Kolsvart

Johanna steg upp ur sin säng klockan sju på morgonen på en lördag. Det var det som förvånade henne mest, Att hon gick upp klockan sju - på en lördag! Hon satte sig på sängkanten och drog ett par djupa suckar. Johanna tänkte på vad hon skulle göra under dagen. Hon tänkte dels slå en signal till Johan och prata igenom de senaste dagens händelser, De dagarna hade inte varit de bästa i hennes liv - vilket hon var mycket medveten om. Igår så hade hon mottagit ett samtal ifrån Amanda, Hon hade beklagat Johannas sorg och börjat babbla på om vilket bra par Johan och Johanna hade varit. Inte bara namnen, utan även gällandes andra ämnen. Amanda hade också påpekat att hon ville att Johanna skulle slå henne en pling men det var det sista som Johanna tänkte göra. Nu så ställde hon sig upp på sina rangliga ben, och var bokstavligt talat nära på att ramladär hon stod, Det påminde henne om när hon brukade att komma hem på fredagskvällarna lite halvt full. Fast det var en liten skillnad med att stå här och att vara full på fredagskvällarna. Hon var lika ranlig i benen, men nu så kunde hon i alla fall se klart, vilket hon betraktade som ett starkt plus för dagen. Johanna bestämde för att göra början på dagen ännu bättre enom att göra en delikat frukost, Hon kan inte komma ihåg senaste gången då hon inte hade gjort en delikat frukost, Sedan började hon att undra om hon någon morgon i hennes liv inte hade gjort en delikat frukost. Johanna kom fram till svaret att hon nog hade gjort delikata frukostar sedan urminnes tider, Nu så kände hon sig för att göra en till så hon började gå ut ur rummet på hennes bara fötter. Sedan så kom hon till trappan. Den var lika brant som vanligt. Johanna började rysa när hon satte det första steget på det kalla trappsteget. Men som tur var så klarade hon hela vägen ner. När hon kom ner så gick hon till köksbordet. Innan hon skulle göra frukosten så skulle Johanna bara sitta vid bordet och njuta av morgonsolen som strålade in genom de stora fönstren. Fast den stunden blev betydligt längre än vad hon hade räknat med. Hon vaknade en timme senare av att hennes telefon pep till. Johanna ryckte åt sig telefonen och såg att det var Johan som hade skickat ett sms. Hon läste det och fann den egendomliga texten: Gissa var jag är? Hon skulle precis börja klura ut var det kunde ha betydit när allt blev svart, Kolsvart.

Författare:

Publicerat

Dela: