Jag är chanslös.



Jag är chanslös tänkte jag när jag såg denna kvinna som såg ut 
som Barbie själv. Helt plötsligt trillade 'slanten ner' , skala av masken på 
denna kvinna så vinner du din duell. 
Kom inte längre i mina tankar förrän jag blev uppropad. 
Steg in i ett rum där kylan bredde sig då jag såg rävboan, kom att tänka 
på citatet ' surt sa räven om rönnbären' . 

Såg ingen person på flera meters håll och sjönk åter igen i mina egna 
tankar och sa till mitt eget inre: 
Slösa med kärlek på alla plan. Nu började det klia inombords, var sjutton är denna människa som ska ta sig an mig? 
Jag hörde en röst mumla något i ett rum intill och dessa ord: Bättre kan du Hans och funderade vad det va men hann inte längre i tankarna 
för helt plötsligt slogs dörren upp med en smäll! 
Denna person bad om ursäkt och meddelade mig att jag va välkommen 
nästa dag samma tidpunkt för det hade hänt något olyckligt. 

Jag kunde inte annat än tacka för mig , tog min väska och samlade ihop 
mina papper som jag lagt på bordet. 
Virvlande tankar kom åter upp inom mig medans jag mitt inre va i kaos. 
Jag trivs inte i mitt nya hem som jag trodde skulle vara det ultimata 
och perfekta livsgivande coloseummet. 
Inom mig såg jag Sams blå ögon som lyste mot mig , kanske hade han ändå rätt? Det enda du vill är att landa hemma igen! 
Varför kan jag inte känna någon glädje ? 
Jag har ju dessa byxor som är 'perfekt för din rumpa' som min syster sa. 

Måste skratta åt detta och samtidigt ler jag och stirrar blint på något som 
står skrivet i väggen. Avslöjar sin bror med en skandal som får hela socknen att blekna. Var fick jag detta ifrån? Drömmen inatt eller. . 
Kom inte längre förrän personen som jag såg i morse kom emot mig, 
sa med ett leende : Har du det som söks ? och sen försvann han som blixten. 

Lite irriterad blev jag nu utav denna människa som dök upp som 'gubben i lådan' . Ska verkligen sätta honom på plats nästkommande dag. 
Satt åter i väntrummet och fick genast komma in. 
Jag ljög och sa att pappa hade dött av hjärtfel , bad om ursäkt och promenerade ut från rummet. 
Tankarna malde i huvudet för tusende gången , varför fick inte jag bli 
mamma. Tårarna trillade och jag kunde inte hejda detta. 

Måste ut härifrån innan jag kvävs. 
Luften kom emot mig som en orkanvind. Svepte mig bort till en plats där 
jag ville få ro i mitt hjärta. 
En stor och härlig barnaskara vill de ha sa mina nya grannar häromdagen. Log med hela mitt hjärta och önskade att jag fick hålla det första barnet intill mig och njuta av dess babydoft. 
Suckade av vällust och började min vandring hemåt. 
Mitt hus är mitt kungadöme for genom mitt huvud innan jag va framme 
vid mitt slott som drunknade av liljor och rosor i rabatterna. 

'En ros doftar lika mycket som hundra, bara man trycker näsan tillräckigt intill' är mitt motto

Författare:

Publicerat

Dela: