Publicerat
Kategori: Novell

Inre röst


Smärtan när han obarmhärtigt trängde in i mig var outhärdlig och jag bet mig i läppen för att inte skrika. Han försökte kyssa mig och jag orkade inte längre protestera och hindra honom. Mascarafyllda tårar rullade sakta ner för mina redan våta kinder. Den spritfyllda lukten hade för länge sedan bedövat mitt luktsinne. Han stönade när det gick för honom och jag kände det som om någonting inuti mig brast vid hans sista ryckningar. Han smekte sakta mitt lår och jag ryckte till när han hittade mitt allra privataste. Varför hade jag tagit genvägen genom skogen? Han reste sig klumpigt upp, knäppte sina svarta byxor och gick därifrån. Jag låg ensam kvar och svepte resterna av min sönderslitna blus runt min förnedrade kropp. Jag huttrade och all min vrede och rädsla släpptes ut i en explosion av våldsam gråt. Jag vet inte hur länge jag låg kvar där ute på den kalla stigen. Kanske 10 minuter, kanske 1 timme. Fråga mig inte hur, men på något vis lyckades jag ta mig hemåt.
Jag steg in i duschen och rös vid tanken på vad den främmande galningen gjort med mig, var han rört vid mig. Johan vaknade när jag kom hem. Omtänksamt frågade han mig om jag haft roligt på festen. Jag svarade inte, jag kunde inte. Jag lade mig ner med ryggen mot honom, svepte täcket tätt intill mig och släckte min sänglampa. Jag kunde känna Johans hand som smekte mig över det tjocka täcket. Jag ryckte till och försökte skaka av mig handen. Johan, som trodde att jag var trött, lät mig vara och vände sig ifrån mig. Det dröjde inte länge förrän jag hörde hans jämna andetag och snarkningarna som skar i mina öron. Det lät precis som galningens stönande.
”Aah, mmm, åhh” Jag satte mig raklång upp och höll hårt för öronen.
”Sluta, sluta! jag vill inte mer!”
Johan väcktes abrupt ur sina drömmar. Han tog min skakande kropp i sin varma, trygga famn. Jag huttrade och darrade. Han gungade mig sakta fram och tillbaka till mumlandet av lugnande ord.

Jag vaknade till ljudet av ljuva ballader och lukten av nykokt kaffe. Johan blev synlig i dörröppningen med sitt charmiga leende och en frukostbricka. Han satte ner frukostbrickan på det varma duntäcket framför mig och gav mig en puss. Förskräckt ryggade jag tillbaka och försökte hindra fortsättningen. Johan gav mig ett förbryllat ögonkast. Han satte sig bredvid mig i sängen och högg in på de nystekta äggen och skinkmackorna med gurka på. Av misstag råkade han röra mig på låret och genom det tjocka täcket kände jag återigen främlingens klumpiga händer, hans stora tunga kropp över min späda, hans ivriga händer som kramade hårt om mina rädda bröst. Hans åtrå som hårt tryckte sig emot mig.
Jag kände den hemska lukten av sprit blandat med svett och äcklig åtrå. Jag drog nattlinnet hårdare omkring mig och drog upp täcket i ett försök att skydda mig själv. ”Vad är det med dig egentligen?” Jag hörde inte ett ord av vad Johan sa, istället hörde jag främlingens stönande, hans hand hårt tryckt emot min mun för att hindra mig från att skrika och hans hemska utrop när han lämnade sin vätska i mitt darrande och söndertrasade sköte.
Johan tog tag i mig och höll fast mig för att få mig att berätta vad som var fel. Jag blev som galen, skrek och kastade mig fram och tillbaka i ett försök att komma loss. Den här gången skulle jag inte låta samma hemska sak hända igen. Denna gången skulle jag kämpa.
På något vis lyckades jag komma loss. Jag sprang upp från sängen. Johan rusade efter mig och tog mig i ett fast grepp. Jag knäade honom och med ett kvidande sjönk han ner på golvet. Jag försatt inte tillfället, utan tog min orörda kaffekopp och hällde innehållet över honom. Han skrek när hettan träffade honom. Jag rusade runt i vild panik och visste inte vad jag gjorde. Jag fick tag i en gammal vas som stod på en hylla. Medan Johan försökte torka bort kaffet ur ögonen, slog jag honom med vasen i huvudet. Han sjönk ihop och jag slog igen och igen och igen… Den sönderslagna vasen var alldeles nerblodad, det hade stänkt på mitt nattlinne och Johan badade i blod. Skallen var krossad och hans ansikte hade förvridits i en hemsk grimas. Hans lemmar hade förvrängts och låg nu i en overklig ställning. Jag sjönk sakta ner på golvet bredvid honom.
”Vakna…”
Jag fick inget svar. Vad hade jag gjort?

Skriven av: Ingela

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren