Jag saknar dig

Jag saknar dig, men jag får inte. Jag får inte för dig, och inte för mig. Du har inga känslor till övers för mig, och du vill inte ha mig tillbaka. Det gör ont att det inte är vi två längre. Vi som passade så bra ihop, som folk sa.

Du sa att du saknade mig vid din sida ibland. Jag saknar dig på samma sätt, fast kanske lite till.

Jag ser tillbaka på det vi hade med ett leende på läpparna, sedan gråter jag. Jag gråter för att vi aldrig kommer få uppleva det igen. Jag minns tiden då du fick mig att skratta, och när allt var bra mellan oss.

Vi har så många minnen tillsammans. Jag kommer aldrig glömma första gången jag sov hos dig och du lärde mig att spela ”Hero” på gitarr. Nu när jag hör den låten är det väldigt svårt att hålla tillbaka tårarna, precis som när jag tänker på massa andra saker.

Kommer du ihåg hur rädda vi var när vi låg i våra sängar och skrämde upp varandra med spöken över telefon, eller hur många sms vi skickade när jag var i Milano? Det var så gulligt av dig och André att komma hem till mig klockan sex på morgonen innan jag reste. Det värmde verkligen. En vecka senare kom du hem från Danmark, och jag åkte hem till dig på kvällen, och vi möttes utanför ditt hus, kyssandes och kramandes.

Kommer det någonsin att bli ett sådant återförenande mellan oss, eller är det bara sådant som förekommer i ens vildaste fantasi?

Det finns så mycket jag hade velat uppleva igen, b.l.a. när vi hade sex hos mig (en av alla gånger, hehe) och vi kom i otakt och började skratta jättemycket. Det var riktigt roligt, haha. Jag minns också när vi duschade tillsammans (och alla märkliga ljud haha), och badade skumbad och sedan låg och myste och pratade i min säng.

Det var så underbart att vakna upp vid din sida och känna hur älskad man var och hur mycket man älskade tillbaka. Vi låg alltid och kysstes på morgonen, och din varma kropp värmde min. Dina kyssar! Du har en helt utomordentligt bra kyssteknik som passar otroligt fint ihop med din mun, din tunga och dina läppar. Jag hade gjort så mycket för att få en av dina kyssar igen. En kyss att minnas, och som ett avslut, eftersom det är det du vill, att allt detta ska ta slut.

Det är svårt att gå vidare, speciellt när man har blivit så pass sårad som jag har, och det känns som om det mellan oss inte är avslutat på ett riktigt sätt.
Jag älskar dig inte längre, men jag har fortfarandelite känslor för dig någonstans inuti mig, och de är inte svåra att plocka fram kan jag tala om för dig. Bara när du ser på mig, tar du tag i en liten känsla, snurrar den runt ditt finger, leker lite med den och slänger sedan bort den. Det är så det känns. Jag vill inte att det ska kännas så, men det gör det, och det gör ont ibland.

Jag vill avsluta detta på ett bra sätt, och inte som vi gjorde. Det blev inte rätt. Kanske vet du hur man sätter punkt på ett bra och smärtfritt sätt, utan att bli ovänner eller dyl. Eller vill du överhuvudtaget avsluta det? Jag antar det, men om du saknar mig då, vad gör du då?

Författare:

Publicerat

Dela: