Publicerat
Kategori: Novell

Kim

- Hej Kim.
Det var Jenny och Tina som kom gående från grannhuset. De är tvillingar och har varit Kims bästa vänner ända sedan de var små.
- Du ska hänga med ikväll, eller?
- Jag tror det. Jag har inte frågat mamma än, men det går säkert bra.

- NEJ! ekade det i hela huset. Mammas ansikte har alltid varit vackert, men nu var det ansträngt och överdrivet rött.
- Snälla mamma. Alla ska dit. Jenny, Tina, Jakob, Magnus och Niklas. Dom har åkt till ön varje midsommar och det har aldrig hänt något.
Mamman tittade på Kim och sedan på farmor. Farmor ställde sig upp efter att suttit och lyssnat på det intressanta samtalet.
- Låt henne åka, sa farmor med sin lenaste röst. Du minns väl själv när du var i Kims ålder.
Mamma rodnade och kunde inte göra annat än att ge med sig. Kim slängde sig på telefonen och ringde Jenny och Tina som hade packat allt och var på väg till Jakobs båt.
- Ta bara med dig sovsäck och ett par stövlar och regnkläder. På radion sa dom att det kanske skulle dra ihop sig till storm. Men det gör inget, då bli det lite våtare och läskigare. Vi har med oss gott om mat så du kommer inte att bli hungrig. Möt oss vid bryggan om en kvart. Hej då!

En kvart senare var gänget samlat på bryggan. Båten startades och åkte i riktning mot Von Brockhurst ön. Ön tillhörde för länge sedan en rik familj som kom från Belgien och bosatte sig på den skogsrika ön. Ön består till större delen av skog. På norra sidan står det stora, gamla huset. Gänget tänkte slå upp tältet på södra sidan. Förra året var hela gänget, förutom Kim, ute på ön som de vanligen gjorde varje midsommaraftonsnatt. De hade tältat på den norra sidan och blivit överraskade av en åskstorm. Då sprang de in i det övergivna, gamla huset. Jenny och Tina hade berättat hur kusligt det hade varit. Alla hade samlats i det enorma vardagsrummet när Jakob hade kommit nedspringande för trappan. Han hade varit uppe på vinden och råkat trampa på en bräda som vek sig under hans fot. Han drog upp foten och hittade ett skrin under brädan. I vardagsrummet stod alla i en ring runt Jakob när han sakta öppnade locket. Ett litet, mögligt kuvert låg fastklistrat i botten av skrinet. Jakob hade rivit upp kuvertet och hittat en välritad karta över ön.

Samma karta höll nu Kim i sin hand och hon studerade den noga. Ett gravkors var ritat i mitten av kartan.
- Vad tror du vi kommer att hitta där? frågade Tina som hade smugit sig upp bakom Kim.
- Det ser ut som att det finns en kyrkogård där. Vet du något om det?
- Pappa visade mig en gammal tidning en gång. På förstasidan stod det att familjen Von Brockhurst mystiskt hade försvunnit. Polisen tror att de drunknade när de var ute med båten. Fallet lades ner för att man aldrig hittade kropparna.
Båten saktade ner och Jakob ställde sig upp.
- Alla är åter igen välkomna till Von Brockhurst ö, hojtade han.
Magnus hjälpte tjejerna av medan Jakob och Niklas tog hand om packningen. De fick gå en bit tills de kom fram till platsen där de lade ner sin packning och snabbt tog fram kartan.
- Alla är med på det här nu va? frågade Jakob.
Alla nickade. Jenny, Tina och Kim fick gå först och efter kom killarna släntrande. Kim bar kartan medan Jenny lyste med ficklampan. De gick långsamt fram genom skogen bland träd och buskar. Det började gå lite uppåt och de kom upp på en liten kulle. Man kunde se huset klart och tydligt därifrån. Niklas trampade på något så det knakade högt. Tjejerna vände sig om och såg Niklas ta upp en skrotig sak från marken.
Det var ett gammalt kors. Kim tittade ner på marken och märkte att hon stod på en jordhög. Hon flyttade sig åt sidan och nu såg man en stentavla i ena änden :

David von Brockhurst
1967 – 1975

Tina harklade sig och blickarna riktades mot henne. Där fanns två gravar till.
- John von Brockhurst och Ida von Brockhurst, läste Tina högt. Men i den tidningen min pappa visade mig stod det att det var fyra som omkom. Det ska finnas en grav till. Dotterns grav. Alla tittade omkring sig men det fanns inte någon mer grav.

Plötsligt började det regna och åskan ekade högt. Tjejerna sprang till huset och killarna sprang och hämtade packningen på den södra sidan där de lämnat den. Det knarrade när Kim sakta öppnade dörren. Tina, Jenny och Kim klev in i den stora hallen och forsatte till matsalen.
- Inget har förändrats sedan sist, sa Jenny och gick fram till det söndriga fönstret. Hon såg killarna komma springande några meter bort och kunde inte hålla sig för skratt. Tina och Kim tittade också ut genom fönstret och började skratta. Magnus sprang med en stor ryggsäck på ryggen medan Jakob och Niklas sprang med tre sovsäckar vardera. Tjejerna gick till dörren och såg hur de ramlade ihop ute på verandan.
- Kom in nu killar så vi kan äta. Jag är utsvulten, sa Kim.
Gänget satte sig på golvet och pratade om det som just hänt.
- Var tror ni dotterns grav kan vara någonstans? undrade Kim.
- Hon kanske inte är död. Man hittade ju aldrig några kroppar, sa Jenny.
Många idéer kom på tal den kvällen. Gänget somnade inte förrän långt in på natten.

Kim öppnade sakta ögonlocken och hörde en fluga surra över sitt huvud. Luften var kvav och instängd. En parfymdoft fångades upp av hennes näsa och hon reste sakta på sig. I dörr-
öppningen ser hon skuggan av en gestalt som rör sig med små steg. Det var inte en katt, det var inte en hund, det var en MÄNNISKA. Hon tittade sig omkring i rummet och märkte att alla sov. Hon reste på sig och gick långsamt och tyst mot den breda dörröppningen. Vem det än var så skulle hon få reda på det. Kim tvärstannade. Tänk om det var ett spöke, ett von Brockhorstspöke! Skuggan rörde sig igen och den var på väg ut genom ytterdörren. Kim gick till dörröppningen och såg en vacker kvinna i 40-50-årsåldern som satte sig på trappan.
Den kvinnan såg inte ut som ett spöke, hon var livs levande. Kim gick ut och satte sig bredvid kvinnan. Hon vände sig om och tittade på Kim men sade ingenting. Kvinnan tittade ut över ön och blicken fastnade på den lilla kullen med dom tre gravarna.
- Du är dottern till von Brockhurst eller hur? frågade Kim försiktigt.
- Hon är död, hon dog med resten av familjen, sa kvinnan.
- Nej, hennes grav finns inte, förklarade Kim.
- Jag menade inte så. Jag är dottern, men min själ och lycka dog bort med familjen.
- Varför är du här? frågade Kim nyfiket.
Kvinnan vred på huvudet och tittade med en sorgsen blick på Kim.
- Jag åker hit varje midsommar och tittar till så allt är bra, berättade kvinnan.
- Snälla, kan du inte berätta vad som hände?
- Jag vet att det här inte låter klokt. Du skulle inte förstå, men vi var en rik familj. Jag fick alltid allt jag ville ha, men mina föräldrar var aldrig hemma så jag fick alltid ta hand om min lillebror. En kväll när alla var hemma och vi åt söndagsmiddag gick jag ut i hallen låste matsalen och gasade ihjäl mina föräldrar och min lillebror.
Små tårar rann nedför kinderna och ögonen blev som isbitar som smälter i solen.

- David skulle inte vara därinne. Jag trodde han hade gått till sitt rum och lekt.
Hon torkade sig om kinderna med en stickad sidennäsduk.
- Jag älskade min lillebror fast pengar betydde mer. Jag hade nyckeln och koden till alla pengar och hade tänkt resa tillbaka till Belgien med David. Jag kan köpa allt jag vill ha, men jag får aldrig tillbaka min lillebror, mina föräldrar eller min lycka. Jag trodde pengar var allt men jag hade fel och fick betala med min familj.


































Skriven av: Miriam Nilsson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren