Kärleken som försvann

Det var vackra bilder
på flickan och pojken.
Hon visste om det.
Älskade kortet då pojken
strök sitt ansikte mot hennes.
Hur hans personliga lukt hade trängt in i hennes värld,
delat med sig och blivit sammanförd med hennes.
Pojkens trosskyldiga ögon
då han sa till henne att
hon var allt han någonsin
hade kunnat drömma om att få.
Som om hon var en ägodel.
Pojkens blick då han såg in i hennes och sa
att han inte var rädd för framtiden.
Där han fanns, där fanns även hon.
Men flickan hade börjat tveka.
Hon visste inte om det här verkligen var sant.
Var det det här hon ville, egentligen?

Hon mindes pojkens och flickans
lek bland löven.
Sprang runt träden och lekte tafatt.
Små förälskade dårar
som hade stannat tiden.
Det var då, inget annat existerade.
Då fanns det bara pojken och flickan
ensamma i hela världen.

Hon kastade en sista blick på bilderna
och vände sig om.
Visste om vad hon måste göra.
En sådan lätt sak som kändes så självklar
men ändå så svår.
Osäkerheten strömmade genom flickans huvud och hon tvekade.
Men bara för en kort sekund.
Mindes sitt beslut och gick vidare.

Gick ut ur huset
ut till regnet.
Räknade vattenpölarna hem till pojken.
Glömde bort sig på mitten av vägen.
Var tvungen att gå tillbaka.
Förträngde det faktum att vattenpölarna bara var en fasad.
Räknade om dem, men det var svårt.
Vattenpölarna bildas fort ,alldeles för fort för att kunna räkna dem.
Flickans hår blev blött men hon märkte det inte.
Struntade nu i vattenpölarnas mängd
och gick vidare för att uträtta sitt egentliga ärende.
Kom fram till pojkens dörr.
Samlade mod
en reflektion av en genomblöt katt
utanför hans dörr.
Andades in och ut långsamt
gick sedan in......

Skriven av: magdalena Broström