Kärlek


Jag tryckte telefonen tätt mot örat. Det var dig jag ringde. Och när du skulle svara skulle du säga att du saknade mig, att du snart skulle komma hem så vi kunde gå ut på en romantisk dejt. Men det gjorde du inte, inte nu och inte någonsin. Istället tryckte du bort samtalet och jag skickades till din telefonsvarare.

”Anders här, jag kan inte svara just nu utan ringer dig senare. Eller så kan du ringa till min jobbtelefon, 070…”
*Klick*

Jag lade på. Det var alltid såhär. Du brydde dig inte om mig.
Du brydde dig inte om jag hade fixat håret och naglarna för din skull. Att jag köpt en dyr och vacker klänning bara för att du skulle lägga märke till mig. Du brydde dig bara om jag är bra på att älska.

Varje dag tvingar du på mig tajta kläder. Korta kjolar och alldeles för höga klackskor. Och de där jobbiga stringtrosorna som borrar sig in i huden. Helst av allt vill jag ha en pösig t-shirt, förstora mjukisbyxor, vanliga trosor och ingen behå. Håret skulle vara utsläppt. Men det har jag inte, för jag vill göra dig nöjd.

Och du skulle du se på mig, när jag har de där pösiga kläderna. När du såg på mig skulle du säga att det kvittade vilka kläder jag bar, för jag var alltid vacker. Att du älskade mina safirblåa ögon och mörkbruna långa hår. Men istället sa du att jag var ful, äcklig och hade alldeles för lite smink på mig.

Kanske borde jag lämna dig, med tanke på hur du behandlar mig. Men jag älskar ju dig. Och det enda jag vill, är att du ska älska mig lika mycket som jag känner för dig.

Men det gör du inte, och det kommer du förmodligen heller aldrig göra.

Författare:

Publicerat

Dela: