I en annan av världar part 10

Ylva

Tåget dundrar in på Stockholms central och stannar med ett ryck.
Jag kan inte låta bli att studera Hanna, hon sitter och biter nervöst på naglarna.
”Hanna, är du okej?”, frågar jag och lyfter ner väskorna.
”Nja..nej.”
Hon slokar lite.
”Jag har inte träffat pappa på..väldigt lång tid. Jag har varit bitter och arg på honom, vägrat prata med honom, vägrat hälsa på..”
”Och nu är du nervös.”
Vi kliver av tåget, men sedan vägrar Hanna röra sig så mycket som en millimeter.
”Ja..ja! Han kommer inte ens känna igen mig!”
”Jodå, det lovar jag. Och jag är rätt säker på att du inte behöver oroa dig. Han är din pappa. Ens pappa är alltid ens pappa, oavsett vad.”
”Jag antar det”, säger Hanna och börjar röra lite på sig. ”Det återstår att se.”
Jag tar hennes hand och håller den hårt ända tills vi kommer ut på parkeringen och ser oss om efter Glenns svarta Volvo.
Till min stora förvåning dyker han plötsligt upp bakom oss och Hanna spärrar upp ögonen.
”Hannie!”
Han fångar upp henne i en björnkram, hon stelnar till i hans famn.
Men sakta tinar hon upp, och jag kan riktigt se förvandlingen mellan förstenade Hanna och återföreningen mellan en vilsen dotter och en kanske ibland lika vilsen pappa.
När dom tillslut släppt taget om varandra sträcker han fram handen och hälsar på mig.
Det känns lite konstigt att vi hälsar så formellt på varandra när jag träffade honom så ofta när jag och Adam var mindre, men det var längesen nu och antagligen skulle det kännas lika konstigt om vi betedde oss som om vi fortfarande träffas regelbundet.
”Hur gick tågresan?”, frågar han senare när vi sitter i bilen och kör mot sommarstugan.
”Bra”, svarar Hanna. ”Känns skönt att komma bort.”
”Hur mår Maria då?”
Det är tyst en lång stund.
”Hon är sig lik.”, säger Hanna tyst.
Glenn nickar lite och är tillräckligt finkänslig för att inte fråga mer.
Vi åker ett bra tag innan Glenn svänger in på den lilla grusgången upp till stugan.
Jag kan se Adam och Lina ligga på en filt på framsidan med solen i ryggen.
När jag kliver ur bilen vänder sig Adam om och sätter sig upp, tar av sig solglasögonen.
”Hej tjejer!”
Jag vinkar och hjälper Hanna packa ur bakluckan.
”Kul att se er”, säger Lina som också vänt på sig.
”Detsamma”, ler jag.
”Jag har renoverat båthuset till en gäststuga så det är där ni ska sova, brudar.”, säger Glenn. ”Gå ni och gör er lite hemma stadda så äter vi lunch om en timme.”
”Okej”, säger Hanna och skiner upp i dagens första leende.
Vi tar packningen och jag följer efter Hanna när hon börjar gå nedåt sjön.
Precis vid vattenbrynet ligger det före detta båthuset, och när vi kommer innanför dörren är det så mysigt att jag verkligen ser fram emot att spendera några dagar här i Stockholm.
Tänk, en stuga precis vid vattnet!
Hanna verkar tänka likadant.
”Nu kan vi nakenbada mitt i natten”, säger hon glatt. ”Vi behöver inte ens gå ut genom dörren, det är bara att klättra ut genom fönstret så har vi vattnet där.”
Vi skrattar lite och börjar hänga in kläderna i garderoben.
Till skillnad från dom flesta gäststugorna så har inte den här en gammal skamfilad våningsäng utan en nybäddad dubbelsäng och en enkelsäng precis bredvid fönstret.
Bäddlakanen är ljust lila med blåa blommor och luktar tvättmedel.
”Vi kommer få det helmysigt här!”, säger jag nöjt.
”Definitivt. Tror du vi kan nakenbada i dagsljus också?”
Jag skrattar igen och börjar knäppa upp knapparna i min kortärmade skjorta.
Hanna kommer fram till mig och drar sakta av mig den.

”Du är så fin.”, säger hon ömt.
Jag pussar henne på kinden och låter resten av kläderna falla till golvet.
Redan innan Hanna fått av sig sina byxor har jag slått upp fönstret och klättrat ner i vattnet.
”Det är jättevarmt och skönt”, ropar jag och Hanna kommer klättrandes efter mig.
Väl nere i vattnet slår Hanna armarna om mig och kysser mina våta läppar.
Hennes redan mjuka kropp är som silke i vattnet och jag smeker henne rygg.
”Ska vi simma ut en bit?”, frågar Hanna.
”Jag trivs ganska bra här i avskildheten”, säger jag med en blinkning.
”Du menar som i att vi redan är nakna och lika gärna kan utnyttja situationen?”
”Kanske..”, svarar jag och rör vid hennes nakna innerlår.
”Ibland får jag nästan för mig att du är en värre sexgalning än vad jag är.”
Hennes ögon möter mina och dom glittrar i solljuset.
”Men hallå, hur skulle jag kunna låta bli när min flickvän simmar omkring naken och är jättesnygg?”
Hanna fortsätter se på mig.
”Det var första gången du kallade mig för flickvän.”
Var det? Jag har inte tänkt på det. I mitt huvud har hon varit min flickvän ända sen dagen efter festen, men kanske har jag aldrig nämnt det.
”Du kanske har rätt.”, säger jag. ”Känns det..känns det läskigt?”
”Inte ett dugg. Du vet att jag väntat på det här i flera år. Jag vågade bara inte hoppas.”
”Men du är väl inte rädd längre?”
”Nej, du har visat ganska tydligt att jag inte behöver vara rädd.”
Hon ser lite förlägen ut, som om situationen och sårbarheten i att visa känslor trots hennes ord visst skrämmer henne.
Men hon tar ett hårdare tag om mig och kysser mig innerligt.
Tyvärr hinner vi inte göra så mycket mer än kyssas, för timmen innan lunchen har snart gått och vi får simma in till kanten och klättra upp på dom solvarma klipporna, sitter där en liten stund och torkar.
När vi är påklädda och ser respektabla ut går vi upp till huvudstugan.
På baksidan har Glenn och Adam dukat upp med färskpotatis och burkskinka, något jag och mamma brukar äta på midsommar.
Till det har vi krämig gräddfil med gräslök i och iskall saft.
”Wow, här har ni dukat jättefint ju och det ser väldigt gott ut.”, säger jag.
Hanna slänger sig ner på en stol och jag sätter mig mittemot henne bredvid Adam.
Jag älskar verkligen smaken av sommar som färskpotatisen och gräslöken för med sig.
Det är verkligen en mysig lunch och Glenn verkar väldigt uppåt och pratglad.
Faktum är att han lyckas få med oss alla i samtalet och det är mer än vad jag vågat hoppas på med en så udda skara samlad.
När Hanna skrattar åt ett av Glenns skämt blir jag alldeles varm inombords.
Efter lunchen plockar vi fram ett kubbspel, och jag vinner tillsammans med Adam mot Hanna och Lina.
Hanna verkar vara lite av en dålig förlorare, för hon vägrar spela en omgång till.
Istället hoppar Glenn in och plötsligt är jag och Adam chanslösa.
”Kom igen, Hanna. Deathmatch!”, säger jag. ”Vi kan byta lag.”
Så det gör vi och jag är med Lina.
Det visar sig att Adam antagligen är den som är bäst på kubb av oss fyra, för han och Hanna vinner.
”Ha, vi vann!”, säger Hanna och hoppar runt lite.
Jag går fram till min vackra flickvän och pussar henne på näsan samtidigt som Adam föreslår att vi ska gå och bada.
När Glenn tittar bort tar han upp ett cigarettpaket ur fickan och mimar åt oss att det skulle va skönt med en spliff.
Vi bestämmer att vi ska ses vid badklippan så fort vi hämtat handdukar och badkläder, så jag och Hanna skyndar ner till stugan.
Så fort vi kommit innanför dörren puttar Hanna ner mig på sängen och drar av mig kläderna.
Jag ser lite frågande på henne.
”Vad? Vi måste ju byta om, eller hur? Och för att citera mig själv..vi är redan nakna och kan utnyttja situationen.”
Så innan vi byter om har vi kort men väldigt skönt sex, något som Adam påpekar när vi kommer gåendes.
”Titta noga nu, Lina. Det där..”, han pekar lite. ”..är Hannas knullrufs.”
Hanna sätter sig ner på klippan och puttar till Adam lite.
”Vadårå?”, säger hon enkelt. ”Både jag och Ylva har en särskild sexdrift och det ska man inte bortse ifrån.”
Personligen tycker jag det är lite pinsamt, men Adam bara skrattar och plockar upp spliffen ur paketet.
”Nu tjejer..ska det bli att röka på.”

Adam

Ylvas hand i min är mjuk och välvillig.
Den artonåriga flickan i solstolen bredvid mig har satt upp sitt svarta, axellånga hår i en tofs.
Hon ser ganska liten och vilsen ut trots att hon försöker gömma sig bakom en hård fasad som hon har snappat upp av min lillasyster.
I alla fall är det vad jag gissar på.
För trots att hon halvligger där i solstolen med Hannas ljusröda hotpants och en svart bikinitopp och blundar, märker jag att hon mår allt annat än bra.
Jag kramar hennes hand så att hon slår upp ögonen och vänder ansiktet mot mig.
”Vad är det?”, frågar hon.
Jag ler först och ser sedan oroligt på henne.
”Vill du prata?”
”Om vadå?”
”Om dig, om hur du mår, om Hanna, om...Linnea?”
”Jag vet inte riktigt”, svarar hon efter en stunds betänketid.
”Jag är din vän, Ylva”, säger jag snabbt. ”Jag kommer alltid att vara det oavsett vad som händer.”
Hon släpper min hand, sätter sig upp i skräddarställning och ser på mig.
”Vad jag tänkte säga var att jag vet inte riktigt var jag har mig själv just nu.”
”Jo, det märks...”
”Men jag försöker väl bara att följa med strömmen...”
”Hannas ström då, eller?”
Hon ger ifrån sig en lätt suck och slänger en blick på Hanna, pappa och Lina som simmar runt i sjön hundra meter ifrån oss och stänker vatten på varandra.
”Jag tycker verkligen om henne”, säger Ylva. ”Nej, jag älskar henne. Men, alltså...ja, Linnea sitter djupt i mig.”
”Hon sitter verkligen djupt i mig också.”
”Men du älskar Lina?”
”Ja, det gör jag”, svarar jag tvärsäkert. ”Ingen tvekan om det. Även om det är svårt att inte tänka på ens livs kärlek utan att halvt bryta ihop inombords...”
Ylva granskar mig en stund.
”Är hon verkligen ditt livs kärlek?”
”Yep. Sedan dagen jag först såg henne har jag varit hundra procent genomkär i den där bruden. Åh, vad fan är det med henne, egentligen? Vad är det med henne som gör att man bara blir helt såld på henne?”
”Jag vet verkligen inte...”, säger Ylva med en djup suck. ”Det är så jävla sjukt...! Nästan hela livet har hon varit vår bästa vän, hon har ju alltid funnits där och ställt upp för oss båda, eller hur? Men hon är självisk och falsk. Hon spottar och trampar på oss, och ändå älskar vi henne...!”
”I couldn’t agree more.”
Vi hinner inte säga något mer innan pappa kommer upp ur vattnet och föreslår att vi ska åka in till stan och gå på restaurang.
Det låter som en helschysst idé och en halvtimme senare sitter vi i pappas bil på väg in till Stockholm city.

”Kom igen då, Lina”, säger Hanna och räcker henne den tända spliffen. ”It’s not going to kill you.”
Lina tittar skeptiskt på henne och skakar på huvudet.
”Oj, du vet inte vad du missar!”
Min syster ger mig spliffen istället och jag tar några djupa bloss, lägger mig ner på klippan och blundar.
Jag fick några gram riktigt bra Svart Afghan av Josef som tack för att han får låna min bil.
Och både Hanna och Ylva är självklart väldigt tacksamma över det, även om jag kräver dom på hundra spänn var.
Jag behöver ju pengar precis som alla andra, men nu när dom har betalat säger jag att dom får röka hur mycket dom vill, bara det blir något över till mig.
”Är du säker på att du inte ska ha, älskling?”, frågar jag Lina och sätter mig upp. ”Det är...hur skönt som helst, det här.”
”Jag är helt säker. Det är inte min grej, Adam, och det kommer det nog aldrig att bli.”
”Men känner du dig inte obekväm när vi sitter här och röker på, då?”, frågar Ylva.
”Ingen fara”, svarar Lina och ler. ”Jag vet mycket väl vad det är jag har gett mig in på, och det var ju genom Josef jag lärde känna Adam.”
”Skojar du?”, säger Hanna chockat och stirrar på Lina. ”Vad gör en helylletjej som du med Josef?”
”Helylle?”
”Du skulle bara veta hur lite helylle hon är, Hanna”, flinar jag och kysser min flickvän.
”Det tror jag när jag ser det.”
Utan att säga ett ord reser sig Lina upp på klippan och drar av sig sin svarta, långärmade tröja.
Sedan börjar hon knäppa upp sin bh, och Hanna och Ylva ser ut som om dom ska tappa hakan.
Jag förstår inte riktigt själv vad det är hon håller på med, men jag är lite för hög för att reagera.
”Okej, Lina, du behöver inte ta i så”, säger Hanna.
Men i nästa sekund har Lina tagit av sig både jeans och trosor och dyker den ganska långa biten från klippan ner i det svarta vattnet.
”Jag tar tillbaka det där”, säger Hanna. ”Din flickvän är ingen helylletjej, brorsan.”
”Nej, hon verkar fruktansvärt spontan”, mumlar Ylva och studerar Lina som simmar mot stranden borta vid stugan.
”What did I tell you?”, säger jag nöjt och tänder en ny spliff.

Författare:

Publicerat

Dela: