Isande ikattagelse

ISANDE IAKTTAGELSE

Snön faller och bäddar in marken i vitt. Mannen går i parken och ser flickan göra änglar i den nyfallna snön. Det är februari månad och mörkt ute. Mannen stannar och tittar på flickan som just då skrattar. Som om hon känner sig iakttagen vänder hon sig om och söker med blicken in i den mörka skogsdungen. Hon ser ingenting, träden är stilla och hon ser inte heller några fotspår.

Han ser hur hon vrider på sitt huvud. Hennes underbara ansikte har fått röda rosor på kinderna av den starka kylan. Hennes mörkblå ögon ser sig om med en bekymrad blick. När hon inte ser något ovanligt fortsätter hon att skratta med sin kompis. Kompisen är inte alls lika söt och underbar. Hon har konstiga blågröna ögon och hennes skratt är inte lika mjukt och klingande som den söta flickans. Den söta flickans hår är likt en ängels, hela hon ser ut som en vacker ängel. Det är bara vingar som saknas. Det är de vingarna som han ska ge henne. Han vill inte att hon ska tillhöra någon annan än honom själv, därför måste hon få vingar av honom.
En liten stund senare går hon, hon går åt motsatt håll än sin kompis. Han följer tyst efter, som en katt. Hon hör inte honom, utan går och nynnar på en visa han inte känner igen, men han vill höra hennes mjuka späda röst sjunga mer och mer. Han följer efter henne hela tiden, släpper inte henne ur sikte. Många gånger vänder hon sig om och spanar ut i mörkret. Han vet att hon känner sig iakttagen.

Flickan vänder sig ideligen om. Hon har en känsla av att någon följer efter henne. Hon skyndar på stegen, men det går inte lika fort som hon vill, eftersom hon inte har så långa ben fastän hon är femton år. Hennes hår dansar lätt på ryggen när hon skyndar fram. Än en gång vänder hon sig om. Lite längre bak går en man, hon tror att han har följt efter henne ända från parken. Klockan är mycket, ett, och hon skulle redan vara hemma. Hon börjar springa, dels för att komma så långt ifrån mannen som möjligt, men också för att hon vet vad hennes mamma kommer att säga när hon kommer hem. Hon vrider på huvudet för att se om mannen följer efter. Det gör han, det ser till och med ut som om han är närmre än tidigare. Flickan svänger åt vänster för att se om han kommer att följa efter. Det kan ju vara så att han bor åt det hållet. Hon ökar takten, när hon ser att han börjar springa efter. Hon känner sig trött och kan inte ringa hem, för hon glömde sin mobil hemma. Luften känns tunn men flickan fortsätter, hon är nästan hemma nu. Det sista kvarteret springer hon allt vad hon orkar.
När hon kommer upp på uppfarten stannar hon och tittar längre ner på gatan om mannen syns till. Hon ser ingenting och lutar sig mot väggen för att ta luft. Plötsligt känner hon en blick bränna sig fast på henne. Rädd och förskräckt ser hon mannen nedanför uppfarten. Hans iskalla blå ögon håller kvar hennes.

Han följer efter henne ända fram till uppfarten, bara för att se till att hon kommer hem ordentligt. Han vill för allt i världen inte mista henne nu. Bara om några dagar kommer hon att tillhöra honom. Mannen håller kvar hennes blick. Hennes ögon liknar en kanins, stora, runda och rädda. Han vill trycka henne emot sig och viska att hon inte behöver var rädd. Just som mannen ska säga att hon kommer att få ett par vingar, vänder hon sig om och rusar in i huset.

Där inne sitter flickans mamma och väntar på henne. Innan mamman hinner säga något försöker flickan berätta vad som just hänt. När hon säger att han står utanför kikar mamman ut genom fönstret men ser ingenting. Hon försöker tala om att han säkert bor åt detta hållet och att flickan bara fick för sig att han stannat där utanför. Flickan vet att hon inte sett fel, säger god natt och går tyst upp för trappan för att inte väcka sin syster. Hon tar på sig sitt sov- linne och sina shorts. Hon smyger ut till toaletten, borstar sina tänder och tvättar av sig. Hon drar av överkastet och går fram till fönstret. Hon kikar ner på gatan och hoppar bakåt av förskräckelse. Mannen står på gatan och tittar upp på hennes rum. Snabbt släcker hon lampan och drar ner rullgardinen. Snabbt kryper hon ner i sängen och drar täcket om sig. Hon vill bara somna och inte veta att där ute i natten finns en man som iakttar henne.

Nästa morgon är flickan kall och svettig, hon har sovit dåligt. Hon går ut och hämtar tidningen, däribland hittar hon ett brev, adresserat till sig själv. Stilen utanpå är gammeldags. Hon öppnar det när hon kommer in. Chockad tappar hon brevet som sakta singlar ner på golvet. Flickans hud blir likblek av rädsla. Texten i brevet står skrivet med tidningsbokstäver. Meddelandet lyder: 'Jag ska ge dig ett par vingar min ängel, så du kan få flyga fritt i himlen med mig. Snart tillhör du mig'.
Flickan blir rädd. Hon är ensam hemma, hennes föräldrar har redan börjat jobba. Hennes syster har redan gått till skolan, flickan börjar inte förrän nio denna dag. Hon ringer till sin kompis och säger att det hänt något skrämmande och ber henne säga i skolan att hon är sjuk. Hon vågar inte gå utanför dörren.
En liten stund senare när hon lugnat ner sig lite, tittar hon ut genom fönstret och till sin rädsla ser hon mannen med de isblå ögonen iaktta henne. Varje gång flickan tittar ut ser hon honom stå där och titta på henne. När hon är så rädd att hon inte vågar titta ut längre, ringer hon till sin mamma och snyftandes berättar hon hela historien och om brevet hon fått på morgonen.

Mannen ser hennes vackra ansikte skrämt titta ut genom fönstret många gånger. Det börjar värka i hans fötter, men det bryr han sig inte om, han vill inte slita sin blick från henne.
När klockan blir runt tolv ser han henne ringa ett samtal. Han vill springa in i huset och ta henne därifrån, men först måste han ha en plan. Han måste berätta för hennes föräldrar var hon kommer att finnas och var de kan hälsa på henne. Han ska rista in på en sten och berätta att ängeln flyger fritt. Stenen kommer han att sätta i parken och där kan flickans föräldrar hälsa på henne. Medan han står i sina tankar känner han ett par starka armar om sig. Han försöker vända sig om och ser några poliser. Flickan går ut och kastar sig i sin mammas armar. Han möter flickans blick och ser rädsla blandat med lättnad. Hon har gråtit, hennes mamma håller om henne hela tiden. Precis så som han vill göra. Förtvivlat skriker han: ”Min ängel, gå inte ifrån mig! Jag ska ge dig ett par vingar. Min vackra ängel, jag kommer tillbaka och ger dig ett par vingar. Du ska tillhöra mig!”

Flickan hör orden, hon börjar gråta av rädsla. Hon ser polisen sätta honom i bilen. Hela tiden stirrar han på henne. Hon vänder sig om, hon vill inte möta hans blick. Hennes mamma går fram till polisen och pratar med dem. Polisen lovar att hålla mannen ifrån deras hus. Han kommer att få hjälp eftersom han är psykiskt sjuk. Polisen har letat efter denne man länge. Flera flickor har blivit drabbade, men han har aldrig hotat dem, bara följt efter dem en gång. Sen har han inte synts till fler gånger. Nu kanske han hade hittat sin ängel som han vill flyga med i himlen. Mamman tackar polisen och de kör iväg. Hon går fram till sin flicka som står bortvänd och gråter. Hon kramar henne hårt och viskar att det är över.

Skriven av: Emelie Jönsson