Kärlek vid första ögonkastet

Del 1
Det var en solig eftermiddag och Susanna satt på trappan till sitt hus. Hon tänkte att hon skulle ta en sväng runt kvarteret, och det var precis vad hon gjorde. När hon kommit en bit fick hon syn på en kille, han hade kortklippt ljusbrunt hår och var ganska lång. men vad gör han!? Susanna var en trevlig tjej minstsagt, och när hon gick förbi så slank det ur henne: - hej, vad gör du?
- hej, jag krattar löv, inte särskilt roligt.
- Behöver du hjälp?
- Vad snällt vill du det ? Tack
Susanna var i vanliga fall ganska blyg och hade inte sagt så här till någon annan men han fick henne att glömma sin blyghet bara genom att vara snäll. Han var så speciell, inte som alla andra.
Hon klev över staketet.
- Micke, sa han och sträckte fram handen
- Oj, förlåt. Susanna
Deras ögon möttes och det kittlade i susannas mage. var det det här som man kallade för kärlek vid första ögonkastet?
Plötsligt vändes hennes huvud bort och hon kände att hon blev alldeles röd om kinderna. Hon vågade inte titta på honom då skulle han förstå.
- jag måste gå hem, hej då det var trevligt att träffas, sa hon och så sprang hon iväg.
- Men vänta jag vill bara säga att......
Susanna stannade upp hjärtat började bulta mer och mer
- ja.......... sa hon
Jag ville bara säga ....detsamma och tack för hjälpen
- jaha, mumlade hon och fortsatte framåt.

Del 2
Hur kunde hon vara så dum. Hon skulle ha tagit chansen.
Sen dom möttes första gången så hade det varit det enda hon tänkt på.
Läraren hade många gånger fått säga till henne då hon sjunkit ner i sina tankar i skolbänken.
Hennes vänner började undra vad som hänt, ingen visste ju så inte konstigt att alla frågade.
- Men vad är det med dig egentligen? Mår du inte bra? Sa hennes kompis maria
- Har aldrig mått bättre, svarade hon och det stämde ju till viss del.
hemma var allting också helt annorlunda, och hennes mamma och pappa blev oroliga. Men susanna vägrade att säga något om det hon hade bara sagt när dom frågat att hon mår fin fint och bett dom att låta henne vara ifred.
- Ja, ja hade hennes mamma sagt och börjat oroa sig allt mer.
Susanna bestämde sig för att gå till mickes hus och tala om hur hon kände det var det ända rätta för henne just nu, så här kunde iallafall inte fortsätta, hon skulle isåfall få dåliga betyg och få jobba åt städfirman eller nåt. Den natten sov hon oroligt.

Del 3
Efter skolan nästa dag så sprang hon allt vad hon kunde för att komma till mickes hus så snabbt som möjligt.
Hon ställde sig framför dörr öppningen, tog ett djupt andetag och knackade på.
Efter en stund öppnades dörren och en man sådär en 45 stod där.
- hej eh jo jag undrar om micke är hemma.
- vem undrar?
- oj förlåt jag heter Susanna och hjälpte micke häromdan med att räfsa löv
- oh, ja du är den söta mystiska flickan, det var du som sprand iväg. Inte sant? Mick har berättat allt han vet om dig.
Susanna rodnade
- Det stämmer tyvärr ganska bra in på mej. Ursäkta mej men är han hemma?
- Jag är ledsen han åkte för ungefär en halvtimme sedan till Australien, ja nu när han fyllt 20 så ska han åka dit i några år, och plugga.
- Ursäkta men sa du några ÅR.
- Det stämmer.
- VA, OK eh jag måste nog sticka nu men tack för samtalet.
Hon rusade iväg med gråten i halsen
- Springer du iväg nu igen tjejen
- Jag måste, förlåt, skrek hon tillbaka.

Del 4
Det var nu det gällde NU eller ALDRIG.
Hon tog bussen in till flygplatsen.
När hon väl var framme så sprang hon allt vad hon kunde fram till Informationen.
- jag har väl inte missat flyget till Australien.
Recepsionisten knappade på tangentbordet och kom slutligen med svaret.
- Jag är ledsen men det gick för 5 minuter sedan
- tack då sa susanna.
Susanna sette sej på en bänk, lade händerna över ansiktet och började tyst att gråta.
När hon suttit där en stund kände hon en varm hand på hennes axel. Hon tittade uppåt och.... ja hon kunde inte få fram ett ord, drömde hon eller.
Dom bara stirrade på varandra, det kändes som en evighet.
Hon reste sig upp och sa:
- men han sa att du rest till australien och att du sku.....
- shhh, jag vet men en sak jag också vet är att jag glömde en sak.
- vaddå?
Dom talade till varandra som om dom hade känt varann alltid. och så kändes det också.
- Det här, sa han och lade händerna om hennes midja och kysste henne.

Författare:

Publicerat

Dela: