Italienaren

Isabell slog upp ögonen i det ljusa rummet. Hon vände blicken mot väckarklockan som visade sig redan vara nio. Isabell hoppade upp ur sängen med en studs och sprang in i duschen. Hon tog en snabb dusch och pustade ut. Om 30 minuter skulle frukosten stänga på hotellet. Hon drog på sig några kläder som låg vikta högst upp i den rosa resväskan. När hon sprang förbi spegeln upptäckte hon att hon hade glömt att fixa sig. Hon gick in i det blåa och vita badrummet och drog borsten genom det bruna raka och tjocka håret. Hon började blåsa håret och hon tyckte det kändes som en evighet innan håret var helt torrt. Hon drog på mascaran och kladdade på lite läppglans på läpparna. Hennes gröna ögon såg lyckliga ut. Hon var äntligen i Italien. Hon var inte hemma i det regniga Stockholm. Hon var i varma Italien i den lilla staden Gapolli. Den låg nära stranden och det var lugnt och skönt inte allt för mycket turister utan mer personer i 20 års åldern upp till 30 års åldern. Hon tog en snabb titt på klockan. ”Fan” sa hon för sig själv. Klockan var redan tio och nu stängde matsalen. Isabell kände att hennes mage kurrade och hon beslöt sig för att äta på ett litet café på andra sidan gatan, hennes första dag i Italien. Hon satte sig vid ett litet bord och tittade på allt folk som gick förbi henne. Hon kollade bakåt för att försöka ropa hit den lilla brunhåriga servitrisen som stod och pratade med sin kompis. Till slut fick servitrisen syn på henne och begav sig mot hennes bord.
- Hej. En kopp te och en smörgås, sa Isabell på italienska, som hon lärt sig på kursen hon hade gått på efter skolan.
- En liten stund bara, sa servitrisen och log
Isabell satt på stolen och kollade åter igen på alla glada människor som passerade henne. Hon kände den varma solen mot hennes ansikte och hon längtade till stranden. Det lilla cafét hon satt på var väldigt trevligt och italiensk musik spelades ur högtalarna. Det var blommor på varenda bord och det var väldigt italienskt. Servitrisen kom tillbaka redan efter tio minuter och serverade hennes te och hennes smörgås.
- Tack, sa Isabell och log
Servitrisen log tillbaka och gick åter igen till hennes kompis som hängde över disken. Isabell åt snabbt upp frukosten för hon ville så gärna sätta på sig hennes nya rosa triangel bikini. Hon betalde servitrisen och gick upp på hotell rummet. Solen lyste igenom balkongdörren och gardinerna fladdrade lite grann. Isabell tog på sig sin bikini och drog en kort liten jeans kjol över. Hon gick ut på gatan och började gå den korta biten mot stranden. Hon kände hettan på sig och kom på att hon hade glömt sin strandväska med hennes solkräm i och hennes vatten. Hon vände snabbt om och blev lite små irriterad att hon hade glömt väskan. Hon gick snabbt upp på rummet och gick snabbt ut igen.

När hon äntligen la sig till ro på stranden smörjde hon in sig och kollade på alla runt omkring. Hon kunde kanske få syn på en extra snygg italienare. Hon la sig ner och började sola. Stranden var full av folk och hon älskade höra ljudet av vågorna. Sanden var varm och skön och hon kunde inte må mycket bättre. Hon kände sig lite varm och gick mot havet. Hon doppade fötterna och rös till. Det var för kallt i vattnet. Hon vände sig om och kollade upp mot sin handduk som låg där. Hon märkte sen att det låg en annan handduk bredvid hennes ungefär 1 ½ meter från hennes. Hon såg ingen ligga på den vita handduken. Hon tog ett snabbt dopp och gick upp sen igen. Hon la sig ner på mage för att sola ryggen en stund. Hon vände huvudet mot den okända handduken och såg en blöt muskulös kropp ligga på den. Hon kollade längre upp och såg ett underbart ansikte. Håret var blött men ändå kunde hon se att han hade brunt halv långt hår. Hans mun var inte alls för liten utan den var helt perfekt. Hon passade på att smygtitta på han, han låg ju ändå och blunda. Efter ett tag smygtittande på den okända killen öppnade han ögonen och mötte Isabells blick med hans klarblåa ögon. Isabell vände bort blicken lite försiktigt och kände sig lite varm om kinderna. Hon hörde att han småskrattade lite grann och hon log för sig själv. Efter två timmar på stranden kände hon sig hungrig igen och gick och satte sig på restaurangen som låg i närheten. På restaurangen var det fullt med folk som pratade på både italienska och engelska. Hon hittade ett bord som var nära hennes handduk. Hon kunde också små titta på killen som låg och solade. Hon beställde maten och kollade ner mot havet. Nu var hon verkligen hungrig. Hon tittade mot köket och såg inte att hennes mat var på väg. Hon tittade ut igen mot killen men nu var han inte där. Hon ryckte på axlarna och tittade fram på det andra bordet som var framför hennes. Plötsligt ser hon killen sätta sig vid bordet framför hennes och deras blickar möts en snabb stund tills Isabell vände bort blicken. Nu kände hon verkligen att hon hade gjort bort sig lite grann . Killen beställde in sin mat och kollade ut mot havet. Isabell kollade mot köket igen för att kolla om maten var på väg. Servitören kom och serverade henne maten, hon hade beställt Carbonara. Hon åt upp maten väldigt långsamt och smuttade lite på isvattnet hon hade beställt in. När hon ätit upp sin mat sträckte hon lite på sig och betalade. Hon gick tillbaka ner till stranden och la sig på hennes rosa mönstrade handduk igen. Hon smörjde in sig på nytt och la sig på rygg och kisade med ögonen på allt folk runt omkring henne. Solen försvann från hennes ansikte och hon öppnar ögonen helt. Vid hennes fötter stod killen och log stort mot henne. Han hade satt på sig sina svarta solglasögon och hans hår hade torkat.
- Fredrico, sa han till henne och kollade frågande på Isabell
- Isabell, sa hon förvånat
- Bor du i Italien eller? Frågade han på italienska
- Nej, jag kommer från Stockholm, men jag kan italienska väldigt bra.
- Så Stockholm. Berätta lite om dej själv. Hur gammal är du?
- Jag är bara 20 år och har precis gått ut gymnasiet i Stockholm. Jag kom till Italien igår faktiskt. Själv då? Hur gammal är du?
- Jag är 24 år, och jobbar som servitör på kvällarna på Hotell Figo’s.
- Jag bor på hotell Figo’s
Dom låg ner och småpratade lite med varandra. Isabell kollade på sin klocka och såg att hon var tvungen att gå om hon skulle hinna duscha och allt. Fredrico såg lite besviken ut men log sen och sa att dom skulle ses här igen imorgon. Isabell log och nickade med huvudet.

Hon hoppade snabbt in i duschen och sköljde av sig allt saltvatten och all sand. Hon kunde inte få bort Fredrico från hennes näthinna. Hans underbara leende och hans vackra klar blåa ögon. Hon skulle få se han ikväll igen när hon åt mat. Hon hoppades att det var han som skulle servera henne maten ikväll. Hon blåste håret torrt igen och gjorde sig lite extra fin ikväll. Hon packade upp sin väska och la en vit halv lång V-ringad klänning med smala axelband och ett rosa linne med en kort fin vit kjol. Hon kunde inte bestämma sig vad hon skulle sätta på sig ikväll. Efter mycket velande bestämde hon sig för kjolen och linnet. Hon tittade på klockan och klockan visade fem. Hon kände sig inte så hungrig men hon ville så gärna se Fredrico igen. Hon tog på sig sina vitrosa skor med en mellan lång klack på sig och gick bestämt och glatt ner mot matsalen. När hon öppnar dörrarna till matsalen var det fullt med hotellgäster som satt och åt och alla pratade väldigt högt. Lyset var inte allt för ljust utan det var en väldigt mysig belysning i den stora matsalen. Små palmer var planterade i krukor i varje hörn och det var mycket bladväxter uppsatta på väggarna. Hon hittade hennes bord som va mitt i matsalen mellan några barnfamiljer. Hon tittade runt och försökte få se en liten skymt av Fredrico. Han syntes inte till. ”Hej Isabell”, hörde hon en halvmörk röst säga bredvid henne. Hon kollade upp och fick se Fredrico stå bredvid henne klädd i en en skjorta och ett par byxor i Hotellets färger.
- Hej Fredrico, sa hon och log
- Fin du är ikväll.
- Tack, sa Isabell och blev lite röd om kinderna
Fredrico log mot henne och tog upp blocket redo för att skriva upp hennes beställning.
- Så vad vill du äta ikväll?
- Jag vill ha den italienska kycklingen med ett glas rött vin till.
- Okej, det fixar jag till dej, sa Fredrico och gick iväg
Isabell log för sig själv och kände att hon hade blivit lite små kär i Fredrico. Hon rättade till sin kjol lite grann och tittade ut över allt folk. Nu började hon känna sig lite hungrig och hon hörde att hennes mage kurrade. Det tog inte så lång tid för en Fredrico kom med ett leende med hennes tallrik med mat i händerna. Hon log mot honom och hoppade upp lite på stolen.
- Hoppas det smakar gott, sa Fredrico med ett stort leende och försvann snabbt in i köket.
Precis när Isabell skulle sätta sin gaffel i kycklingen såg hon att någon hade format ett hjärta av några pasta skruvar på kycklingen. Det var antagligen Fredrico och Isabell log och försökte få syn på Fredrico men han syntes inte till. Hon började till slut äta och hon tyckte att det smakade gudomligt. Hon åt upp allting på tallriken och kände att hon var proppmätt. Hon ville ha en efterrätt så hon kunde få se Fredrico lite till innan hon gick ut på någon bar i närheten och ta en drink. Hon satt och tänkte hur hon skulle få i sig en hel efterrätt och tog upp menyn med efterrätter i. Hon beslöt sig för att ta vaniljpanacotta. Fredrico dök upp och log mot Isabell lite generat.
- Tack, sa Isabell och kollade djupt i hans ögon och log
Fredrico log mot henne tillbaka och böjde sig fram mot hennes öra.
- Vilket rum bor du i? Viskade han väldigt lågt
- Nummer 362, sa Isabell och log
- Okej. Vill du ha någon efterrätt? Frågade han med ett lurigt leende
- Vad har du att erbjuda. Sa Isabell lite flörtigt
- Vi ses på ditt rum klockan tio ikväll, sa Fredrico och gick.
Isabell kollade på klockan som bara var nio. Hon reste sig upp och gick mot sitt rum .

Hon gick väldigt sakta men hon var väldigt glad. Hon öppnade dörren och la sig ner på sängen. Hon kastade av sig skorna och pustade ut. Hon kunde knappt tänka klart, hon var så förvånad att det hade gått så snabbt. Det var ju ändå den första dagen hon var i Italien. Allt hade hänt så snabbt. Hon tittade upp i taket och kände hur hennes ögon slöt ihop.
Med ett ryck vaknade hon när det knackade på dörren. Hon kollade på klockan och den var tio över 10. Hon hoppade upp med ett ryck ur sängen och tog en snabb titt i spegeln och öppnade dörren. Där stod Fredrico med ett stort leende.
- Du var seg på att öppna, sa han och småretades lite
- Jag råkade somna, fick Isabell fram
Fredrico klev in i rummet och följde med Isabell ut på balkongen. Det var en varm kväll och det det var nästan vindstilla. Fredrico log och tog hans händer på Isabells höfter. Han förde henne närmare sig och Isabell kände hans värme flöda genom kroppen. Båda kollade djupt i varandras ögon, lite som om dom vill läsa av varandra. Båda sluter nästan sina ögon samtidigt och deras lena läppar mötts. Dom små kyssarna förvandlades till passionerade kyssar som blev mer och mer intima. Länge var hon i hans varma famn. Hon ville inte försvinna ifrån hans underbara famn, hans goda doft och hans underbara ögon.

Solen lyste in på Isabell och Fredrico som låg och sov i sängen. Isabell som vaknade först gick in i duschen och försökte att inte väcka Fredrico. Hon vred på duschkranen och log för sig själv. När hon stod och duschade kom hon plötsligt på att det var länge sen hon hade känt sig så här förälskad. Hon kom knappt ihåg när det var. Men snabbt kom hon ihåg Martin. Han var hennes drömm kille. Dom hade träffat varandra på ett cafè och det hade bara sagt klick. Han var en väldigt snygg kille han också, men han hade inte det som Fredrico hade. Martin hade gjort så att Isabell svävade på rosa moln, men den resan tog snabbt slut när Isabell fick höra att han hade en annan tjej. Isabell skakade på sig och vred av kranen. Hon tog en borste och drog igenom håret. Hon gick ut där Fredrico låg och sov. Hon kollade på klockan som visade tio. ”Å nej” tänkte hon för sig själv. Hon gick fram till Fredrico och väkte han med en lätt puss på kinden. Han slog upp ögonen och log stort mot henne.
- God morgon sötnosen, sa han
- God morgon. Du vi har missat frukosten.
- Va bra. Jag tänkte nämligen ta dig till ett jätte mysigt cafè som ligger i den lilla staden Taviano. Jag tänkte att vi kunde tillbringa dagen där.
- Hur kommer vi dit då?
- Vi tar min vespa. Jag har två hjälmar så du behöver inte vara orolig, sa han och gick in i dushen.
Isabell log och började blåsa håret.

Dom satte sig i det lilla cafèt Ezpada. Han hade verkligen rätt, det var en otrolig mysig liten stad. Inte alls för många människor men husen låg väldigt nära varandra. Från cafèet där dom satt kunde dom se hamnen. Runt om på cafèt satt det olika par, barnfamiljer och andra som bara var där. Isabell slurpade på sitt kaffe och ville verkligen inte åka hem än. Hon ville inte lämmna kvar Fredrico i Italien. Hon ville vara med han jämt. Men hon ville inte tänka på det nu. Hon ville bara njuta av dom få dagarna som va

Skriven av: Olivia