Kärlek I London

Jag går med tunga steg. Kan inte andas.
Luften ligger som en tjock dimma över huvudet. Folk springer hit och dit och trafiken tjuter som en orkester.
Jag känner mig osynlig och väldigt ensam. De stora husen och allt runt om kring skrämmer mig i dag.
Jag börjar små springa för att hinna med tunnelbanan som går om en kvart.
Sakta men säkert börjar jag närma mig stationen. Plötsligt fryser mitt hjärta till is. Även fall jag vill springa, så känns det som jag är fast låst i marken. Där sitter min älskade vän med min pojkvän och ser så äckligt kära ut.
Hon sa ju i går att vi inte kunde träffas idag, för att hon skulle plugga. De skrattar åt fiskmåsarna och de ser inte mig. Han böjer säg sakta över henne och ger henne en kyss.
Hon lovade mig att inte detta skulle ske en tredje gång.
Varför just jag?
Tinningen pulserar kraftig. Jag vill bara spy.
De går i väg hand i hand och går upp för trappan som leder till Hayd park!
Ska jag förnedra mig ännu mer och springa efter. Eller testa henne när vi träffas hemma i kväll? Det spelar ju ingen roll hur mycket vällande hat jag känner, eller hennes svek mot mig!
Han älskar ju henne!
Eller tvärtom.

Plötslig hatar jag den här stan! Känner mig så liten.
Vem ska trösta mig?
Jag längtar hem till Sverige mina vänner och min familj.
Men efter detta slaget från de mänskor jag älskar, vill jag inte svälja den lilla stolthet jag har kvar.


Jag funderar för en stund på vad jag ska göra.
Här kan jag inte stå hela dagen!
Jag kan inte gå hem, det är ingen som väntar på mig där!
Jobbet känns inte så viktig just nu!
Kan inte stå och vara trevlig mot kunderna och om jag inte sköter mig så får jag skäll.
Det hade varit droppen!
Om jag känner mig själv rätt, så hade en eller två spydiga grodor hoppat ut ur min mun. Plus att jag måste spara mina krafter för kvällens måltid. Som jag ska sluka.
Vad har den subban som inte jag har?
Varför tävlar hon mot mig?
Hon har ett taskigt själförtroende, men det är ingen ursäkt för att bete säg hur som hälst.
Jag har jag tyckt så länge, att hon ska söka hjälp. Andra ska inte behöva lida på grund av någon annans dåliga självkänsla.
Vid närmare eftertanke så ser hon ut som ett gnu barn plus att hon har så stor mage att man kan tro att hon är på smällen.
Istället för bitterhet växer den snabbt till hat och genast kommer den ljuva tanken på hämnd.
Den där syndiga tanken som vi människor inte får känna. Men ändå smakar som små söta röda smultron just nu.
Jag springer upp för rulltrappan. det går för långsamt upp.
Sen är det som vanligt en omusikalisk trubadur som spelar på en gitarr med fyra strängar. Hans gitarr fodral är alltid tomt. Men ändå ger han inte upp hoppet. Han hade passat perfekt till min vän Isabell, tänkte jag snabbt när jag sprang upp. Tvärs över gatan så såg jag en pubb. Det gröna slitna taket hängde över den sabbiga uteserveringen. Där satt de bara ensamma människor med en Paint öl eller en Ginnes. De människorna som var där har nog levt sen stenåldern. Kände stanken från vissa på långt håll. Där kunde jag sitta i fred och känna mig vacker. Perfekt. I dag behövde jag dessutom bli full. Kände mig ändå som en loser



Jag ryser lite när jag går fram till bartendern. Alla tandlösa gubbar ler åt mig! Det kändes bra. Jag som alltid har hatat gamla äckel gubbar innan!
En gubbe sitter och skryter om att han var en Casanova i yngre dar och hur många gånger han varit gift! Bartendern flina brett och sa Du kan ju inte ha varit en så bra karl när du fått gifta dig så många gånger. Och inte har du en kärring nu häller. Dessutom har du inga tänder kvar. På sätt och vis kände jag en viss medkänsla. Men tanken på att jag skulle hamna här när jag var 80 om jag fortfarande behöll Isabell som en vän, skrämde mig.
Så log bartendern åt mig. - Vad får det lov att vara till en så vacker ung dam?
Jag rodnar lätt. Kände hur mina vita kinder glödde hett. Sög länge på komplimangen och brydde mig inte om att det inte fanns någon tjej han kunde jämföra mig med.
Jag sa att jag behöver bli så full som möjligt!
Han gav mig en kanna med en liter kallt öl. Kände smaken och det vattnades i munnen. Plötsligt kändes stegen lätta. Och jag sprang till det lilla ensamma bordet i hörnet. Till min förskräckelse spillde jag ut några centeliter.
Satte jag mig på stolen och det kändes redan som jag var full. Tänkte, att detta bord och stolar skulle vara ett perfekt virke till en brasa.
Kunde bränna upp Isabells kläder. Då hade hon gett upp sitt liv. Typisk tjej som tror att allt sitter i utseendet och Lueveton kläder.
Tog fram mitt röda block och min fjäder penna. Hämnden måste planeras noga, så jag inte missar några smaskiga detaljer.


Jag börjar skriva. Det är så härligt att kunna skriva vad man vill!
Jag kan använda alla svordomar jag kan och svartmåla henne som jag alltid velat göra.
Det känns så härligt att allt runt omkring mig flyter samman. Det finns bara jag och mitt block.
Tar några klunkar öl och hoppas på att komma till ett annat plan där fantasin härjar fritt. Ingen som dömer mig för mina känslor.
Plötsligt värker handen till och jag tar en micro paus. Tittar ut genom fönstret, men det är svårt att se genom det spruckna och otvättade glaset.
Från ingen stans kommer tankar som jag inte kan styra över. Frågorna bubblar upp.
Hur länge har de träffats i smyg?
Tänk om han inte längre älskar mig?
Innan jag spårar iväg för långt! Så bestämmer jag mig för att fortsätta skriva. Klockan tickar bara högt till 14.00. Dagen är ung.
För en sekund ångrar jag mitt beslut, när jag valde Henko. Men ändå har vårat förhållande byggts upp under 1 år. Trodde jag kände han utan och innan. Det värsta är, att jag tänkte likadant om Isabell. Symboliskt tittade jag på det spruckna fönstret och tänkte.
Att mitt hjärta har spruckit i tusen delar. Att förlora sin vän och sin pojkvän vägde över sveket. Jag är ensam nu.
För att visa att jag också kan bryta löften till min pojkvän. Så köper jag det största paketet med cigaretter. Det var längesen en cigarett smakade så bra. Och speciellt nu när jag var på väg att bli lite salongs berusad.



Tankarna virvlade runt i huvudet, jag skena i väg.
Alkoholen började verka.
Jag tänkte tillbaka på det mest underbara året, jag hade haft med Henko.
När vi satt vid brasan och drack vin och jag kunde nästan fortfarande känna doften av ny grillade äpplen och se elden som flammade fram och tillbaka.
Alla kvällar då vi skrattade tills vi grät.
Resorna utomlands och alla roliga fester vi hade i hop. För mig har Henko varit den drömprins som red på en vit häst för att väcka sin prinsessa. Hans smek namn på mig var Princess.
Vi hade också planer på att senare i år flytta till Cape Town.
Men allt var förstört nu. Jag blundade och nöp mig i armen och hoppades
att det var en förfärlig mardröm. Men till min skräck så var jag redan vaken.
En tår kylde mina varma kinder, jag kunde inte hejda tårarna som vällde ner.
Jag gömde mitt ansikte i mina händer. Ville inte visa mina känslor öppet.
Kände skam och ångest. Utan att det var jag som felat.
Helt plötsligt rygga jag tillbaka. Bartendern kom fram till mig med en servett!
Hans vänliga och varma stämma sa.
En sån bedårande dam ska inte var lessen.
Han viskade i mitt öra att ingen hade sett att jag grät. Förutom att han inte kunde sluta titta på mig.
Lite glädje började strömma genom min kropp.
Jag log tillbaka och sa.
– Tack för de vackra orden.
Han haltade tillbaka till baren.
Tänkte för mig själv att jag inte var så ensam trotts allt.



Mitt hjärta kändes lite lättare nu. Efter jag gråtit så kändes inte allt så mörkt och svårt.
Utan jag började känna en gnutta hopp.
När man fallit så djupt ner som jag har gjort i dag. Så fanns det bara en väg tillbaka, uppåt!
Tänkte på den långa rulltrappan jag åkt tidigare i dag och kopplade den till livets stege.
Trotts allt hade jag fått gränslös kärlek av Henko.
Om han kunde älska mig så, finns det någon annan som kan behandla mig bra och älska mig mer!
Drack upp den sista droppen av öl, stoppade ner mitt röda plock, Slängde en 10 pund sedel till bartendern och små sprang från pubben.
Ute sken solens strålar stark, dimman hade lättat och allt var inte så skrämmande längre. Tog några andetag och andades djupt in den friska luften. Barnen lekte på gräsplätten vid pubben och skrattade
högt. Det var lite skadeglädje, för en av små pojkarna hade ramlat i en vattenpöl. Han såg mer ut som en ler gubbe när han rest säg upp. Men han sken som en sol, pojken hade gjort sitt fösta mål
Det fick mig att tänka på mitt mål när jag var på väg ner till plattformen för att ta nästa tåg. Det var att ge den stackars trubaduren en slant.
Han log sitt lustiga leende när jag gav han en skrynklig 20 pund sedel.
Sa till han.
– Nästa gång jag kommer vill jag att du har en riktig gitarr.
– Då får du en slant till.
När andra runt omkring mig såg vad jag just hade gjort, så härmade de mig. På loppet av 10 min var hans lilla gitarr fodral fyllt med guld mynt och sedlar. Han hoppade av glädje och skrek.
– I natt ska jag sova i en säng på hotell och äta tre rätters middag. Massa onyttiga saker och ta en öl.
– De här har jag väntat på i flera år.
Det värmde till i mitt hjärta. I stället för hämnd började tanken på karma att växa!


Älska dig som du är!

Våga var dig själv!
Du är värdefull!
Ta plats!

Änglarnas tårar!

När det regnar, så gråter himlen åt mig!
Men regnbågens färger reflekterar dig och mig!
Du är min sol och änglarnas tårar!


Varför jag och inte hon?

Vem kan säga att hon är bättre en jag?
Vem kan säga att jag är bättre än henne?
Vem kan döma mig?
Vem kan jag döma?
När ska vi sluta att mäta oss med andra?
Utan i ställe rannsaka oss själva i stället.
Tänk om vi mätte vad vi själva har åstadkommit!
I stället för att hamna i svartsjukans grav!


Solsken

När det är mulet, skiner solens strålar i genom!
När det regnar segrar alltid solen till slut.
Liksom när man förlorat allt sitt hopp!
Finns en lösning, där bakom molnen.
Det kanske inte blir det ödet man tänkt säg! Men allt löser sig till slut!
Vårt tålamod prövas i svåra tider, men en vacker dag, skiner solens strålar så starkt att man bara ler en dag, sen nästa dag och lika fort som bekymmerna kom.
Lika fort är de borta!
Oroa dig inte för morgondagen! Varje dag har nog med sin egen börda.

Kälekens riddare

Jag går ut i strid.
Din kärlek vill jag vinna.
Jag går ut i strid.
Min stolthet vill jag inte förlora.
Jag går ut i strid.
Mot dig vill jag vinna.

Jag går ut i strid.
Han var min älskade vän.
Jag går ut i strid med himlaväsen och med sång.
Jag ber dig, dra dig till baka.
Slaget är inte avgjort en.

Med symbaler och med sång.
D-jublar himmelns alla änglar.
min kärlek den är äkta.
Döm mig ej.

Är så trött.
Mörkret slukar mig.
Dagen gryr inte i dag.
Solen är min värsta ovän.

Det pisskar och jag skriker.
Hela världen rasar.
Ack du stora ensamhet.
Dina timmar är min vän.
Ack du stora mörker
Du mina timmar styr.

Låt mig vila i min ensamhet.
Ack låt mig min styrka finna.
Du min stora långa.
Lys över nattens mörker.

Du min stora längtan.
Låt mig finna ro.
Tankarna hos mig bind dom till en krans.
Ack du min stora ensamhet
Låt mig få vila en stund.

Brutna löften!

Jag sa till mig själv, att jag skulle hålla ett löfte du gav mig.
Jag bröt det gång på gång.
Lovade den jag älskar.
Sa förlåt men gjorde samma misstag.
Ser på mig att jag inte kan skylla på något annat en mig själv.
Livets läxa är hård och inte alltid rättvis.
Man lär säg och går vidare.
Jag svek mig själv.


Virvlar som söker

Var ligger moralen i kärleken?
Den ändras liksom från kultur till land.
Över havet virvlar den och söker säg in i våra själar.
Du är min moral och jag är din vän!
Ta emot mina tankar. Jag alltid förblir din käraste vän!


Vad är moral?

Vi tror att vi är så perfekta!
Vi erkänner sällan våra misstag.
Vi tittar på våra medmänniskor och
ser våra egna fel.
Vi klagar mer en gärna. Bara vi slipper se på oss själva.
Istället sopar vi undan våra fel under mattan.
Sen har vi löst det!
Sällan tänker vi på att dammet växer
till stora tussar och bara blir fler!


Rädsla!

Jag är så rädd
Är så liten
Vem ska trösta knytet!

Frysa till is

Jag ser dig le!
Du vill inte ha mig mer!
Din blick är så kall.
Jag fryser till is!
Blicken som lös av kärlek, är fylld av hat nu.
Förlåt!!
För att jag älskar dig så.
Kan du någonsin

Du var min för en stund!

Det var som i går, när du låg i min famn!
Vinden blåste lätt i ditt mörka hår!
Jag kysste dina röda läppar!
Visste inte att det var ett farväl!
Lika fort som du kom in i mitt liv.
Lika fort är du borta!
Någon stal mina kyssar!
Någon annan ligger i din famn.
Jag är för dig,
bara ett minne blått!

Min dag

Mitt hjärta känns tungt.
Jag kan inte andas!
Stegen släpar efter,
jag går i motvind!
Om du ändå kunde gå bredvid mig.
Så jag kund luta mitt tunga huvud mot dig!
Sätter mig ner för att vila en stund.
Orkar inte gå längre i dag!

Tystnaden

Tystnaden sprider sig inom mig.
Längtan skär i mig.
Vill så gärna höra din röst.
Längtan har glömt bor mig.
Låt mig få var hos dig.
Längtan har mig kär.
Låt mitt hjärta känna.
Den lycka du en gång spred.
Du stora längtan.
Låt den finna ro.

Stäjrnan som föll!

Vi går över bron till det förlorade landet.
Du håller min hand så hårt.
Vi vänder oss inte om.
Vi är på väg till något nytt.
Solens strålar smeker dina kinder.
Och vinden leker i ditt hår.
När vi är framme sätter vi oss på en bänk.
Du frågar!
Varför älskar du mig?
Jag svarar.
Du är den jag alltid har väntat på.
Du böjer dig ner över mig.
Du kysser mig ömt.
Jag säger till dig.
Kommer alltid älska dig av hela min själ, hela min kropp, och hela mitt hjärta.
Allt som är mitt är ditt.
Jag fågar dig.
Varför älskar du mig?
Du är den kvinna jag vill luta mig mot när jag gråter. Vill att du ska torka mina tårar.
Du är den kvinna jag vill vara med varje sekund, varje minut, vare timme, varje dag och varje år.
Det står skrviet i sjtärnerna att vi skulle träffas.
Hos dig vill jag alltid vara.
Precic när du sa orden föll det en stjärna.
Det hade blivit natt.
I drömmarnas land.

Skriven av: Frida Nyström