Publicerat
Kategori: Novell

Kärlek & Rädsla & Bränder

Modelltävlingen…och vad som hände efter den…

- Sara kom nu!! Du måste gå nu för att hinna med skolbussen!!
- Ja, ja, mamma jag ska bara ta på mig mina skor och jackan, sen går jag!
- Bra, för jag vill inte att du ska komma försent.
Sara Hansson är en 15 årig tjej med blondt hår som räcker lite längre än ner till axlarna, hennes ögon är grön-blåa med lite lila i, hon är också ganska lång: 1,79 cm.

Sara sprang ut i hallen och tog på sig sina skinnstövlar och sin svarta skinnjacka, hon tog sin väska och sprang ut i tamburen och stängde dörren. När hon kom ut började hon springa, för det var fem minuter kvar tills bussen gick. Hon hann precis till bussen, hon betalade och satte sig. Sedan föll hennes blick på en kille i hennes klass som hette Marcus, han satt och stirrade på henne, men när han såg att hon sett honom rodnade han och vände snabbt bort huvudet. Sara öppnade sin väska och tog fram hennes lilla fickspegel, hon tittade i den och konstaterade att det inte var något fel på hennes utseende. Hon lade ner den lilla spegeln i väskan och drog igen dragkedjan på den.
När bussen sen kom till busshållplatsen hon skulle av på, ställde hon sig upp och tog sin väska och gick ut genom dörrarna. När hon gick in egnom skolportarna hörde hon någon skrika: - Sara! Vänta på mig!
När hon vände sig om såg hon sin kompis Frida springa efter henne hon sa: - Hej Frida!
- Hej Sara!
Dom gick tillsammans till sitt klassrum och satte sig på sina platser. När det gått en halvtimme hörde dom en högtalarröst( från rektorsexpedititionen) säga: - Vi har en liten nyhet att berätta. Det ska annordnas en modelltävling här på skolan, den är bara för tjejer, det går till så, att det måste vara en kille som anmäler tjejen, modellvisningen ska gå av stapeln om en vecka och en dag, alltså nästa tisdag, och på torsdag är det den sista anmälningsdagen så kom igen och anmäl till Lisette! (rektorns assistent)

När högtalar rösten hade sagt det, började all att viska och prata, då sa fröken: - Tysta nu, vi är faktiskt här för att lära oss något, så var snälla och prata om det här på håltimmarna eller lunchrasten! Tiden släpade sig fram till lunchen. Men tillslut sa fröken: - Nu är det lunch, hej då!
Alla sprang ut ur klassrummet. Ute i korridoren kom Frida fram till Sara, hon sa:
- Visst är det spännande, Henrik kommer säkert att anmäla mig!
Henrik var Fridas pojkvän, och det var högst sannolikt att Frida skulle kunna vinna, hon var inte speciellt snygg, men hon var söt, men Sara hade nog större chanser än Frida men hon tänkte: Vem skulle anmäla mig.
Hon hade konstigt nog ingen pojkvän.
När skolan slutat gick Sara till busshållplatsen, när bussen kom och hon hade betalat gick hon och satte sig, sedan vände hon på huvudet och då såg hon att Marcus satt och stirrade på henne igen, han vände snabbt på huvudet, men Sara hann se att han rodnade hon tänkte: Varför tittar han på mig hela tiden?
När Sara kom hem var hennes mamma redan hemma, hon berättade för sin mamma om modelltävlingen och om att en kille måste anmäla en tjej. Hennes mamma sa:
- Du har väldigt stora chanser att vinna älskling, känner du någon som kan anmäla dig?
- Inte en människa. Sa Sara.

Lite senare åt dom mat och efter det tog Sara en dusch och sedan gick hon och lade sig, hon somnade snabbt.
Nästa morgon vaknade Sara ganska sent, hon var tvungen att äta sin frukost jätte snabbt, sedan tog hon på sig ytterkläderna och tog sin väska och sedan sprang hon till bussen. När hon kommit till skolan såg hon en affisch om modell- tävlingen: Idag skulle dom gå runt och informera dom anmälda om tiderna och sådant. På lunchrasten kom en kille som som såg ut att vara ungefär sjutton år fram till Sara och frågade:
- Heter du Sara Hansson?
- Ja, hur så?
- Jo, jag ville bara säga att modellerna ska komma till aulan klockan kvart i tre för att göra sig i årdning.
- Men varför säger du det till mig för, jag är ingen av modellerna.
- Jo ditt namn står här klart och tydligt: Sara Hansson. Sa han och visade Sara den lilla skrivplattan med pappret på. Sara var väldigt nyfiken på vem som anmält henne, för det hade killen inte sagt. Hon letade efter Frida för att berätta, när hon tillslut hittade utbrast dom i munnen på varandra:
- Jag ska vara med i modelltävlingen! Sedan förklarade Sara allt för Frida, sedan sa hon:
- Jag måste gå nu, hej då! Ses i morgon.
När hon kom hem efter skolan skrek hon:
- Mamma, någon har anmält mig till modelltävlingen, och han vill vara anonym!
- Så roligt älskling!

Så gick det några dagar och så var det måndag morgon, Sara skulle gå och köpa en klänning till tävlingen efter skolan.

När hon kom till skolan gick dom in i klassrummet, och sedan hade dom geografi. När det vart håltimme satte sig Sara i biblioteket för att läsa en bok. Lite senare såg hon plötsligt att Marcus var på väg mot henne, med ett paket i handen. När han kom fram till henne öppnade han paketet och drog fram en röd klänning som såg ut att räcka ner till anklarna, han sa :
- Jag tänkte att du kanske ville ha på dig den här på tävlingen.
Sara var tyst ett litet tag och tänkte.
- Det var du som anmälde mig, eller hur?
- Ja det var jag. Svarade Marcus.
Då böjde sig Sara fram till honom och gav honom en kram och sade:
- Tack, men varför gjorde du det?
- Du har väldigt stora chanser att vinna.
- Nu låter du som min mamma, det var bara älskling som fattades. Muttrade Sara.
Marcus gav henne en hastigt blick, och sade:
- Hoppas du inte är arg för att jag anmälde dig.
- Nej då, jag är överlycklig, men vänta lite, vad ska jag ha för skor?, hur ska jag gå? Ahhh, jag blir hysterisk, jag får panik, nämen alltså, kan du komma hem till mig i dag efter skolan, vi slutar ju tidigt, och hjälpa mig att välja skor och frisyr,och träna på hur jag ska gå och då kan jag ju pröva klänningen, annars så får jag gå och köpa en annan, jag skulle ju faktiskt ha köpt en klänning efter skolan, snälla följ med?
- Ja visst kan jag det, vi träffas här efter sista lektionen, hej då!
Sedan gick dom till klassrummet.
Sara Hansson! Som han hade gått och beundrat och sneglat på i smyg, tänk att han skulle hem till henne idag, han hade alltid velat se hur det såg ut hemma hos henne.

Efter sista lektionen gick Sara till biblioteket, hon såg Marcus stå lutad mot en hylla med en bok i handen.
Hon smög sig försiktigt fram till honom och läste tyst vad det stog på framsidan, han hade inte sett henne och plötsligt sa hon:
- Så du läser Aghata Christie, tycker du dom böckerna är bra?
Marcus rykte till och rodnade, han sa:
- Ja, jag tycker hennes böcker är bra, tycker du det?
- Ja, hon är min favorit författare.
- Ok, ska vi gå nu, eller?
- Ja, kom nu så går vi. Sa Sara.
När dom kom in i tamburen i hyreshuset Sara bodde i sa Sara: - Vi bor i mitten, kom.
- Ok.
När dom kom upp tog Sara fram nyckeln och låste upp. När dom kom in såg Sara en lapp som låg på byrån i hallen hon läste den, det stog :

__________________________________
Hejsan Sara! Jag måste åka till Spanien en månad, det finns pengar på det vanliga stället, och du förresten så ringde Johan, han ville att du skulle ringa när du hade läst lappen.
Hej då!! Ha det bra.
_____________________________________

- Förlåt, men jag måste ringa en kille bara, det går snabbt.
- Ok, gör det. Sa Marcus, han tänkte: Johan är säkert hennes pojkvän.
Sara slog Johans nummer, efter några signaler svarade en mansröst som sa: - Söderström och Hansson.
- Hej det är Sara, är Johan hemma?
- Hej Sara, visst, vänta så ska jag hämta honom.
Några sekunder senare sa en pojkröst:
- Johan här.
- Hej Johan, det är Sara. Vad ville du när du ringde?
- Hej Sara, jo, jag ska liksom ha en fest på lördag så jag undrade om du vill komma.
- Ja visst vill jag komma på lördag, vilken tid?
- Klockan åtta, och du kan ta med dig en kille om du vill.
Hela samtalet hade Marcus känt sig gråtfärdig, han tyckte ju om Sara jätte mycket.
- Ok, jag kommer, jag vill ju hälsa på min älsklings kusin.
Han var hennes kusin, vilken tur, tänkte Marcus lättat.
Dom sade hej då och lade på.

- Då sa Sara: - Vill du följa med på en fest på lördag, eller är du för upptagen med att gå ut med tjejer? Frågade Sara i retsam ton.
Marcus rodnade och sa: - Visst kan jag följa med, vilken tid?
- Klockan åtta, och så kan man gå hem när man vill.
- Ok , jag föjer med.
Sara tog av sig jackan och skorna sedan sa hon: - kom så går vi in i vardagsrummet.
- Ok.
När dom kom in sa Sara:
- Vill du ha något att dricka?
- Nej tack.
- Vart är klänningen?, jag tänkte pröva den, jag kommer ut hit och visar sedan .
- Den ligger i min väska, du kan ta den där.
- Ok. Sa Sara.
När hon gick ut i hallen såg hon hans väska:en svart ryggsäck, hon öppnade den och såg paketet som klänningen låg i, hon tog upp det och skulle precis gå därifrån när hon såg ett papper som låg i väskan det stog: 'I love Sara Hansson.'
Sara stängde snabbt väskan och sprang in i sitt rum, hon satte snabbt på sig klänningen, den passade perfekt, färgen passad verkigen till hennes hy, sedan tog hon fram en liten låda som hennes hårklämmor och snoddar låg i, hennes nya röda klämmor passade till klänningen, hon flätade håret och satte sedan upp flätan med spännen så att det blev en knut. Sedan tog hon ut sina nya svarta högklackade skor ur garderoben, hon satte på sig dom och tittade sig i helfigursspegeln som hängde på väggen i hennes rum.
Hon sprang ut på toaletten och lade en lätt makeup, sedan gick hon in i vardagsrummet och frågade: - Är jag snygg?
- Jätte snygg! Utbrast Marcus och rodnade med ens.
Sedan tränade hon på att gå tills resultatet blev bra.

Klockan åtta skulle Marcus hem, dom sade hej då, sedan gick Marcus.
Sara gick in på toaletten och tvättade bort sminket. När hon kom in på sitt rum tog hon av sig klänningen och skorna, löste upp frisyren, sedan gick hon ut i köket för att äta något.
I köket var det panoramafönster ut mot gatan, och utan för stog Marcus och tittade upp mot just dom fönstren han såg henne stå där och ha tänkte: Hon är så snygg och snäll, men antagligen ser hon mig bara som en vän, fast hon frågade om jag ville följa med på festen.
Nästa morgon vaknade Sara sent igen, hon fick skynade sig jätte mycket, när hon ätit tog hon på sig ytterkläderna och sprang sedan till bussen. När hon kom till skolan gick hon direkt in i klassrummet. Tiden gick och det blev lunch, efter lunchen hade dom en kort lektion. Efter det skyndade sig Sara hem. När hon kom hem, var klockan kvart över två.
Hon tog på sig sin klänning, och ett par strumpbyxor, sedan satte hon upp håret, och sminkade sig. När hon var klar var klockan halv tre. Hon ringde efter en taxi, den kom några minuter senare, hon gick ut satte sig i taxin och sade vart hon skulle. Taxin kom fram klockan kvart i tre. Hon betalade och sprang in. När hon kom in i det lilla rummet brevid aulan såg hon Frida sitta på en bänk i andra änden av rummet, hon gick fram till henne. Fridas klänning var blå, midnattsblå, hon var söt, fast frisyren inte ritigt passade henne.
- Vad fin du är Sara! Sa Frida när hon fick syn på Sara.
- Du är också fin.
Klockan tre var aulan fullproppad. Sara skulle gå först.
En minut innan hon skulle ut kom Marcus in i rummet och kom fram till henne och sade:
- Lycka till.
- Tack!
Inpulsivt lutade hon sig fram och kysste honom på kinden, han rodnade och gick därifrån. Just då skulle hon ut. Hon gick ut och det gick jätte bra. När hon var klar gick hon in i rummet brevid och satte sig, en kvart senare var alla modeller klara, sedan skulle dom ut igen, alla gick ut på scenen och ställde sig i en rad. Juryns talesman reste sig och började tala:
- För bra färgkombinationer, snygg gång och tusen andra anledningar är vinnaren: SARA HANSSON!!
Sara blev alldeles paff. Sedan gick hon fram till mannen som vinkade till henne att komma. När hon kom fram satte dom en späd liten tiara på hennes huvud.

När tävlingen var över kom Maecus fram till henne och grattade henne.
Sara sa :
- Glöm inte att vi ska till min kusin på festen på lördag.
Lite senare kom Sara hem, hon tog av sig klänningen och tvättade bort sminket. Lite senare gick hon och lade sig.
Så gick det några dagar och så var det lördag, Sara ringe till Marcus:
- Marcus. Hördes Marcus röst i luren.
- Hej, det är Sara.
- Hej Sara.
- Jag ville bara påminna om festen idag.
- Ja visst, jag har inte glömt det. Ska jag komma hem till dig halv åtta eller?
- Ja gör det.
- Bra, då ses vi.
Dom sade hej då och lade på. Efter det gick hon hem till Frida en kort stund.
Lite senare gick Sara ut i köket för att äta lite, hon värmde på en potatisgratäng som stog i kylskåpet. När hon ätit ställde hon in disken i diskmaskinen. Sedan tog hon ett långt bad. När hon gick upp tog hon handuken och torkade sig, efter det tittade hon lite på tv. När klockan äntligen blev sju, gick Sara in på sitt rum och öppnade sin garderob, när hon grävde sig allra längst ner, kände hon ett tyg som kändes som sammet, hon drog upp en och gav till ett litet rop av glädje, det hon hade fått upp var en svart sammets- klänning som räckte henne till knäna. Sara prövade den, den passade bra. Nu kände hon en knöl i nacken, Äh jag har väl bara överansträngt mig.
När hon var klar med allting, var klockan fem i halv åtta. Hon tog på sig en tunn svart jacka och skorna, sedan satte hon sig bara i köket för att vänta. När det fem minuter senare ringde på dörren,m sprang hon dit och öppnade, där stog såklart Marcus.
- Hej Sara, vad fin du är!
- Du är också fin Marcus.
När dom lite senare hade fått tag på en taxi, var dom på väg till Johan. När taxin körde in på uppfarten till Johans och hans föräldrars stora villa, såg Sara Johan, han stog på trappan, hennes hjärta slog ett extra slag när hon såg honom, förut hade hon trott att hon var kär i Johan, men det var mest inbillning. När Marcus och hon gick mot trappan, fick Johan syn på dom, han sa:
- Hej Sara! Vad kul att du kunde komma! Och vem är det här då? Sa Johan och pekade på Mracus.
- Det här är Marcus, Marcus, det här är Johan. Sa hon och pekade på Johan.
- Kom in nu, vi ska väl inte stå här och frysa. När dom kom in, tog Johans mamma jackorna, dom vuxna skulle hålla till i källaren. Dom gick upp på vinden. 'Barnen' skulle vara på familjens vind, som var inredd som ett riktigt rum, men det var inte så mycket möbler, bara ett bord en soffa och på bordet en cd-spelare och ett skivställ.
Sara såg att dom flesta var från Johans klass: Martin, Anna, Matilda, Peter, Tommy, Emma, Hanna, Madeleine, Oskar och många fler.
Hon hälsade på dom och presenterade Marcus för dom. Men när hon kom till en kille som också gick i Johans klass : Rickard. Började hon känna sig illa till mods, Rickard var nämligen kär i henne, och när han fösökte kyssa henne förut, vart han varit ganska hårdhänt. Men han hade inte kunnat kyssa henne, för hon sparkade till honom på smalbenet, hårt.
- Hej Rickard, det här är Marcus.
- Marcus det här är Rickard.
- Hej Sara. Hur mår du då? Frågade han medan han tittadepå henne.
- Jag mår bara bra.
När dom hade småpratat lite gick dom iväg. Marcus skulle gå på toa, så Sara gick ut på balkongen och ställde sig och tittade ut. Plötsligt kände hon ett par armar som slöt sig runt hennes midja, hon vände huvudet lite och så att det var Rickard, hon försökte få bort hans händer men det gick inte medan dom stog där och Rickard försökte hålla fast henne så var Marcus klar på toan, han gick ut och hörde plötsligt som liksom skrik, han följde efter ljudet och kom till slut fram till den öppna balkongdörren, när han första gången såg Sara och Rickard på balkongen, hann han se att Rickard gav Sara en örfil så att hon ramlade ner på golvet.
- Låt henne va.
Sara hörde plötslig ganska otydligt en röst. en röst, hon kände igen den, Marcus! Sedan svimmade hon.
- Ha, lägg dig inte i det här.
- LÅT HENNE VA, sa jag!
- Försök hindra mig från att göra mer!
Då slog Marcus plötsligt till Rickard med knytntäven rakt i ansiktet, Rickard föll om kull på golvet och blev liggande där. Marcus gick fram till Sara och satte upp henne mot väggen så att någonting stödde henne. Sedan hämtade han hennes jacka och satte med stor möda på henne den. När han lite senare fick liv i henne, så sa hon att hon hade vrickat foten, sedan sa hon:
- Kan du beställa taxi, så åker jag hem.
- Jag följer med dig.
När taxin lite senare kom, hade Marcus berättat allt för Johan , han blev förbannad på Rickard, Johan frågade:
- Hur är det med dig Sara?
- Det gör bara ont i foten, och jag kan inte stödja på den, men annars så är det ganska bra.
När dom satt på taxin hem till Sara sa hon:
- Nej! Fan, jag glömde nycklarna hos Frida, och hon kommer hem imorgon - Hur ska jag nu komma in.
- Hmmm… vet inte riktigt…
- Tror du att jag kan följa med hem till dig? Eller tror du att dina föräldrar inte tycker om det?
- Du kan följa med, och förresten är dom bortresta, dom åkte klockan sju, du kan sova på soffan i mitt rum.
- Tack, skönt…
Dom ändrade adressen och kom fram fem minuter senare. Dom betalade och steg ur. Marcus låste upp låset och gick in, Sara följde efter.
Marcus gick in i föräldrarnas rum och tog ut lakan ur det stora linneskåpet som stog där. När han kom in i sitt rum satt jag på sängen, han sa:
- Du får låna ett nattlinne av min syrra, hon är inte heller hemma.
- Ok, vad bra.
När Marcus senare hade bäddat på soffan för henn gav han henne ett nattlinne, hon bytte om på toan och kom in i rummet, Marcus låg redan med ryggen vänd mot henne, hon gick fram till soffan och lade sig ner.
När det två timmar senare var kolmörkt hörde Sara fortfarande att Marcus inte hade somnat. Hon reste sig försiktigt, så att det inte hördes. Marcus säng var en ganska bred sak, han hade mosat in sig mot väggen. Sara gick fösiktigt fram till sängen, och lade sig försiktig ner, hon frågade:
- Gör det något om jag sover här istället?
Hon kände värmen från Marcus rygg.
Det dröjde ett tag innan han svarade: -Nej, gör det du.
Han delade med sig av täcket och vände sig mot henne. Han blundade och försökte sova, Sara låg och tittade på honom. Plötsligt öppnade han ögonen och såg in i hennes djupblå ögon.
Han tog upp sin hand och lät den ligga på täcket, plötslig strök han henne på kinden, han hade väntat sig att hon skulle dra sig undan, men hon låg kvar, eller rättare sagt hon flyttade närmare honom. Hon var så varm, hela täcket blev varmt när hon låg där. Han tittade fortfarande in i hennes djupblå ögon när hon luatde sig närmare med sitt huvud och läppar, jag lutade också mig fram och kysste henne, kyssen var först lite trevande men sedan lite mer bestämd, när kyssen tog slut, lade jag armarna om henne, lite senare somnade vi så.
På morgonen ringde väckarklockan klockan nio. Hon satte händerna bakom nacken, och kände den lilla knölen igen. Nej, nu går jag till doktorn.
Hon tryckte snabbt ner den lilla knappen som gär att ljudet upphör.
Marcus hade inte vaknat. Hon lutade sig fram och kysste honom, han vaknade sakta, sedan besvarade han kyssen.
- Vad hände igår?
- Ingenting.
- Tycker du om mig på riktigt?
- Ja, är du dum eller Sara, jag älskar dig.
- Är det sant?
- Ja det är sant.
- Jag tror dig.
När dom lite senare gick upp, tog Sara av sig nattlinnet och drog på sig klänningen hon hade haft förgående kväll.
- Du är söt, visste du det Sara?
- Tack. Kom så går vi och äter frukost.
När dom kom ut i köket sa Sara:
- Eftersom ni bor i villa och har pool, kan vi väl äta frukost där ute, kan vi inte det?
- Visst, vill du bada?
- Ja , men jag har inte min bikini med mig.
- Du kan pröva syrrans.
- Är det säkert att jag kan det?
- Ja då.
Sara sprang upp på Marcus syrras rum. Hon hittade en svart som passade bra, hon tog den och satte på sig den.
När hon kom ut till poolen hade Marcus redan tagit med sig två solstolar och en bricka med frukost. Men Marcus gick in i huset.
Hon satte sig på solstolen för att vänta på Marcus.
När han kom ut hade han badbyxor på sig.
- Kom så dyker vi i.
- Ok, vänta lite då.
Sara dök i, och några sekunder senare kom Marcus också.
Dom badade ett litet tag, sedan gick dom upp.

När Sara senare tog på sig klänningen igen, var det dags att åka hem.
Hon skickade efter en taxi, den kom några minuter senare, hon sade hej då och kysste honom farväl, gick ut, när hon kom hem till Frida ringde hon på dörren, Frida öppnade. Hon fick sina nycklar. Taxin stog kvar eftersom hon hade sagt åt honom att göra det.
När hon kom hem bytte hon om och ringde till doktorn och beställde tid.
Den var klockn tre, när hon kom dit sade doktorn:
- Vad är det du har märkt?
- Jo, jag har liksom en knöl i nacken. Jag har haft den snart en månad, men har inte tänkt på den förrän nu.
- Ok, kan jag kolla lite på den?
- Visst. Hon tog bort håret i nacken.
När hon senare haft en massa undersökningar sade doktorn:
- Det här kanske kommer oväntat, men du har… du har… canser.
- Va? Canser? Är det säkert?
- Ja tyvärr… och… och… du kan du sätta dig ner… du har haft den ett år… och… den går inte att få bort den eftersom den är för utspridd… så… du kommer att… att…
- Dö? Frågade Sara. Med en klump i halsen.
- Ja tyvärr…
Sara började snyfta, läkaren försökte trösta henne…
Lite senare sprang hon ut till en mynttelefon och ringde efter en taxi…
När hon kommit halvägs sa hon:
- Jag vill stiga av här tack…
Hon betalade och steg ur. När hon gick på cykelvägen som gick förbi hennes hem såg hon lite längre fram Marcus. Hon började springa, hon ville inte att Marcus skulle se henne. Men när hon sprang förbi skrek Marcus:
- Sara!!! Vänta.
Han började springa efter henne, när han kom ifatt henne tog han tag i hennes arm, hon försökte springa vidare.
- Vad är det Sara? Frågade Marcus när han såg att Sara grät.
- Kom så går vi och sätter oss så ska jag berätta…
När dom satt på en parkbänk.
. Jo, det är så här… att… jag var hos doktorn idag… för jag har upptäckt en knöl jag har i nacken… han sa… att…att… jag hade canser… och det visade sig i alla tester dom gjort i dag… och… han sade också…att…jag har haft den i snart ett år… och jag kommer att dö… dö Marcus…
Sedan brast hon i gråt. Marcus lade armarna om henne, hon grät och grät och grät.
- Nej, du får inte dö… viskade Marcus, mest för sig själv.
När hon senare lyckades komma hem, ringde hon till sin mamma i Spanien.
- Hallå, är Birgitta där?
- Ja vänta ett tag.
- Birgitta.
- Hej mamma.
- Hej Sara.
- Du mamma, jag var hos en doktor i dag, och det visade sig, att jag har haft canser i ett år… och … och.. jag kommer att dö mamma!
- Älskling… jag flyger hem om en vecka, jag kan inte komma tidigare, du kanske ska ta en massa prover eller?
- Nej, dom har redan tagit alla.
- Älskling, jag bokar flygplanet i dag men det kommer inte förrän om en vecka.
- Ok, hej då.
- Hej då älskling.
Sara grät sig till sömns den kvällen.
Nästa morgon vaknade hon av att telefonen ringde, hon hoppade upp och sprang ut i hallen, - Sara.
- Hej Sara… Det är Marcus
- Hej…
- Hur mår du?
- Bra…
- Kan du inte följa med till stranden idag?
- Jag vet inte… jag vill nog inte träffa någon…
- Snälla, jag ber dig, jag villl träffa dig…
- Nja…
- Snälla!
- Ok, bara för att vi inte har så mycket tid tillsammans… du, jag måste sluta nu, ska vi ses om tio mintuer utanför dig?
- Visst… bara så du vet så tycker jag mycket om dig.
- Mmm… Hej då.
- Hej då.

Sara kände att tårarna var på väg, hon sprang in i vardagsrummet och kastade sig på soffan, sedan brast hon i gråt. Varför skulle det hända henne.
När hon senare kom till Marcus dörr stog han redan där.
- Kan man få en liten puss?…
Sara kysste honom hastigt.
Dom tog bussen till stranden, på bussen tittade alla nyfiket på Saras rödgråtna ögon. När dom kom fram betalade dom och steg ur, sedan gick dom i väg. När dom några minuter senare bredde ut sina handukar kände sig Sara mer och mer illa till mods. Hon gick till ett av omklädningsrummen, där inne träffade hon Frida.
- Vad är det, varför är du ledsen?
- Det är inte så konstigt, jag har canser och kommer att dö.
- Skämta inte om sådana saker, min morbror dog i canser.
- Då kan du börja skriva upp alla som dör i canser som du känner, för jag har canser och jag kommer att dö!
Nu hade alla i omklädningsrummet vänt sig mot dom. Sara hade precis fått på sig bikinin så hon sprang ut ur omklädnings rummet, hon sprang fram till sin handuk och lade sig ner. Hon begravde ansiktet i handuken och brast i gråt. När Marcus några minuter senare kom till handukarna grät Sara fortfarande. Han lade armarna om henne och hon kröp upp i hans knä.
När dom två timmar senare kom hem, satte Sara i gång att städa.
- Kan jag hjälpa till?
- Tack gör det…
Dom städade hela lägenheten.
- Du, har du tänkt på att egentligen, varför ska jag leva dom här sista månaderna… jag har inget att leva för förutom dig då, och mamma…
- Säg inte sådär! Du har så mycket att leva för, dom här sista månaderna ska vi va tillsammans så mycket vi kan, men du måste va med din mamma och Frida också, kom ihåg det.
- Med dig och mamma vill jag vara med, men Frida har förändrats, hon är bara tillsammans med Kevin hela tiden,
- Men var med oss då.
- Det förstås… har du något ställe dit du brukar gå när livet känns hopplöst?
- Nej, har du?
- Ja jag brukar gå längst ån vid utkanten av staden.
- Ok.
När Marcus senare gick hem var klockan redan nio.
Sara gick och lade sig.
När hon sedan vaknade på morgonen, gick hon upp och åt frukost. Plötsligt tänkte hon: jag vill inte leva, jag orkar inte…
Hon tog på sig ytterkläderna, och skrev ett brev till Marcus, ett avskedsbrev. Hon lade det i ett kuvär på köksbordet och sedan gick hon, hon låste inte dörren eller något.
Hon gick mot ån…
Marcus lät femton signaler gå fram, sedan lade han på.
Vad var det Sara hade sagt? Jo, jag har inget att leva för.. sedan hade hon pratat om att hon gick längst ån när hon var ledsen...
Han tog på sig skorna och började springa hem till Sara, när han kom fram, ringde han på dörren, när ingen öppnade prövade han att öppna dörren, den var öppen, han gick in, han sa :
- Hallå, Sara!
Sedan gick han in i köket och såg kuvertet på köksbordet, det stog : Till Marcus.
Han öppnade kuvertet och började läsa:

Hej…
Jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig, men jag orkar inte leva mer, och jag VILL inte leva längre… det finns inget att leva för… du hittar säkert någon annan att älska…
Din Sara.

Hjärtat började bulta, han tänkte: Åh nej , hon har gått till ån.
Han sprang ut och började springa mot ån…

Hon gick mot den lilla bron över det djupa stället i ån. Hon kom dit… Hon ställde sig vid räcket…
Han sprang och sprang… snart var ån inom synhåll, han sprang, han tänkte: den lilla bron.
Hon klättrade upp på räcket och satte sig med benen dinglande ut mot vattnet.
När han såg hela bron såg han också Sara som satt på räcket, Åh nej, hon tänker hoppa, jag smyger fram och tar tag i henne så att hon inte kan hoppa.
Nu reste hon sig upp hon stog på den lilla biten av betong bron utanför räcket.
Han smög fram till henne, han kom närmare, en meter, en halv meter ingenting, han grep tag om hennes hand.
- Släpp mig. Skrek Sara och försökte komma loss.
- Sara, lyssna, snälla du hoppa inte.
- Varför inte, varför bryr du dig? Låt mig va.
- Nej, snälla jag ber, jag älskar dig, du får inte hoppa. Nu grät jag.
- Du hittar snart någon annan att älska, du vill bara inte ha min död på ditt samvete.
- Åh vad dum du är, jag tycker om dig, på riktigt fatta det, du får inte hoppa.
- Jo, jag tänker hoppa. Släpp mig!
- Snälla! Bönföll jag.
- Nej, det finns ingenting att leva för. Nu grät Sara också.
- Jo, dom här sista månaderna, du måste ta vara på dem.
- Nej, släpp mig, jag vill hoppa, men därmot vill jag inte leva.
- Snälla…
- Hur bevisar du att du älskar mig på riktigt och inte vill rena ditt samvete bara?
- Det kan jag inte, men du måste tro mig, jag ber dig, jag älskar dig!
- Vad gör du för att jag inte ska hoppa?
- Allt.
- Ok, skrik så högt du kan att du älskar mig.
- JAG ÄLSKAR SARA HANSSON!!!!! Nöjd nu?
- Nej inte än, vågar du kyssa mig i fem minuter.
- Ja!
- Gör det då!
Han lutade sig fram mot henne och kyssen var längre än fem minuter, på samma gång drog han henne över räcket in på bron. När kyssen var slut märkte hon det.
- Åh, din dummer.
Sedan brast hon i gråt.
Han tog henne i sin famn och kramade henne länge, sedan sa han:
- Tänker du hoppa nu då?
- Nej.
- Bra.
Sedan gick dom hem till Sara.
När dom kom dit satte Sara på telefonsvararen.
- Hej Sara! Detta är doktor Göransson. Det var jag som undersökte dig, vi har viktiga nyheter, är du snäll och kommer till sjukhuset direkt när du hör meddelandet.
Hej då!
- Kom så åker vi, du kan väl följa med Marcus?
- Visst.
När dom lite senare kom till sjukhuset och anmäde sig, sa sjuksköterskan i kassan:
- Gå till sal nummer 45. Direkt.
När dom kom till sal 45, gick dom in.
Doktorn bad Marcus gå ut ett litet tag.
- Vi har väldigt goda nyheter, hmmm… hur ska jag börja… jo det har skett ett stort mistag, sätt dig ner… du har inte canser! Det är bara en infektion, du ska få medicin mot den, så kommer du bli frisk.
- Ingen canser? Jippiiiiiiiii!!!!!
Hon blev så glad att hon kramade den medelålders doktorn.
- Kom så ska vi skriva ut salvan och pillren du ska ha.
- Du, jag ska hålla detta som en hemlighet tills vi kommer hem, så kan du se ledsen ut?
- Ok. Sa doktorn förvånat.
När dom senare hade fått medicinen åkte dom hem. När dom kom hem till Sara sa Sara du jag ska bara ringa till en person. Ok?
- Visst.
Sara slog numret till sin mamma.
- Arkitekt området, Birgitta.
- Hej mamma.
- Hej älskling!
- Mamma du behöver inte komma hem!
- Varför då?
Sara började viska i telefonen.
- Åh så bra älskling, åh vad glad jag är!!!
- Hej då , mamma.
- Vad var det där om, du behöver inte komma hem, du har ju canser för fan!
- Nej det har jag inte, det är bara en infektion! Det var det doktorn ville säga!
- Menar du allvar? Åh, vad lycklig jag är!
Han tog henne i famnen och mumlade i hennes hår:
- Åh, jag älskar dig verkligen.. visste du det…
- Jag älskar dig också…
Sedan kysste han henne, en lång kyss i hallen.

Skriven av: Sara

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren