Ibland blir jag överväldigad av världen skönhet

Ibland blir jag överväldigad
av världens skönhet

Det är trevligt att vi blivit så förtroliga Du och jag Gud. Det känns ända in i hjärtats hemligaste vrår vissa stunder. Det gör att jag kan slappna av och förstösta på Dig. Jag ställer så många frågor till Dig jag Gud. Kan Du begripa att det kan finnas så mycket frågor överhuvudtaget i en liten kvinna som jag? Ja, det kan Du, det vet jag.
Ibland vill jag inte fråga Dig någonting alls. Frågorna tystnar på något märkligt sätt när jag ser på vad Du skapat. Det känns så storslaget understundom. Tänk att jag får vandra i Dina imponerande salar. Ja nog tycker jag att det kan se ut som salar ibland. Himlasalar på jorden. Så tänker jag om platser som jag vandrar fram på ibland.
Och när jag ser alla djuren. Vilken tur att Du lät två av varje sort gå in i Arken Gud. Nejdå! Nej, jag tänker inte fråga om Arken. I det här brevet tänker jag inte fråga Dig någonting.
Jag tänker bara njuta av allt det vackra som Du hittade på då i skapelsens morgon. Det som ännu ståtar med sin fenomenala prakt.
Jag tog en promenad Gud. Det finns ingen snö ännu. Det är halvmörkt och dimmigt disigt ute. Det är som om världen lagts i ett mystiskt halvdunkel. Träden står svarta och nakna utan höstens granna löv. Så hjärtskärande och förtrollande vackert vissa stunder! Det är som om jag blir ett med det Du skapat, och att jag vandrar i en stor hemlighet. Nu när vinden, som kan fara fram som den vill, silar sig igenom grenverken, för att sucka försiktigt i buskarna. Det är dom här stunderna som sökandet efter livets mening saknar betydelse. Livet självt blir meningen. Det känns som om änglarna som vaktar porten till Edens lustgård, sänker sina svärd och låter mig gå in. Och Du Gud stiger ner för att gå en stund med mig. Vilka förnämliga stunder Gud. Att få promenera tillsammans med Den högste.
Tänk att Eden fortfarande finns kvar. Den finns utom mig, fast inom mig, på något konstigt vis. Jag ser den inom mig men vandrar fysiskt i den. Ja, det är verkligen märkligt.
Jag fick låna ett ord av en god vän 'guldburen'. Ja det är så jag känner mig när skapelsens makalösa hemligheter visar sig för mig. Jag känner mig guldburen. Guldburen av Dig Gud.

Skriven av: sofia hedblom