Ingenting nytt

De kom fram och parkerade på gatan bakom ambulansen. På gräsmattan krälade en kvinna. Kastade sig fram och tillbaka medan ambulanspersonalen försökte hålla i henne. En man satt på trappan bredvid två resväskor och begravde ansiktet i sitt knä. Han såg på dem, sedan på kvinnan och sedan på dem igen. Han grät också. Båda i 50-årsåldern och just hemkomna från solsemester i Spanien. Mannen ställde sig upp mot den öppna dörren utan att släppa dem med sin skrikande blick. De gick mot mannen samtidigt som de tog på sig sina båtmössor och svarta handskar. Förberedelse. De visste vad som fanns därinne. Den illavarslande och välbekanta lukten mötte dem redan på trappavsatsen. Den betydde alltid att allt hopp var borta. Mannen gick inte in. Han klev åt sidan i dörröppningen och släppte förbi dem med ett frustande. Och de gick in i hans hus.

Svenskt radhus. Från entrén kommer man i hallen, kök till höger, arbetsrum till vänster, längre fram till höger garderober, toalett och badrum. I slutet av hallen rakt fram vardagsrum. Snett till vänster arbetsrum. Till vänster en trappa som leder upp till övervåningen innehållandes två stycken sovrum, ett till höger och ett till vänster. Det till höger pojkens. Rakt fram duschutrymme och tvättstuga. Utrymme vid övre trappslutet med symaskin, tvättkorg och dator.

Under trappan låg en omkullvält pall som tidigare stått innanför entrédörren. Runt det näst översta trappsteget var en bogserlina i blå nylon virad flera varv. I andra änden, ca 30 cm längre ned, var en strypögla hårt åtdragen runt halsen på pojken. 16 år. Urin och avföring nedanför på golvet och längs benen. Svart ansikte med svullnade anletsdrag. Ögonen halvt slutna med grumlig hinna över pupiller och iris. Tungan blå och delvis utanför munnen. Kraftiga blodutgjutningar ovanför snaran runt nacke och hals. Rödaktig vätska från mun och näsa. Uppkastningar på golvet nedanför den avlidne. Armarna hängandes snett nedåt, raka, i en -för situationen- normal ställning. Likfläckar överensstämmande med kroppens läge. Inga tecken på strid eller motvärn hos den avlidne eller i bostaden. Den avlidne klädd i vit t-shirt, svarta kortkalsonger och vita strumpor. Armlänk i gul metall runt höger handled. De avlägsnade den och la den på en byrå i hallen, bredvid ett inramat fotografi på en leende pojke i de tidiga tonåren.

Inga avskedsbrev funna i bostaden. De skar av bogserlinan och fick med viss svårighet ner pojken längs golvet utan att dunsa för mycket. Likstelheten helt avtagen. Ett svagt stön hördes när den sista luften han andats passerade stämbanden. De hade hört sådant förut. Den illavarslande lukten blev snabbt fränare av åtgärden. Ingenting nytt.

Läkare tillkallades och undersökte som hastigast kroppen och konstaterade dödsfallet. Tog sedan plats vid köksbordet och fyllde rutinerat i dödsbevis, snärtade dit stämplar överallt på de olika sidorna och överlämnade det sedan till dem. Skrev sedan ut lugnande till föräldrarna, gav dem ett par tabletter från sin väska och försvann. De kunde tillkalla politi, bårbilen.

Ingen synlig förklaring någonstans. Bara döden, fortfarande med en bogserlina runt halsen, som bars ut inlindad i svart plast och gul landstingsfilt till en väntande mörkblå VW Caravelle. Så snäpptes föräldrarnas liv in i en annan slags dimension för evighetstider, sökandes efter något som aldrig skulle låta sig finnas.

Och de tog av sig sina båtmössor och var på väg därifrån efter ett par timmar, fast inte spårlöst. Utan med ännu ett minne. Inte heller det var något nytt.

Skriven av: Polisman