Kan drömmar vara sanna?

De sprang. Josefin först, efter sprang den okända mannen. Han jagade henne. Josefin började bli trött, han närmade sig sakta men säkert henne. Man såg rädslan i hennes ögon, och i hans ögon såg man suktande efter henne. Han var riktigt nära nu, så nära att hon lika gärna kunde stanna, han skulle ändå få tag på henne. Han tog tag i henne, höll henne hårt. Josefin började skrika efter hjälp. Mannen drog med henne in i en skogsdunge. Det var ännu mörkare där. Han puttade ner henne på den våta marken och slet av henne hennes kläder. Hon försökte komma därifrån, samtidigt som hon skrek efter hjälp.

Tess satte sig upp i sängen, hon var alldeles kallsvettig. Hon kollade förvirrat runt i rummet. Hennes andetag var djupa och långsamma. Hon tänkte på drömmen hon just vaknat ur. Hon tänkte flera gånger att detta var ju bara en dröm. Hon kollade vad klockan var och la sig sedan ner för att somna om.

Tess mamma kom in i hennes rum och tände taklampan.
”Dags att gå upp, va?”
Tess försökte öppna ögonen men ljuset var för starkt.
”Släck!” sa Tess irriterat.
Hon tog sig långsamt ur sängen. Hennes mamma hade börjat rota runt i hennes garderob.
”Vad letar du efter?” frågade Tess, även denna gång irriterat.
”Din den där blommiga blusen” svarade Tess mamma.

Tess och Josefin, som var hel skinande, satt på en parkbänk utanför skolan.
”Jag drömde en hemsk dröm inatt, den var jätteläskig”
”Okej…?”
”Du blev jagad av någon mysko man, han hann ifatt dig och drog in dig i en liten skogsdunge. Jag vaknade innan det hände något mer, men jag antar att han var på väg att våldta dig. Drömmen var så jävla hemsk”
”Men gud!”
”Tess, är det säkert att du inte vill snacka om din pappa, du vet att jag alltid lyssnar. sa Josefin.
Tess som tidigare suttit med ett leende på läpparna blev nu väldigt dyster.
”Jag vet inte, jag försöker att inte tänka på det. Egentligen så är jag inte mer ledsen sen han hamnade i respiratorn, han var ju typ död då. Men mamma tog det värre, hon är helt förstörd, äter knappt, sitter i soffan och gråter dagarna i ända” sa Tess med låg röst och blicken ner i marken.
”Det är så sorgligt, han har stärkt dig jättemycket” sa Josefin och log.
”Antagligen, men vad ska du göra efter skolan?”
”Jag ska hem till Nicke på födelsedagsfika med hans familj, han fyller ju år idag”

”TESS, KOM!” skriker Tess lillebror Erik från badrummet, ”TEEEEESS!”.
Det tog en stund innan jag förstod att det var brådskande. Sömnig tog jag mig upp ur sängen, och satte på mig min morgonrock.
”TESS!” skriker Erik, hans röster visar rädsla och förtvivlan.
Nu insåg jag att det var bråttom, jag sprang åt det håll som jag tyckts hört Eriks skrik. Det lös i badrummet, Erik sitter på golvet med deras mamma i hans knä. Eriks ögon möter mina ögon för en sekund som kändes som en evighet, jag släpper hans ögon och fokuserar på pillerburken och vodkaflaskan som ligger bredvid henne på golvet. Utan att vi sagt något till varandra så sprang jag så snabbt jag kunde för att hämta telefonen och ringa efter en ambulans. Jag hade så många känslor i mig samtidigt så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det kändes som tiden gick i slow motion fast ändå i ultraspeed. Erik och jag satt tätt intill varandra. Erik hade mammas huvud i hans knä och jag höll hennes hand i min. Sakta rann det salta tårar ner för våra kinder, vi sa ingenting under tiden vi väntade. Vi hoppades så innerligt att vår mamma inte skulle lämna oss ensamma, men jag var arg, arg för att hon kunde göra något sådant. Jag kollade hennes puls, den slog inte lika klart längre. Det var bråttom, ambulansen måste komma nu.
Jag hörde ljudet att av någon försökte öppna dörren, men den var låst. De knackade istället, kraftiga knackningar. KNACK, KNACK!

Tess vaknade kallsvettig denna natt också. Hon var vettskrämd, lyssnade efter knackningar. Men det var tyst, alldeles jättetyst. Hon smyg ur sin säng för att kolla att allt stod rätt till. Hennes mamma låg i sin säng men Erik bredvid henne. Så här lite närmare så hördes söta små snarkningar från Erik. Det var lugnt men Tess hade det svårt att sova, hon vred och vände på sig. Tillslut så föll hon tillbaka in i drömmarnas värld igen.

Tess och Josefin brukar alltid mötas på väg till skolan. Tess väntade till hon var tvungen att springa till skolan för att inte komma för sent. Josefin kom inte till skolan under hela dagen, hon hade varken ringt skolan och sjukanmält sig eller ringt Tess. Hon ringde Josefin direkt efter skolan.
Det var hennes mamma som svarade.
”Hej Tess, det är Lotta” säger Lotta när hon svarar.
”Hej, är Josefin där?” frågar Tess.
”Josefin kom hem jättesent igår natt efter att hon blivigt våldtagen, hon orkar nog inte prata med någon just nu” säger Lotta med mjuk röst.
”VA… NEJ? Hälsa henne från mig” sa Tess med förvirrad röst.
Hon stannade upp och satte sig ner mot skolbyggnaden. Det rann en tår ner för hennes kind, hon dolde hennes ansikte i hennes händer. Mängder av elever gick förbi henne. Hon satt där tills det inte kom några andra. Hon gick långsamt hemåt. Hon tänkte och tänkte på det Lotta sa och drömmen hon som hon drömde igår natt. Hennes förvirrade tankar byttes en kort stund av rädsla. Hon hade drömt vad som skulle hända, tänkt om drömmen som hon drömde i natt skulle bli verklighet natten som kommer. Hon ville inte tänka så men hon kunde inte släppa tanken. På något sätt så var hon tvungen att stoppa det.

Tess, Erik och deras mamma stod och borstade tänderna.
”Mamma, kan jag få sova med dig och Erik?” frågade hon med munnen full med tandkräms skum.
Det tog ett tag innan hennes mamma svarade, men Tess tittade på henne med stora ögon.
”Visst” sa hennes mamma kort.
Tess hade tagit alla pillerburkar och gömt dem under soffkuddarna i hennes soffa.

Musiken strömmar ur de stora högtalarna. Jag håller ett halvfullt glas (som jag inte har en aning om vad det är) i den vänstra handen, den andra dras mot trappräcket när jag går långsamt upp för trappan, jag möter två killar som ser helt borta ut. Den ena stanna och kollade på mig (fast hans blick var helt genomskinlig) han tog sin svettiga han och drog den längs min arm. Jag som hade stannat började gå, kollade förskräckt ner på killarna som stod kvar och kollade på varandra och sedan på mig. Jag var på väg upp till min pojkvän Gustaf som ska vänta på mig uppe i ett av rummen. Min älskade Gustaf, Gustaf med de vackraste ögonen och kroppen som alla tjejer vill att deras kille ska ha. Han är så omtänksam, snäll, trevlig, rolig… Han är perfekt och han är min! Jag stod utanför dörren, mitt leende var gigantiskt. Jag tog ett djupt andetag för att sedan stega in. Jag hade öppnat dörren och tagit ett steg in när jag frös fast, min blick kallnade och kollade på Gustaf som satt med Jenny på en säng och höll hennes hand i sin.
”Det är slut mellan oss” sa Gustaf till mig och kysste Jenny.
”Jag vet” sa jag, och stod kvar och kollade på dem medan mina ögon tårades. Gustaf och Jenny kollade på mig, med en blick som skrek att de ville att jag skulle gå. Jag vände och stängde dörren försiktigt efter mig, samtidigt som den första tåren rann ner för kinden.

Jag öppnade ögonen, kollade mig runt. Jag låg in min egen säng.
”TESS, KOM!” skriker Tess lillebror Erik från badrummet, ”TEEEEESS!”.
Det tog en stund innan jag förstod att det var brådskande. Sömnig tog jag mig upp ur sängen, och satte på mig min morgonrock.
”TESS!” skriker Erik, hans röster visar rädsla och förtvivlan.
Drömmen blev verklighet. Hon visste exakt vad hon skulle göra och vad som hade hänt, hon hade ju på sätt och vis redan varit med om det här.

Det var fredag och hon hade ringt skolan och pratat med Eriks och hennes egen mentor. Dagen skulle hon spendera på sjukan, och på kvällen skulle hon tröst supa på någon hemma fest i närheten. Hon kände just nu att hon bara skulle vilja dö. Hon vet vad som skulle hända i kväll, men det spelar ingen roll efter som hon redan vet att det är slut mellan de. Hennes pappa har nyss dött, hennes kompis har blivit våldtagen, hennes mamma magpumpas just nu och i kväll så kommer hennes kille göra slut på det mest hänsynslösa sätt man kan göra slut på. Kan livet bli värre? Kan livet vara så orättvist? Men det mest konstiga är att hon drömmer allt innan det händer, varför och hur går det till? Det är meningen att hon ska veta vad som kommer att hända? Men vad är meningen med det? Det kommer ändå hända. Hon gömde alla pillerbrukar de hade hemma och hon sov med hennes mamma, ändå vaknar hon i sin egen säng av att hennes lillebror skriker, precis som i drömmen. På något vis måste det vara meningen att det ska hända, eller?

Författare:

Publicerat

Dela: