Kittlaren Malin Olsson

Det är en helt vanlig varm, sommarkväll. Kompisarna Malin Olsson och Marie Serneholt är hemma hos Malin och dricker ett glas rött vin och kollar på Allsång på Skansen. Programmet är snart slut och Marie tänker snart röra sig hemmåt, men Malin har något helt annat planerat...
"Väldigt gott vin dehär" sa Marie medans hon studarar glaset ifrån olika vinklar.
"Det hoppas jag verkligen" svarade Malin medans hon kollade på Marie med en nästan ond blick.
Marie som nu såg tillbaka på Malin blev överaskad av Malins blick.
"Vad är det? gillade...du inte...vine...t"

Marie vaknar upp i ett mörkt rum men mjukt, på en säng, men direkt inser hon att något är fel. Hennes armar är fastbunda med rep i sängens kanter. Marie inser snabbt att benen också är fastbundna i sängens ände. Hon försöker i panik lirka sig ur det tighta repet, med det sitter som sten runt hennes hand och fotleder.
"Hallå?" ropar hon ut i luften, utan svar. Hon försöker återigen att lirka sig ur repet genom att vrida på sig men hon sitter så hårt fastspänd att hon knappt kan röra på sig. Efter 5 minuter av resultatlösa försök att ta sig loss ur sängen så börjar hennes ögon att vänja sig vid mörkret, hon kan se sin ljusblåa tighta skjorta i mörkret och även hennes vita jeans när hon tittar över sina bröst. Men hon ser även då att hon är barfota. Någon har alltså tagit av hennes tofflor och strumpor innan personen spänt fast henne. "Heej Marie" hörs en bekant röst, det är Malin som går in i rummet och stänger dörren efter sig. "Malin! Vart är vi? kan du spänna upp mig här ifrån?" svarar Marie lättad, men samtidigt hastigt. "Lugna dig Marie, jag är tyvärr rädd att du kommer att få ligga där ett bra tag till". säger Malin lungt medan hon tänder lampan. "Varför då jag vill bort här ifrån, vad är en klock..." "Marie det är jag som har spänt fast dig förstår du väl". Malin kollar på Marie som nu verkar förstå. "Marie jag har alltid undrat en sak, du har alltid sagt till mig att du INTE är kittlig, men jag tror att det är för att du vet att jag gillar att kittlas så jag ville se om du kan stå för vad du sagt i en sådan här situation" "Malin du förstår väl att jag inte vill bli kittlad när jag är så himla kittlig" Maries puls ökar kraftigt och hon pratar väldigt snabbt "Så du är alltså kittlig Marie?" frågar Malin med ett ont leende "JA! så snälla spänn upp mig här ifrån!" Marie försöker prata lungt men det hörs att hon har panik "Tyvärr Marie, detta blev nyss BARA roligare för mig" "Malin snälla!!" Malin sätter sig på Maries midja och tar upp sina fingrar i luften. "Malin NEJ SNÄLLA!!" Marie skriker och försöker skaka av sig Malin medan Malins fingrar närmar sig hennes skjorta "Jag gillar inte när folk ljuger för mig NU HAR JAG DIG MARIE!!" "HAHAHAHAHHAHAHHAHAHHAHAHAHAH MAAAHAHAHAHALIHIHIHNN NEEEEEHEHEHEHEJJ" Malins fingrar dansar över Maries tunna skjorta som inte är till något vidare skydd över Maries kittliga mage, Malin klämmer på Maries känsliga revben "NEEEEEEHHEHEHEJ MAAAHAHAALIIIIINN INTEEEEHEHHE DÄÄÄÄHÄHÄR" Marie kämpar efter andan och plötsligt slutar Malin. Marie känner hur Malins naglar glider i cirklar runt Maries mage och sidor "Mahalin snälla jagh klarar intehe dehähär" fnissar hon fram medan Malins fingrar närmar sig hennes armhålor, Marie känner hur det kittlas mer och mer desto närmare Malins naglar kommer, och då går hon till attack, Marie känner hur Malins naglar trycks ner mot hennes ljusblåa skjorta och åker sedan fram och tillbaka i hennes armhålor "HAHHAHAHHHHHHHHHH" Marie känner hur hon inte får någon luft alls och hennes ansikte blir varmt och rött "Wooow Marie jag visste inte att du hade sååå kittliga armhålor" sade Malin med ett leende som verkligen visade hur mycket hon tyckte om att tortera Marie. Malin slutar kittla Marie som kippar efter luft. "Malin...ja, klarar inte...mer jahg kommer skratta...ijäl" Marie stammar och inser snart att hon inte kan prata utan behöver bara luft "Du har sjugo sekunder Marie, sen kommer jag att kittla dig igen" skrattar Malin. Marie som nu nästan återhemtat sig börjar böna "Okej Malin du vinner jag är jätte kittlig, jag klarar inte dehär SNÄLLA sluta!!" "Tio sekunder" Malin låter hennes händer återigen röra sig emot Maries armhålor "MALIN JAG VILL INTE JAG KOMMER ATT POLISAN..." HAHHAHAHAHHAHAH NEEEHEEHEJJJH Malin låter hennes naglar dansa runt i Maries armhålor "Marie du måste vara den kittligaste personen jag känner, och det tänker jag inte låta dig komma undan med haha!" Marie insåg nu medan hon ligger här i Malins säng, fastbunden och hjälplös, att hon kommer inte att komma undan. Hon inser medan hon skrattande kämpar efter luft, att hon inte har någon makt, hon kommer att ligga här och bli torterad, tills Malin ger upp, inte Marie själv. Hon insåg nu att hon hade en lång, hemsk natt framför sig...

Författare:

Publicerat

Dela: