Iskall

Fastfrusen i fosterställning ,strax under - tredje nivån på nära 9000 m.
En man klädd i orange dundräkt, klättersäle .storskor och stegjärn.
Han ligger bredvid en sten, hopkurad, fastfrusen för alltid.
Med kaffet rykande hett i koppen sitter mannen med halvslutna ögon framför frukostbordet.
Han är på tjänsteresa,ett för hans del ganska ensamt tilltag.
Snart skulle han inte vara behövd på samma sätt. Inte oumbärlig för något företag.
En framtid med egna idéer. Ett helt nytt liv.
Ett nytt liv, ja det skulle han verkligen behöva! Hans gamla liv var lika fastfruset som bilden av den fastfrusne klättraren.
Hade han misslyckats han med?
Plötsligt drog han paralleller mellan sig och August Strindberg i sitt inre.
Kanske var de båda " samma andas barn", lika rörande naiva med sina idealbilder av hur verkligheten borde se ut tänkte han. De passionerade stunderna hörde numera till det förflutna och uppenbarade sig mest i drömmen eller som nu tillbakablickande vid frukostbordet på det stora hotellet.
Utanför hotellmatsalens fönster var det vinter, 5 ° minus, med ett tunt lager snö.
För några dagar sedan hade den efterlängtade solen tittat fram och träden varit snötyngda.
Det mesta tycktes grått nu , förutom barr och lövträdens gröna kronor därutanför fönstren.
Mannen reste sig från sin plats för att hämtat stort glas apelsinjuice, törstig efter gårdagens middag med tillhörande snaps och öl. En s.k. affärsöverenskommelse hade upprättats och han hade sedan återvänt till sitt hotellrum och tagit sig en rejäl - whisky on the rocks för att slippa ligga vaken med malande tankar. Nu satt han där och lät tankarna fara fritt: - Var det egentligen bättre förr?
Det unga paret vid bordet intill påminde om familjen och småbarnsåren som nu var passé vilket förövrigt det mesta verkade vara nuförtiden. Hon,(frun alltså) hade bannat honom för hans nostalgitrippar när hon för hundrade gången hört honom språka om någonting ur förfluten tid som t.ex :
- I det huset bodde...osv. Jag vet hade hon svarat du har sagt det förut. Hon däremot hatade nostalgi,den gjorde henne bara illa till mods. Kanske hade hon hellre velat diskutera pjäser,filmer och dagliga händelser. Kulturtant tänkte han,barn, barnbarn och ungdomskulturen intresserade henne mer än vad hon intresserade sig för honom tycktes det. Kunde hon inte intressera sig lite mer för honom!?
Själv borde han väl få pris i negativt tänkande,nostalgi och bakåtsträvande. Hon ville inte låta sig snärjas i gamla spindelnät utan väva nya som hon sagt innan han for hemifrån. Han tyckte sig själv vara i ständig katastrofberedskap. Det unga paret påminde honom om en tid då allt var möjligt. Vilket väl kunde sägas vara en sanning med modifikation. De nyheter han tog till sig var i stor utsträckning negativa:
Jätteasteroiden Florence och andra iskalla rymdnyheter fick honom att rysa och tänka på den förestående kollisionen med jorden. Dödsannonserna i dagstidningen kände han sig tvungen att ögna igenom bara för att se att han själv ännu inte fanns bland dom döda .
Att plåga andra som vissa s.k. psykopater gjorde var för honom ofattbart. I hans fall var det mest självplågeri som gällde. Den lilla flickan hade stannat upp vid hans bord och avfyrat ett smittande skratt. Hon gjorde grimaser och lockade honom till ett stort leende. Han längtade hem nu,till frun.
Han ville frysa in sitt leende och ta det med hem till henne. De skulle tillåta sig att värma varandra båda två på ålderns höst i den fullkomligt iskalla rymd de var satta att vistas i.

Författare:

Publicerat

Dela: