I en annan av världar part 2

Ylva

Det tar tre dagar innan Linnea hör av sig.
Tre långa dagar av väntan för min del.
När jag hör det pipet från mobilen sliter jag åt mig den, och på displayen står det att jag fått ett sms.
Jag öppnar det efter en stunds tvekan.
”Ylva..jag är så ledsen för att jag inte hört av mig förrän nu. Adam har varit rätt grinig för..ja, du vet. Kan vi ses idag? Adam har någon fotbollsmatch någonstans långt borta och kommer inte tillbaka på ett par timmar. Vill du ens träffa mig? Jag vet att jag fuckat upp saker rejält, men..ändå. Vill du?”
Jag tänker efter en stund innan jag svarar.
Självklart vill jag träffa henne, men hur kommer jag må efteråt?
Vad vill hon?
Till slut smsar jag tillbaka.
”Ja, jag vill ses. Kommer du hit? Mamma jobbar och brorsan är på dagis..”
Istället för att svara via sms ringer hon upp mig.
”Du, Ylva..jag kan vara hos dig om tjugo minuter. Är det okej?”
”Säg en halvtimme.”
”Ja, okej. Vi ses då. Jag älskar dig..”
Jag lägger på. Prata kan vi göra senare, just nu måste jag ta på mig.
med tanke på att jag sitter i fläckiga mjukisbyxor och en av mammas träningst-shirtar.
Ur garderoben tar jag fram en ganska så tight, svart klänning med en vit rosett i ryggen, under det ett par vinröda strumpbyxor.
Linnea lär inte tänka så mycket på det, jag brukar klä mig såhär. Men när jag ställer mig framför spegeln för att sminka mig får jag en smärre chock.
Mitt vanligtvis snyggt uppsprayade hår ser för tillfället ut som ett fågelnäste, eller kanske en höbal.
kan inte riktigt bestämma mig för vad det liknar mest.
Men med lite balsamspray och en kam ordnar sig det mesta, och min svarta kallufs ligger tillslut som den brukar. Lite mascara, lite eyeliner och en gnutta ögonskugga.
Well, jag ser rätt okej ut.
Precis då ringer det på dörren.
Sakta går jag för att öppna den, och där utanför står Linnea. Sommarens första sommarskur har fallit från himlen, och hennes blonda hår ligger klistrat mot kinderna.
Men inte ens det hindrar henne från att vara den finaste tjejen i världen, och det är svårt att motstå min impuls att kasta mig i hennes famn.
”Hej.”, säger jag istället och släpper in henne.
”Hej där. Har du en handduk kanske?”
Hon ler lite, kramar ur håret så att det forsar ner regnvatten på hallmattan.
”Ja, vänta lite.”
Jag går för att hämta en, och Linnea sätter sig i köket så länge.
När jag ger henne handduken torkar hon håret så gott hon kan och hänger den sedan över stolskanten.
Under tystnad studerar vi varandra från varsin sida av köksbordet. Jag tänker inte säga något, hon får börja.
”Kan vi inte kanske..eh..flytta oss? Typ en soffa eller säng eller någon annan mjuk plats?”, frågar hon till slut.
Jag börjar gå mot vardagsrummet och hon följer efter. När jag satt mig i en av sofforna dunsar hon ner precis bredvid mig, så nära att jag kan känna lukten av sommarregn och hårspray.
”Okej, Linnea, vad vill du?”, frågar jag efter att till slut ha tröttnat på tystnaden mellan oss.
”Experimentera.”, svarar hon kort. Hon lägger en av sina händer på mitt lår, drar lite med fingernaglarna mot strumpbyxtyget.
”Vad gör du?”, frågar jag, samtidigt som den största delen av mig håller på att gå i bitar, hennes beröring gör mig extremt upphetsad.
”Experimenterar säger jag ju.”
Jag vrider på huvudet och ser henne rätt i ögonen.
”Försöker du ta reda på om tjockleken på mina strumpbyxor håller för dina naglar?”
Hon suckar och lägger ett finger mot mina läppar.
”Nej, Ylva. Mitt experiment är lite mer invecklat än så.”
Hennes fingrar vandrar uppåt längs mitt lår, utforskande, ovant.
”Det känns bra.”, säger hon, antagligen tänker hon högt.
”Har du aldrig tagit någon på låret förut?”
”Men tyst någon gång, du avbryter mina efterforskningar!”
Hennes andra hand läggs mot min hals, hon fingrar lätt på mitt nyckelben.
”Förlåt, men exakt vad sysslar du med?”, frågar jag, trots att jag egentligen nog vet svaret.
Hon bara tittar på mig.
”Linnea, nu tänker jag hjälpa dig lite. Vi har inte hela dagen på oss.”
Och så pressar jag mina läppar hårt mot hennes. En kort sekund fryser hon till, men mjuknar sedan.
Något varmt, mjukt särar på mina läppar, våra tungor vidrör varandra.
Inuti mig exploderar det, men jag väljer att avbryta kyssen.
”Du har pojkvän”, säger jag till den förvirrade Linnea.
”Ja..men jag tror inte det är honom jag vill ha.”
”Så du experimenterar med mig?”
”Nej. Inte nu längre.”
Och så kysser hon mig igen, den här gången avbryter jag inte.
Jag har inte kysst många i mitt liv, men den här kyssen är utan tvekan den mest passionerade någonsin. Det verkar som om våra läppar inte kan skiljas åt, som om våra tungor inte kan sluta vidröra varandra, för plötsligt tar Linnea ett hårt tag om min nacke och gränslar mig.
Jag vet inte hur hon känner, men inuti mig river upphetsningen.
”Adam, släng dig i väggen..”, mumlar hon och hennes händer smeker mig över ryggen och höfterna, snuddar vid mina lår. Av sättet hon hårt trycker sig mot mig att döma verkar det onekligen som om hon också är upphetsad, hennes ena hand kupar sig om mitt bröst, masserar det lätt.
Jag ger ifrån mig en tyst suck av njutning, lutar huvudet bakåt.
Linneas silkeslena läppar kysser sig ner för min hals, hennes varma tunga ger mig rysningar.
Men hur mycket jag än njuter av det här så måste vi prata, jag och Linnea, så jag puttar ömt bort henne och tar hennes ansikte mellan mina händer.
”Sätt dig bredvid mig”, ber jag.
”Varför?”, frågar hon men går av mig.
”För att vi definitivt måste prata.”, svarar jag. *
”Ja..vi måste väl det”, suckar hon, det verkar som om hon har svårt med att låta bli att ta i mig.
”Adam.”
”Ja..Adam. Jag är inte ett dugg attraherad av honom. Vi..vi hade sex igår, och det var..nej, jag vill aldrig mer röra vid en man igen.”
”Har ni gjort slut? Eller vadå?”
”Va? Nej! Det sa jag såklart inte till honom. Och jag är rädd. Vår vänskap kommer ju totalförstöras..”
”Ja, det lär nog bli så..” Hon ser lite ledsen ut, men ändå inte.
Hennes min är svår att tolka.
”Jag kommer att göra slut med honom. Det kommer jag. Oavsett..”
”Oavsett vadå?”
Hon svarar inte, stirrar bara rakt på den avstängda tvn.
”Oavsett vadå?”, upprepar jag.
”Ja, även om du..jag menar..vi är attraherade av varandra, ingen tvekan om saken. Men känner du något för mig, Ylva?”
Ska jag vara ärlig och säga att jag varit kär i henne i flera år och riskera att skämma ut mig ifall att hon faktiskt bara är attraherad av mig, och inte intresserad? Eller ska jag kasta mig ut för stupet och säga som det är?
”Jag..”, börjar jag, men Linnea avbryter mig genom att börja snyfta.
Jag vet inte varför hon i princip börjar gråta, så det är svårt att veta vad jag ska göra åt saken. Jag får väl helt enkelt fråga.
”Linnea, vad är det?”
Hon hulkar och snyftar en stund innan hon svarar mig.
”Jag är rädd, för jag tror..jag tror att jag är förälskad. I dig.”
Hennes ord slår emot mig som en tidsvattenvåg, och jag tappar andan.
Det gör det svårt för mig att svara henne, och det får henne att börja gråta ännu mer.
När jag samlat mig lite tar jag hennes hand och torkar bort några av tårarna på hennes kind.
”Linnea, du har inget att vara rädd för. Jag tror också att jag är förälskad. I dig.”
Hennes rödgråtna ögon möter mina.
”Okej, jag ljög. Jag är upp över öronen fullkomligt kär i dig.”
Hon blinkar några gånger, verkar för överväldigad för att säga något.
”Hur länge?”, frågar hon tillslut.
Jag biter mig i läppen, tvekar en stund.
”I flera år”, svarar jag ärligt.
”Att jag inte fattat..”, mumlar hon. ”Jag undrar just..”
”Undrar vadå?”
”Om alla dom här konstiga känslorna jag känt genom åren, oidentifierbara, har varit kärlek..”
Jag kryper ihop lite, lutar mitt huvud mot hennes axel, väntar på att hon ska fortsätta prata.
”Hur ska man veta..? Är det en självklarhet att kunna skilja på förälskelse och stark vänskap?”
Jag rycker på axlarna, jag vet ju inte riktigt.
”För mig kanske det inte varit det..en självklarhet alltså.”, fortsätter hon fundersamt. ”Kan jag egentligen varit kär i dig men trott att vi bara varit väldigt, väldigt nära vänner?”
Jag vill svara” ja, självklart kan det vara så!”, men riktigt så enkelt är det inte. Det här måste hon få tänka igenom själv.
”Jag måste nog tänka på det där. Och göra slut med Adam. Men..kan vi kanske fortsätta..typ..kyssas nu? Det var väldigt trevligt..” Hon ler generat mot mig, och jag nickar.
”Kanske på ett lite rymligare ställe? Typ din säng?”, frågar hon och rodnar ännu mer. Jag skrattar och drar med henne upp för trappan och in på mitt rum, sparkar igen dörren.
Vi lägger oss ner på sängen och hon drar av sig sitt vita linne, blottar en mörklila bh med svart spets.
Hennes mjuka hud är varm och len under mina utforskande händer, och det är hon själv som varsamt för min hand nedåt så att jag snuddar vid knappen på hennes jeans.
”Du får knäppa upp knappen.”, säger hon tyst. ”Om du vill.”
Och det vill jag, så jag knäpper upp hennes jeans och drar ner dragkedjan.
Lite ovant tar hon ett lätt tag om min hand och placerar den precis innanför kanten på jeansen.
”Du får ta på mig.”
Försiktigt för jag handen nedåt, smeker henne lite lätt utanpå trosorna. Hon trycker sig hårt mot min hand, och genom tyget kan jag känna att hon är våt.
Herregud, vad ska jag göra nu? Jag blir så osäker att jag drar åt mig handen igen.
”Du..jag är så upphetsad att jag håller på att dö”, flämtar hon. ”Jag har aldrig känt såhär förut..”
Utan att jag gör motstånd drar hon av mig klänningen och knäpper upp min bh.
Visst, hon har sett mina bröst förut, men inte under sådana här omständigheter.
När hon med tungan sveper över mina bröstvårtor kan jag mycket väl förstå vad hon menar med dödlig upphetsning.
Och utan att jag egentligen märker det har jag plötsligt hennes hand innanför mina trosor, och jag blir lite generad när jag tänker på hur våt jag själv måste vara vid det här laget.
Men jag glömmer snabbt bort det, för känslan av att hon rör vid mig är överväldigande och överstiger mitt förstånd med hästlängder.
”Li, du inser att det här typ räknas som sex?”
”Ja, och därför tänker jag sluta nu. Inte för att jag inte vill ha dig, gudarna ska veta hur mycket jag längtar efter din beröring, efter att få röra vid dig. Men jag vill vänta. För spänningens skull.”
Jag gör en ansats att ta på mig klänningen igen, men hon stoppar mig.
”Jag sa aldrig att jag ville ha dig bredvid mig påklädd.”
Jag skrattar och vi kryper ner under mitt täcke, tätt hopslingrade, kysser varandra.
Men så ringer Linneas mobil. Det står Adam på displayen, och hon ser plötsligt väldigt osäker ut.
”Shit, vad ska jag säga?”, frågar hon mig panikslaget.
Hej Adam, jag gör slut..?”, säger jag, halvt seriös.
Hon trycker på grön lur och sätter telefonen mot örat.
”Hej Adam. Jag är kär i Ylva och vi hade nästan precis sex. Jag är varken kär eller attraherad av dig så jag gör slut. Snälla hata mig inte!”
Och så lägger hon på.
Jag stirrar på henne och hon stirrar tillbaks.
”Eh..”, får jag ur mig.
”Um..”, blir hennes intelligenta svar.
Hennes telefon ringer igen, och hon svarar ännu en gång.
Jag kan höra Adam skrika i luren.
”Nej Adam, jag skämtade inte..va? Nej, det är inte för att du var dålig i sängen som jag helt plötsligt blev..vad sa du? Just det, lesbisk.”
Adam skriker lite till.
”Men jag bara känner så, Adam! Du får acceptera att jag och Ylva..”
Han avbryter henne och en lång stund hör jag bara en massa mummel i luren.
”Adam, nu lägger du ner!”, utbrister Linnea tillslut. ”Du är inte den jag vill ha, och ja, uppenbarligen är jag lesbisk och nej, det finns ingen chans för oss.”
Det blir skrämmande tyst i luren, men antagligen säger Adam någonting för Linnea sitter fortfarande med mobilen tryckt mot örat.
”Ja, Adam. Jag älskar dig. Jättemycket. Men som vän. Och tills du accepterat det får det vara så att vi inte har kontakt. Hör av dig när du känner att du klarar av det.”
Sedan lägger hon ifrån sig telefonen och kryper ihop i min famn.
”Det där tog han verkligen inte bra.”
”Det kommer bli bra, jag lovar”, tröstar jag.
”Jag är inte ledsen, Ylva. ”, säger hon och flätar samman våra händer. ”Kyss mig är du snäll.”

Författare:

Publicerat

Dela: