Kap 1, alfredius trollkarlen

PROLOG
I ett stort hus bodde en familj med fyra barn. Frun i huset hette
Måna Fredrikson och herrn i huset hette Jan. Barnen hette Cornelius, Ville, Karl och Stina.
Huset var byggt av tegel och taket var gjort i koppar.
Det var lördag morgon och regnet slog emot rutan i Villes rum. Han hade ett litet rum och på väggarna fanns det en vacker tapet, i närheten utav dörren stod det en garderob som passade in med väggens färger.
Ville låg och drog sig i sängen men blev avbruten av att någon bultade på dörren.
Han reste på sig och gick iväg för att öppna. Han var fortfarande iförd i sin pyjamas och hans kastanje bruna hår spretade åt alla håll.
”Det är frukost, sade Cornelius när Ville hade öppnat dörren och dom mötte varandras blickar.
”Jaha, sade Ville och gäspade.
Cornelius gick bort till köket med Ville efter sig. Dom satte sig vid bordet där Måna, Jan, Stina och Karl satt och åt.
Bakom familjen Fredriksons hus fanns en stor skog och dagen där på frågade Ville om Cornelius och han fick gå ut i skogen och sova i tält, det fick dom men bara om dom höll sig i närheten av huset och plockade en korg full med kantareller, så nu var dom ute i skogen.
”Tror du att vi hittar några svampar? sade Cornelius medan dom gick längst en stig som var så full av löv så att deras skor inte sytes när dom traskade fram.
”Ja det gör vi säkert. Det är ju den tiden på året som man hittar svamp på nu, så det skulle inte förvåna mig om vi gjorde det. Efter att dom gått en rätt så lång bit stannade plötsligt Cornelius till.
”Titta där borta, svamp, sade han och rusade bort till foten av ett träd där det växte massor av kantareller.
Ville gick bort till Cornelius men fäste blicken på något annat. Han tyckte sig urskilja något i träd stammen.
”Cornelius.
”Ja, vad är det?
”Det står något skrivet här. Cornelius reste på sig och tittade på trädstammen.
”Det är bara lite svårt att tyda tycker ja.
”Mm, Sade Ville och tog av sig sin ryggsäck. Han öppnade upp den och tog fram ett förstornings glas, Men med den här kanske vi kan se va det står. Ville höll förstorningsglaset framför dom otydliga bokstäverna och nu blev texten mycket tydligare,
”Vad står det? sade Cornelius.
”Det står, Spaka på rot.
”Du menar väll ändå sparka och inte spaka, sade Cornelius och sparkade på trädet och innan dom ens hann blinka flyttade trädet på sig och marken öppnade sig framför dom.
Ett hål lika brett som trädets stam, Ville tittade på trädet med en förskräckt min och
Cornelius gav i från sig ett högt tjut. Cornelius gick bakåt några steg då trädets löv fria grenar
började röra på sig men trädets längsta gren var precis i räckhåll för att kunna putta
ner dom i hålet. Cornelius fick ett kraftigt slag i ansiktet så att han trillade baklänges och slog huvudet i en sten.
Cornelius reste sig upp, en kall vind lekte honom i ansiktet medan han försökte komma underfund med vad som hade hänt. Han tittade bort åt det träd som för någon stund sedan hade flyttat på sig men upptäckte att det nu stod på sin rätta plats. Han hade ont i hela kroppen lite blod från ett sår i ansiktet rann ner på hanns kläder, men Cornelius torkade bara av det med handen sedan gick han gick fram till trädet och fann Villes ryggsäck ligga där, han lyfte upp den och hängde den över axeln. Sedan började han gå längst den lövrika stigen som ledde till hanns hem. När han slutligen nådde fram till huset kom han att tänka på vad föräldrarna skulle säga om han kom ensam. Dom skulle inte bli glada det visste han, och om han berättade sanningen om varför han kommer ensam skulle de tro att han hade blivit knäpp eller tappat förståndet. Cornelius stod länge och funderade men bestämde sig sedan för att han inte skulle gå tillbaka och det var detta beslut som ändrade hela hanns liv.



Cornelius hade promenerat hela tiden utan att stanna, men nu stod han alldeles utanför sin skola.
Han öppnade en grind som ledde in till skolgården, sedan gick han fram och tittade in genom ett fönster som genom vilket man såg Cornelius klassrum. Klassrummet var fullt med folk, och bakom katedern satt det en lärare som Cornelius inte kände igen. Hon var mörk i håret och hade rynkor i ansiktet. Alla eleverna hade ett papper framför sig och en blyertspenna i ena handen.
Plötsligt reste läraren på sig och gick fram till svarta tavlan.
Eleven som satt bredvid fönstret tittade ut men Cornelius hann ducka innan han hann upptäcka honom.
Cornelius gick tätt intill väggen medan han hukade sig så gått han kunde för att ingen skulle få syn på honom. Han sprang in bakom huset och utan att tänka sig för sprang han rakt i famnen på skolans vaktmästare, han stod och penslade med något medel över ett klotter men lade ner penseln i en hink när han fick syn på Cornelius.
”Har inte du lektion nu? sade vaktmästaren och gick fram till Cornelius.
”Jo, men
”Vad heter din lärare?
”Janne.
”Okej, du har tur att din lärare inte är här för då hade du fått kvarsittning men det får du nog i vilket fall.
Vaktmästaren greppade tag i Cornelius handled och drog honom med sig in i det klassrum som Cornelius hade tittat in i.
”Du får hålla ordning på eleverna, Han här försökte rymma. Vaktmästaren släppte taget om Cornelius.
”De är du som är vikarie i denna klass va.
”Ja det stämmer och du måste vara Cornelius om jag inte tar fel? Cornelius nickade, gå och rengör ditt ansikte du ser alldeles förskräcklig ut, har du fått spö på vägen hit eller?
Vaktmästaren vände sig om öppnade dörren och gick ut.
”Det är nog bäst att jag ringer dina föräldrar, gå och tvätta dig nu så ringer under tiden. Cornelius gick ut från klassrummet och in på toaletterna men flämtade till när han såg att han gått in på fel toalett. En kvinna i nionde klass stod lutad över handfatet men tittade upp när hon fick syn på Cornelius. Cornelius backade bakåt några steg men kvinnan sprang fram och låste dörren. Hon puttade till Cornelius så att ha föll ner på golvet med en duns.
”Vart hade du tänkt gå då?
”U ut, stammade Cornelius.
”Inte fören jag har fått se din.
”Va vad menar du?
”Pitten fattar du väl!
”Ditt jävla äckel, skrek nästan Cornelius.
”Har du nåt emot det? sade hon glatt och lutade sig mot dörren, jag har en kniv på mig så det är best att du håller käft om du vill ha nåt att kunna pissa med i framtiden så fram med den nu och låt Sara göra det bekvämt för dig en stund och om du är lydig så kanske jag tillock med låter dig knulla mig som du vill.
Cornelius kände hur han började svettas.
-Vad skulle han ta sig till, om han bara knäppte upp byxan så skulle det va över. Cornelius knäppte upp byxorna och Stina hoppade på honom och började tafsa med sin vänstra hand under hanns kallsånger medan hon med sin högra hand drog av sig sina byxor.
Plötsligt öppnades en av toalett dörrarna och Sara trillade av honom.
Cornelius ställde sig upp drog på sig byxorna och sprang bort till dörren.
”Om du skvallrar så dödar jag dig, ropade Sara efter
Cornelius som vred om låset, öppnade dörren och stängde den med en smäll.
”Vad va det där om, sade en i Cornelius klass.
”De det var Sara som försökte.
”Hann det bli nåt? avbröt han honom.
”Nej, har ni rast nu eller? Sade han flåsande.
”Ja det har vi, och förresten, jag skulle hälsa från vikarien att dina föräldrar kommer snart.
Va det Sara som gjorde det där på dig? han menade såren i ansiktet, Cornelius tänkte efter en stund på vad han skulle säga men svarade.
”Ja det var de, och gick in på pojktoaletten.
När Cornelius kom ut igen stod vikarien utanför och väntade på honom och bredvid henne stod Sara, men Cornelius klasskamrat hade gått därifrån.
”Du har uppfört dig mycket illa Cornelius! Sade vikarien. Cornelius tittade på vikarien med ett stort frågetäcken i pannan.
”Va vad menar du?
”Sara säger att du försökte dra av hennes byxor och samtidigt så hotade du henne med den här kniven! Hon höll i en röd liten fickkniv.
”Det är en lögn, hon går ju för sjutton i nian, du tror väl inte på henne eller!
”Varför skulle jag inte göra det, hon är bara två år äldre en dig så det väll har betydelse.
Jag ska prata med dina föräldrar när dom kommer.
Cornelius sparkade till Sara på smalbenet och sprang ut ur skolan men på väg ut krockade han med sin mamma, Måna.
”Cornelius, vad har hänt, sade hon och tog tag i honom, varför kom du och Ville inte hem igår som planerat?
”Om jag skulle berätta det så skulle du tro att jag har blivit knäpp, sade Cornelius med en klump i halsen.
”Och jag vill inte att du ska tro det, Måna kramade om Cornelius och pussade honom på kinden.
”Ni har väll inte blivit överfallna? Men innan Cornelius han svara kom vikarien fram till dom.
”Hej, sade hon.
Det är jag som är Ulla Cornelius vikarie, hon sträckte fram handen till Måna.
Det är ni som är, Måna va.
”Ja, är Janne sjuk eller?
”Han är sjukskriven, lider av stress och kommer att vara borta ett tag. Här är din väska förresten, sade vikarien och lämnade över Villes ryggsäck.
”Är inte det där Villes väska, sade Måna när dom satt i bilen på väg hem. Cornelius hade suttit och tittat ut genom fönstret hela tiden men kastade en snabb blick på väskan och mumlade något i stil med ja.
”Men vart är Ville då?
”I, i skogen.
”Vad har hänt har han skadat sig, jag lovar att inte tro att du inte blivit knäpp men om du inte berättar så blir jag tvungen att ringa polisen, sade hon och suckade.
”Okej, sade Cornelius och tog ett djupt andetag.
”Det började med att jag hittade några svampar vid ett träd. Ville fick syn på en liten text på trädstammen. Han tog upp ett förstoringsglas för att kunna se vad det stod.
”Och, vad hände sen, blev du nedslagen, och Ville kidnappad eller?
”Nej, trädet började leva. Måna lade sin hand på Cornelius panna och tittade oroligt på honom.
”Nej, vi får nog åka till sjukhuset med dig.
”Jag har inte blivit knäpp, det är sant, trädet flyttade på sig och vad som hände sedan mins jag inte! Måna vände bilen och var nära på att krocka med en annan bil men klarade sig. Hon svängde av åt höger när hon kom till en korsning och sedan körde hon med rasande fart längst motorvägen.
Måna körde in längst kanten på trottoaren, polisen som hade följt efter dom stannade bakom deras bil och klev av motorcykeln. Han gick fram till bilens vänster sida och knackade på rutan, kan jag få se körkort och legitimation tack, och sedan vill jag att ni kliver ur bilen. Måna stoppade handen i fickan och plockade upp sin plånbok. Hon plockade ut körkortet, sedan visade hon det för polisen, öppnade dörren och klev ut ur bilen.
”Är det er son som sitter där? sade han efter att ha tittat på körkortet.
”Ja, det är det, är nåt på tok?
”Ni körde alldeles för fort, ni kan riskera att bli av med det här. Polisen tog upp en telefon liknande sak och sade, hör ni mej, kom?
”Vi hör dig, kom.
”Jag behöver transport det räcker med en polisbil, kör längst D tretti i riktning mot
Åble simhall, kom.
”Uppfattat, kom. Polisen stoppade tillbaka den telefonliknande saken i bältet och tog fram några papper, han gick bort till bilens bakre del och kollade på registreringsnumret samtidigt som han skrev av det. Cornelius öppnade dörren och klev ut ur bilen tvekade lite men grep tag i Villes skolväska och hoppade över ett staket som löpte längst trottoaren, han började springa men blev förföljd av polisen. Måna stod och stirrade efter dom men klev sedan in i bilen och körde där ifrån.
”Stanna, jag vill dig inget ont! Efter några sekunder fick polisen tag i Villes väska och drog Cornelius i backen, han satte sig ned och lyfte upp honom på fötter.
”Oj så du ser ut, har du råkat ut för misshandel, Cornelius stod bara tyst och stirrade ut i tomma intet, även om han hörde vad polisen sade var han alldeles för omtumlad för att svara. Tankarna gick runt i huvudet på Cornelius men efter några minuter började polisen tappa tålamodet, han tog fram den telefon liknande saken och bad om att ambulansen skulle komma. En timme senare låg Cornelius på ett sjukhus i stan, han hade fått plåster på dom värsta såren i ansiktet, och efter några veckor blev helt frisk.
Cornelius hade blivit inskriven på ett barnhem efter som att pappan inte hade ork att försörja tre barn ensam. Måna fick två års fängelse för fortkörning och att ha krockat med en bil så att fören dog. Det regnade, Cornelius satt vid matbordet i stora salen och år tillsammans med femton andra barn i sin egen ålder, det var högt i tak och på golvet hade man spikat fast en grå plastmatta. Bordet dom satt vid var dukat med mat som man skulle kunna kalla för lyx jämfört med Cornelius förra skolas bambamat. Cornelius hade blivit särskilt förtjust i en utav flickorna, men enda gången dom kunde träffas var på rasterna och enstaka gånger i korridoren. Huset hade tre våningar. En våning där dom undervisade barnen i matte och svenska, och på den andra våningen sov pojkarna, och på den översta sov flickorna. Men det fanns även rum i huset där dom fick göra annat en sova och arbeta, dom hade till exempel ett rum där det fanns biljardbord och pingisbord. På torsdagar, måndagar och tisdagar var dom tvungna att arbeta på åkrarna vilket gjorde att bondarna på gården slapp arbeta den dagen, om man inte gjorde som dom ville blev man piskad, tjejerna fick sticka och sy, och den som var flitigast blev kapten över gruppen, en gång var tredje månad skulle det komma någon som skulle köpa pojken eller flickan, men endast den som var flitig nog fick komma därifrån. Runt huset och åkrarna hade man låtit sätta upp ett taggtrådsstaket av enda skälet till att ingen utav pojkarna eller flickorna skulle rymma från barnhemmet, fredagarna och lördagarna var de dagar då dom inte behövde göra någonting och på söndagar brukade dom göra en utflykt tillsammans. Alla var tvungna att gå i samma kläder, så att personalen visste vilka barn som var deras. Flickor hade en svart kjol och vit skjorta, medans pojkarna var tvungna att ha på sig en svart kostym vit skjorta och strama byxor, runt halsen hade dom ett vitt läderband, och på det hade man skrivit deras namn och adressen till barnhemmet. Efter arbetet skulle dom duscha och det gjorde man utomhus, barnen fick tvålade in sig skälva och personalen duschade av dom med hjälp av en vattenslang. Det var fredag, och när alla hade ätit färdigt fick dom göra vad dom ville, Cornelius gick upp för trappan som ledde till pojkarnas sovrum, han öppnade en dörr och gick in, två utav dom barn som Cornelius brukade var mest med satt och spelade kort vid ett bord längst in i rummet. Cornelius gick fram till dom.
”Får man vara med?
”Ja visst, Cornelius satte sig ner vid en stol, du får vara med nästa omgång.
När morgonen grydde och alla barnen hade vaknat öppnade en i personalen dörren och gav order att alla skulle ta på sig sina kläder, det var måndag och vårsolen sken som inledning för en ny jobbig period på åkern.
Snön höll på att smälta och om två eller tre månader skulle dom kunna fortsätta arbeta, personalen gick fram till Cornelius som höll på med att ta på sig sina kläder. Han tog tag honom i hakan och klämde åt så hårt att han fick ont.
”Vad är dom tio budorden?
”Du sk skall icke stjäla.
”Fel, ta dom i ordning nästa gång! Sade han och puttade till Cornelius så att han föll till marken, sedan gick han bort till pojken som sov bredvid.
”Nå.
”Du skall icke ha några andra gudar vid sidan av mig.
Du skall icke missbruka herrens, din guds namn.
”Och?
”Ty herren skall låta.. Pojken vred på sig och tittade på Cornelius som nu hade kommit upp på fötter.
”Du skall icke missbruka herrens, din guds namn, ty herren skall låta den bli ostraffad, som missbrukar hanns namn, sade han och drämde till ett slag i ansiktet på pojken, sedan gick han bort till den andra pojken och tittade på honom med en blick som skulle kunna få vilken unge som hälst att pissa på sig.
”Tänk på vilodagen, så du helgar den.
Hedra din fader och din moder för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land.
”Du skall icke dräpa, du skall icke begå äktenskapsbrått, du skall icke stjäla, och du..
”Du skall icke ha begärelse till din nästas hus, sade Cornelius.
Personalen gick fram till Cornelius och tog tag i hanns hår och lyfte upp honom så att han började skrika högt.
”Du har en vacker röst pojk, låt oss då skära av pitten på dig så att den varar för alltid.
”Detta var bara dom nio budorden, i morgon vill jag höra alla! Skrek han och gick bort till dörren.
Ett halvår senare gjorde Cornelius upp en plan med två andra barn, Leonard som kallades Leo och Krister, som gick ut på att rymma från barnhemmet. Dom skulle vänta till kvällen straks innan läggdags.

Nu var det alldeles mörkt ute och dom hade tagit sig ut ur huset genom att sätta sig på fönsterkarmen och hasa sig ner från stuprännan sedan smög dom sig genom åkern och fram till taggtrådsstaketet.
”Tänk om man får sötar när man tar på staketet, konstaterade Krister.
”Ingen har sagt att vi behöver rymma, så om ni är för fega så kan ni lika gärna gå tillbaka till barnhemmet och få er en omgång pisk, sade Cornelius och tog tag i staketet med ena handen.
Där ser ni, det är ju helt ofarligt förutom alla taggarna. Cornelius började klättra upp för staketet som sträckte sig två meter upp och efter några minuter var han utanför barnhemmets gränser, han rev sig på både ben och armar och han började blöda på handen men detta ignorerade han efter som nu var han fri. Det tog ungefär en två minuter för Krister att klättra över staketet men när Leo började klättra hade redan dom på barnhemmet upptäckt att dom var borta för långt borta på åkern sprang det en personal, han höll i ett koppel och några meter framför honom sprang det en hund. I andra handen höll han ett gevär som han för några väckor sedan använt för att skuta ner djur som skulle slaktas.
Leo började klättra fortare men föll till marken för den smärta han fick i handen när han råkade ta på en utav taggarn var för stor för honom.
Krister och Cornelius stannade kvar ett ögonblick för att se om Leo skulle försöka ta sig upp igen men när personalen började närma sig tog dom till flykten. Efter som dom hade så strama byxor gick det lite långsammare att springa men dom han precis hoppa ner i ett dike när personalen hade kommit fram till staketet. Dom kunde höra Leos gnäll och enstaka snyftningar men plötsligt hördes en smäll och allt blev tyst förutom hundens skall och personalens onda skrockande.
”De ni! Skrek han, hur har ni tänkt klara er i stan när myndigheten får reda på att ni har dödat den här odågan till människa?
”D du är ju helt sjuk i huvudet! Skrek Krister och ställde sig upp, han darrade av raseri och var nära på att springa fram till staketet och klättra över på nytt men Cornelius drog ner honom till marken.
”Det kan vara en fälla, tänk om han inte dödade honom på riktigt.
”Vad viskar ni om mina gossar, har ni roligt där i diket kom fram bara, en död om dagen gör en glad i magen som man brukar säga så ni har inget att vara rädda för, men nu vill jag ha lite skoj och om ni är lydiga kan jag låta er bli kaptener.
”Han har säkert druckit, konstaterade Cornelius, ställde sig upp och tittade åt gubbens håll.
”Vad ska du göra?
”Jag har god lust att döda honom, sade Cornelius. Men efter som att han står på andra sidan staketet och är dessutom beväpnad och hundra gånger så starkare en mig så är det omöjligt om vi inte på något sett kan få honom att släppa vapnet så att du eller jag kan skjuta honom. Cornelius tvekade lite men gick fram till staketet.
”Ha! Sade gubben och log brett, har du kommit hit för att ha lite skoj?
”Precis, sade Cornelius och nickade medan svetten rann i pannan på honom. Men bara om du släpper ditt gevär och kommer över hit. Gubben släppte geväret tog tag i staketet och började klättra. Cornelius gjorde ett täcken åt Krister att han skulle komma fram.
”Klättra över på andra sidan, men akta dig för taggarna, gå bort en bit så uppehåller jag gubben. Krister sprang bort en bit och började klättra med en väldig fart och efter några minuter var han innanför barnhemmets gränser igen och nu hade också gubben kommit över på den andra sidan.
”Vänd dig om pojk så ska vi ha lite skoj, skrek han samtidigt som han började knäppa upp sina byxor. Krister plockade upp geväret men då började hunden skälla, Krister tog tag i dess koppel drog hunden till sig och smällde till den med gevärskolven, sedan laddade han geväret med darrande fingrar. Det tog Krister ungefär en minut att ladda geväret och nu hade gubben puttat till Cornelius så att han låg på marken. Gubben tog tag i hanns byxor och började dra i dom så hårt att dom nästan gick sönder. Krister försökte sikta med geväret så gått han kunde, men hanns händer darrade så mycket att han inte kunde hålla uppe geväret.
”Skjut! Skrek Cornelius. Krister lade fingret på avfyrings knappen och tryckte till men det enda som hända var att det klickade till.
”Det funkar inte! Cornelius försökte förtvivlat putta bort gubben men hanns grepp gjorde saken omöjlig.
”S se efter om du kan hitta några pa patroner! Krister tittade sig omkring men inte en enda patron var inom synhåll.
”Jag har en bättre idé. Du din perversa gubbjävel sluta upp med det där annars skjuter jag skallen av dig! Gubben reste sig upp men höll ner Cornelius på marken genom att trycka sin fot mot hanns rygg.
”Vill inte du också komma hit och ha lite skoj? sade gubben och log brett.
”Ta på dig dina byxor och dra om du vill ha något huvud kvar! Detta verkade få gubben att kvickna till, han drog snabbt på sig sina byxor kastade en blick på Cornelius men började sedan vanka bort därifrån.
”Ska jag hämta hjälp eller vill du fortfarande rymma. Cornelius ställde sig upp med skakande ben.
”Vi kom ju hit för att rymma, och nu har vi blivit av med gubben så nu är det väll bara för oss att sticka.
”Vad ska vi göra med Leo och hunden jag menar, vi kan ju inte låta dom ligga kvar här. Kom över hit. Strunt i Leo och hunden men ta med dig geväret.
”Då får du bära det. Krister puttade in geväret under staketet och Cornelius tog emot det på andra sidan, sedan började han klättra upp för staketet och efter en stund stod han på andra sidan..
”Vart ska vi gå? Frågade Cornelius.
”Är det inte du som bestämmer.
”I så fall får du ta över befälet.
”Vi kan gå bort till motorvägen och se om vi inte kan få skjuts men först måste vi få av dom här, sade Krister och började slita i läderbandet.
Och efter flera minuter slitande fick dom av banden.
”Vi får nog börja gå om vi inte vill bli upptäcka, sade Krister och kastade en snabb blick mot Leo, suckade och torkade bort en tår från ögat.
”Hur har du tänkt att vi ska gå.
”Vi får hålla oss en bit från staketet men om vi kommer över på västra sidan så är vi framme vid motorvägen.
Cornelius släppte geväret framför Kristers fötter och sedan började dom gå längst staketet men gjorde allt för att dom skulle synas så lite som möjligt. Cornelius kände hur det började värka i kroppen för det han hade blivit utsett för, han hade fått stora blåmärken i rumpan och några få på vaderna och blodiga sår på knäna.
Han hade dessutom blivit alldeles öm i axlarna och nacken, och han hade fått skrapsår i ansiktet och hanns klädnad var alldeles trasig och sönderriven.
- Hur kunde det finnas sådana vidriga gubbar, tänkte Cornelius, dom hade kommit fram till barnhemmets ingång och gick nu mottsatta riktning så att dom skulle kunna komma ut på motorvägen.
Bilarna körde med jämna mellanrum i olika riktningar.
”Hur ska vi få någon bil att stanna?
”Ta av dig kavajen, det kan kanske vara svårt för förarna att se oss om vi har svarta kläder på oss. Krister och Cornelius tog av sig kavajen och släppte den på marken.
”Gå ut en bit på vägen och sträck ut tummen så här, sade Krister och Visade Cornelius.
En bit bortomvägen kom det en bil och när den passerade Krister körde den längst vägen och stannade. Föraren vevade ner rutan och sträckte ut sitt huvud.
De var en gammal kvinna och i handen höll hon en sigaarr.
”Vart ska ni då pojkar? Frågade hon och hostade till.
”Vi kan åka dit ni ska mrs.
”Hoppa in.
Krister öppnade bildörren och hoppade in i baksätet och Cornelius satte sig bredvid honom.
”Vill ni inte sitta fram? frågade kvinnan innan hon satte igång bilen.
”Nej tack, svarade Krister. Vi sitter bra här. Kvinnan startade bilen och körde ut med vägen.
”Hur kommer det sig att ni är ute så här sent, klockan är ju nära tio.
Hon vred om knappen på radion så att den skulle sätta igång och spela musik.
”Vi har bråkat med föräldrarna och tänker rymma.
”Okej, vad har ni råkat ut för då?
”jag har halkat, sade Cornelius med en darrande röst.
Två timmar senare körde kvinnan in i ett garage och parkerade bilen, hon gick ut och öppnade dörren till baksätet.
”Då var vi framme, sade hon. Cornelius och Krister hoppade ut ur bilen och när hon frågade om dom ville stanna över natten, tackade dom ja och följde med henne in i huset.
Cornelius fick plåster på knäna, men han tog aldrig av sig helt när hon plåstrade om honom.
När Cornelius skulle lägga sig och sova i Kvinnans soffa,
som fanns i hennes gästrum som var rikligt möblerat med ett bord med glasskiva på
och äkta trägolv och en krisstallkrona och annat som brukar finnas hos rika familjer, märkte hon dom blåmärken som han hade fått på vaderna och det röda märke som blev när gubben tryckte sin fot mot hans rygg, sade hon.
”Det ser ju precis ut som om du har blivit misshandlad, har du det?
”Nej, svarade Cornelius och tittade ner på sina fötter.
”Det hände när vi lekte krig med varandra, ljög Krister.
”Okej, sov nu så väcker jag er i morgon, sade hon och gick in till sitt sovrum där hon tog av sig sina kläder och lade sig i sängen.
När klockan slog midnatt, vaknade kvinnan av att hon fått en så konstig dröm. Hon drömde om att hon hade samlag med ett utav barnen och när hon försökte tänka bort den tanken gick det inte. Hon reste på sig och gick in på badrummet där hon öppnade ett av skopen där hon förvarade sin medicin, hon hade en hel burk Viagra som hon hade för att
få ett bättre ligg, med manen som hon varit gift med innan hon gjorde slut och hade aldrig fått göra det igen efter det
men nu hade hon chansen hur pedofiliskt det en var men hon va Alldeles för kåt för att kunna tänka på det. Hon hade också en hel burk med sömntabletter.
- Undra om jag inte skulle söva ner dom innan och ge dom Viagra.
När morgonen grydde vaknade Krister och kände hur ont i huvudet han hade.
- Vart är jag, tänkte Krister som nu låg i en säng och inte i en madrass på golvet.
Bredvid honom låg det en femtiårig kvinna och hans kallsånger låg på golvet.
”Vad i helvete! Skrek han och började putta på kvinnan men hon vaknade inte och hennes kropp var alldeles iskall och under hennes huvud låg det ett tjockt lager av blod som hade
kladdats av sig på hanns kropp, i handen höll hon en pistol.
Krister reste sig hastigt upp men tog pistolen ifrån henne.
Han tog på sig kallsångerna och sedan sprang han ut från rummet till Cornelius som fortfarande låg och sov i soffan.
Då passade Krister på att ta på sig sina kläder sedan stoppade han pistolen i byxan och täckte för med tröjan så att den inte skulle synas.
”Cornelius vakna!
”Vad är det, sade Cornelius och tittade med trötta ögon på Krister, ett ögonblick tyckte Krister att Cornelius såg helt drogad ut men detta ignorerade han.
”Ta på dig kläderna, sen börjar vi sno vad vi kan komma över, kvinnan e död.

Skriven av: robin björkquist