Jobb på dagis

- Tänk, massor med barn som är snälla som lamm, gratis, god mat, och man får leka hela tiden! utbrast jag.
Anki, min bäsis nickade ivrigt.
- Ja, visst skulle det! Och den lugnste flicka skulle heta....
- Alexis! sa jag bestämt.
Vi fnissade förtjust.
- Och den vilda och mest humöriska heter....
- Maggan! sa Anki.
Vi skratta högt.
- Eller Noora, sa jag.
- Nää, sa Anki och log. Rosanna eller Jasmine eller Nea eller...
- Ja! kvittrade jag. Och inga killar, ett flickdagis ska det vara.
- Det finns väl INGA dagisar som har killar med? utbrast Anki förvånat.
Jag bet mig i läppen och funderade, visst, i skolan hade det funnits killar, och i min och Ankis dagis med, men annars?
- Nej, sa jag. I alla fall inga såna dumma killar som Mårten, Kalle,Olle eller Mack!
Anki höll helt med.
- Men usch fy vad det skulle vara roligt och kul att jobba på dagis! Varför gör inte alla det?
Nuvar jag tvungen att tänk efter, eftersom jag var åtta, och en månad äldre än Anki. Var det jag som fick svara på frågorna.
- Jag tror, började jag, att det inte är alla som FÅR jobb som dagisfröken!
Anki höll helt och hållt fast vid mig.

- Så gode gud, jag kommer bli den bästa dagsifröken någonsin, det är så lätt att ta hand om söta små gullungar! Amen.
Sdan tog jag ett marianne kex och åt upp den.
Smaken fylldes med tandkräm.
- Lätt som en fisk, sa jag och log berlåtet. Nej väntas lite nu... Lätt som en plätt, ja så var det!
Jag kröp ner udner täcket och puttade iväg min nalle.
Jag var för vuxen för att gosa med nallar som inte levde! alldeles för vuxen...

Riiiiiiiiiiiiiiinggg!!!! Väckarklockan ringde ilsket.
Jag sträckte ut handen för att trycka ner väckarklockan men såg den ingenstans.
Det fick mig att vakna till.
När jag vill slog upp ögonen trodde jag dem inte, jag skrek skräckslaget.
De osa väggarna var borta och ersätta av vita väggar, den rosa sängen var mjukare och täcker vitt, allt var vitt och ett sminkbord stod på plats.
När jag kravlade mig upp fick jag se det värsta!
Mitt ansikte.
Jag stirrade i flera minuter på de långa ögonfransarna, de stora läpparna.... Nej gode gud, jag hade fått bröst!
Jag såg på alla sätt och vis tusen gånger vuxnare.
- Mamma! vrålade jag och sprang nedför trappan.
Mamma hade gjort iordning frukost.
- Börjar inte skolan?
- skolan? frågade min mamma som nu verkade så gammal. Åhå! Du menar dagiset? Sa du inte att barnen fick komma klockan halv tolv idag?
Jag bara gapade. Dagiset, barnen?
- För guds skull, sa mamma. Ha du inte lär dig något på sjutton år, flicka?
sjutton? Var jag SJUTTON?
- Mamma, det är ju jag! sa jag desperat, det är ju Yulia!
- Jaa.... Vi vet, sa mamma. Och jag är Lotte och är 38 år gammal.
Det gick runt i mitt huvud, hade jag sovit i nio år?
Nej, men...? Var det min bön???
- Gå och duscha, vad du vaknade tididgt, sa mamma efter mig.
Ja, faktiskt, tänkte jag när jag slängde blicken på klockan, hon är ju bara halv tio.
Jag vågade inte titta när jag tog av mig kläderna och tog en dusch, jag skakade i varje kroppsdel och det kändes obehagligt.

- Yulia! skrek min mamma. Mack är här!
- Be honom dra dit pepparn växer! skrek jag tillbaka.
Varför var Mak här? Vi hatade ju varandra!
- Är du på skämthumör, älskling? sa Macks röst och han kom in i badrummet.
Jag fick snabbt tag i handduken och stirradepå honom.
- Älskling?
- Sluta nu! sa Mack och kysste mig. Har du glömt att du ärmin flickvän?
Han skrattade och lade handen om mig.
til min förvåning störde jag mig inte alls.
Hur var detta möjligt+
- Ni är som gifta! kvittrade mamma. Lycka till med Alexis, Yuia.
Jag blev på bättre humör, Alexis, det måste väl var den lugna flickan?
Jag hade nu förstått att jag färdats i framtiden.
- Jag ska bara hälsa på Anki först, sa jag.
- Varför det? Ni hatar ju varandra! sa Mack förvånat.
- Nähä, sa jag och rynkade ögonbrynen. Anki och jag är bästisar.
- Sluta, sa Mack, ditt skämthumör är konstig. Du och Anki blev osams eftersom du blev störd på att hon snodde din förra kille, Olle.
Det gick runt, varför hade jag valt äckliga killar för?
Han ledde mig till en blänkande.... BMW!
Inte vilken BMW som helst, en moppe!
- Du sitter fram, log Mack.
Jag satte mig och han satte sig bakom mig, sedan körde vi till ett vitt hus där det stod '' dagiser la flor ''.
Innan jag visste ordet var hade en flicka kastat sig om mig och skrek för full hals.
- Neeej! Jag vill inte äta! sa flickan och böjde sig ner och kastade gyttja på mig.
- Alexis! SLUTA! skrek jag och grep tag i henne.
Hon började gråta och rev mig i ansiktet, då började jag också gråta.
Det gjorde hemskt ont.
- Mammaaaaaa! grinade jag. Ma-mamaaaaaa!
Det det laget hade Alexis slutat gråta och stoirradepå mig.
Åhh... Jag är ju sjutton! tänkte jag och skärpte mig.
- Fy, Alexis!
Namnet kom av sig själv.
Sedan drog jag med mig henne in i dagiset.
Solen lyste sönder mina bruna axlar, Mack lade armen om mig.
- vi ses senare, Yulia, sa han och kysste mig.
Jag kysste honom tillbaka.
- UucH! skrek Alexis och sprang in i förväg.
Mack drog mig intill honom och vi stod där tätt tillsammans och kysste varandra.
Jag rodnade gång på gång.
Tänk om han visste att jag är åtta! tänkte jag.
När jag gick in möttes jag av en hemsk åsyn.
Barn som skuttade och sprang och slängde kuddar på varandra.
Det gjorde ont i öronen men samtidigt så var det väldigt kul.
Jag slängde mig i högen och började slänga kuddar på ett par flickor.
De började genast trycka kuddar mot mig.
Jag kände något varmt och blött i näsan.
Jag blödde!
- titta titta, Yulia blöder! fnittrade Aleix. Yulia blöder, haha!
Jag började skrika och gråta, aldrig hade jag varit så arg.
Jag tog ett skutt mot Alexis och slog till henne på näsan.
Nu blödde vi båda, skrek båda två, och grät båda två.
en annan dagisfröken som hette Nina.
- Yulia! Vad i fridehls namn håller du på med? sa Nina. Sluta genast att skirka!
- Hon slog mig! tjurade jag och pekade på de två flickorna.
- Marissa och Sindy, suckade Nina. Sluta!
Sedan klappade hon i händerna och alla tystnade.
- Ni får sluta upp, sa Nina. Be om ursäkt.
- Förlåt, Yulia, sa alla med en gång.
Alexis hade torkat av sig blodet och låg nu i famnen på en annan fröken, Pia.

På eftermiddagen hade Olli, en poke bitit mig i handen och jag hade slagit tre stycken och fått hur mycket skäll som helst.
Så var det mysstunden, barnen ville inte sitta still och lyssna på sagan för jag läste dåligt och de sprang ut på gården, jag offrade timmar för att leta efter dem.
- Ta dem till badet, Sa Nina, som visat sig vara min chef, trött.
Jag tog dem lydigt till badet och lät dem plaska.
- Hjääälp! skrek Alexis. Anna drunknar anna drunknar.
Detvar dimmigt och luktade fis, och jag visste ingenting om livräddning.
Jag hoppade i och drog Anna i fötterna så att hon skrek, innan jag fick upp henne.
Hon hade blod överallt och var alldeles blå.
- Yulia! Kan du ingenting? frågade Nina.
Jag fick skäll, igen, jag visste inte reglerna och misskötte mig.
- du får ännu en chans, sa nina trött.
Maten var äcklig, massor med rödbetor, kyckling och ris med dressing som jag petade bort.
Barnen gjorde detsamma.
- Nu ska du lära Kelly läsa, sa Nina.
- ok, sa jag med en axelryckning.
Det var lätt för jag hjade löst sedan femåråldern.

Men det hade inte Kelly, hon kunde inte ens alfabetet, inte jag heller,i nte ordentligt.
Och när mitt tålamod rann ut så tog jag tag i hennes hår och dorg i det mwed alla kraft jag hade.
- ditt efterblivna monster! skrek jag.
- Yulia, kom hit, sa Nina trött.
Jag gick dit.
- Du är avskedad, sa Nina.
- Bra! skrek jag. för jag vill inte vara kvar en minut till.
- Alexis blev ledsen, över att hennes favoritlärare slog till henne, sa nina kallt.
Plötsligt visste jag vilken ktastrof allting var.
- Förlåt, sa jag. Jag förstår, hejdå.
Alexis kom fram till mig.
- Det är fult att tjuvlyssna, sa jag och gav henne en kram.
- kommer du och hälsar på? frågade alexis.
- alltid! log jag.

Nästa morgon när jag vaknade befann jag mig i mitt rosa rum igen.
Jag kan knappt beskriva hur skönt det kändes att vara liten igen.
Och hennes mamma var igen i 30.
Anki och jag ar bästisar fortfarnade.
Tididgt på morgonen gick jag till dagiset, jag kom ihåg stigen som Mack fört mig i.
- Kan jag hjälpa till? sa en tant som hette Gun - Britt.
- Jag vill be att få tala med Alexis?
- Alexis? Gun rynkad pannan. Det finns ingen Alexis, jag är ledsen.
Hur? hon hade ju funnits igår.... Nejmen....
alexis kunde inte vara ¨påtänkt ens än, för hon var fyra när jag var sjutton och nu finns hon inte, hon kommer födas om... Sex år.
- Någon som heter Nina?
- Ja, hon är vår nya dagisfröken, sa Gun.'
Jag var nära att säga '' nej, hon är chef '' men det gjorde jag inte.
Gun visade mig vägen och där stod en yngre upplaga av Nina.
- Goda nyheter, sa jag med ett leende. Om några år kommer du var chef här, och det kommer finnas en flicka, Aleixis, som är vild. En Anna, Kelly, Marissa och Sindy.
Nina tittade konstigt på mig.
- Och då kommer jag jobba här, sa jag mycket bestämt.
Sedan vände jag på klacken oich gick hem.

Efterlog:
Anki och jag var bästisar och vi kom överens med att dagis var ett jobbigt liv.
Jag BLEV faktiskt tillsammans med Olle och Anki stal honom.
Jag blev arg, men vi var tillsammans ännu två år efter det, innan jag lärde känna Monica så dumpade jag henne, Monicas bror, Mack och jag blev kära och tillsammans.
Och så började jag dagiset, det kom till och med fram till den dagen jag upplevt, men nu på ett annrlunda vis, förstås.
Och ingen kan någonsin ana hur mycket jag gillade Aleixs och varför vi stod varandra så nära!

Skriven av: Tamara Mäntyniemi 10 år