Publicerat
Kategori: Novell

Inger ser och hör

Det är vanligt att människor planterar höga häckar för att avskärma sig från närmaste grannen och dennes eventuella problem som man inte vill ta del av. Om något otäckt plötsligt skulle hända väljer man att låsa sin dörr och låtsas som om man varken ser eller hör. Det blir bekvämast så. Hur kan detta vara? Jag har sett en gammal man blivit brutalt misshandlad på allmän plats utan att en enda människa rört ett finger för att hjälpa trots att de funnits helt nära det som skett. Var finns nu hjältarna? Var finns de gamla vikingarna som vi läste om i skolan förr i världen? De som tappert drog iväg med sina sköldprydda skepp
över de vida haven och kämpade i främmande länder. Nej, några tappra vikingar finns nog inte kvar i dagens samhälle, där får var och en klara sig själv bäst han kan. Den som fortfarande tror att Sir Lancelot of the Lake kommer ridande på en vit springare till räddning blir nog lite besviken. Jodå, visst trodde vi på sådant.
Varför jag tar upp detta nu är av en alldeles speciell anledning. Kanske någon kan stanna upp och tänka till. Internet är av både gott och ont. I denna storyn handlar det mest om det senare. Jag är en gammal garvad journalist som varit med om det mesta både inom och utom Sveriges gränser. En del av mitt yrke är att observera, ha ögonen öppna och se vad som händer omkring mig. Det är på detta sätt jag får materialet till mina reportage. Oj, vad kommer nu detta att röra sig om? Törs jag läsa vidare? Kan det rent av handla om mig?
Jag bor på en liten ort i mellersta Sverige där allt är hur gulligt som helst om man blundar och bara lever vidare. Vi kokar vårt kaffe, ansar blommorna, går ut med hunden och tar ett glas vin ibland med närmaste grannen. Som sagt allt är hur gulligt som helst. Men så helt plötsligt händer något helt oväntat. Det står en rödhårig kvinna på min altan och gråter. Det är nu man skall gå in på toan och gömma sig. Det stinker av obehag. För två är sedan stod en utsvulten liten kattunge på samma altan och gnällde. Jag tog upp honom, gav honom lite att äta och lindade en kofta omkring hans kalla kropp. Därefter lade jag honom på min huvudkudde. Som sagt där ligger han än fast nu är han en rejäl hankatt på fem kilo. Det var ett kärt besvär den gången.
Nej, min stil är inte att gömma mig på toan. Kvinnan därutanför var ledsen kanske rent av förtvivlad och behövde väl den lilla hjälp jag för tillfället kunde ge. Det visade sig att hon var amerikanska och hade kommit till Sverige via Internet. Hon hade blivit uppraggad av en äldre ”Gentleman” som behövde en hushållerska i sitt hus. Han hade till och med varit borta i New York och hämtat henne. Nu var hon här i min by och grät på min altan. Det var en snygg kvinna och även välutbildad. Hon var i 60 års åldern. Hennes namn var Sarah och den äldre gentlemannen i storyn får heta Sören. Sarah kom förmodligen till Sverige för att få ett bättre liv. Hon hade hört talas om vårt land och hur bra det skulle vara här för de äldre med pensioner och socialvård etc. Med andra ord hon nappade på Sörens lockande bete. Nu hade verkligheten hunnit ifatt henne. Mannen hon levde med var inte längre den som hon bordat planet med borta i New York. Då var det söndag och nu kom vardagen sådan som den var. Vad var att göra? Jag försökte så gott jag kunde. Hon fick så småningom ett helvete och numera vet jag inte vad som hände i slutet. Kanske blev som utvisat till USA. För gentlemannen Sören gick livet bara vidare och snart var han ute och raggade på Nätet igen. Trots att det bor cirka 1,500 människor i vår by är det ingen enda som vet något om Sören och Sarah. Varför? De varken såg eller hörde och om så varit fallet , hade de brytt sig?

Nästa gråtande kvinna på min altan hette Fenny och kom från Amsterdam i Holland. Även där hade Sören varit på plats för att hämta hem henne med fagra löften om egen villa och god ekonomi.
Lilla Fenny var änka efter ett långt liv med sin älskade make. Förmodligen va hon ensam och behövde stödet av en man. Nu visade det sig att Sören raggat upp Fennie en tid innan han körde Sarah på porten en kylig vinterkväll i februari. Han hade planerat framåt. Detta börjar nästan verka lite Raskenstam, eller hur? Nåja, efter en tid lyckades Sören övertala Fanny att giftermål var det enda rätta under omständigheterna. Blåögd som hon var nappade hon direkt. Även hon var uppåt de sextio och såg förmodligen detta som en sista chans. Det dröjde en sommar och sedan var hon på min altan och storgrät. Jovisst, jag bor cirka 300 meter från Sörens stuga och hade hälsat på henne några gånger då jag rastade vovven. Nu grep hon efter närmsta halmstrå och det var jag.
Ja, den lyckan blev inte lång för den stackars holländskan. Hon hade blivit snuvad på en stor del av sitt arv efter maken och den lilla blå bilen hon haft med sig sålde Sören efter en tid. Allt som hon hade kvar var huset i Amsterdam. Även detta ville Sören att hon skulle sälja men som tur var vaknade hon upp ur rosendrömmen.
Det är inte trevligt att ta hand om en gråtande kvinna. I själva verket ville jag nog gå bort och vrida nacken av mannen som var skuld till allt. Det började bli lite väl mycket strul. Nåja, jag gjorde vad jag kunde för att hjälpa, tro mig. Fenny lyckades bli fri och återvände till Amsterdam åtskilligt omskakad men kanske visare. Är ni intresserade läs vidare min story om Fenny i ”Ensam på en flygplats”.

Nu borde det vara slutberättat men så är det alls icke. Sören är ute och raggar på Nätet igen. Denna gång vänder han sina blickar österut mot China. Jag har själv i efterhand varit inne och kollat på sajterna därifrån. Ack så många små söta tjejer som är till salu. Rena kalaset för en girig gubbe. Här kan han verkligen välja och vraka bland utbudet. Man tror inte att det är sant men snart sitter han på ett flygplan österut för att hämta hem sitt unga byte. En 35-årig liten ärta som inte kan tala något annat språk än sitt modersmål. Detta skulle bli perfekt. Nu möter han dock på lite motstånd. Han måste nämligen gifta sig med henne där borta av olika skäl och skilsmässan från Fenny är inte klar än. Hur han klarar biffen vet jag inte. Det blir svårare att få hem flickan från China än han väntat sig. Han tvingas vänta i många månader men till slut poppar hon i alla fall upp i byn. Sören köper ny bil och rensar bort soporna som samlats utanför altanen. Till saken hör att mannen ifråga inte direkt tillhör de idoga. Att ha en kvinnlig slavinna tilltalar honom och hans kvinnosyn hör definitivt hemma på 1300-talet. Västerländska kvinnor har ofta utbildning och ställer krav på en man vilket han inte kan tolerera. En kvinna måste vara lågmäld och följsam.
Nu har vi kommit till juni 2008 och i förra veckan stod en ung kinesiska och grät på min altan. Ni tror nog inte att detta är sant men jag försäkrar. Vad gör jag med en ung tjej som inte talar något västerländskt språk. Ack stackars lilla som är ensam i ett vilt främmande land med den mannen. Jag har klarat av många konstiga situationer i mina dagar men detta tar priset. Det var lättare med hankatten. Polis, kvinnojour eller invandrar myndighet. Men kära nån då ingen bryr sig, hon är ju gift med karlsloken och har inte blivit fysiskt misshandlad. Äktenskapet skyddar honom men inte henne. Skulle jag till äventyrs gå efter Sören med käppen blev jag förmodligen åtalad och dömd för olaga hot och misshandel. Vem skulle då av alla dem som bor i byn stå på min sida? Ja, det kan man fråga sig ty ingen har sett, hört eller brytt sig.
Men vad tänker ni nu? Alla i byn måste ju veta, eller hur? Nej ingen har hört eller ens märkt något av denne mans onormala leverne bakom den gröna dörren. Jovisst jag naturligtvis men vem skulle tro mig om jag berättade? Ingen har ju märkt något ovanligt och kvinnorna som funnits i huset kunde ju faktiskt vara goda vänner till mannen. Och förresten skall man inte bry sig det kan bara ställa till det. I staden finns en naprapat som också kommer från China. Jag frågade honom om han ville vara vänlig att tolka en liten stund så att jag bättre förstod vad kvinnan hade att berätta trots att jag redan visste vad det handlade om. Han ville inte bli involverad i något otrevligt och gjorde en snabb sorti.
Den stackars kinesiskan som heterYing kom till mitt hus i går och hade med sig en present som hon köpt i staden. Vi kunde inte tala med varandra, endast via penna och papper eller med kroppsspråk och gester. Hon har gjort sig illa i ryggen på grund av det hårda arbete hon tvingas ha i en China restaurang där hon svartjobbar tolv timmar om dygnet. Hon har skadat två ländkotor av det tunga arbetet och har väldigt ont. Sören ligger på sofflocket och slöar och är toppen nöjd med sitt nya liv. Det lilla jag förstått av Ying har hon en stor skuld till en Mr Feng som ordnat med kontakterna här i Sverige. En skuld som måste betalas om inte hennes familj borta i China skall råka illa ut. Ack, dessa oskrivna lagar som tycks gälla överallt. Av pengarna hon tjänar på restaurangen skickar hon nästan allt till China. Det kommer förmodligen alltid att finnas slavar och slavdrivare. Vi vet inte exakt hur många Ying det finns i Sverige men jag misstänker att antalet är ganska stort. Jag är här och nu men kan inget göra åt saken. Jag hör, jag ser men är ändå helt maktlös. Lilla rara Ying får fortsätta att fälla tårar över sitt grymma öde av att vara slav i det välfärdsland som skulle bli ett Shangri-La som i James Hiltons roman Lost Horizon..
Inger Malm
www.malms.info

Skriven av: Inger Malm

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren