Kompisarna på landet och det mystiska huset

Maria ligger i sin säng och sover när hennes mamma Annika kommer in i rummet och väcker henne. När Maria har vaknat går Annika ut i köket och börjar fixa med frukosten. Maria ställer sig på golvet och gäspar. Hon tar på sig sin röda sommarklänning och bäddar sängen innan hon går ut i köket.

Ute i köket doftar det kaffe och rostat bröd. Annika och Marias pappa Olof sitter redan vid köksbordet och äter när Maria kommer. Hon sätter sig ner och blandar ett glas oboý och brer två smörgåsar.

Efter frukosten går Maria in på sitt rum igen och ställer sig framför väggspegeln. Hon borstar sitt långa blonda hår och gör en fläta. När hon är färdig tar hon på sig sina sandaler och går ut med badkassen i handen.

En bit bort på vägen ligger ett gult hus där Marias jämngamla kompis Sara och hennes lillasyster Elin bor. Maria går fram till dörren och knackar på. Monica öppnar dörren och släpper in henne. Maria sätter sig ner på stolen i hallen och väntar. Efter en liten stund kommer Elin ut i hallen med handduk och baddräkt i handen. Hon har en ljusblå kjol och ett svart linne på sig.
- Hej Maria! Sara kommer alldeles strax hon skulle bara gå på toa.

Efter ytterligare några minuters vänta kommer Sara ut i hallen med bikinin i högsta hugg. Hon är klädd i vita trekvarts byxor och ett rosa linne.
- Hej Maria! Utbrister Sara när hon får syn på Maria som sitter och väntar i hallen.

När dom har kommit ner till sjön byter dom om på stranden och kastar sig hejdlöst ut i vattnet. När dom har badat en stund går dom upp på stranden och solar.
- Idag kommer Adam och Julia hem från Skara sommarland. upplyser Sara.

När dom har solat färdigt byter dom om och går hem till Adam och Julia. Det bruna trähuset är ett av dom minsta sommarstugorna runt badplatsen. Utanför står en röd Volvo parkerad. Det betyder att Adam och Julia har kommit hem. Plötsligt öppnas dörren och en medellång solbrun tjej i tolv årsåldern med mörkblont hår springer ut i den lilla trädgården. Efter henne kommer hennes lillebror Adam springandes. Han är något brunare på överkroppen annars är han ganska lik Julia till utseendet. Han har ett par blåa puma shorts och bar överkropp. Julia har ett par svarta puma shorts och ett vitt linne.
- Hej! utbrister dom glatt på samma gång.
- Hej! vill ni hänga med och hitta på något? frågar Maria.
- Javisst! Svarar Julia glatt.

Dom går ner på grusvägen som leder till den asfalterade vägen. Dom går en stund utan att veta vart dom är på väg dom bara traskar vidare. Plötsligt stannar Elin till och blir stående. Hennes blick är riktad mot det stora vita huset som ligger till vänster om vägen. Dom andra stannar eftersom Elin gjorde det och alla är tysta tills Elin säger:
- Jag tyckte att jag såg något röra sig in fönstret på övervåningen.
Alla vänder sig mot huset och fäster blicken på övervåningen.
- Jag har alltid tyckt att det huset är lite mystiskt på något sätt. Det bor ju ingen där. Tänk om det spökar där inne. säger Maria
- Jag vill inte vara här längre jag vill hem! skriker Julia och börjar springa där ifrån. Då börjar dom andra också springa. Dom fortsätter att springa ända tills dom har kommit hem till Maria. Dom går in på hennes rum och låser dörren. Flåsande sätter dom sig ner i den mörkblå soffan och pustar ut.
- Jag tror inte på spöken, men jag tycker ända att huset verkar mystiskt. Säger Sara.

En timme senare sitter dom ute på gräsmattan och pratar. Händelsen från i förmiddags är glömd och alla bara skrattar åt Adam som försöker stå på händerna. Han lyckas ganska bra men plötsligt ramlar han på Julia. Hon blir genast arg på sin bror och börjar skälla på honom. Adam försöker få henne på andra tankar och avbryter henne.
- Jag tycker att vi ska gå till det mystiska huset igen och kolla vad det var vi såg förut.

Dom beslutar sig för att gå till huset och reser på sig. Dom går ner på grusvägen och går bort mot huset. När dom passerar Adam och Julias hus ser dom Adam och Julias pappa Lennart som står på grusuppfarten och vinkar åt dom. När alla har vinkat till Lennart traskar dom vidare och stannar framför det mystiska huset. Ingen av dom kan se något röra sig, det verkar helt tomt. Dom går närmare och betraktar husets utseende. Det växer klängväxter upp för husväggen. Det tjocka trädörren är täckt av mögel och spindelväv. Vid sidan av dörren finns det en fönsterruta som är trasig. Maria och Sara kikar in genom den trasiga rutan och ser rummet innanför. Det är ett litet rum med en dubbelsäng och två nattduksbord. På väggen hänger det en klocka som står på tolv fast klockan redan är fyra.

- Det här huset verkar ganska tomt och tråkigt tycker jag. Säger Julia.
- Jag tycker det är intressant, jag skulle gärna ta reda på mera. Kan vi inte gå hit inatt? Föreslår Maria.
- Jag vet inte om jag vågar det. Säger Elin.
- Jag har en idé, vi kan tälta på någons tomt och sedan gå hit mitt i natten! Föreslår Adam.

Efter en stund bestämmer dom sig för att tälta, men först måste alla gå hem för att äta middag och fråga om dom får tälta. Efter middagen ringer telefonen hemma hos Maria.
- Hej, det är Sara. Vi fick tälta. Julia och Adam har ett sexmanna tält som vi kan låna. Du kan komma hem till oss när du är klar.
- Okej, det låter kul. Vi ses.
Maria lägger på luren och går in på sitt rum. Hon tar fram en lämplig väska och packar ner det som behövs.

När Maria har packat färdigt sina grejer går hon hem till Sara och Elin. På gräsmattan står det blåa sexmannatältet och Maria lägger in sina grejer. Hon rullar ut sitt liggunderlag mellan Saras och Julias. Elin och Adam ligger längst ut på vardera sida. När alla har fått en plats i tältet går dom ner till sjön och tar ett kvällsdopp. Efter badet sätter sig alla i tältet igen böjar prata.

- Ska vi gå till det mystiska huset i natt eller? frågar Maria.
- Jag vill det! utbrister Adam medan dom andra nickar och håller med.

När dom har ätit upp popcornen och borstat sina tänder lägger dom sig ner i sovsäckarna. Men dom somnar inte. Dom ligger och pratar för att dom ska hålla sig vakna. När klockan har blivit två tar dom på sig sina skor och tröjor och går ut ur tältet. Utanför är det tyst och kyligt, det ända ljudet som hörs är en uggla som hoar i skogen. Sakta börjar dom gå mot det mystiska huset. När dom har kommit fram stannar dom framför ytterdörren.

Sara och Julia tittar in genom det ena fönstret. I det lilla rummet står dubbelsängen som dom såg tidigare på dagen. Väggklockan står fortfarande på tolv. Plötsligt hörs det musik inifrån huset och alla backar några steg.
- hörde ni musiken? Frågar Maria. Alla nickar och går fram till huset igen.

Adam går runt hörnet och dom andra följer efter. Där finns det ett till fönster som dom tittar in i men det hänger gardiner för så man kan inte se in. Dom fortsätter att gå runt huset och kommer fram till en liten stuga. Maria går fram till stugan och öppnar dörren med ett knakande ljud. Hon ser att det bara är ett förråd och när hon tänker stänga dörren prasslar det till i buskarna och alla springer därifrån.

- Vad var det? viskar Julia.
- Tänk om det var han som bor i huset. föreslår Sara
- Jag vill gå tillbaka till tältet nu. säger Elin med rädsla i rösten.
- Men jag stängde aldrig dörren till förrådet så vi måste gå tillbaka och stänga den. säger Maria.
När dom går tillbaka för att stänga dörren ser dom en svart katt sitta på gräsmattan utanför förrådet.
- Det var nog den som skrämde oss. Säger Adam medan Maria stänger dörren. Sedan går dom tillbaka till tältet i gen och lägger sig i sina sovsäckar och somnar.

Nästa dag vaknar Sara först. Hon drar försiktigt ner dragkedjan på sin svarta sovsäcken och sätter sig upp. Då vaknar även Julia och hon sätter sig upp, men dom andra sover fortfarande tungt. Sara gäspar samtidigt som hon viskar till Julia:
- Det var ganska spännande igår, fast kusligt också eller hur?
- Ja, det var väldigt läskigt, men spännande. Jag undrar vem som bor i det huset egentligen. viskar Julia.
- Det har bott en gubbe där för ett halvår sedan tror jag, men ingen har sett honom sedan dess. viskar Sara.

Efter en liten stund är alla i tältet vakna. Dom kliver ur sina sovsäckar och öppnar tältet eftersom det är varmt.
- Jag tycker att vi ska undersöka det mystiska huset och ta reda på om det bor någon där och varför det står tomt. utbrister Maria med en engagerad röst.
Alla tycker att det låter som en bra idé och tillsammans bestämmer dom sig för att gå dit och spana, men först måste dom plocka ihop tältet och gå hem med sina saker.

Klockan elva när alla har varit hemma möts dom på badstranden. Tillsammans går dom längs grusvägen till huset. När dom är framme smyger dom in på tomten och sätter sig i ett hål i granhäcken. Efter en stund smyger dom fram till dörren som är på backsidan av huset. Julia tar fram ett litet anteckningsblock och en penna ur sin ficka och börjar skriva ner vad dom ser. Maria känner på dörrhandtaget och dörren glider långsamt upp med ett knarrande ljud. Hon viftar med handen till dom andra att dom ska följa med in i huset.

Innanför dörren är det kolsvart, dom kan inte se någonting. Adam känner på väggen och lyckas tillslut hitta en lysknapp och tänder taklampan. Nu kan alla se klart och tydligt att dom står i en källare. Sara går fram till ett skåp och öppnar det. I skåpet hänger det några trådgårdsredskap. Julia Antecknar vad dom ser i källaren medan Adam går lite längre in i källaren. Då ser han plötsligt en låda full med öl.
- Kolla här! ropar Adam och dom andra kommer och tittar.

Elin som står närmast källardörren skriker plötsligt:
- Jag tror att det kommer någon!
Alla springer ut i full fart mot granhäcken utan att varken släcka lampan eller stänga dörren. Dom sätter sig i granhäcken och väntar en stund. När dom vågar gå ut ur häcken igen ser dom att källardörren är stängd.
- Var det någon som stängde dörren? frågar Sara oroligt
Alla skakar på huvudet.
- Dörren kanske stängdes av vinden, vi kan kolla om lampan är tänd. föreslår Julia
Adam öppnar dörren och ser att lampan är släckt.
- Det var väl ingen som släckte lampan? Frågar Sara oroligt.
Alla skakar på huvudet och springer med full fart bort från huset och tomten. Dom springer hem till Adam och Julia och sätter sig på deras veranda. Julia tar fram sitt anteckningsblock och skriver ner vad som hände, sedan läser hon högt för dom andra vad hon har skrivit.

Nästa dag träffas alla på badstranden för att bada. Julia och Maria har varsin luftmadrass med sig. Maria och Elin sätter sig på Marias gula luftmadrass med ett ben på varje sida om madrassen och paddlar iväg. Sara, Adam och Julia kommer efter på Julias röda madrass. Maria och Elin paddlar mot det mystiska huset som ligger bredvid badstranden och dom andra följer efter. Det mystiska huset har en privat liten badstrand på tomten som Maria och Elin kör in mot. När dom har klivit i land tar Maria madrassen under armen och går mot huset. Elin väntar på dom andra vid vattnet. När alla har kommit i land tar Julia också sin madrass under armen och tillsammans går dom till Maria som står bredvid den stängda källardörren. Adam känner på handtaget och dörren går upp med ett svagt knarrande ljud. Han går försiktigt in i den mörka källaren och letar efter lysknappen. När han har tänt lampan kommer dom andra också in i källaren. Adam tittar på golvet där lådan med öl stod igår, men den är borta nu.
- Titta! Lådan med öl som jag såg här igår är borta nu. utbrister Adam.
Alla kommer och tittar med förvånade blickar. Plötsligt hörs det steg utifrån och innan någon av dom hinner springa iväg eller gömma sig ser dom att det står en man i dörröppningen.
- Hur kom ni in hit? Frågar mannen med en mörk och bestämd röst.
Alla står helt stilla och är knäpptysta, men tillslut säger Julia:
- dörren var öppen.



Mannen tittar frågande på barnen och säger:
- kom ut härifrån nu så får ni förklara vad ni gör i min källare.
Sara, Elin Maria, Julia och Adam går snabbt ut ur källaren och ställer sig bredvid varandra på gräsmattan. Ingen vågar säga något. Alla står som förstenade tills Maria tar initiativet och öppnar munnen.
- Alltså för några dagar sedan såg vi någon i fönstret på övervåningen i ert hus och vi blev nyfikna eftersom huset har stått tomt så länge. Vi bestämde oss för att gå in på eran tomt och kolla lite. Då hörde vi musik från huset. Vi blev ännu mer nyfikna och ville ta reda på vad det var. Vi kollade på din tomt lite och när vi kände på källardörren så var den faktiskt öppen. Vi gick in och tittade.
- Vi har till och med antecknat allt vi har sett på din tomt och i din källare avbryter Adam och Julia tar fram sitt anteckningsblock och visar för mannen.
Det blir tyst en stund medan mannen läser vad som står på anteckningsblocket. Adam säger plötsligt:
- Igår när vi var i din källare såg vi en låda full med öl, men nu när vi var därinne var den borta. Någon måste ha tagit den.

Mannen iakttar barnen en stund innan han säger:
- Det är jag som har tagit den. Jag var nere i källaren i morse och hämtade upp ölen. Musiken som ni hörde inifrån huset är ju bara en timer. Jag brukar alltid sätta på den när jag är bortrest en längre tid för att inte huset ska verka öde och locka till sig inbrottstjuvar. Människan ni såg i fönstret var nog en inbillning bara.
Mannen ger tillbaka anteckningsblocket till Julia och går in i huset. Maria, Sara, Elin, Julia och Adam tittar på varandra och efter en liten stund börjar alla gapskratta.
- Tänk att allt hade en naturlig förklaring, nu tycker jag att vi fortsätter bada. Säger Maria och alla springer ner till vattnet och kastar sig i sjön.

Skriven av: Therese