Publicerat
Kategori: Novell

Krusmynta Alkolista

En sorglig berättelse om den ojämna kamp som förs bland människor på livets skuggsida.
En tragedi av väldiga mått som också är en affärside.

Krusmynta Alkolista
1

Kap 1

Två hästar kommer farande över jorden.
Den ena heter dag, den andra heter natt


Krusmynta vaknade med en sprängande huvudvärk. Försiktigt öppnade hon ögonen och strök det långa håret från pannan. Hon hade varit ute och druckit igen. Ångesten kramade nästan musten ur henne. Vad hade hon gjort? Hon försökte dra sig till minnes men den var som bortblåst; hela kvällen. Endast osammanhängande fragment av kvällen fanns kvar. Ensam liggande i sin säng kom tårarna. Hon hade ju bestämt att hon aldrig skulle dricka mer. Löftet hon hade givit sig själv hade hon bara hållit ett par dagar. Det brukade hennes löften göra, när det kom till alkohol. Denna förbannade alkohol so åt upp hennes liv, utifrån och in, inifrån och ut. Nu fick det vara nog! Så gav hon sig åter ett heligt löfte, att aldrig mera dricka alkohol.
Förtvivlat undrade hon hur det hela hade börjat. Hon tänkte på arvet, miljön och på ensamheten som drivit henne in i missbruk. Uppväxten hade varit jobbig. Alkoholismen fanns på både moderns och faderns sida. Det hade liksom bara smittat av sig, släktled efter släktled. Nu var det hon som bar missbrukets bittra krona. Hon, Krusmynta. Hon, en kvinna dessutom. Skammen över drickandet kändes förödande och hon hade gjort allt för att dölja sitt beroende. Hon hade inte ens erkänt för sig själv att hon var alkoholberoende. Inte för någon. Inte ens för sina barn. Men dom visste. Jämt fanns en förklaring till varför hon druckit. Och det fanns alltid någon eller något som stod för förevändningen att dricka igen. Som tur var, var barnen bortresta den här helgen. Dom hade sluppit se hennes bakfyllemorgon den här gången. Allt för många gånger hade dom, splittrade mellan ilska och djupaste medkänsla, stått vid hennes säng. Men inte denna morgon. Det var hon tacksam över. Den här baksmällemorgonen var inte annorlunda än andra baksmällemornar. Och hon visste att det skull fortgå så. Baksmällemorgon efter baksmällemorgon. Ända tills hon slutade lita på sina egna förljugna löften. På något sätt visste hon att det bara var plåster på ångesten, dessa ord ”nu skall jag”. Sen när ångesten var borta skulle 3,5 orna från affären stå på bordet igen. Kanske inte idag. Kanske inte ens i morgon men i övermorgon skulle det stå ett sexpack under bordet på balkongen. Hon kunde inte ens i de mest klartänkta stunder begripa hur hon lyckades lura sig själv så fenomenalt. Hon fattade det inte. De där tankarna om alkoholproblem brukade alltid blekna. Och vips så var det som om dom aldrig funnits. Dom fanns inte mer. Inte förrän det var dags igen med ångern, självförebråelserna och baksmällan. Vilket liv!
Hon drog täcket över huvudet och suckade. ”Jag vill inte dricka, jag vill verkligen inte det, jag vill inte” viskade hon in i täcket. Så insåg hon att hon inte skulle klara det här ensam. Hon måste få hjälp. Men vart vänder man sig? I telefonkatalogen hade hon sett AA: s nummer. Dit skulle hon ringa. Men inte nu medsamma, utan senare, när hon mådde bättre.
Affären öppnade klockan åtta. Skulle hon gå ned och köpa några öl? Bara så pass att hon mådde lite bättre? Krusmynta drog täcket närmare kroppen och gömde sig för världen. Dåsande och insvept i täcket tänkte hon på hur det var på krogen. Hur det verkligen såg ut? Så kom bilder av många människors förödande krogvändor. Såg hur man matade sin ensamhet med alkohol. Alkoholen som användes som medicin mot livet självt. Sen när dimmorna lättade runt känslorna, slog livet till mot både kropp och själ än värre. Det gick bara runt i cirkel. Full, bakfull, full, bakfull…
Där mitt ibland alla livsflyktare satt hon ofta; trots sina löften till sig själv. Hon såg det för sitt inre. Obarmhärtigt kom krogbilderna. Inte hela scenarier, utan mera som kollage av bilder, urtagna ur sitt sammanhang. Ångerfullt och bittert letade hon efter något positivt. Sökte efter ett enda försvar till att hon långsamt förstörde sitt liv. Men hon kunde inte finna något. Det fanns liksom inga försvar; bittra insikt. www.herrenminherde.se



Skriven av: Sofia Hedblom/Louise Cora

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren