Publicerat
Kategori: Novell

Kidnapparn......................................

Vi satt och åt middag, tillsammans för en gång skull. Pappa hade fått ett nytt jobb och han hade precis avklarat första arbetsveckan.
- Egentligen skulle vi ju ha firat detta med champagne, men om jag ska vara ärlig har jag glömt att köpa det, sa mamma.
- Jag kan gå ut och fixa det nu, erbjöd jag mej. De andra tittade på mej med blickar som sa ungefär ”sen när har hon blivit så tjänstvillig?”. Jag kom i alla fall iväg sedan jag övertygat dem om att jag behövde ”lite frisk luft”. Jag vet inte varför jag erbjöd mej att gå, men jag ville nog bara ut ett tag. Jag tog vägen genom parken, då en bil stannade bakom mej. Jag vände mej om och såg en man kliva ur. Jag undrade vad han ville så jag gick fram till honom. Han tog fram någonting bakom ryggen, jag hann inte se vad det var, och slog till mej hårt i huvudet. Jag vaknade upp i ett mörk rum med en kraftig huvudvärk. Jag hade ingen aning om var jag var och hur jag hade kommit hit. Jag reste mej upp och stönade, mitt huvud. Jag tittade mej omkring, det fanns inget fönster eller något sådant. Det enda som fanns var en dörr, jag gick fram till den. Den var låst. Jag fick panik och visste inte riktigt vad jag skulle ta mej till. Jag letade i fickorna efter min telefon men den fanns inte där. Då hörde jag hur en nyckel vreds om och dörren öppnades, ljus strömmade in i rummet. En man klev in, jag kände igen honom men kunde inte riktigt placera honom.
- Jaså, du har vaknat nu.
- Vem är du och var är jag? frågade jag honom.
- Jag såg dej när du var på väg genom parken, sa han. Jag tog med dej hit sen.
- Efter att du hade slagit ner mej, sa jag som kom ihåg vad som hade hänt i parken.
- Det var inte meningen att skada dej.
- Vad vill du mej? frågade jag och flyttade mej närmare stolen, den enda som fanns, för att ha någonting att drämma till honom med ifall att han skulle bli för närgången.
- Din far har tagit mitt jobb och jag vill att han säjer upp sej. Han kommer att göra allt han kan för att rädda dej, sa han med ett elakt flin. Jag tog tag om stolen, men han var snabb och slängde sej över mej och tryckte ner mej mot golvet.
- Jag ville inte göra så här, men jag är rädd att jag måste, sa han och tog fram ett rep. Han började knyta fast mina armar och ben.
- Vem är du? frågade jag.
- Sorry, jag glömde ju att säja det innan. Han log och sträckte fram handen. Mats, sa han, för att sedan kommit på att jag hade repen på mej. Vi började skratta båda två tills vi, eller jag, insåg allvaret i situationen.
- Varför blev du sparkad då?
- Jag hade ett förhållande med chefens fru för tre år sedan. Innan de var gifta, tillade han.
- Men… Det kan han ju inte sparka dej för.
- Han tyckte väl att jag var ett hot. Anna, hans fru, försökte få honom att inse att det var historia men han lyssnade inte direkt.
- Vad har detta att göras med min pappa?
- Om han säjer upp sej kommer de inse att de behöver mej.
- Du kommer åka fast för det här.
- Inte om ni gör som jag vill, sa han. Då ringde min telefon som han hade snott. Han skyndade sej att hämta en trasasom han la över min mun så att jag inte kunde prata.
- Hallå…
- Sarah, är det du? Det var pappa. Mats sa:
- Nej, och du kommer inte att få se henne igen om du inte gör som jag säjer.
- Vad vill du att jag ska göra?
- Säj upp dej.
- Va?
- Du hörde mej, och vad du än gör så blanda inte in polisen i det här. Mats la på och tog bort trasan från min mun. Jag sa:
- Borde inte jag få tala med honom.
- Varför då?
- Han är min pappa!
- Ok, men ett ord om mej och… Han slog mitt hem nr och höll telefonen intill mig.
- Hallå, det var pappa som svarade.
- Hej, det är Sarah. Jag övertalade honom att få tala med dej så att du vet att jag mår bra. Och vad du än gör säj inte upp dej. Mats tog telefonen och la på.
- Han kommer inte att göra som du säjer. Han gör allt för dej, Sarah. Jag sa lite kaxigt:
- Vem är det du försöker övertyga? Du ser inte ut som en kille som gör såhär. Sluta med detta så hjälper jag dej att skaffa ett nytt jobb.
- Du fattar ju inte, utbrast han.
- Fattar vad?
- Äh det va inget, sa han och försvann ut genom dörren. Jag satt där och tittade på väggen, i vad jag tyckte var en evighet, tills han kom tillbaka. Han hade med sej en pizza. När han kom in genom dörren insåg jag vad snygg han var. Han tog bort repet och gav mej en bit av pizzan. Efter ett tag var jag tvungen att fråga:
- Vad är det jag inte fattar?
- Äh, det är töntigt. Jag vill att han ska säja upp sej så att de ska vilja ha tillbaka mej, så att jag kan få tacka nej och de vet att de har gjort ett misstag genom att sparka mej.
- Och att din ”hämd” förstör våra liv skiter du fullständigt i? frågade jag. Han blev tyst och fundersam. Han var så snygg.
- Vad har jag gjort? frågade han.
- Jag hjälper dej att hitta ett nytt jobb om du släpper mej fri och jag lovar på hedersord att aldrig berätta detta för någon. Okej?
- Vill du verkligen hjälpa mej efter det jag gjort? frågade han. Jag nickade. Han log sitt underbara leende och jag insåg att jag höll på att bli kär i killen som ”kidnappade” mej…





Skriven av: en grå katt

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren