Jag kan inte leva, del 1

Jag smög mej ner till skogen där Erik väntade.
-Har du med dej allt? Undrade han, jag nickade och visade min pistol.
-Bra. Log han och tog på sej rånarluvan, då är det dags, jag nickad igen och skakade.
-Fryser du? Undrade Erik och gav mej sin jacka.
-Du vet att jag är här för en ända sak, pengar, inte din kärlek. Sa jag kyligt och tog på mej min rånarluva. Erik och jag smög oss ner för backen och tillslut var vi framme vid lägenheten där Viola bodde, Viola som vi skulle råna...Vi reste upp en stege mot det öppna fönstet som vår kumpan hade öppanat medans han låtsades att han var kär i Viola.
-Sej till om du har ångrat dej. Sa Erik, jag skakade på huvudet och klättrade upp för stegen, medans jag gjorde det tänkte jag 'jag gör det här för att rädda papppa', för att rensa mitt samvete, men jag har ingen pappa tänkte jag sen, bara en katt och Erik, vi var hemlösa efter att våra så kallade föräldrar hade lämnat oss, efter mej kom Erik. Jag gläntade försiktigt på fönstret och nattens överraskning väntade på oss, Viola var inte i köket med våran kumpan utan stod där, framför oss.
-Försök inte smita. Sa en kall röst och vår 'kumpan' visade oss sitt beveis på att han var polis, vi hade gått rakt in i fällan! Viola såg medlimsam ut och samtidigt sorgsen, ett minne sök upp plötsligt som en blixt.

-Du får inte gunga så högt, Bea! Ropade en liten flicka med svart hår medans jag tog ännu mer sats, jag såg ut att vara 6 år yngre än flickan. Jag räckte ut tungan åt henne och i samma stund ramlade jag. Fastän minnet var så kort hann jag se likheten mellan Viola, flickan och mej.
-Ja, Bea minns du mej, vi är systrar. Sa Viola och en tår rullade ner för hennes kind, när pappa lämnade dej blev mitt liv förstört, men sen mötte jag Rick( hon pekade på vår 'kumpan' och han berättade om dej, kom upp nu. Bad hon och sträckte sin hand efter min. men jag visste att det var försent, försent för att få ett bättre liv, jag var en tjuv. Jag höll upp båda händerna och föll, föll och landade med en hård duns på marken.
-Bea!
-Neeeeeeeeeeeeej! Var de sista skriken jag hörde, jag var död.

Skriven av: Sonya