Jacks flykt

Jacks flykt
Av L.N.

Jack visste vad klockan var slagen. Och att det nu var dags för honom att försvinna så omärkligt som möjligt. Han hade förstått att polisen var honom på spåren. Om han stannade i Bulgarien var det bara en tidsfråga innan de hittade honom. Men han tänkte inte sitta overksam och bara låta det ske. Han hade redan börjat bearbeta en plan för hur han skulle komma ur den knipa som han hamnat i.
Jack hade tillbringat de senaste fem åren i Bulgarien. Han hade försörjt sig på diverse kriminell verksamhet. Mest bedrägerier men också ett antal rån. Det hade inte varit något som de bulgariska myndigheterna hade uppskattat. Allra minst polismyndigheterna. Och efter sin senaste kupp hade de intensifierat kampen mot och sökandet efter honom. Men han tänkte se till att förekomma den bulgariska polisen. På ett eller annat sätt. Men frågan som han ännu inte lyckats lösa var bara hur. Han kunde inte ta flyget eller tåget till ett annat land. Han var övertygad om att polisen bevakade alla tågcentraler och flygplatser. De hade ett ganska bra signalement att gå efter. Och de kände också till de flesta av hans olika identiteter. Han hade ingen bil och ville heller inte hyra någon. Han ville lämna så lite spår efter sig som möjligt. Och det var alltför riskabelt att stjäla en. Det skulle inte dröja länge förrän inte bara han var efterlyst utan också bilen. Och det var en risk som han inte var villig att ta.
Efter att ha hållit sig undan en vecka bedömde Jack det som relativt riskfritt att visa sig ute igen. Han hade färgat sitt ljusbruna hår så att det blivit mörkbrunt. Och han hade anlagt mustasch. Och han stämde inte längre in på den beskrivning som fanns på honom. Och så hade en vän till honom beställt kontaktlinser. Så hans i vanliga fall gröna ögon hade blivit bruna. Endast en person som kände honom väl skulle känna igen honom. Och det bara på nära håll. Det enda han inte kunde ändra på var längden. Han var lång. Runt 1.90. Men det var trots allt inte alltför uppseendeväckande. Det fanns många män som var runt 1.90. Kanske borde han söka sig till ett land där den manliga befolkningen var lite längre än genomsnittet. Tyskland kanske. Eller Frankrike. Eller varför inte något skandinaviskt land. Av erfarenhet visste han att män på 1.90 inte betraktades som ovanligt långa i dessa länder.
Ursprungligen var Jack från Jugoslavien. Men vid femton års ålder hade hans pappa flyttat till USA och tagit med sig sonen. Där hade sedan Jack bott i 20 år innan han flyttade tillbaka till Europa. Men han hade inte flyttat till sitt forna hemland. Istället hade omständigheterna fört honom till Bulgarien. Där hade han sedan fortsatt med en kriminell karriär som hade påbörjats redan i USA ett tiotal år tidigare. Han hade flyttat från USA av samma skäl som nu tvingade honom att flytta från Bulgarien. Men det var egentligen inget som bekymrade Jack speciellt mycket. Han hade aldrig tillåtit sig att bli för bofast någonstans.
Just denna kväll hade Jack beslutat sig för att gå till en pub som inte låg långt ifrån hans kvarter. Han brukade träffa sina kontakter där men den här gången skulle han inte träffa någon. Han kände bara att han ville ut och röra på sig. Och träffa lite folk. Och kanske ville han också testa hur hans maskering fungerade i praktiken.
Och precis som han hade hoppats hade ingen känt igen honom med en gång när han gick in. Först när han beställde sin första öl kände bartendern igen Jack. Han nickade igenkännande med sa ingenting. Han kände Jack tillräckligt bra för att veta att han var en man som man inte tilltalade hur som helst. I synnerhet inte om man inte var tvärsäker på att han ville bli tilltalad. Och eftersom bartendern inte med säkerhet visste om Jack ville bli tilltalad lät han bli att säga något. Det var ett klokt beslut av bartendern för just ikväll var inte Jack upplagd för några länge samtal. Han ville istället bara lyssna till vad som sades på puben. Han betraktar personerna som finns i lokalen. En man tilldrar sig hans intresse. Mannen är helt obekant för Jack. Mannen verkade på det stora taget inte vara hemmahörande i dessa trakter. Jack såg att han diskuterade med bartendern en hel del. Han bestämmer sig för att gå närmare. Kanske kan han snappa upp något som han kunde ha nytta av. Det tar inte lång stund förrän Jack inser att mannen är på resande fot. Mannen diskuterar sina upplevelser med bartendern. Men passar också på att beklaga sig över att han måste resa tillbaka till Tyskland redan dagen därpå. Det är något som fångar Jacks intresse. Så när mannen som lagt märke till Jack börjar tilltala honom misstycker inte Jack det minsta. Jack inser plötsligt att han kan utnyttja situationen. Det var ett tillfälle som dykt upp när man som minst anade det men som mest behövde det. Jack tänkte inte låta detta tillfälle glida honom ur händerna. Det som bäst passade in i hans plan var att de var ganska lika. Både till längden och utseendet. Den andra mannen hade visserligen skägg. Men det behövde inte vara något problem. Tvärtom kanske det var en fördel för det som börjat växa fram i Jacks huvud. För nog var det så att ett pass hade man under en tioårsperiod. Och under den perioden kunde man ändra utseendet mer än en gång. Och man kunde ju inte gärna skaffa sig nytt pass varje gång man rakat av sig skägget. Det förstod ju var och en. Det hela verkade för bra för att vara sant. Mannen som presenterat sig som Peter verkade intresserad av att bekanta sig mer med Jack. Och det var något som passade Jack alldeles perfekt. Han berättade att han var affärsresande i datorprogram. Allt gick planenligt. Helt av sig själv verkade som. Sanningen att säga behövde inte Jack göra mycket alls. Bara vara trevlig. Och det räckte.
Jack var noga med att inte dricka för mycket. Det var noga med att ge ett ansvarsfullt intryck med tanke på att han tänkte ta bilen hem inom kort. Peter däremot låter sig väl smaka av de olika starkdrycker som serveras. Ganska snart erbjuder Jack Peter skjuts hem i bilen. Peter är inte sen att tacka ja till erbjudandet. Jack förklarar att han bara ska köra fram bilen. Att han kommer att vara tillbaka alldeles strax. Sedan ger han sig skyndsamt iväg. Han känner att han inte har någon tid att förlora. Allt måste ske så snabbt som möjligt. Han går iväg ett kvarter. Längre än så behöver han inte gå förrän han hittar en lämplig bil att lägga beslag på. Han väljer en bil som ska väcka så lite uppmärksamhet som möjligt. Det blir en Fiat. En mörkbrun Fiat som ingen människa skulle vända sig om efter. Den passar hans syften perfekt. Han ser sig omkring på den mörklagda gatan. Ingen människa så långt ögat kan se. Bra. Han drar på sig ett par tunna skinnhandskar. Hans fiskar sedan snabbt upp den ihoprullade bit ståltråd som han alltid går omkring med i byxfickan. Han viker ut den så mycket som behövs och lirkar in den i låset. Inom några sekunder har han fått upp bildörren. Lika snabbt tjuvkopplar han bilen. Sen är det bara att åka iväg och hämta Peter som snällt väntar på honom.
Jack behöver inte ens stiga ur bilen för att hämta Peter. Han står redan och väntar på honom. Han står helt ensam utan att en enda människa för övrigt syns till. Den här kvällen har Jack verkligen fått hjälp av ödet. På något annat sätt kan inte Jack förklara att precis allt denna kväll går hans väg. Men han är fortfarande lite på spänn utan att på minsta sätt avslöja något. Utåt sett verkar han hur lugn som helst. Men inuti hans huvud pågår febril verksamhet. Ännu kan ju något gå galet. Men för tillfället känns det inte så. Just nu känner sig Jack oövervinnelig. Peter hoppar in i bilen. Jack kör snabbt därifrån. Efter några minuter märker Jack att bensinen håller på att ta slut. Vilket han talar om för Peter. Jack påstår att han inte har några pengar men att de behöver tanka bilen. Peter erbjuder sig då att betala för bensinen. Men också han har ont om pengar så han vill att Jack ska köra till en uttagsautomat. Det har Jack inga invändningar mot. Tvärtemot tycker han att det är bra. Snart har de kommit fram till en automat. Peter öppnar bildörren och kliver ut på ostadiga ben. All alkoholen börjar ta ut sin rätt. Jack öppnar dörren på sin sida och är snabbt ute ur bilen han med. Med några kraftfulla och hastiga steg är han snart ikapp Peter. Just då snubblar Peter. Men Jack är där och fångar upp honom. Han hjälper honom fram till automaten. Med ostadiga händer för Peter in kortet och börjar slå koden. Att Jack står precis bakom honom och iakttar varje siffra bekommer honom inte det minsta. I hans tillstånd reflekterar man inte över mycket alls. När de är klara åker de iväg och tankar vid närmaste mack. Men Jack tankar bara så lite som behövs. Han har inte för avsikt att köra långt.
Peter tycker att kvällen varit förträfflig. Och till råga på allt får han nu skjuts till hotellet. Taxibilarna var visserligen billiga i det här landet. Men lite pengar sparade han allt in. Att han betalat bensinen hade han redan glömt bort. Jack verkade vara en riktigt trevlig bekantskap. Honom skulle han nog försöka hålla kontakten med.
Jack har inte minsta avsikt att köra Peter till det hotell han bor på. Istället styr han kosan mot stadens utkanter. Trots att Jack är ytterligt noga med att hålla hastighetsbegränsningarna dröjer det inte länge förrän de är ute ur staden. Åtminstone innerstaden. Peter börjar nu ana oråd. Trots sin allt mer tilltagande berusning märker han att Jack inte kör åt det håll som han borde. Peters hjärna är långsam på grund av all spriten så det tar ett bra tag innan han kommer sig för att protestera. Till en början är protesterna återhållsamma och rent av lama. Men när han märker att Jack ignorerar honom börjar han protestera vilt. Till sin lättnad ser då Peter att Jack börjar sakta ner farten. Han börjar återvinna det lugn han känt innan. Jack måste helt enkelt ha glömt bort sig. Och kört åt ett visst håll av ren vana. Nu skulle han stanna och sedan vända bilen. Peter var tryggt förvissad om att Jack snart skulle köra åt rätt håll. Jack kör bilen åt sidan och stannar. Innan Peter ens hinner reagera slår Jack till honom med fruktansvärd kraft rakt över halsen. Han blir som förlamad och är oförmögen att röra sig. Han får inte fram ett ljud. Han känner hur han börjar glida in i medvetslöshet.
Jack fortsätter sin färd med fast beslutsamhet. Snart har han kommit fram till det uttänkta stället. En mörk skog. Men han tänker åka en bit till. Än är han inte framme. Inte förrän han kommit fram till den lilla men djupa sjön. Den är omgärdad av den stora mörka skogen. Allt är mörkt och stilla. Tystnaden kompakt och tät. Man skulle nästan kunna skära med kniv i den. Allt som hördes var Jacks lugna och bestämda andetag. Han öppnar bildörren försiktigt. Sen sitter han och lyssnar uppmärksamt. Inga främmande ljud som inte hörde hemma i en mörk skog. När han förvissat sig om att ingen annan finns i närheten kliver han tyst och smidigt ur bilen. Han går runt till passagerarsidan. Han öppnar dörren och tittar forskande på den medvetslöse mannen. Han kan se att han håller på att återfå sansen. Återigen fiskar Jack upp ståltrådsrullen. Han rullar upp den och virar den två varv runt mannens hals. Han drar åt så mycket det går. Sedan tvinnar han ihop ändarna. Snart sitter den så hårt runt Peters hals att den stryper all syretillförsel. Peters kropp stillnar allt mer. Till slut är han helt orörlig. Han andas inte mer. Jack fortsätter med det han påbörjat. Han känner till trakten och har redan tänkt ut hur han ska gå till väga. Han tömmer Peters fickor på allt innehåll. Hans plånbok och nycklar bland annat. Hans rumsnyckel. 57 står det på den. Han drar ut Peter ur bilen och bär ner honom till en båt som ligger förankrad inte långt bort. Det krävs ingen större kraftansträngning av Jack. Han är stark av naturen. Något som hans muskler kan vittna om. De gånger han tar av sig kläderna vill säga. Han har en välbyggd kropp med perfekt symetriska muskler. Jack lägger ner mannen i båten. Sedan går han iväg och börjar plocka lagom stora och tunga stenar. Han får gå ett par omgångar fram och tillbaka. Till slut är han klar. Han börjar ro ut mot mitten av sjön. Det enda som hörs är plaskandet från årorna. För övrigt är det helt tyst. När han kommit tillräckligt långt ut öppnar han Peters skinnjacka och börjar lägga stenar innanför den. Sedan drar han igen jackan och välter honom över båtskanten. Med ett ljudligt plask faller han i vattnet. I nästa sekund börjar han sjunka. Snart är vattenytan helt stilla igen. Som om inget någonsin brutit den. Jack sitter tyst en stund. Han lyssnar. Något som han förövrigt ofta gör. Det har räddat livet på honom mer än en gång. Han hör inget som oroar honom. Han börjar ro in mot stranden. Han lämnar total tystnad och stillhet bakom sig. Det känns nästan som om naturen själv vill dela hans hemlighet. Och aldrig någonsin yppa något om den.
Jack drar snabbt upp båten på land. Lika snabbt går han bort till bilen som fortfarande står med motorn igång. Han sätter sig i bilen och kör därifrån.
Jack parkerar bilen några kvarter från hotellet som Peter bott i. Sedan går han sista biten. Det är ett oansenligt hotell och ingen lägger heller märke till honom. Jack letar sig fram till det nummer som står på nyckeln. Han låser snabbt upp och glider in. Sen låser han efter sig. Han letar snabbt igenom Peters tillhörigheter. Och finner vad han söker. Pass och flygbiljetter. När flygplanet lyfter tidigt på morgonen tänker han vara med. Men till dess tänker han lägga sig på sängen och vila. Det hade varit en händelserik afton. Och morgondagen skulle antagligen bli lika händelserik. Jack hoppades att hans tur skulle hålla i sig.
Jack vilar i några timmar. Han samlar sina tankar och koncentrerar sig på det som ska göras. Han känner förtröstan. Chansen var stor att allt skulle gå planenligt. Det gällde bara att hålla huvudet kallt. Och det var något som Jack alltid kunnat.
I den tidiga morgonstunden väljer Jack ut lämpliga kläder ur Peters packning. Han beslutar sig för att ta på en diskret grå kostym. Och passformen var det knappast något fel på alls . Jack betraktar sig nöjt i spegeln. Nog var han en stilig karl alltid. Men rent livsfarlig. Något som inte alls syntes på honom. Möjligtvis i ögonen bara. Men det var bara en mycket van betraktare som kunde upptäcka den ondska som ibland nästan omärkligt blinkade till i Jacks ögon. För de flesta passerade den helt obemärkt.
Jack går med bestämda steg ut ur hotellet. Ingen hade visat minsta intresse för honom när han lämnade tillbaka nyckeln. Hotellpersonalen hade bara tittat likgiltigt på honom. Något som inte störde Jack nämnvärt. Han kliver fram till en taxibil som står utanför hotellet och väntar på kunder. Helt kort säger han vart föraren ska åka. Föraren sätter kurs mot flygplatsen. Efter 20 minuter är de framme. Han lämnar fram en av Peters sedlar. Föraren får behålla växeln. Jack kliver ur bilen och börjar gå mot incheckningen. Han tittar sig runt med observanta ögon. Han kan inte finna något som kan störa hans plan. Istället kan han i lugn och ro checka in. Ingen finner något uppseendeväckande hos Jack. Alla är fullt upptagna med sitt. Även flygplatspersonalen. Det enda uppseende han kunde tänkas väcka var hos kvinnorna. Det kunde inte undgå någon vuxen kvinna vilken attraktiv man han faktiskt var. Men det undgick dem heller inte hur otillgänglig han var. Så det intresse han väckte runt omkring sig försvann lika fort. Nog tyckte han om kvinnor alltid. Det hade han alltid gjort. Men under dessa omständigheter fanns det tillfälligtvis inte plats för kvinnor i hans liv. Det fick vänta till ett mer lämpligt tillfälle. Vilket förhoppningsvis inte skulle dröja allt för länge.
Jack känner ett besynnerligt lugn när han kliver ombord på planet. Allt känns nästan lite overkligt. Det är nästan som om själva livstempot dragits ner avsevärt. Och som om han var en yttre betraktare av det som hände. Han drar ett djupt andetag och väntar på att hans närvarokänsla ska återvända. Han blundar en stund. När han öppnar ögonen är allt som vanligt. Men han var inte överraskad. Han hade upplevt det förr. Som om allting för en stund saktar ner. Så att man för ett ögonblick får en betraktelse av sig själv. Jack känner och hör motorerna. När han tittar ut genom fönstret ser han att flygplanet satt sig i rörelse. Sedan lyfter det. Han känner hur flygplanet med sina starka motorer lyfter honom allt högre upp.

Flygresan som tar uppemot två timmar är snart till ända. Jack ser Berlin växa sig allt större under honom. De har börjat nedstigningen. Snart kommer han att ha tysk mark under fötterna. Men det är inte slutdestinationen för Jack. Han har bestämt sig för att flyga vidare norrut. Han tänker flyga till Köpenhamn.
När Jack går av planet och ska passera passkontrollen uppvisar han ett fullständigt och genomarbetat lugn. Personalen ser ingen som helst anledning att ifrågasätta det som står i hans papper. Jack kan lugnt gå vidare. Det första han sedan gör är att gå fram till en SAS-lucka. Han beställer en flygbiljett till Köpenhamn. Han ler vänligt mot kvinnan på andra sidan disken. Hon förklarar att nästa flyg går redan om två timmar. Jack bokar plats på det planet. Kvinnan tittar efter Jack när han går sin väg. Ett nytt mansideal hade plötsligt vuxit fram hos henne.
Jack passar på att gå till en närbelägen lunchrestaurang. Han beställer en pytt i panna-liknande rätt. Han har visserligen gott om pengar men det vore dumt att börja strö dem omkring sig. När han ätit klart sitter han kvar en stund och dricker kaffe. Helt ofrivilligt har hans tankar vandrat iväg till händelser som nästan varit glömda. Det var ungdomsminnen från hans tid i Jugoslavien. Det var märkligt att han började tänka på det nu. Att dessa minnen trängt fram just i denna stund. Kanske berodde det på den plötsliga svängningen i hans liv. Att han faktiskt stod i begrepp att lämna allt gammalt bakom sig. Nåja nästan allt. De flesta kontakter han hade tänkte han nu släppa. För det var det han hade. Kontakter. Några riktiga vänner hade han aldrig haft. Ingen hade någonsin vunnit hans förtroende och han hade därför aldrig riktigt litat på någon. Av den orsaken kändes det ganska lätt att lämna det bakom sig. Kvinnorna han hade haft tänkte han heller aldrig mer träffa. Men det var inget han sörjde över speciellt mycket. Han tänkte börja ett helt nytt liv. Och i det livet fanns det inte längre plats för den sortens kvinnor.
Till sin förvåning hade han istället börjat minnas Liliana. En flicka som hade bott på granngården i Jugoslavien. De hade varit jämnåriga och bästa vänner. Faktiskt hade hon varit den första kvinna som han kysst. Men längre än så hade det aldrig gått. De hade varit för unga. Och de hann aldrig bli vuxna tillsammans. Bara på varsitt håll. Ett år innan han flyttade till USA hade hon och hennes familj på far, mor och två äldre bröder flyttat till Sverige. Och lämnat ett stort tomrum i hans liv. Dels hade hon betytt något speciellt för honom och så fanns det inte så många andra jämnåriga att umgås med. Så flytten till USA hade varit något av en befrielse för honom. Men med tiden bleknade minnet av hans barndomsvän bort. Han hade inte ägnat Liliana en tanke de senaste 10-15 åren. Men nu satt han här och mindes henne hur bra som helst. Det fick honom att känna sig vemodig. Det var nu dags för honom att gå tillbaka till flyghallen. På vägen dit skakade han av sig känslorna som plötsligt hade vällt upp inom honom.
För andra gången denna dag går han ombord på ett flygplan. Men den här gången räknade han bara med en halvtimmes flygresa. Längre tid än så borde det inte ta. Och det gjorde det inte heller. Han slipper gå igenom någon passkontroll denna gång eftersom han flugit inom EU. Och det är ju ingen nackdel för Jack. Nu gäller det för honom att snabbt komma ut från flygplatsen. Vilket han gör med målmedvetna steg.
Med flygbussen hade han tagit sig in i Köpenhamn. Han funderar som bäst. Han måste göra sig av med sin lånade identitet. Risken att de skulle hitta Peter var inte stor men han ville inte ta några risker. Och han kunde heller inte veta om Peter hade bokat in någon träff de närmaste dagarna. Dök han inte upp kanske de efterlyste honom. Jacks första åtgärd är att tömma Peters uttagskonto. Han tar ut femton tusen i en bankautomat. Sen sätter spärren stopp för vidare uttag. Lite förargligt men inte mycket att göra åt. Han ville inte behålla något som tillhörde Peter. Inte ens hans uttagskort. Om han skulle behålla det kunde de som eventuellt skulle söka efter honom spåra honom med hjälp av de uttag han gjorde. Och det tänkte han absolut inte bjuda på. 15 000 fick helt enkelt räcka ett tag. Och han skulle säkert komma på ett sätt att så småningom dryga ut kassan lite.
Det känns nästan som om marken bränns under hans fötter. Här kan han inte stanna för länge. Han måste vidare redan samma dag. Så på en undanskymd parkeringsplats bryter han sig in i en bil. En mörkblå Opel den här gången. Den här gången såg han också till att välja en bil med välfylld tank. Men han stannar ändå vid en bensinmack. Men bara för att köpa en vägkarta över Danmark och Sverige. Efter att ha studerat den en stund sätter han kurs mot Öresundsbron. Även den här gången håller han hastighetsbegränsningen. Det gör han alltid. Det vore idioti att göra annat. Tänk så meningslöst att åka fast för fortkörning. Det kanske inte är så farligt för gemene man men för honom vore det ödesdigert.
Landskapet flyter ändå förbi i rask takt. Snart har han bron inom synhåll. Han känner äntligen det välgörande lugnet sprida sig i kroppen. När han kör upp på bron känns det som om halva segern är vunnen. Bilen rullar på i jämn fart. Hans blick söker sig ofta ut över sundet. Det är vackert.

**** SLUT*****

Skriven av: L.N.