Karins humor

Ojoj vad hon skrattade. Hon hade nog aldrig skrattat såhär mycket åt någon annans olycka som hon gjorde nu. Gubben hade halkat och slagit huvudet i isen så att det blödde stora rännilar från hans skalle. Mössan låg vid Karins fötter och hon skrattade som förbytt. Mössan var så otroligt ful. Allt var så roligt.
' Är du påtänd din dumme jävel? ' sa någon som försökte hjälpa den medvetslöse gamle mannen. Då skrattade Karin ännu mer. Vad roligt det lät när denna någon röt åt henne. Hon var inte påtänd. Hon var bara glad.

Hennes liv var bekymmerfritt och det såg ju så roligt ut när gubben förolyckade sig. Hon hade sett honom gåendes på trottoaren. Hon hade tänkt på hans fula gubbmössa, och så helt plötsligt halkade han. Mössan flög av hon med en smäll slog bakhuvudet ner i isen. Gubben dog. Karin skrattade. Folk förstod inte vad det var med henne. Dom sa att hon inte var riktigt klok.

En gubbe mer eller mindre i denna värld. Vad spelar det för roll? Det var väl bättre att denne man som dog hade några som sörjde honom och att han inte dog ensam. Dessutom så förlängde han ju Karins liv med ett gott skratt. Det var väl lika bra att skratta åt den blödande döingen istället för att gråta och vara ledsen. Han var ju död, det kunde ingen ändra på.

Karin fick gå till en psykanalys några dagar efter incidenten. Folk hade blivit mycket skrämda över hennes beteende. Detta framförde psykologen till henne.
- Herregud, när blev det ett brott att ha lite galghumor.
Psykologen visste inte vad han skulle säga. Han tänkte bara att denna unga kvinnan var en psykopat som borde sitta inlåst, och eftersom det var han som bestämde så blev det så. För han filmade när han visade Karin bilder på hemska bilder på folk som blivit krossade när dom haft en olycka med motorcykeln eller liknande. Hon skrattade bara. Såg dom inte vad fult det såg ut? Huvudet såg ju ut som en krater på månen. Det var ju hur roligt som helst. Ett huvud ska ju inte se ut som en köttig krater. Något annat är ju jätteskoj.

Men hon hade lite svårt att övertyga sin omgivning om detta så hon fick läggas in på ungdomspsyket i staden.

Numera är Karin endast tillåten att läsa Kalle Anka och skratta åt honom. Men jag tycker inte synd om henne. Kalle Anka är ju rolig.

Skriven av: Sonja Abrahamsson