Jag e kär i dej..

...jag vet det nu..
kan någon förklara hur?
jag känner dig inte ens och jag vet inte ens ditt efternamn..
Ser dig två gånger om dagen...några få korta minuter...
Du har hand om mitt barn varje dag..känns konstigt..
Jag vill prata med dig jag vill skrika ut att jag tycker om dig men hur skulle jag kunna...
i eftermiddag tänker jag fråga dej..
efter ditt nummer...
jag har redan gjort bort mig tillräckligt så varför inte lite till..
Jag har försökt öppna munner vid dig flera gånger nu men som klister sitter mina läppar ihop fast dom vill så mycket igentligen.
vad ska du säga?
kommer jag någonsin kunna visa mig igen?
Du kanske redan har någon...vad vet jag
men jag är kär i dej...kan inte rå för det.
Är det nått fel på mig?
Det kommer iaf du undra...
Har sagt så många gånger nu att jag ska fråga dej...men vågar aldrig aldrig aldrig...
I morse grät jag hela vägen hem..hela vägen på bussen å resten av biten sen..
Nu är det lite bättre förutom mitt förstörda ansikte..
Är så trött på mig själv...så trött att jag blir arg!!!
Varför ska jag vara sån mes? eller varför ska jag överhuvudtaget gå och kära ner mig i min dotters dagisvikarie!!!hur kan man va så desperat å dum...nää jag har försökt förtränga att tänka på dig men det går inte...kan inte...tyvärr..
Ska jag gå och göra bort mig inför hela föskolan????
vad ska alla tro... om han stöter bort mig..skillnad vore om du visade intresse..
varför e verkligheten så jobbig,kantig,hård...och verklig!
I mina tankar å drömmar vågar jag säga allt det där som jag vill...
I eftermiddag säger jag det..jag måste...om jag får chansen...vilket jag säkert inte får...då vet jag inte vad jag gör...nu e jag laddad...som jag sagt många gånger förr men nu ska jag...
jag ska jag ska jag ska....ikväll ska jag skriva vad som hände....snart ska jag...
Gå och göra bort mig lite till.

suck

Skriven av: Jenny