte går spårlöst förbi den som drabbas av något riktigt läskigt mitt i natten i ett stort hus vid vattnet i Saltsjöbaden. Vem det var som sparkade på porten strax efter strömavbrottet det kom aldrig fram.
Vem tror du att det var?

Helene

Kvinna 59 år som alltid tyckt om att skriva i dagboks form genom åren. I tonåren vlev jag godvän med en klasskamrat som tyckte om att berätta påhittade historier. De handlade mest om skräck ock om djur. Det blev till en lek mellan oss att överträffa varandra i historie berättandet och i bland fylla på där en historie slutade. Allt eftersom åren gick och vi fick nya intressen och nya vänner så skiljdes våra vägar tillslut. Det hade såtts ett litet frö hos mig som sedan funnits hela livet. Mvh HS
Helene är medlem sedan 2016 Helene har 2 publicerade verk