Jag ska slåss i dina kvarter part 5

Maja

Miriams hud är varm under mina fingrar.
Jag har aldrig kyss någon förut, och jag trodde verkligen inte att det skulle bli med någon som Miriam.
Men faktum är att det känns helt rätt, och helt jävla underbart!
Jag kan känna Miriams hjärtslag genom hennes blåa linne med rävtryck, och konstaterar att det rusar i samma hastighet som mitt.
Hon för in händerna under min t-shirt och smeker mig över ryggen.
”Du är varm”, mumlar hon mot min kind.
Hennes händer är kalla om min hud knottrar sig under hennes fingrar.
Jag lutar mitt huvud mot Miriams axel, låter mina läppar endast vidröra hennes hals, och hon ryser när jag andas ut.
Jag sitter fortfarande gränsle över hennes knä och hon drar mig hårdare intill sig.
”Vet du hur fin du är?”, frågar Miriam.
”Nä..”, mumlar jag.
”Den finaste jag någonsin träffat. Ärligt.”
Jag rodnar och trycker min överkropp mot hennes, kan känna hennes bröst mot min bröstkorg.
”Vad händer nu?”, frågar jag.
”Vad menar du”
”Ja, men du vet.. Vad betyder allt det här?”
Jag sätter mig upp och ser Miriam i ögonen. Dem är mörka, nästan svarta, inramade av långa ögonfransar.
”Jag vet inte.”
”Är det här liksom en engångsgrej?”
”Det hoppas jag verkligen inte”, svarar Miriam ärligt och låter lite rädd.
”Hur ska det någonsin fungera?”
Jag får en klump i halsen.
”Låt oss hålla allt hemligt ett tag, och så får vi se.”, säger Miriam och stryker mig mjukt över pannan, rör lite vid jacket som har börjat läka, fortsätter ner längs med min kind.
”Ses vi på lördag?”, frågar jag.
”Inget skulle kunna hindra mig”, svarar Miriam och stryker bort en hårlock från mitt ansikte.
Jag ler snett och lutar sig mot Miriam igen.
De sitter så ett bra tag och kysser varandra, hjärta mot hjärta.
Men tiden går och det finns inget vi kan göra för att stopps det.
Trots att jag önskar att nu kunde vara förevigt så övergår dag till kväll och jag suckar tungt när mobilen börjar vibrera i fickan.
Jag kliver av Miriam och svarar i telefonen.
”Ah, det är Maja.”
”Hej, det är jag, mamma.”
”Jag kommer hem snart”
”Bra, för det börjar bli sent.”
”jaja, vi ses snart”
Jag klickar mamma och ser på Miriam.
”Jag måste gå”, säger jag, och känner mig lite ledsen.
”Måste du verkligen?”
”Ja, mamma får ryck annars.”
”Men vi ses i skolan imorgon? Inte för att vi kan prata med varandra men..”
”Jag tror inte jag går imorgon, faktiskt.”, säger jag.
Miriam ser ledsen ut, men säger trots allt att hon förstår.
Jag pussar henne snabbt på munnen.
Jag känner mig inte heller särskilt pepp på att gå hem, jag skulle hellre ha stannat bredvid Miriam i soffan för resten av mitt liv.
”Jag följer dig till spårvagnen.”
Jag reser mig och drar ner linnet, Miriam tar min hand och drar med mig ut i hallen.
Tyst tar vi på oss ytterkläderna och går ut i kvällskylan.
De kommer små moln när vi andas.
”Fryser du?”, frågar Miriam.
”Mm.”
Miriam tar mig i handen och vi promenerar så hela vägen till spårvagnen.
Strax innan den kommer ställer sig Miriam framför mig och pussar mig lätt på munnen.
”Jag skulle gärna kysst dig”, viskar hon. ”Men det går inte härute.”
Jag skakar förstående på huvudet och kramar Miriam.
”Vi hörs sedan.”
”Jag skickar ett sms när jag kommit hem.”
”Gör det. Hejdå hjärtat, du är bäst!”
Jag blir varm om kinderna.
”Du är bättre, Miriam. Hejdå.”
Jag vinkar och springer till spårvagnen.
Väl inne i värmen slår jag mig ner på ett säte och ser efter Miriam när hon långsamt promenerar hemåt igen.
Miriam vänder sig om en gång, ler och fortsätter gå.
Det slår volter i bröstet på mig när jag tänker på Miriam med de mörka ögonen och det långa, långa, svarta håret som är mjukare än bomull. Säkerligen mjukare än moln också.
Jag småler för mig själv hela vägen hem.
När jag låser upp dörren till villan kommer mamma och möter mig i hallen.
”Hej gumman, har du ätit?”
Jag nickar och drar av mig skorna.
”Jag åt hos Miriam.”
”Miriam?”
Crap, där klantade jag till det.
”Eh..ja. En tjej i klassen som jag pluggade med.”
”Jag trodde alla tjejer i din klass var idioter?”, säger mamma förvirrat. ”Det har du ju sagt.”
”Vi trodde fel.”, svarar jag.
”Så bra då.”
Mamma stryker mig över kinden och ler.
”Går det något bra på tvn vi kan kolla på?”, undrar jag.
Mamma ser storögt på mig.
”Du menar..vi, som i.. Du och jag?”
”Nej, jag och tomten”, skrattar jag. ”Haha ja, mamma, du och jag!”
”Jag kan kolla om det går nåt kul”, säger Karin, som min mamma heter, glatt och lägger armen om mina axlar.
”Då hämtar jag något att dricka.”
”Det finns popcorn också. Om du vill kan du väl poppa några åt oss. Det var längesen vi mös du och jag!”
Karin låter så glad att jag inte kan säga emot, och dessutom kan väl inte lite popcorn skada.
”Visst, jag fixar det!”
Karin klappar mig på kinden och går in i vardagsrummet för att slå på tvn.
”Det går inte kul ikväll!”, skriker mamma. ”Men vi har ju faktiskt inte tittat på den där dvd:n med Simpsons vi köpte förra vintern. Ska vi kolla på den?”
”Det blir skitbra!”, svarar jag högt och tar ut popcornen ur mikrovågsugnen.
Efter att ha saltat dem sätter jag ner dem med pepsin och två glas på bordet i vardagsrumsbordet och kastar mig på soffan.
Mamma är i full gång med att försöka förstå sig på dvd:n.
”Behöver du hjälp?”, undrar jag.
Mamma skrattar hjärtligt innan hon svarar.
”Patetiskt nog, så ja. Teknologin är till för dagens ungdomar.”
”Gå och sätt dig så sätter jag på boxen.”, säger jag och ler,
Filmen startas och jag sitter lutad mot mamma med huvudet på hennes axel.
Efter en timme lägger jag mig i mammas knä och hon pillar mig försiktigt i håret.
”Maja..”, viskar hon.
”Ja?”, mumlar jag till svar.
”Jag har haft det jättetrevligt ikväll. Tack.”
”Jag med, mamma. Jag med.”
Jag gäspar och sluter mina ögon, strax därefter somnar jag i mammas knä.

Jag vaknar några timmar senare av att mobilen vibrerar.
Jag ligger kvar på soffan och mamma har lagt en filt över mig.
Jag sträcker mig efter telefonen och ser att det är fina miriam.
Varm i kroppen öppnar jag smset.
”Hej där sötnos. Ville bara säga god natt och sådär. Jag tänker på dig och saknar dig faktiskt, ganska mycket. Visst känns allt väldigt nytt och sådär, men jag tycker om dig. Du är bäst. Sov gott, puss!”
Jag ler och sveper filten om mig, stapplar trött in i min säng och lägger mig under täcket.
Innan jag somnar om svarar jag på Miriams sms.
”Jag saknar och tycker om dig med. Du är speciell. Sov gott och dröm fina drömmar. Puss.”
Lyckligare än på länge somnar jag om igen.

Pyret

Jag kan inte somna.
Jag har aldrig känt på det här viset förut, och det är lite läskigt.
Nej, det är väldigt läskigt.
Trots det känns det fint att vara förälskad.
Kärlek är fin hur den än ser ut, fastslår jag.
Dock är jag lite rädd att Maja ska känna att det var ett misstag.. det som hände.
Kanske är Maja inte typen som faller för tjejer?
Det kanske bara var en impuls och nu blir jag riktigt osäker.
Fan vad pinsamt det skulle vara om jag fick riktiga känslor för Maja och så visar det sig att Maja inte känner det minsta för mig.
För att vara på den säkra sidan skickar jag iväg ett sms.
”Du, hur..hur känner du för mig?”
På en lång stund får jag inget svar, och en knut tar form i min mage.
Maja kanske inte vågar svara.
Men sedan inser jag att klockan är över ett på natten och att hon säkert sover.
Kanske, om jag lägger mig och sover nu, så kan ha fått ett sms när jag vaknar på morgonen.
Efter en stund har jag lyckats övertyga mig själv om detta och det visar sig att jag var tröttare än jag trodde för jag bara däckar efter fem minuter.
Sex timmar senare vaknar jag med ett ryck och slänger mig över telefonen.
Ingenting, nothing, nada..
Knuten i magen dras åt hårdare.
”Fan Miriam, var inte dum. Om hon inte ska till skolan är hon knappast upp vid sju.”
Lite lättare i bröstet går jag upp och gör mig i ordning, fixar mig lite extra inför festen ikväll.
En fest jag verkligen inte vill gå på, men inte kan slingra mig ut ur.
Jag får ännu mer ångest när jag tänker på Peter.
Tänk om den jäveln börjar kladda på mig, vad gör jag då?
Jag vill inte att någon ska ta i mig, åtminstone ingen annan än Maja.
Jag får helt enkelt låta bli att dricka för mycket.
Med en knut i magen och ett äpple i handen åker jag till skolan.
Hela dagen flyger fram och jag önskar bara att den kan ta slut så att det kan bli imorgon då jag ska ha filmkväll med Maja.
Inte ett enda sms har jag fått heller..
Fan Maja, svara då!
När skoldagen är slut följer jag med Isabell hem.
Issa pratar oavbrutet om Magnus och om festen och om vad hon ska ha på sig, och jag lyssnar knappt.
”Jorden anropar Mir, är du där?”
Jag spänner ögonen i Isabell.
”Vad är det?”, frågar jag.
”Fan vad bitter du blivit, Pyret. Är du sexuellt frustrerad eller? Pyreeeet behöööver kuuuuk.”
Isabell skrattar.
”Nej?!”, fräser jag.
”Tagga ner, jag skämtar bara. Fan, ta det lugnt.”
Helst skulle jag vilja strypa henne.
Varför sitter jag hemma hos någon jag inte vill umgås med och väntar på någon jag äcklas av?
”Magnus och Peter kommer om tjugo minuter. Är du klar?”
Jag nickar.
Nog är jag klar alltid, inte fan har jag någon lust att göra mig iordning extra för Peter.
”Okej, om du säger det så..”, säger Isabell och ser riktigt missnöjd ut.
Kan hon inte bara sluta klaga.
Inombords kan jag se framför mig hur jag skriker åt Isabell att dra åt helvete.
Tanken får mig att småle.
”Tänker du på Peter eller?”, frågar Issa och blinkar med ena ögat.
Va?
Nej, usch.
”Eh..ja?”
”Man kan se det på dig. Jag tror att Mini are in love.”
Jag ryser men inser att det är sant, fast inte fan är hon kär i den som Issa tror att hon gillar!
Isabell släpper ut sitt hår och lägger på ett extra lager läppglans.
Sedan vänder hon sig mot mig.
”Ser jag bra ut?”, frågar hon.
Jag nickar ointresserat men hon verkar inte märka något.
Lukten av hennes tunga parfym lägger sig över badrummet och jag får svårt att andas.
”Ska vi..eh..ställa fram glas och sådär?”, hostar jag fram, vill ut, bort.
”Gör du det, Jag ska bara lägga på lite mer rouge.”
Som om hon inte redan ser ut som en clown, tänker jag med avsmak.
Lättat flyr jag fältet och plockar fram vin och öl-glas som jag ställer på bordet i vardagsrummet.
Issa har ställt fram doftljus som jag irriterat tänder.
”Så mysigt det blev!”, säger Isabell som smugit upp bakom mig.
Hon låter nöjd och jag får lust att kasta varenda glas i golvet.
Precis då, saved by the bell, ringer det på dörren.
Isabell springer för att öppna och jag följer nedslaget med.
Dörren står redan öppen när jag kommer in i hallen och där står Peter.
”Hej tjejen!”, säger han glatt och ger mig en hård kram.
Han luktar starkt av Axe och hans muskulösa kropp under tröjan och jackan är obehagligt hård jämfört med Majas mjuka.
Peter hänger av sig jackan och tar sina tre Systemetetpåsar med sig in i vardagsrummet.
Han slår sig ner i soffan och klappar på platsen bredvid sig.
”Kom, sitt här.”
Motvilligt slänger jag mig ner bredvid men flyttar mig diskret så långt bort som möjligt.
”Fan vad långt bort från varandra vi hamnade då”, säger han fundersamt och drar mig mot sig.
Plötsligt sitter han där tätt intill med hans armar om min midja, och jag vill bara spy på hela situationen.
”Ska du ha lite vin?”, undrar han.
Jag nickar och han häller upp till oss alla fyra.
Isabell och Magnus sitter bredvid varandra i den andra soffan och båda ser äckligt förälskade ut.
Om ändå Maja vore här.

Författare:

Publicerat

Dela: