Katastorfen

Tina blev skjutsad på cykeln av Madde genom parken. Det var november och den första snön började komma. Den enda som var i parken var Maddes granne Göran som var ute med hunden. Dom saktade in cyklarna och gick fram till Göran. Tina och Madde passade ofta hunden Ludde.
- Hej Tina och Madde, skulle ni kunna passa Ludde i morgon? Jag ska på styrelsemöte.
Tina och Madde tittade på varann och nickade.
- Bra kan ni hämta honom klockan sex?
- Det kan vi, sa Madde och hoppade upp på cykeln.
Tina satte sig på pakethållaren och Madde cyklade iväg. Tina bodde mittemot Madde i en villa i Sundsvall. Dom hade varit bästisar sen dom började skolan. Nu gick båda i femman på Sundsvallaskolan. Madde var ihop med klassens snyggaste kille och Tina var avundsjuk. Varför kunde inte hon vara ihop med Robban? Det är klart att Robban inte skulle vilja vara ihop med henne. Madde var lång och hade långt kastanjebrunt hår. Håret var alltid uppsatt i en lång hästsvans. Hon hade blå, gröna ögon och långa ögonfransar. Många killar ville vara ihop med henne. Tina hade bruna ögon och mörkbrunt hår som bara räckte till axlarna. Oftast hade hon håret uppsatt i två korta tofsar. Hon var nästan ett huvud kortare än Madde. Det var inte konstigt att Madde fick alla killar.
Maddes storebror stod vid garaget och skulle åka till sin tjej. Maddes bror var sexton år och åkte runt hela kvällarna med tjejer på sin moppe.
- Hej Tina, ropade han när han körde förbi dom.
Tinas hjärta hoppade till. Gud vad han var snygg. Tina följde honom med blicken när han försvann på sin moppe. Madde vinkade med handen framför Tinas ögon.
- Hallå! Tina!
Tina tittade förvånat på Madde.
- Vad är det? Svarade hon, fast egentligen lyssnade hon bara halvt på vad Madde sa. Hon tänkte på Tobbe. Åh, varför skulle han vara så mycket äldre? Och även om han varit som hon så var det ju Maddes bror.
- Tina! Hörde du vad jag sa?
- Va, nej.
Madde suckade.
- Du är hopplös Tina, vet du det!? Det är min bror Tobbe som just åkte iväg på moppen. Sluta drömma.
Hon vände på klacken och gick in i huset. Tina följde efter. Dom satt och pratade vid bordet medans dom åt mackor. Samtalsämnet skoldiscot som skulle vara på fredag.
När klockan var halv sju gick Tina hem. När hon gick över gatan kunde hon svära på att hennes döda mormor stod framför henne.
- Titta på nyheterna imorgon, följ dom noga, annars…..
Plötsligt var mormorn borta. Tina skakade av sig tanken och fortsatte gå. När hon kom in gick hon upp på sitt rum för att ringa Madde. Hon lyfte luren och slog numret. Tobbe svarade. Tina vart osäker vad hon skulle säga.
- Hej, det är Tina är Madde hemma?
- Jag ska hämta henne. Madde! Det är Tina!
Madde tog telefonen och gick upp på sitt rum.
- Hej Madde. Du kommer inte tro mig, jag såg mormor på vägen hem, hon sa att vi skulle titta på nyheterna och följa dom noga, annars……
- Annars vadå? Frågade Madde och stoppade en kaka i munnen.
- Hon sa inget mer.
- Är du säker att du såg henne? Hon är ju död sen tre år tillbaka, sa Madde helt oförstående. Det är inte så vanligt att man ser döda sådär men det har väl hänt några personer….
- Madde, avbröt Tina. Jag är säker på att jag såg henne. Tror du på mig?
Madde tvekade några sekunder.
- Om du är säker att du såg henne så tror jag dig. Jag tycker vi borde följa hennes råd och kolla på nyheterna.
- Tycker jag också, sa Tina. Nu måste jag lägga på mamma ropar. Hejdå.
På kvällen hade Tina svårt att sova. Inbillade hon sig? Hade hon sett sin mormor? Frågorna och orden ekade i hennes huvud. Titta på nyheterna imorgon följ dom noga, annars…
Med dom orden i huvudet somnade hon. När hon vaknade hade hon glömt allt. Hon och Madde gick till skolan som vanligt och på kvällen gick dom över till Göran. Ludde viftade med svansen när dom tog kopplet och gick över till Tina. Dom satt vid tv:n och åt popcorn. Det spö regnade ute och åskade. Plötsligt slog blixten ner och strömmen gick. Ludde gnällde och kröp ihop vid deras fötter. Alla lampor släcktes och Tina kom ihåg vad hennes mormor sagt. Titta på nyheterna följ dom noga, annars…
Nu kunde dom inte kolla på nyheterna. Undra vad som skulle hända. Medans dom stod i mörkret sa Madde:
- Det är väl lika bra att leta reda på ficklampan så kan vi gå ut med Ludde.
Tina gick och letade efter ficklampan medans Madde letade paraply. Regnet öste fortfarande ner när dom gick ut. Snart kom dom till bron där dom gick varje dag till skolan. Ludde stannade och kollade förskräckt på bron.
- Var inte feg Ludde, den här bron har vi gått över tusen gånger, sa Madde och drog med honom upp på bron. När dom var halvvägs över kom en våg från floden som drog med sig halva bron. Madde föll och hängde i kanten på bron.
- Jag ska hjälpa dig! Ropade Tina förtvivlat. Här ta min hand.
Hon sträckte ner handen och Madde tog den. Tina drog allt vad hon orkade men Madde var för tung. Tina tappade fotfästet och ramlade ner också. Hon hängde i ena handen.
- Ludde spring och hämta hjälp! Nu, Ludde snälla förstår du.
Antingen förstod Ludde att något var fel eller vart han rädd, för han sprang iväg. Madde hängde i Tinas ena hand och med den andra hängde hon i bron. Det var tre meter ner till floden. Stickorna från bron trängde in i hennes hand. Hon bet ihop och hängde kvar. Maddes hand skakade och hon stammade fram:
- Snälla Tina tappa inte taget. Vi kommer dö.
- Lugna dig håll bara fast så klarar vi det, sa Tina och försökte låta lugn.
Floden strömmade på under dom. Då kom mormorn.
- Ni löd inte mitt råd och nu är det för sent.
Så snabbt som hon kom försvann hon också. Tina tittade ner på Madde.
- Såg du henne? Stammade Tina.
Madde nickade långsamt. Plötsligt tappade Tina taget. Med ett skrik landade båda i vattnet.
Tina fick tag i en sten och insåg var Madde var på väg. Madde närmade sig vattenfallet. Tina släppte stenen för att rädda sin kompis. Hon simmade mot henne och fick tag i hennes hand. En stock flöt förbi och fastnade i land. Med en sista kraftansträngning simmade Tina mot stocken hon fick tag i den. Maddes ögon var rädda och fyllda med tårar.
- Snälla Tina dra upp oss på stocken. Jag vill inte dö.
- Ingen ska dö, vi ska klara det, sa Tina bestämt. Just då tappade Tina greppet och Madde försvann.
- MADDE! Tina skrek och skrek men Madde svarade inte. Snart insåg hon vad som hänt. Madde var död. Hon hade åkt ner för vattenfallet. Hon hade ingen chans att klara sig. Tina grät och skrek. Då hörde hon röster.
- Madde! Tina! Är ni där?
Tinas röst var hes och hördes knappt i bruset från floden. Hennes mamma, hennes pappa, Tinas mamma, Tinas pappa, Göran och massa poliser och sjukvårdare kom springande.
En polis drog upp Tina på land. Hon la sig ner och pustade ut.
- Var är Madde? Frågade hennes mamma.
- Hon är död, jag tappade taget, hon är DÖD, det är mitt fel. Jag skulle hållit greppet, nu är hon borta.
Tina pustade ut och somnade.
När hon vaknade låg hon på en sjuksäng och hennes mamma satt bredvid. Hon kom inte ihåg någonting.
- Bra att du har vaknat. Du har sovit i 10 timmar. Doktorn säger att du mår bra. Du är förkyld och har bara några skrubbsår.
- Madde, Tina satte sig i sängen. Nu kom hon ihåg. Dom hade suttit i soffan när strömmen gick. Då gick dom ut med Ludde. När dom kom till bron rasade den. Ludde sprang iväg och hon såg mormor igen. Sen tappade hon taget och dom ramlade i floden. Hon simmade och räddade Madde och sen tappade hon taget och Madde var borta. Hon berättade allt för sin mamma.

Två månader efter
Tina är på väg till skolan. När hon går över bron stannar hon och tänker tillbaka. Hon ser framför sig när hon och Madde hänger i bron och sen tappar taget. Sen hur hon simmar till Madde. Och sist när Madde försvinner för alltid. Hon tänker på alla minnen. När dom cyklade genom parken dagen innan, hur dom gick till skolan varje dag. Men nu är hon själv. Hon ångrar sig att hon inte löd mormorns tips. Men nu var allt för sent. Madde var borta och hon kunde inte göra något. En tår rann ner för hennes kind och hon gick vidare.

Skriven av: Jessica Johansson