I drömmen

Hostan tycks aldrig vilja dämpas, för var dag som går känns den värre. Jarit låg stillsam i sängen, svetten rann fastän det var vinter ute. I ett sista samlat försök misslyckades han med att ta sig ur sängen. Alla dessa kvinnor som springer med vatten och passar upp honom hade gjort honom irriterad, han ville visa att han var stark nog att klara sig själv, han var då inget litet barn. Dörren öppnades i en hast, Jarit kunde se två kvinnor komma in men han kunde inte urskilja vilka det var.
- Såja, drick nu det här så ska den där ilskna hostan gå över, sa en ljuv röst.
Ljudet av kvinnoröster gjorde att han nåddes av ett oerhört lugn, han hade svårt att hålla uppe ögonen. Snart somnade han. I sina drömmar red han över öppna landskap, deltog i ett stort slag, kysste sin kärlek för första gången men han hade också oroande drömmar, han såg sina bröder bli tillfångatagna av Kristallsoldater, bortförda till den Mörka Grottan. I en dröm, som kändes väldigt mycket som verklighet träffade han en äldre man, han sa till Jarit att han skulle vänta och mannen skulle komma till honom, det var viktigt, han sa aldrig varför… Denna drömmen hade han haft upprepade gånger sedan han blivit sjuk.
- Känn på hans panna Lile, jag är rädd att han inte kommer att klara natten.
Jarit undrade vem de pratade, inte kunde det vara han, han var ju ute på gården och lekte med sin yngre bror, han lät alltid sin bror vinna när de brottades, han lyste upp så och sedan sprang han in till mor med ett triumferande leende. Senare när deras fader kom hem från smedjan, hoppade han upp i hans stora famn, berättade hur han skulle bli precis lika stark som Atarki, den stora kämpen från Agers rike, som enligt historien stoppat en hel armé genom att bara stampa med sina fötter.

Skriven av: Joakim Johansson