Publicerat
Kategori: Novell

Kär i besvikelnsen

Hon hade velat ha honom så länge nu. Bara tanken på honom fick det att ofrivilligt sväva i magen på henne. Det hela var nog mer fysiskt än mentalt. Visst, han var en hel trevlig kille men det var inte det som berörde henne. Egentligen var hon inte ens kär, hon hade aldrig upplevt någonting liknade tidigare.Hon ville ha honom, det ville hon, men mer som en som höll om henne när det behövdes, torkade bort hennes tårar när hon var ensam och kysste bort alla hennes tvivel över livet. Det var precis den hon ville att han skulle vara för henne och hon visste att han skulle passa perfekt för rollen.
Det var som om ödet vägrade släppa taget och önska dem lycka till. Vad de än hade planerat blev det alltid upplöst till ingenting och fördröjde hennes drömmar ytterligare.
Ibland trodde hon att hon älskade honom, men sköt varje gång hastigt undan den skrämmande tanken. Skräckslagen över att det kanske var precis så det var. Det fick absolut inte vara så, det skulle aldrig gå!
Deras vänskap hade ganska snart utvecklats till något annat, svårt att verifiera och deras bråk hade lett till månader utan så lite som ett telefonsamtal. Det var invecklat deras förhållande, det hade det varit länge nu.
Det hade alltid varit han som tagit första steget över den osynliga vänskapsgränsen. Hon hade inte haft något emot det, även om hon påstått motsatsen. Men förvånansvärt nog var det han som alltid stannade upp mitt i ett steg och vände sig om för att småspringa tillbaka samma väg han kommit. Hon borde ha vant sig vid hans hastigt påkomna beslut, men hon förmådde sig inte. Besvikelsen över det förlorade framsteget var lika stark nu som då. Hon visste att han skulle ändra sig i sista sekunden även nästa gång. Men inte ens vetskapen om det fick hennes känslor att ändra sig.
Ilskan växte ofta i takt med ett åskmoln när hon tänkte på allt han gjort henne och hon bestämde sig för att inte göra sig synlig för honom. Men allt som oftast kom någonting upp som fick henne att minnas hans röst som äntligen börjat mogna eller hans fortfarande barnsliga skratt. Hon bet sig hårt i läppen för att inte le vid tanken, men hennes läppar var rebelliska och sprack upp i ett stort, kärleksfullt leende.
Åh, vad hon hatade de där himla känslorna. Helst av allt hade hon velat slita ut dem ur sin kropp, men eftersom hon inte visste precis var de fanns så hade hon inte vågat prova.
Svordomen kom plötsligt och oväntat och hon slängde sig uppgivet på sin obäddade säng . Ansiktet borrade hon ned i det svarta satin lakanet, men avbröt den oseriösa kvävningen när det vibrerade i den högra byxfickan. Innan hon hunnit få upp mobilen upphörde vibratorn. ”1 missat samtal” lyste på den repiga skärmen. Hennes ögon glittrade lyckligt när hon såg det missade numret och utan att tveka ringde hon upp. Han svarade nästan direkt och lät glad när han hörde att det var hon. Hennes dåliga humör var som bortblåst.
När hon lagt på en lång stund senare, strålade hon på samma sätt som hon gjort även förra gången han uppmärksammat henne. Den nervösa känslan lade sig, men hon var fortfarande så uppspelt att kroppen darrade och hon hade svårt att lägga på luren.
Hon hade aldrig varit speciellt bra på att dölja sina känslor. Hon behärskade sig och tackade Gud för att han inte kunde se henne genom telefonen. Leendet hon bar med sig när hon lämnade rummet var hemlighetsfullt, men till och med en blind skulle sett att hon var kär.

Skriven av: Amanda Klemming

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren