Iakttagelser i innerstad.

Jag tar vänster efter att jag slagit igen porten bakom mig.

Utanför tobaksaffären står kvinnan som säljer cigaretter till

ungdomar och tar en paus.

Jag har anmält henne till Polisen men inget tycks hända...


Passerar den lokala frisören som säljer klippning för endast 99 kr.

Hur går det ihop?


Går ned i gångtunneln under gatan och passerar där pizzerian som

ligger gömd under jord.

Männen som arbetar där har stenkoll på de som passerar.

Deras blickar följer mig de få sekunder som jag syns genom deras fönster.

På vänster sida i gången har jag T-station Tekniska Högskolans norra biljetthall.

Rycker åt mig en Metro ur stället.

Det är inte ofta som det finns kvar tidningar tidig eftermiddag men idag...


Kommer ut på Odengatan i gångens andra ände.

Tar en City ur stället som finns strax utanför.

Ställer mig på busshållplatsen och spanar upp mot Valhallavägen efter en blå 4:a.

Man behöver sällan vänta mer än ett par minuter.

På hållplatsen står en ung tjej och gungar i takt med musiken i sina hörlurar.

Annars är vi ensamma.


Bussen kommer och jag hittar en ledig plats långt fram.

Bredvid mig vid fönstret sitter en äldre dam som drar åt sig handväskan i

ett fast grepp.

Trots att jag är 47 så tycks jag för henne vara en potentiell väskryckare...


Bussen kör raskt Odengatan fram.

Stannar efter Roslagsgatan.

Konsum har fläskkotletter för extrapriset 39.90 kg.

Dyrt tänker jag när jag ser annonser i deras skyltfönster.

Jag är en snål jävel.

Ge mig ett pris under 30 kr kg så slår jag till!


Vi far över Sveavägen och stannar vid hållplatsen.

En kvinna med barnvagn kommer på och får hojta till så att ett par

flyttar sig från barnvagnsplatsen.

Mamman parkerar vagnen och ger paret en sur blick.

Jag förstår henne.

Varför skall de sitta där?


Bussen fortsätter upp till Odenplan.

När jag stiger av och går mot T-banan kommer det fram en ung kvinna med

Greenpeace märke.

“Känner du till vad vi på Greenpeace gör?, säger hon.

“Alltför väl”, säger jag.

“Ni sysslar med illegala metoder som att ta er in på företag för att protestera.

Det gillar jag inte!

Ni är ju kriminella!”.

Hon ser ut att ha fått en chock och jag går nöjt ned i T-banan.


När jag kommit ned på perrongen ser jag två killar som mixtrar med en

varuautomat på perrongen.

“Jävla ligister”, tänker jag men struntar i att agera.

En annan dag så skall jag säga till dom...


Skylten visar att nästa tåg kommer om 3 minuter.

I en stor glasmonter mitt på perrongen pågår en konstutställning av nåt

slag som ingen begriper.

En massa röda bollar ligger i nåt sorts mönster i ett metertjockt lager.

Säkert har konstnären fått skattepengar för att göra detta meningslösa dravel.

Vart är vi på väg?


Jag kollar istället in en kvinna i 30-årsåldern som står och tittar på

reklamtavlorna.

Vilken babe...

Hon påminner om min f.d. Annelie fast i en yngre version.


När tåget kommer in så väntar jag tills alla gått av.

Inte som många andra som tränger sig på.

Ställer mig vid dörren för jag skall bara åka till Hötorget.

Tittar ut över vagnen.

En muslim står och läser Koranen mittemot mig.

Ett par tjejer i 14-15 års åldern sitter bredvid varandra som om de vore

sammanväxta och viskar till varandra.

En gammal tant tittar ut genom fönstret där en vägg rusar förbi.

I stationen Rådmansgatan stiger några Handelsstudenter på.

De ser självsäkra ut.

Bra, tänker jag.

Man skall ha den attityden om man skall klara sig på den utbildningen.

Ett äldre pensionärspar hinner in innan dörrarna stängs.

De har LIDL-kassar i händerna.

Handels och Lidl ligger nästan vägg i vägg.

Ganska ironiskt...

För de rika och de fattiga.


När vi kommer fram till Hötorget går jag av och väljer uppgången mitt på stationen.

Går förbi den stora godisaffären och åker uppför den korta rulltrappan som

sällan fungerar.

Ovanför rulltrappan sitter en kvinna med ett barn och tigger.

Man får lust att ringa Polisen...


Utanför står det ett par svarta killar och delar ut Aftonbladets gratistidning

Punkt.se.

Jag tänker på att det är väldigt många svarta tidningsutdelare men ingen svart i

ledningen för de tidningar de delar ut....


Rundar Konserthuset och kommer ut på Hötorget.

Frukt och grönsaksförsäljarnas lockrop hörs.

Till vänster om mig sitter det människor på Konserthusets trappa.

Där har jag aldrig suttit.

Inte min stil.


Kommer in på Sergelgatan.

Blir stoppad av en kille som undrar vilken mobiloperatör jag har.

“Ingen” svarar jag.

Går vidare och tänker att det nog är bästa svaret för tillfället.


På vänster sida passerar jag Dressman som alltid verkar ha rea.

Men gå in där vill jag inte för det tar max 2 sekunder så flåsar en

expedit en i nacken...

Jag vill handla i fred!


Vid McDonalds tittar jag på de som smäller i sig hamburgare och milkshakes.

Mest kvinnor med barn.


Rundar hörnet och tar rulltrappan ned till Plattan.

På avstånd både ser och hör jag S:a Clara kyrka och deras smörgåsutdelning med

tillhörande andlig musik.

Tänker att det är konstigt att de inte bara kan hjälpa utan måste blanda in

religion...


Går till vänster och tar till slut rulltrappan upp till Hörnet Svevavägen/Hamngatan.

Utanför S-E-bankens kontor sitter ännu en tiggare med benen i oordning.

En klassisk krympling.

Det är bara det att igår såg jag han gå som vanligt...

Det gäller att vara uppmärksam.


Går ned mot Norrmalmstorg och passerar efter korsningen Hamngatan/Regeringsgatan NK.

Vid trottoaren står en rad med taxibilar.

Alla ser ut att vara friåkare dvs dyra taxor...


Utanför NK blir jag plötsligt stoppad av en man som vill ställa frågor om NK.

Han blir mycket förvånad när jag säger att jag aldrig går in där...


Passerar Zara och Mc Donalds och kommer ut på Norrmalmstorg.

Plötsligt värmer solen lite men den försvinner när jag går in på Biblioteksgatan.

Här handlar det fina folket.

Jag kallar dom för de dumma folket eftersom de höga priserna knappast motsvaras av

den erhållna kvalitén.


Nu blir jag återigen stoppad av en äldre man som vill berätta om situationen i Iran

och gärna få ett bidrag till oppositionens arbete.

“Varför skall jag bry mig om Iran? Åk tillbaka och förändra på plats istället”,

säger jag.

Då vill han visa några hemska tortyrbilder som bevis för regimens brutalitet.

Då går jag.


Kommer fram till Stureplan och ställer mig på 2:ans busshållplats mot söder.

Vid busshållplatsen håller en kille på att klistra upp affischer om olika

konserter på stan.

När han är färdig ser det för jävligt ut.

Men han ser nöjd ut...


Bussen kommer och jag tar en plats längre bak.

Bakom mig hör jag ett par amerikanska turister som säger “wonderfull” när de ser

Dramaten medan vi svänger höger ut på Hamngatan.

Vi kommer fram till Norrmalmstorg och här stiger många på.

Bl.a. ca 20 förskolebarn med två fröknar.

Men sitta får de inte utan de stackarna skall stå trots att det finns lediga platser.

Vad är meningen med det, tänker jag.


Vi svänger in på Kungsträdgårdsgatan och bankpalatsen.

Vid nästa hållplats kommer en man på med en hundvalp.

Förskolebarnen blir alldeles till sig utom ett barn som skriker att hon är allergisk.

Mannen går av igen och väntar på nästa buss.


Så far vi över bron och passerar slottet.

Jag tittar snett fram åt vänster och ser att Ånedinlinjens fartyg ligger inne.

Vid hållplatsen stiger det på en del passagerare som har vagnar fulla med spritvaror.

Nu blir det trångt!

Chauffören låter irriterad när hon säger i mikrofonen att “inga vagnar i mittgången”.

Men vi åker vidare.


Strax efter nästa hållplats blir vi stående en lång stund.

Detta måste vara stans långsammaste rödljus!

Till slut kommer vi i alla fall fram till Slussen.


Jag går ned i T-banan och väntar på ett tåg mot Medborgarplatsen.

På perrongen står en kille och spelar gitarr.

Jag har sett han förut.

Han ser sig tydligen som någon sorts streetartist.

Men jag tycker det låter illa...


Tåget är som vanligt smockfullt men skall bara en station.

Det tar bara någon minut mellan Slussen och Medborgarplatsen.

Tar rulltrappan upp mot Björns Trädgård.

Här byter stadens innevånare karaktär.

Mer avslappnat men också mer av grovhet och en del misär.


Går Götgatan fram och passerar hotell Malmen.

En buss med ryska skyltar släpper av en last turister.

Jag går över övergångsstället och sen över Götgatan.


På Gröne Jägaren och ser jag männen som sitter på uteserveringen och dricker stora

starköl för 19 kr.

En servitris har en skjorta på sig där det står på ryggen: “Jag heter inte HALLÅ!”.


När jag sen går förbi Hemtex längre fram så undrar jag varför dom alltid har rea?

Skumt på nåt sätt...

Dressman och Hemtex i maskopi?


Här börjar den mer spännande delen av min promenad.

Butik på butik med mer av mitt intresse.

Den magnifika fiskaffären tex. med sitt skyltfönster.

Hur många gånger har jag inte kikat på räksmörgåsarna.

Men hur många har jag köpt?

Ingen...


Strax innan Systembolaget står några A-lagare tätt ihop.

En flaska för snabbt emellan dom och man tar var och en klunk.


Jag går vidare in i Ringens Köpcentrum.

Tar ett ex av de bägge lokala gratistidningarna om Södermalm.

Går förbi sushi och thai restaurangerna och vidare mot utgången mot Ringvägen.

Ställer mig och väntar på 4:ans buss.

Hållplatsen är full av folk.

Så kommer 4:an och jag tränger mig först på som vanligt.

Blyg är jag inte!


Sätter mig på en av de fyra sätena längst fram i bussens högra sida där man sitter

2+2 mittemot varandra.

En äldre kvinna kommer på bussen och tar sikte på ett ledigt säte mittemot mig.

Hon har en krycka i handen som hon plötsligt petar på mig med.

“Varför sitter du på en plats för handikappade”, säger hon.

Jag upplyser henne om att där jag sitter är det en vanlig plats men att hon har fyra

två lediga platser mittemot mig.

Hon ser surt på mig men sätter sig ned.

“Karlar”, muttrar hon.

“Subba, kärring” tänker jag...


Bussen startar sin färd mot slutmålet Radiohuset.

Vid Södra Station stiger det på en massa folk.

Mest skolungdomar som slutat skolan för dagen.

En invandrarkvinna sätter sig bredvid mig.

Efter en stund kommenterar hon till mig att ungdomar idag verkar vara så

ouppfostrade.

I hennes hemland skulle man aldrig acceptera det.

“Vilket land är det”, frågar jag.

“Irak”, svarar hon.


Bussen svänger in på Hornsgatan och stannar utanför en kinesrestaurang.

Här stiger det prydliga gamla paret på.

Välklädda som alltid.

Jag irriterar mig på att mannen pratar med sin hustru som om han var befäl

över en menig soldat.

Men kvinnan ser nöjd ut ändå.

Vanans makt?

De går av redan vid nästa Varvsgatan.

Som vanligt.


Därefter stannar vi utanför en riktig sylta.

Har flera gånger sett folk hålla sig upprätta genom att söka stöd i

själva hållplatsen.

Både män och kvinnor ser jag sitta på uteserveringen.

Berusningsgraden är hög...


Vi svänger höger och stannar vid Hornstull.

Här stiger det på bl.a. en kvinna med Ikea-kassar.

Ikea-bussen släpper ju av folk här.

Hon sätter sig bredvid mig och jag frågar om det var mycket folk på Ikea.

“Alltid mycket folk”, säger hon.


Vi åker över Västerbron och jag funderar över om föraren kanske är en galning som

kommer att köra ned från bron rakt ned i vattnet.

Men vi klarar oss även denna gång.


Väl framme vid Fridhemsplan byter man förare.

Utanför bussen står ett tappert gäng passagerare och väntar.


Vi åker vidare och kommer ut på St Eriksgatan, full av trafik som alltid.

Vid hållplatsen mittemot Westermalmsgallerian stiger en liten hopsjunken kvinna på

och sätter sig bredvid mig.

När bussen åker vidare tittar hon på mig och säger, “Har du funnit Gud?”.

Ända fram till Odenplan har vi en diskussion om Guds existens.

Sen går hon av.

Men jag är fortsatt ateist.


Jag sitter in egna tankar tills jag stiger av vid konditoriet.

Kollar in alla smaskiga bakverk...


När 43:an kommer ser jag att “snackiga tanten” också skall med.

Hon pratar med alla om allt.

Hon sätter sig bredvid mig och håller låda tills jag stiger av på Körsbärsvägen.


Går en kort sträcka förbi närbutiken och in genom porten.

Hissen är nere och jag åker upp 2 tr.

Jag är hemma igen.

Skriven av: Fredrik Viberg