Kolibri

KOLIBRI

Sandra var en av dom vackraste filmstjärnorna där hon strålkastarskenet
såsom en kolibri fick dagligen smaka filmsuccéernas nektar,
men allt har en baksida. Efter alla premiärer var hon less, och hon satt
på sängkanten för att stiga upp men hon hade ingen lust. Hon
tittade fotografiet på väggen, som förställde henne och Arnold
Schwarzenegger. Hon minns att hans kroppshydda nästan flödade
över henne, och hennes 157 cm kändes dvärglik.
Hon reste sig upp och tassade in till köket, där spritflaskorna stod på
köksbordet. Dom hade haft fest kvällen och natten innan.
Arnold hade inte kommit, men det hade Michael Douglas gjort. Efter sin
fjärde skilsmässa var han nästan pank. Det hade han
berättat för henne i förtroende.
Hon gick ut på balkongen, och där ute på boulevarden strömmade människor
fram på väg någonstans, och i ett hörn satt en man i
trasiga kläder. Han var tydligen på väg till ingenstans. Flärdens
renhållningsarbetare hade inte städat bort honom, för att hålla dessa
fashionabla borta från skräp och skräpmänniskor.
Hon smackade med sina torra läppar, och dom gjorde henne påmind om många
martinis kvällen och natten innan. Hon tänkte på ett
stort glas juice, men stannade kvar en stund till. Hon kände sig
delaktig i mannen med trasiga kläderna, och ville vara delaktig i hans
plåga. Hon undrade hur länge hon kunde hålla ut.
Telefonen ringde, men hon svarade inte. Det var antagligen hennes
manager, och hon stannade kvar en stund till. Nu hade det säkert
gått tio minuter.
Hon undrade om kunde få abstinensbesvär av avsaknad av lyx och flärd,
men människan har en förmåga att anpassa sig. Hon hade ju
ett val att lämna balkongen och gå in igen, och hälla upp den där glaset
juice. Sedan beställa in kippers och rostat bröd, hummer i
rågbröd och massor av svart, starkt kaffe. hon dröjde sig kvar en stund
till trots att hennes mage kurrade.
Hon fick ögonkontakt med mannen, och han vinkade slött. Hon lutade sig
över balkongen, och ropade:
- 'Vill du ha frukost!!'
Han såg på henne som han trodde hon var tokig, men ett leende drog ihop
hans mungipar. Hans tandlösa grin tycktes skrämma slag
på dom förbipasserande, men han reste sig mödosamt upp.
Hon gick mot ytterdörren, tog på sig tofflorna och kappan fick svepa in
negligén såsom ett värmande grötomslag.
Hon log för sig själv åt det skamliga som hon nu var beredd att göra,
att ta in en utböling i flärden, att chockera alla kändisar. Hon
kunde se framför sig headlines med den här mannen och hon, hur hans
tandlösa grin skrämde vettet ur alla primadonnor och
filmstjärnor. Hon skulle förbanne mig inte kosta på honom tandvård. Hon
skulle låta hans tandlöshet gå till historien såsom
2000-talets största skandal.
Han stod utanför ytterdörren när hon kom ner, och hans sorgsna ögon
gjorde att hennes morsinstinkt vaknade. Han borde i alla fall
badas efter frukosten, tänkte hon i det att hon öppnade ytterdörren.
Portiern tänkte göra protester när hon släppte in mannen, men ångrade
sig. Hon var ju en celebritet, och det var ju bad business att
trotsa hennes önskemål. han tänkte att det kanske ingick i en
publicitet.
Hon och mannen från gatan tog hissen upp till hennes våning. Han såg ut
som han skämdes i sin utstyrsel, för att han drog åt sig den
för stora jackan så att den skulle se ut att passa hans magra
kroppshydda. Hon skrattade, och sade:
- Du behöver inte skämmas. Det är egentligen jag som ska skämmas, som
bjöd in dig.
Han tittade frågande på henne, men hon strök honom över kinden och log.
Han tänkte att det var länge sedan han hade ett fruntimmer. Det var
Clara från Uptown, och hon var även tandlös. Deras käftar
glappade ikapp när det gällde det ekonomiska, och han hade till slut
lämnat henne. Nu fick hon glappa mot väggarna, och han
hoppades då att tapeterna skulle ramla ner. Den här kvinnan är i alla
fall snällare, men hon tillhörde definitivt inte hans samhällsklass.
Det var säkert någon PR-grej, eller dolda kameran.
När han kom in i hennes lägenhet, så tittade han noga mot väggarna om
han kunde se en kameralins sticka fram. Han var övertygad
att hon skulle be honom att göra någonting, men hon tog bara av honom
rocken och bad honom att slå sig ner. Hon lyfte på
telefonluren och begärde roomservice, och beställde juice, kaffe, rostat
med pålägg som han hade aldrig hört talas om. Möjligen hade
han läst det i en tidning. Hon slog sig ner framför honom.
- Du ska inte vara rädd, sade hon.
Hon hade tolkat hans sökande efter kameralinsen som rädsla.
- Ne...nej då. Det är ingen fara.
Frukosten anlände, och efter maten satt dom och pratade en lång stund.
Två vitt skilda historier berättades, och det såg ut som en
scen ur 'Skönheten och odjuret'.
Han fick sedan bada, och hon var och köpte kläder till honom. Deras
bröllop hölls i hemlighet, och sedan visste ingen var hon hade
tagit vägen. Primadonnor och filmstjärnor och hennes manager sökte som
besatta på Hawaii, i Florida och på alla fashionabla ställen
dom kunde komma på. Men det var ingen som tänkte att söka i Uptown i en
nersliten tvåa där. Där bor hon och mannen fortfarande,
vad jag vet. Hon bl a hänger tvätt och räknar ut om hushållskassan ska
räcka månaden ut.




Göran Selin



FÅGELDIALOG

- Kolibri är allt en jäkla fågel, sa Sune.
Bengt tittade upp från sin tidning.
- Va?
- Jo, jag såg ett jävligt intressant program på TV i går.
- Jaha, Bengt fortsatte läsa i tidningen. Han föredrog att läsa
tidningen ifred på den tidiga kafferasten. De var bara han och Sune i
det
lilla fikarummet som låg i anslutning till bilverkstaden.
- Det handlade om annorlunda fåglar.
- mmm, sa Bengt.
- Storleken på en Kolibri är ju imponerande, fortsatte Sune omedveten om
att han störde sin kollega.
- Ja de är ju ganska små
- Jämför man med en elefant så. Sune tog fram Morakniven och började
peta naglarna. De är några jäklar på att flyga också,
fortsatte han.
- Verkligen?
- Ja, de är duktiga segelflygare.
- Segelflygare? Bengt vände blad med ett irriterat prasslande
- De breder ut sina stora vingar och segelflyger.
- Kolibri? Bengt tittade upp från sin tidning.
- Javisst, de bara slår ett par slag med vingarna så att de kommer upp
en bit i luften, sen segelflyger de långa sträckor.
- Men de har ju knappt några vingar.
- Vadå inga vingar? Sune tittade på sina naglar.
- Ja, de är ju ynkligt små. Bengt vek ihop tidningens första del.
- Nej, nej, Sune stoppade tillbaka morakniven i sin slida, de kan bli
tre och halv meter mellan vingspetsarna.
- Kolibri? sa Bengt frågande
- Jovisst, vita, stora, graciösa fåglar. Påminner om jättestora
fiskmåsar.
- Nämen, det är ju Albatross du pratar om.
- Inte visste jag att du var sån jävla expert på fåglar, Sune reste sig
och gick ut i verkstan.
Bengt tittade efter honom och skakade på huvudet, tog tidningens andra
del och fortsatte läsa.


Anders Edvardsson
-----

----------------------------------
Detta meddelande kommer från Novell på nätets mailinglista.
Surfa till http://www.novell.nu
----------------------------------

Skriven av: Flera författare