Kattastrof

Jansson älskade djur. Verkligen älskade. Särskilt katter. Å milde moses vad han älskade katter. Alla sorter, tjocka, smala, långa och korta.

Jansson hade alltid önskat sig en katt, vid varje jul och födelsedag så stod en katt högst upp på önskelistan, ja det var faktiskt det enda som stod där.
Många av Jansson kompisar hade en katt, ibland till och med två. Å gud så avundsjuk han var på dem.

Jansson fick aldrig någon katt, när han var 15 fick han en moped som han aldrig rörde. Han grät sig till sömns var natt och bad till gud att han skulle få en katt.

Jansson blev såklart äldre men hans maniska saknad efter en katt försvann aldrig. Han fortsatte att be till gud; om han nu aldrig skulle få en egen katt så kunde han väl få bli en själv. Jansson bad så hårt så hårt. Han bad och önskade så hårt att det faktiskt en dag slog in;
Jansson var 23 år då han en morgon vaknade upp och var en katt. En svart katt med vita tassar. Katten Jansson.
Lyrisk över sin transformation testade Jansson alla sina nya kattegenskaper; resa ragg, hoppa efter garn och tvätta sig i baken.

Jansson älskade att klättra upp efter gardinerna för att sedan handlöst slänga sig mot golver med ryggen före, för att extremt snabbt vända sig rätt igen och landa på fötter.

Jansson var lycklig. Men nu var det ju som så att Janssons dåvarande sambo, Pia, var väldigt allergisk mot pälsdjur, och speciellt katter. Janssons plötsliga förvandling från människa till svart katt med vita tassar blev ett stort gissel för deras förhållande.
De gemensamma vännerna slutade komma på deras middagar och sexlivet var katastrofalt.
Pia fick en dag nog och lyfte helt sonika Jansson i nackskinnet och slängde ut honom:

- Du är välkommen tillbaka när du är som folk igen.

Katten Jansson jamade kaxigt mot sin forna älskare, han satte sig i en typisk kattposé och slickade varsamt sin svarta svans.
- Jag skiter i henne, tänkte Katten Jansson. Jag är katt nu, ingen äcklig människa. Han blev sugen på torsk.

Katten Jansson levde nu ut alla sina kattfantasier, han hookade upp ett kattgäng nere i centrum som han lekte med i de varma sommarnätterna som om det inte fanns någon morgondag.
Han träffade en söt bonnkatt som hette Skrållan. De blev vansinnigt förälskade över en skål med räkor och bedrev het älskog med varandra. De somnade i varandras kattarmar under månskenet.

Jansson vaknade tidigt morgonen därpå och sprang iväg för att fånga några rejäla hasselmöss till sig och Skrållan. Det blev ingen frukost denna morgon, inte någon annan morgon heller för den delen. Katten Jansson blev nämligen överkörd av en timmerbil den morgonen och dog på fläcken. Pia gifte sig samma sommar med en nyutexaminerad ekonom.

Skriven av: daniel woxlin