Kunde jag fått vara ensam??

Kunde jag ha fått gå igenom allt själv??

Jag kommer fortfarande ihåg den där exakta känslan. Den definitiva känslan när jag trodde att du aldrig skulle komma tillbaka. Jag berättade min hemlighet. Den jag väntat på rätt tillfälle att berätta, men det tillfället kom aldrig. 'Jag är med barn' sa jag bara. Niclas fick en chock och tog sin jacka och gick därifrån. Öppnade ytterdörren och lämnade mig där ensam. Han sa inte ett ord. Och han lämnade mig där ensam och tystnaden som spreds var hemsk. Jag trodde aldrig att han skulle reagera så som han gjorde.

Jag berättade det hemma hos honom. Niclas bodde hemma hos sin mamma och pappa, Susanne och Stefan och han hade två yngre syskon Emilia, 6 år och Carl, eller Kalle som han kallades var 3 år, skulle snart fylla fyra.
Niclas mamma Susanne kom upp till mig. Hon hade sett att Niclas bara hade gått. Hon trodde att vi hade gjort slut eller nåt, men det hade vi ju inte alls gjort. Eller var det slut nu? Jag berättade allt för Susanne. Hon lyssnade och kunde förstå vad jag kände. Hon lovade att prata med Niclas.
Sen skjutsade hon hem mig. Hon ville inte att jag skulle gå själv nu när jag var ledsen…

Öppnade dörren till den tomma lägenheten. Jag bodde där själv nu. Min bästa kompis Nina hade flyttat och bodde med sin pojkvän Kristian. I en lägenhet i stan. Ganska nära skolan.
Nina och jag flyttade hit för 2,5 år sedan, när vi skulle börja gymnasiet. Jag bodde hos min mamma i Västervik, min styvpappa och halvsyster Klara som är bebis, snart 10 månader. Min pappa bor i Skövde och min lillebror Gustav bor där med honom. Pappa öär sambo med en kvinna som heter Monica. Hon har varit som min mamma, pappa och hon har två gemensamma barn, Oscar och Amanda. Gustav är 15 år och slutar nian nu när jag tar studenten. Han orkade inte bo kvar hos mamma när mamma skaffade ny kille och jag flyttade därifrån för tv å och ett halvt år sen. Han orkade inte med att mamma var ute på sina middagar och tog hem killar. När mamma kom hem med Björn, Klaras pappa då var måttet rågat och han flyttade till pappa i Skövde.

Jag satte mig i soffan, väntade på att telefonen skulle ringa. Jag försökte nå Niclas men han svarade aldrig. Jag ringde hem till honom också men det var bara Emilia, eller Susanne som svarade. Jag ringde och skickade meddelande till hans mobiltelefon, men fick inget svar. Jag blev orolig för jag visste inte vart han var och vad han kunde göra. Han svarade inte och det gick fram hur många signaler som helst.

Jag ringde hur många gånger som helst men inget svar. Jag ringde sista gången vid halv elva. Sen var det dags att gå och lägga sig. Krypa ner under täcket. Försöka tänka på något Annatt, men det gick inte. Det var bara barnet och Niclas som for runt i huvudet. Jag var i andra månaden, jag hade ett litet liv inom mig, någon som var en del av mig och Niclas. Jag blundade. Det enda jag såg var Niclas, ansiktsuttrycket han haft när jag berättade. Kunde inte sov, kunde inte koppla av.

Hela helgen försökte jag nå honom, men inget svar. På söndagskvällen svarade Susanne när jag ringde. Hon sa att Niclas var hemma igen, han hade varit hos Erik och sovit där. Jag ville prata med honom, men han sov eller så ville han inte prata med mig. Jag bad Susanne bara hälsa att jag hade ringt. Ville inte vara den som tjatade.

Måndag morgon. Jag ville inte gå upp. Jag skulle åka samma buss till skolan som Niclas. Se honom igen, jag behövde ju prata med honom… Men hur skulle det gå? Han ville kanske aldrig prata med mig mera. Han skulle bar glömma allt nu och gå vidare. Niclas och jag hade träffats på bussen till skolan.
Jag gick upp i alla fall och klädde på mig och gick mot bussen. Jag åt ett äpple till frukost. Jag mådde inte alls bra, mådde illa varenda morgon. Och nu var jag så nervös för att se Niclas igen, så idag mådde jag fruktansvärt dåligt.

Jag satt på bussen, det var ett par hållplatser att sitta själv. Jag såg Niclas. Han gick på, mitt hjärta slog så hårt att jag trodde jag skulle svimma. Han tittade på mig och satte sig sedan en bra bit ifrån mig. De hemskaste 20 minuterarna gick jag igenom nu. Killen jag älskade satt där, men han ville inte ha med mig att göra. Han ville inte känna mig, bara glömma mig. Det var vad jag trodde i alla fall. Jag kunde ju inte veta vad han tänkte.

Det första jag gjorde när jag kom till skolan var att leta reda på Nina, min bästa kompis. Jag behövde prata och det var bara henne jag kunde prata med. Hon förstod och stöttade mig genom mycket och jag var den enda hon kunde prata med.
Jag hittade henne. Hon såg direkt att något var fel och kom till mig. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna längre. De rann längs mina kinder.
Nina och jag gick till ett rum där vi kunde få prata själva. Sa till läraren vi skulle ha och gick sedan till elevrådets rum på tredje våningen.
Jag berättade allt för Nina. Jag bara grät. Jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag behålla barnet eller skulle jag ta bort det? Jag ville prata med Niclas. Han var faktiskt också delaktig. Men han hatade mig.

Jag gick på lektionen före lunch. Lite lagom rödgråten och uppriven.
Tyska, tror du inte att läraren pratade om tjejer som var med barn. Jag har aldrig känt mig så utsatt i hela mitt liv. Hon visste ju inte, Annars skulle hon inte ha sagt och tagit upp ämnet så som hon gjorde.
Hela veckan mådde jag dåligt. Jag klarade inte ens av att vara i skolan. Jag sov inte, jag kunde knappast äta även om jag visste att jag behövde det. Jag satt i soffan och tittade på telefonen och önskade att Niclas skulle ringa. Men det var bara Nina som ringde och Susanne ringde ett par gånger också för att se hur det var med mig.

Pelle, en kompis till Niclas och som blivit min kompis också, ringde till mig. Niclas var inte heller så glad, han var i skolan men hans tankar var någon annanstans. Pelle sa att Niclas klass trodde att vi hade gjort slut. Det kanske vi hade? Jag visste inte. Men jag berättade inte för Pelle. Jag ville inte att alla skulle veta om det. Det räckte att Nina var delaktig i hemligheten och Erik visste säkert också om sanningen eftersom Niclas vart hos honom.

Det blev fredag, en vecka hade gått sedan jag berättade för Niclas. Jag satt nu hemma och väntade precis som jag gjort hela veckan. Tankarna handlade om Niclas och barnet jag hade inuti min mage. Jag var tvungen att prata med Niclas, så vi kunde bestämma vad vi skulle göra. Niclas och jag var faktiskt 18 år båda två, men Niclas hade ett år kvar i skolan. Jag tog studenten till sommaren. Niclas hade varit på Irland ett år på språkresa innan han började ettan. Jag och Niclas hade blivit tillsammans när jag gick i tvåan och han börjat ettan. Den 19 september. Det kommer jag ihåg.

Bebisen skulle födas i juli, hade barnmorskan på ungdomsmottagningen sagt. Jag skulle faktiskt klara av skolan och kunna ta studenten. Men jag skulle inte kunna dansa bal eller så. Inte med min stora mage. Om jag nu skulle få ha det? Jag visste inte vad Niclas ville.

Jag hade inte ringt till Niclas sedan söndagskvällen, men Susanne hade ringt och kollat om jag var okej. Jag ville ringa, men jag vågade inte och jag tyckte faktiskt att han kunde ringa till mig.
Jag gick ut och kollade om posten kommit istället. Jag hade fått ett brev. Med Niclas handstil skrivet på kuvertet. 'Jenny Svensson, Tegelstigen 30b'.
Jag satte mig och läste brevet.
' Hej Jenny.
Jag vet inte alls vad jag ska skriva för att ursäkta mitt beteende. Om du bara visste hur dum jag känner mig. Du kan inte heller må så bra av allt det här.
Nina har ringt till mig, har hon sagt det? Hon sa till mig att jag skulle skärpa mig och det faktiskt inte var ditt fel. Och det är det ju inte heller. Det var det bästa Nina kunde göra. Att ringa till mig och säga vad hon tyckte. Och hon var ärlig. Det fick mig att tänka efter.
Kan du någonsin förlåta mig?
Kan inte du och jag försöka igen, träffas och prata i alla fall. Om du vill kan du ju ringa till min mobiltelefon så kommer jag hem till dig.
Jenny, jag älskar dig. Och det är klart att vi ska behålla barnet. För det är vad jag vill i alla fall och jag har mina aningar om att du vill det också. Du har inte hjärta till att göra något annat.
Kram Niclas'

Jag läste brevet två gånger och ringde till Niclas. Jag bara slog numret, 070… helt automatiskt. Jag tänkte inte ens efter på vad jag gjorde. Men idag är jag fruktansvärt glad att jag ringde. Tänk om jag inte hade gjort det.
Niclas kom till mig på fem minuter. Han måste ha sprungit. Jag stod vid fönstret och väntade på att han skulle komma.
Jag gick och öppnade dörren när han ringde på. Jag hann knappast stänga dörren. Sedan kysste Niclas mig och gav mig en varm kram som jag längtat efter i en hel vecka nu.
Vi pratade, beslutet var ganska enkelt. Båda ville samma sak och det var att behålla barnet. Hela helgen spenderade jag och Niclas tillsammans. Inget kunde splittra oss längre. Jag var med Niclas hem och berättade att vi skulle ha barn. Susanne och Stefan tog beskedet ganska lugnt. De visste ju om det innan för Susanne hade pratat med mig och sedan berättat för Stefan som pratat med sin son. De hade också fått barn när de var ganska så unga. Susanne hade varit 19 och Stefan 22, så de kunde förstå vad vi gick igenom.

På söndagen var vi barnvakt åt Kalle och Emilia. Jag ringde till mamma och pappa därifrån. Mamma bara sa 'jaha, grattis' när jag berättade det och pappa blev jätteglad, men lät ändå så fruktansvärt chockad.
Jag ringde till min moster Annette, hon var mera som min oh Gustavs mamma än moster. Det var tur vi hade henne. Hon var vår stöttepelare som vi kunde prata med och hon kunde förstå oss. Mamma var ganska låst vid sitt. Speciellt när Klara föddes. Då glömde hon mig och Gustav. Det var hon som tyckte att jag skulle börja plugga långt hemifrån. Så jag sökte till gymnasiet i Linköping, Nina ville också flytta så hon sökte också dit. Och vi kom in. Annette bodde i Lidköping med sin man och två barn Patricia, 12 år och Vendela, 8 år.

Dagarna som var kvar i skolan var ganska lugna. Niclas kom och mötte mig varenda dag och vi gjorde sällskap hem till min lägenhet. Niclas hade ju bil så han tog den ganska ofta. Det blev bara buss i bland.
Niclas bodde hos mig oftare och oftare, tillslut bodde han knappast hemma över huvudtaget.
På jullovet skulle han flytta in på riktigt.

Vi var hos Niclas familj på julafton. Jag hade tänkt åka till mamma, men hon skulle ändå inte fira hemma utan vara med hennes kille och hans släkt. Det var liksom ingen idé alls. Hos dem åt vi julbord och kollade på kalle anka. Det var kul att se när Kalle och Emilia öppnade sina julklappar. Det riktigt glittrade i ögonen på dem. Jag fick också julklappar. Mamma hade skickat en tröja till mig och en teckning av Kalle. Av Niclas fick jag ett guldhalsband och en mobiltelefon. Den fick jag så att jag skulle kunna ringa så fort det var något. Det var nog mest för hans egen skull han köpt telefonen. Så han kunde ringa mig och kolla om allt var okej.

Det var en sån där riktig familjejul. En sån jag inte hade deltagit i sedan mina föräldrar skilt sig. Det var inte alls samma sak med mammas nya.
Jag ringde till mamma när jag kom hem, men hon hade inte alls tid att prata med mig. Nina ringde senare på kvällen. Hon var hemma i Skövde över jul hos sina föräldrar.
Vi pratade hur länge som helst. Sen kollade jag och Niclas på en film på fyran.
Den var ganska okej, men jag var trött och låg i soffan med huvudet i Niclas knä. Han satt och pillade i håret hela tiden. Det var hur mysigt som helst. Jag skulle inte klara mig utan honom.

På juldagen tog vi en promenad i skogen. Det va minusgrader och det låg ett vitt snötäcke på marken. Solen sken och det glittrade på snön. Jag berättade att Nina och Kristian skulle ha millenniumfest på nyårsafton och att vi var bjudna. Kristian och Niclas kände varandra sen innan, de spelade i samma handbollslag. De bestämde sig för att tacka ja och vara med dem på millennieskiftet.

Dagarna gick fort. Vi hade mycket att ordna. Niclas flyttade in sina saker och det möblerades om lite grann. Vi hade fått en annan lägenhet, som var lite större än den vi bodde i nu och det låg 20 minuters väg från Niclas föräldrar. Det låg närmare stan, precis vid Stångån. Det var ett tre våningshus med gräsmatta utanför. Det fanns ute möbler där som man kunde sitta i på sommaren. Det stod två stora ekar på gräsmattan och en stor blomrabatt. Det var hyresägarens fru som hade ordnat till det när de flyttade till sin lägenhet där. De bodde på andra våningen och hade två lägenheter, de hade slagit ihop två stycken. De var inte hemma så mycket. Micke och Anna som de heter var i Stockholm mycket för Micke hade kompisar där och han jobbade inom ett företag med kontor i Stockholm. Vi skulle flytta till lägenheten under sportlovet.

Människor var stressade inför nyår. Folk hade bokat bord på restauranger flera månader iför väg. Många skulle förlova sig.
Festen jag och Niclas var på var hemma hos Kristians föräldrars villa ute på landet.
Precis intill en sjö, på isen var det marschaller placerade och det var jättefint.
Niclas och jag gjorde oss fina och sedan tog vi bilen dit. Niclas hade haft körkort 10 månader och jag hade haft det i 5 månader. Men det blev ganska naturligt att Niclas körde. Han tyckte att det var roligast. Hade köpt en klänning för ett tag sen, men nu började den bli för liten.

Det var många som kom till festen. Och det var kanonkul. Tiden gick jättefort. När klockan blev tolv skålade vi och jag fick en kyss av Niclas och sedan höll han om mig och la handen på min mage. Två par på festen förlovade sig. Det var det många som gjorde.
Nu var det år 2000. Ett helt nytt millennium. Vi stannade kvar ganska länge på festen. Vid tre åkte i hem. Jag duschade innan jag gick och la mig. Tvättade bort allt mousse och sprej jag haft i håret och glittret, även om det var ganska sent. Jag tog på ett nattlinne och kröp sedan ner i sängen bredvid Niclas.

Vi låg och sov länge på nyårsdagen. Jag vaknade till vid 8 först men då orkade jag inte gå upp utan sov vidare och vaknade vid halv elva.
Min pappa ringde då och önskade oss gott nytt år. Han berättade att han varit med sin och Gustav på nyårsafton. Hans flickvän Monica, hade också barn två stycken och de var också med. De hade varit och lyssnat på ett tal och gått runt i Västervik.

På kvällen skulle Niclas och jag på middag hos Niclas mamma och pappa.
De hade varit hos kompisar som gift sig klockan tolv på nyårsafton.
Det var kul att komma och hälsa på hos dem lite. Susanne berättade att hela hennes familj skulle åka till Åbo på kryssning. Och nu undrade hon om vi ville följa med så de kunde boka biljetter. Det var klart att vi ville med. Det är alltid skönt att komma bort lite och får ha lite kul.

Skolan började igen, alla dagar hade gått jättefort. Niclas och jag var på stan och kollade in rean och lite så. Jag köpte faktiskt de första bebiskläderna. Vi var och hämtade kataloger på en massa vagnar.
Och jag hittade ju hur många fina som helst, men jag har en favorit som jag hoppades att det skulle bli.

Det var kul att komma tillbaka till skolan. Att få träffa alla igen. Det började intensivt. Vi fick läxor redan andra dagen. Men på något sätt var det skönt att komma igång igen. Jag hade ju inte alls så lång tid kvar i skolan nu.
En vecka efter att skolan börjat berättade jag och Niclas för våra lärare i skolan att vi skulle få barn. En del tyckte det var kul och andra tittade snett, men det spelade ingen roll. På tisdagen på mentorstiden berättade jag det för min klass, som tyckte att det var kul och de var väldigt nyfikna…
Hela januari gick fort. Det var läxor och prov. Niclas tränade mycket nu, tre kvällar i veckan. Hans lag skulle iväg på handbollscup i Trollhättan i mars och nu var det hård träning. Niclas och jag var på ultraljud. Helt underbart att få se den lilla.

Det blev februari och dags att åka till Finland med Niclas släkt.
Vi åkte buss upp till Västervik, alla 23 stycken. På bussen satt Niclas och jag tillsammans. Kalle kom och satte sig hos oss och ville att jag skulle läsa Bamse för honom. Kalle satt i mitt knä när jag läste och en kusin till Niclas satt i hans knä. Linnea hette hon, och var 2,5 år. Hon ville också vara med.
Det blev en kort paus på vägen upp. Precis lagom för att hinna ta lite frisk luft. Sedan åkte vi vidare. Kvart över sju var vi framme och gick av bussen utanför Silja terminalen i Värtahamnen. Färjan Silja Europa hade precis kommit och lagt till. Folk gick av båten. Vi stod och väntade i den stora väntsalen. Niclas mormor Birgitta och Susanne var i väg och checkade in och fick hyttnycklar.

Niclas och jag skulle bo i en A-hytt på sjunde däck, med stort fönster. Det var dubbelsängar i de hytterna och var lite mera exklusiva. De andra var fyra eller fem stycken per familj och då fick de bo i B-hytter med fönster också.
Vi gick ombord, och letade reda på hytten vi skulle bo i. När vi hittat den gjorde vi oss hemmastadda. Tittade ut genom fönstret när båten kastade loss och åkte iväg. Vi skulle äta middag i en restaurang på båten. Jag och Niclas bytte om och tog på lite finare kläder. Tog en långkjol med slits och en kavaj med en mörklila tröja under. Niclas tog ett par svarta byxor och en blå skjorta. Kjolen började sitta åt lite om midjan, men jag kunde ha den nu i alla fall.

Vi gick ut och tog hissen ner till däck 4, där affären och lekrummet var. Det var där vi skulle träffas för att gå och äta. De andra var i lekrummet med sina barn. Niclas var äldst av alla sina kusiner och de andra var 10 år yngre än honom eller ännu yngre. Susanne var äldst av sina tre syskon och hon var 37 år.

Vid nio satt de i restaurangen på 8:e däck och åt. Laxtallrik hade Birgitta beställt. Jag var hungrig. Kunde ätit en portion till, men det gjorde jag inte.
Jag var alltid hungrig. Jag åt ju för två nu, det var något som var bra att skylla på. När vi ätit klart gick ganska många till lekrummet. Niclas och jag gick till taxfreebutiken, var jättesugna på godis och chips. Vi köpte det och lite dricka.
När vi handlat det och gick mot hissen mötte vi Niclas föräldrar. De sa att de skulle till baren vid halv elva och att vi kunde komma dit om vi ville. Det låg på däck 9. Vi lovade att komma. Men vi gick till hytten en stund först och åt godis och chips. Det var helt pinsamt hur gott det var. Kunde äta hur mycket som helst, det hade blivit tio gånger godare nu än innan jag blev gravid. Jag hade massor hemliga laster nu för tiden.

När vi ätit klart och så plockade jag ihop lite medan Niclas var på toaletten. Tog på mina glasögon och målade på lite nytt läppstift. Niclas och jag tog hissen upp till däck nio, även om det bara var två plan att gå. Familjen satt i panoramabaren och festade. Det var ett band där, Casanovas eller nåt hette de. Det var helt okej. Några dansade och det gjorde alla Niclas små kusiner också. Kalle och Linnea dansade. De var jättesöta. Niclas och jag satte oss hos dem och gjorde dem sällskap. Vi dansade lite och vid halv ett gick föräldrarna iväg med sina barn för att lägga dem. De små var trötta nu.

Niclas och jag gick en sväng på båten. Det var mysigt, att bara få gå där och hålla i hans hand. Det var inte alls väder att gå ut på däck, och det var för mörkt. Vi skulle gå ut i Mariehamn på dagen istället.
När klockan hade hunnit bli halv två gick vi tillbaka till vår hytt. Tog lite att dricka och satt i sängen. Vid kvart över två skulle vi komma fram till Mariehamn och det ville vi se.
När jag druckit upp min läsk, en Cola light, letade jag reda på mitt nattlinne som jag hade i väskan. Hittade det tillslut. Mitt nattlinne med Nalle Puh. Som jag fått av min moster Annette när jag fyllde år i juli. Tog en snabbdusch och släppte ner håret. Från korridoren utanför hördes en röst, en kvinna som bröt på finlandssvenska sa 'om 15 minuter anländer vi till Mariehamn….'
Satte mig på sängen och Niclas satte sig bredvid mig. Det var kallt inne i hytten så Niclas fick värma mig lite. Vi la till i Mariehamn och åkte vidare mot Åbo efter en kvart. Då var jag tvungen att gå upp och kolla om jag packat ner en sak i min väska. Niclas la en kudde bredvid honom och sa lite fint till mig att han ville att jag skulle komma och lägga mig hos honom.



Jag la mig bredvid och vi gosade lite. Sedan var det dags att sova, men det var svårt. Varenda ljud lyssnade man efter och undrade vad det var. Utanför i korridoren gick en massa fulla finnar och svenskar förbi. Det blev att man låg och lyssnade efter dem i stället. Men jag somnade i alla fall efter ett tag.

Vi vaknade i Åbo, jag tittade ut genom fönstret. Hade gått av där många gånger. Släktingar till mig bodde där. Min farfar kom från Åbo, men nu var han död. Farfar hade flyttat till Västervik för att bo hos min farmor. Men när jag och Gustav blev äldre flyttade de till Åbo igen. Satt och tittade ut och såg huset där min farmor och farfar bott. Man såg det från båten. Fick mig att tänka lite på dem.

Det var dags att gå upp och äta frukost. Klockan var åtta nu och vi skulle träffa alla de andra klockan nio. Jag väckte Niclas som låg och sov så gott. Pussade honom på pannan och han vaknade till direkt. Vi gick upp, Niclas duschade och jag klädde på mig och satte upp håret med en klämma. Det knackade lite försiktigt på dörren. Det var Kalle som kom. Han hade gått till oss för han ville inte vara hos mamma och pappa utan hos storebror, sa han. Han hoppade upp och la sig i sängen. Bad mig att sätta på teven så han kunde se på barnprogrammen. Niclas kom ut från badrummet i byxor och en mörkgrå tajtare tröja. En riktig tiopoängare, om man frågar mig. Han la sig hos lillbrorsan och kollade på barnprogrammet.
Fem i nio orkade de sig upp för att gå och äta frukost. Jag var inte så hungrig för jag mådde lite illa, men det skulle väl gå över. Det hade gungat ganska mycket på Ålands hav och det gungade fortfarande..
Kalle, jag och Niclas gick till hissarna där vi skulle träffas allihopa. Kalle gick i mitten och höll oss i varsin hand. Ganska många såg trötta ut. De hade smitit iväg till baren igen sen när deras barn somnat. Vi tog trapporna upp till restaurangen där frukosten serverades.

Vi satt och åt ganska länge. Mitt illamående gick över så jag kunde äta.
Sen var det många som skulle till badet. Jag och Niclas var de enda som inte följde med. Gick till hytten en stund och tog det lugnt. Jag mådde inte alls bra. Jag hade nästan svimmat på vägen till hytten och det är väl egentligen inte så bra men det ordnade till sig tillslut. Fick lite att dricka och åt en smörgås jag tagit med från frukosten. Jag var i fjärdemånaden nu och började få en ganska ordentlig mage. Tyckte jag då i alla fall. Den växer ju ännu mera…
När vi legat och vilat och pratat en stund gick vi en sväng och kollade lite. Tog en sväng på parfym och smink affären. Köpte ett nytt läppstift, det var stamgäst erbjudande på det så det var inte så dyrt. Vi träffade Niclas mormor och morfar i klädaffären som informerade om att vi skulle träffas vid lekrummet vid halv två. Det var en och en halvtimme kvar. Vi gick en sväng till taxfree igen och köpte lit godis att ta med hem.
Sen tröttade vi och gick till hytten en stund. Kalle och Emilia kom och hälsade på oss en stund, när deras föräldrar var och handlade vin och sånt i taxfreebutiken. De satt och tittade ut genom fönstret på vågorna som skvätte högt när båten mötte dem. Det var ju jättespännande tyckte de.
Kalle satte sig hos mig och frågade något om bebisen, han var väldigt fascinerad av den och la örat mot magen och lyssnade. Han sa att han bara hörde något som bultade lite. Niclas berättade för honom att det var bebisens hjärta. Emilia lyssnade också. Vi var i hytten en stund och sedan gick vi till lekrummet. Vi skulle inte träffas där förrän trettio minuter senare men Kalle och Emilia ville gå dit och hoppa i bollhavet. Kommer ihåg hur kul jag hade haft där när jag och Gustav hoppade där när vi var små.

Efter ett tag kom alla andra och vi gick och åt middag.
Niclas och jag satt bredvid varandra. Kalle ville sitta hos oss, vid vårat lilla bord för fyra personer. Gabriel, en kusin till dem som var 4 år satt också med oss.
Niclas och jag var favoriter och alla ville vara med oss. Det var buffé som vi åt och det var ett spring för att hämta mat hela tiden. Kalle ville mest äta av efterrätterna, det fanns glass och det tyckte han om.
När Kalle och Gabriel och alla andra barn hade sprungit iväg till lekrummet med Gabriels pappa Patrik satt Niclas och jag själva.
Satt och pratade lite. Det var tråkigt att sitta själva men så kan det vara. Vi kunde i alla fall prata om vad vi ville. När vi satt och åt stannade båten till i Mariehamn. Vi gick aldrig ut, det var så kallt och vi kunde inte bara gå i från restaurangen. När vi ätit klart och man var proppmätt gick vi iväg. Alla åt varsitt håll ungefär. Niclas och jag gick till vår hytt i alla fall och småhånglade lite.

Vi var i hytten ganska länge. Klockan hade hunnit bli fem, innan vi kom ut därifrån. Jag hade duschat och bytt om. Tagit på mina trikåbyxor som var stretchiga i midjan. Först och främst gravid och sedan ätit en massa gott under lunchen och en tröja. Vi packade ihop våra saker och packade ner i väskorna.
Vi var ju snart framme i Västervik igen.

Niclas och jag gick till panoramabaren och satt där och drack en kopp kaffe. Man skulle behöva det till hemresan. Tre och en halv timme i buss.
Tog och hälsade på Niclas föräldrar en stund och pratade lite med dem. De var i sin hytt.
Det var skönt att få gå av båten. Vara på fastlandet igen. Det hade gungat något fruktansvärt på Ålandshav, precis innan maten och man var lite groggy fortfarande. Vi gick till bussen och la in vår väska och tog platser. Det var en dubbeldäckare vi åkte med hem. Det fanns platser bokade till oss på nedre plan. Gabriel, hans syster Olivia och deras föräldrar åkte bil hem. De bodde i Västerviks området. Det fanns platser till oss 19 därnere. På övre däcket satt restaurangfolk som blivit bjudna på resan av sitt arbete.
Sprang upp och ner till toaletten som var på botten våningen.

Det var skönt att komma hem. Det var skönt att få krypa ner i sin egen säng och sova.

Vi hade tagit ledigt från skolan de två första lektionerna Niclas och jag. Jag vaknade av att väckarklockan ringde vid kvart över åtta. Då hade jag sovit ganska länge. Direkt när vi kom hem vid halv ett hade jag gått och lagt mig och somnat direkt. Niclas också. Man var inte alls så trött som man trodde att man skulle vara. Tog en dusch och gjorde mig i ordning. Hoppade i ett par byxor och en polotröja. Niclas hade gjort frukost medan jag duschade så vi satt vid köksbordet och åt. Utanför gick det förbi ganska mycket folk som skulle till sina arbeten.

Vi tog bilen till skolan för Niclas och jag skulle handla och vi skulle på ultraljud efter skolan. Vi hade bestämt att han skulle hämta mig utanför skolan. Kompisarna var nyfikna på min resa och ville veta allt. Det pratades mycket om mig i skolan, det vet jag även om jag inte bryr mig så mycket om det. Jag är inte längre känd som Jenny utan som hon som är gravid.
Det syntes ju på mig nu och då var det ju hemskt intressant att prata om mig. Intalade mig att de var mest avundsjuka och då gick det lite bättre. Nina kom och pratade med mig innan vi skulle ha historia. Hon hade också den kursen och samtidigt. Vi fick lyssna på redovisningar. Nina och jag hade redan redovisat vårat om James Cook. Så det var ganska skönt att bara få sitta och lyssna. Nina och jag satt och skrev brev till varandra i min Filofax. Alla våra hemligheter stod i den. Tänk om någon skulle hitta den och läsa allt. I den står våra hemligheter sedan vi började ettan och det är 3 år sen nästan.

Nina och jag slutade skolan efter historian. Niclas slutade en timme senare.
Kristian var på Niclas skola och hade lektion nu. Nina skulle dit och möta honom och jag hängde med. Skickade ett meddelande till Niclas och skrev att jag väntade vid hans skåp istället. Nina och jag orienterade oss till rätt ställe. Vi hittade inte så bra men vi kom fram till rätt ställe tillslut.

Vi fick sitta och vänta i en halvtimme. Pratade lite tjejsnack och jag berättade om att vi skulle iväg på ultraljud klockan tre. Nina tvingade mig att lova att jag skulle ringa när jag kom hem. Men jag sa att de kunde komma och fika på kvällen istället. Och det tyckte hon lät kul. De skulle komma vid sju. Niclas och Kristian kom samtidigt. Vi gjorde sällskap ut och gick sedan till bilen och åkte iväg.
När vi varit på ultraljud och sett det lilla livet åkte vi till Maxi och handlade mat.
Det var dags för det nu. Jag satte upp ultraljudsbilden på kylskåpet.

Nina och Kristian kom klockan sju och vi satt inne i vardagsrummet och fikade. Niclas och Kristian bytte om och joggade till handbollsträningen. Nina och jag satt själva och pratade. Precis som det varit förut när vi bodde ihop.
Det var kul att skvallra lite.

De följande två veckorna gick ganska så fort. Vi sov inne i vardagsrummet sista natten för det var fullt med kartonger inne i sovrummet.
Nina, Kristian och Stefan hjälpte oss att flytta. Jag fick inte bära så mycket och så hade läkaren sagt så jag fick packa ur kartonger och så istället och hänga upp nya gardiner.
Det tog hela lovet att göra sig hemmastadda. Nästan allt var klart på torsdagskvällen. Det var bara lite småsaker som fattades och det skulle vi åka till Ikea och köpa på fredagen. Vi bodde på första våningen i en lägenhet med 2 rum och kök. Det var kanonfint och det kändes direkt att vi skulle trivas.

Susanne hade hjälpt mig att sy vardagsrumsgardinerna och köksgardinerna, men jag hade sytt sovrumsgardinerna själv och till det andra rummet som så småningom skulle bli barnrum. Innan vi flyttade in hade vi haft tapetserare där som tapetserat om i alla rum. Vardagsrummet och sovrummet gick åt terrakottahållet, köket i grön gula toner, 'barn' rummet var ljusgult och det blev riktigt bra.

En vecka senare på en fredag, skulle vi till Kalle, som fyllde fyra år. Det skulle bli fest hos honom och vi hade köpt present, en tröja och en legosats så man byggde ihop en bil. vi fick tårta och en massa annat fika bröd. Vi stannade två timmar men åkte hem igen innan Stefan och Susannes kompisar kom. Då ville vi hem till oss. Vi fick med en massa saker hem, Niclas stereo som varit kvar hos hans föräldrar hur länge som helst och sen hade Susanne plockat ihop en massa barnkläder och leksaker som vi skulle få. Vi tog det ganska lugnt på kvällen, satt framför teven och degade och drack en kopp te.
På söndags förmiddagen var vi och handlade mat på Robin Hood, lite mat så vi skulle klara oss i veckan. På eftermiddagen pluggade jag. Skrev klart mitt specialarbete och Niclas hade kemiprov på tisdagen.

Jag var ensam hemma på måndagkvällen när jag kommit hem från skolan. Niclas var iväg och tränade, som vanligt. Laget skulle ju på cup i Trollhättan på fedag så det var hård träning.
Hela veckan gick fort. Nina kom till mig och sov över. Ingen av oss ville vara ensamma hemma. Vi åt lite god mat, pratade om våra pojkvänner och sedan satte vi på en massa sorliga romantiska filmer och satt och grät. Våra pojkvänner var inte mycket för att se dem så nu hade vi passat på att hyra alla vi inte hade sett. Det hade vi alltid gjort på fredagar innan, när vi bodde ihop. Nina och jag såg den sista filmen, inne i sovrummet. Hade bäddat med rena lakan på Niclas sänghalva och där skulle Nina få sova. Niclas ringde och sa att de kommit fram och han sa god natt. Kristian ville prata med sin flickvän så det var tur att vi pausat filmen innan. På lördagen var Nina och jag på köpcentret i stan. Handlade lite. Det var ganska mycket folk där, det var lönehelg och alla var där och handlade.
På kvällen åkte Nina hem till sig. Renbäddade och dammsög lite i vardagsrummet. Alla popcorn och sånt som trillat ner på golvet.
Ringde till Niclas och kollade hur det gått på matcherna, de hade vunnit tre och förlorat en. Sen gick jag och la mig och sov.
Det var fruktansvärt skönt när Niclas kom hem på söndagen. Hade längtat något hemskt mycket. Stod i tamburen och kramades länge.
Vi tog en promenad i det sköna vårvädret. Solen värmde och det var skönt ute, inte alls så kallt.

Vi var lediga på måndagen och tisdagen. Niclas och jag hade tagit ledigt från skola, för jag hade friluftsdag och Niclas hade ingen lektion på eftermiddagen. Vi skulle till doktorn på förmiddagen och sedan var det ingen idé att gå tillbaka. Jag fick ju ändå bara gå en promenad eller nåt eftersom jag inte ville och fick inte spela fotboll och sånt.
På tisdagen var vi inne på stan och shoppade lite. Pluggade till ett prov på eftermiddagen som jag skulle ha i historia och Niclas fick hjälpa mig skriva rent en uppsats på datorn. Annars skulle han ha fått vara ledig och inte jag.

Veckorna fram till påsk och efter gick kanon snabbt. Jag och Nina var med våra pojkvänner till Jönköping när de hade en handbollsmatch där. Niclas och jag var i Västervik på bröllop, pappa och Monica gifte sig ju. Hade aldrig ett pappa så glad på länge. Det var kul att få träffa sin familj. Gustav speciellt. Det var så länge sen jag såg honom. Det blev aldrig av att träffas.

Det var fullt upp i skolan, mycket slutprov. Alla kurser tog slut och man fick håltimme. Vi skulle vara lediga de tre sista veckorna nästan, det hade vi redan fått reda på av våra lärare. Niclas och jag var uppe i Västervik på bröllop. Min far och Monica gifte sig. Har aldrig sett min pappa så glad och lycklig som han var då.

Niclas var också ledig, men bara de två sista veckorna. Vi var och köpte vagn och en massa babygrejer. Vi köpte den vagnen jag blivit förälskad i redan direkt. En i mörkblå nyans med ett rutat tyg på i vitt och blått. Man kunde ju ha den till både pojkar och flickor och den var väldigt söt också.

Helgen innan skolavslutningen var Niclas och jag och kollade när Nina och Kristian dansade abiturientbal, hur fint som helst. Önskade att jag skulle få vara med, men det var inte direkt läge att dansa med min mage… Jag skulle dansa med Niclas nästa år.

Vi var hemma ganska mycket veckorna efter jag tagit studenten. Mamma, pappa och mina syskon kom, min moster och hennes familj och Niclas föräldrar och syskon var där utanför porten när vi sprang ut. Pappa och Annette hade planerat en fest för mig, var och åt middag och så. Det var kul för det kom ganska många till mig. Så skönt, att bara få sluta skolan.
Men jag visste nästan vad som väntade mig. Jag var jättenervös för förlossning och allt sånt. Men det skulle säkert ordna sig. Niclas fick jobba två veckor i juni, på sin pappas företag. Han var hemma när jag fick värkar och det var dags att åka till sjukhuset.

Vi var på sjukhuset på studiebesök på BB. Jag kände mig trött och tung. Nu kunde barnet komma vilken dag som helst och jag blev mer och mer nervös inför förlossningen och allt som förändrades efteråt för både mig och Niclas.
På en tisdag, den tredje juli kom Niclas och mitt barn till världen.
Efter en lång och jobbig förlossning föddes våran lilla dotter. Tog 14 timmar på sig att komma men hon är värd allt det. Hon är världens underbaraste unge, Niclas och min.
Niclas sa att hon var lik mig, men jag tycker att hon är ganska lik sin pappa. Hon var ganska liten när hon föddes, hon var 51 cm lång och vägde 3495 gram. Ganska liten.

Niclas ringde till sina föräldrar och de ringde vidare till resten av familjen och berättade nyheten om att det blivit en flicka, och sedan ringde jag till mamma, som var på semester på Öland med sin familj och sedan ringde jag Annette. Niclas fick ringa till Nina och Kristian. Alla var ju nyfikna och oroliga för mig. Pappa kunde jag inte få tag på för han var på bröllopsresa på Bali med Monica, Gustav och mina halvsyskon Oscar och Amanda var också med. Niclas skrev ett meddelande från mobiltelefonen och skickad det till Gustavs mobil så de skulle få veta också.

Fick besök på sjukhuset. Farmor Susanne och farfar Stefan, Kalle och Emilia. Nina och Kristian kom också, men de kom lite senare på kvällen. De hade presenter med sig till den lilla flicka. Jag hade faktiskt också fått present, av Niclas, ett halsband och hemma skulle jag få rosor. Av Nina och Kristian fick hon kläder och av farmor och farfar fick hon babykläder. Vi, de nyblivna föräldrarna, var så stolta att man höll på att spricka. Trött men ändå fruktansvärt lycklig.

Vår dotter skulle heta Julia, det hade varit bestämt att barnet skulle heta om det blev en flicka och Anton om det blev en pojke. Vi satte ut en födelseannons i tidningen i Linköping, en i Västervik och en i Skövde och det fanns bild på Internet.

Det var skönt att få komma hem igen. På torsdagen kom Niclas och hämtade mig och Julia med bilen och vi fick komma hem. Fick besök av kompisar och min pappa ringde från Bali när han fått reda på att jag blivit mamma och han morfar. Annette kom med sina barn också. En glad överraskning. De hade åkt alla mil från Lidköping bara för att komma till mig. Niclas föräldrar kom också och hälsade på sitt första barnbarn, men de kom senare när de andra hade åkt hem.

Det var skönt att få komma hem, hem till sitt eget. Det var en underbar känsla att hålla i henne. Denna lilla varelse, Niclas och min. Man glömde bort hur ont det faktiskt gjort och allt det. Nu fanns hon och det var värt allting i världen.

Det varmt ute och vi höll mest till inomhus. Julia behövde all vår tid och det var skönt att ha Niclas hemma hos sig. Vi började packa ner kläder och sånt i väskor för vi skulle inte vara hemma länge till utan åka på semester men våran lilla bebis. Det skulle väl gå bra så vi försökte oss på det. Dagen då vi skulle åka var bilden på de nyfödda i tidningen, det blev en ganska bra bild. Ganska nöjd och samma bild var i Västervik och Skövdes tidningar. Vi slog på stort.

Vi åkte hela vägen till Niclas föräldrars hus. Det tog nästan tre timmar från Skövde. Vi hade stannat till där och hälsat på min familj där. Jag ville att de skulle få träffa Julia. De blev hemskt glada när vi kom och våldgästade. De visste inte alls om att vi skulle komma på en blixtvisit. Men vi stannade ganska mycket och Julia sov de två sista timmarna av resan.

Kom fram ganska sent. Susanne och Stefan hade varit där i fyra dagar redan.
Vi blev mötta vid bilen. Kalle och Emilia kom springande från det stora huset
till oss vid bilen och efter kom Susanne och Stefan. Huset såg ut mera som en herrgård än hus tyckte jag. Susanne och Stefan hjälpte till att bära in våra saker. Jag tog Julia som satt i bilstolen och Kalle ville så gärna dra vagnen så det fick han göra.

Susanne hade gjort fika som vi skulle äta när vi kommit fram. Det var dukat ute på verandan. Julia satt i bilstolen i soffan bredvid mig när jag drack mitt te och åt min smörgås. Stefan och Niclas fick ta disken, Susanne borstade tänderna på Emilia och Kalle och läste god natt saga för dem. Jag ammade och gjorde Julia klar.

När jag kom ut från sovrummet, där Niclas, jag och Julia skulle bo, satt Niclas och hans föräldrar i vardagsrummet och drack lite vin. Satte mig hos dem och pratade lite. Försökte vara trevlig och pratsam men jag var trött . Satt bara där en liten stund. Sen gick jag och la mig. Hörde att Niclas berättade att vi hade varit i Skövde och träffat pappa. Niclas kom in och la sig någon timme senare. De hade varit ute och gått en promenad innan. Han la sig bredvid mig och höll i min hand.

Det var jag och Julia som var uppe först. Jag började med frukosten. Hörde hur Kalle kom smygande från sitt rum. 'God morgon Jenny' sa han till mig och kramade mig. Han hjälpte mig med det sista. Jag sa till honom att gå in och väcka sin trötta storebror och det gjorde Kalle med glädje. Han hoppade i sängen till Niclas orkade öppna ögonen och vakna. De andra kom också upp, klockan var halv nio och det var dags att kliva upp.
Jag hade ju varit vaken ett tag och började bli hungrig. Jag hade varit ute på gräsmattan precis utanför med Julia en stund, ute i friska luften.

Dagen spenderade vi mest uppe vid huset. Vi gick en promenad bort till en gård lite längre bort. Där hade Niclas varit mycket när han var mindre. Han hade en kompis där, Johan hette han.
Det var ganska pinsam att komma dit. Komma dit allihopa och jag skulle bli presenterad.

Mamman där, Ruth, berättade att Johan frågat efter Niclas för bara några dagar sen. Johan bodde inne i Halmstad nu med sin flickvän Cecilia och deras son Erik. Fick telefonnumret och Niclas tänkte ringa Johan och prata med honom. När vi kom hem badade Kalle och Emilia i den lilla barnpoolen de hade där.

Dagen efter åkte Niclas föräldrar och syskon hem ett par dagar. Stefan skulle jobba och Emilia längtade hem till sina kompisar. Niclas och jag var själva där nu med våran lilla dotter.
Vi var vid Tylösand på kvällen, gick runt där en sväng. Hade Julia i bärsele tätt intill mitt bröst. Var och gick nere vid strandkanten utmed havet. Sedan hämtade vi vagnen och gick vid husen ett tag.

Efter ett tag åkte vi hem igen. Till ett tomt och tyst stort hus. Det var tråkigt när inte Kalle var där. Men vi satt vid teve ett tag och sedan sprang Niclas ett varv när jag badade Julia och matade henne. Julia somnade i min famn när vi gick en liten sväng inne i huset, efter att hon fått lite att äta. La henne i vagnen och hon sov tills hon vaknade och var hungrig.

Vi behövde inte alls sätta någon väckarklocka. Vi hade Julia. Jag gick upp och gjorde frukost. Julia låg på min arm medan jag tog fram smör, bröd och allt möjligt annat. Det var fortfarande lite krångligt att göra saker med Julia på armen men det gick bättre nu än vad det gjort innan.
Jag gick in och väckte Niclas och sa att det var frukost. Han kom upp en stund senare och satte sig hos mig vid bordet. Vi satt där, vi tre, i en stor villa en herrgård med fyra sovrum, ett stort vardagsrum och kök. De fanns en stor veranda, allt man kunde drömma om. Och jag var absolut inte alls van vid sånt.

Julia satt hos oss vid köksbordet, i sin bilstol på bordet när jag och Niclas åt och pratade. Efter frukosten tog jag en dusch, tyckte att det luktade mjölk om mig. Tvättade håret och satte sedan upp allt i en busig uppsättning med några små hårklämmor och tog på mig en klänning, en kort gul med små rosor på. Niclas hade diskat och nu var han inne i vårt rum och klädde på sig. Julia låg på sängen och sparkade lite. Jag bytte blöja på henne och tog på henne lite kläder, en klänning och en solhatt till. Mössa var hon tvungen att ha, för solen. När alla var klara gick vi ut till bilen. Packade in vagn och allt annat man var tvungen att ha med sig. Det var inte lite saker. Jag satt med Julia i baksätet. Niclas fick köra. Vi skulle till Ullared, där hade jag varit några gånger med Annette. Niclas och jag satt och pratade hela vägen om vad vi skulle köpa och så.

När vi kom nära varuhuset kollade jag direkt om det var någon kö, men det var det inte. Det var en sån varm och fin dag, så folk låg och pressade på stranden. Vi parkerade bilen och gjorde oss klara att gå in. Bytte på Julia innan vi gick. Niclas hämtade en varuvagn och jag gick sakta mot ingången. Vi gick in och gick till barnavdelningen direkt. Hittade en massa saker till Julia, det var så kul att handla till henne. Niclas och jag delade på oss en stund och gick på olika avdelningar. Jag och Julia tog damavdelningen. Var så fruktansvärt trött på mina kläder allt hade blivit så tråkigt. Jag hittade ganska mycket. Behövde inte gå och prova något… Jag visste vad jag hade för storlek, 36.
Niclas godkände allt, som om jag hade trott något annat. Vi träffades vid påslakanen och visade varandra vad vi hittat. Jag var lite tidig så jag gick och kollade lite på påslakanen, hittade kanonsnygga terrakotta tonade med gult och lite grönt i som jag tog två stycken av och sedan till Julias säng och vagn.

Det blev att köpa en massa annat också. Lite bebistillbehör, som nappflaskor och sånt. När vi hade hittat allt vi skulle köpa och lite till, som vanligt, gick vi till kassorna och betalde och packade ner i kassar. Julia låg i vagnen och skrek…
Hon var jättehungrig så jag ammade henne direkt när vi kom till bilen. Jag ammade henne medan Niclas så snällt fick packa in allt i bagageluckan. Det blev ganska fullt. Men det var inte alls så mycket som när vi åkt ner till Halland.

När Julia ätit lite och lugnat ner sig åkte vi vidare. Stannade på McDonald's i Falkenberg och köpte med oss mat som vi åt ganska nära stranden. Vi åkte till ett ställe där Niclas och hans familj brukade vara och bada ibland. Det fanns bord och sånt där så i åt och Julia låg i vagnen och hon hade somnat.
Gick en sväng och kollade lite, var inne på hotellet där det fanns ett inomhusbad med saltvatten och allt möjligt annat. Vi gick till bilen och åkte hem igen. Vi stannade på SIA glassfabriken i Slöinge, de sålde andra sorteringsglass där och den var lika god som den riktiga, ibland till och med godare. Felet kunde vara att det var för mycket glass..
Jag satt kvar i bilen med Julia när Niclas var inne och handlade. Sa att jag önskade mig chokladglass, den godaste glassorten som fanns…
Vi åkte hem och jag sprang in med glassen och la den i frysen. Sen gick jag ut igen och hjälpte till att bära in kassar och vagnen. Satte på kaffe när allt var inpackat. Julia låg och mornade sig lite i vagnen. Hällde upp kaffe i två muggar och hällde i mjölk i mitt kaffe. Annars kan jag inte dricka det. La upp glass i tallrikar. I min choklad och Niclas ville ha wienernougat. Tog det på en bricka och gick ut på verandan och satte mig hos Niclas.
När vi fikat klart packade vi upp alla kassar från Ullared. Hängde ut lite kläder och vädrade. I skuggan så klart annars skulle det bli blekt.
Gjorde ingenting ett par timmar. Satt ute och solade och så.

Vid halv sju var det dags att laga lite mat. Det fick bli pasta och pastasås, orkade inte göra något annat och man var inte direkt hungrig när det var så varmt. Men vi åt i alla fall. Man behövde det även om man inte var hungrig.
Nina ringde till mig när vi hade ätit klart, hon hade bråkat med Kristian och var ute och gick nu. Nina och jag pratade lite strunt. Niclas orkade nog inte höra allt vad vi tjatade om så han stack ut och joggade. Det var inte för att Nina och jag pratade för han hade sagt innan att han skulle dra en timme efter vi ätit. Han är så hurtig min pojkvän. Får lite dåligt samvete.

Dagen efter var Niclas och jag inne i Halmstad på en barnavårdscentral med Julia. Man var tvungen att gå på kontroll med henne, speciellt nu när vi var ganska så unga Niclas och jag.
Så vi hade fått en tid i Halmstad eftersom vi inte var hemma. Det hade doktorn ordnat åt oss, en doktor på ungdomsmottagningen som var kanon snäll mot oss. När vi varit på bvc som det så fint heter, åkte vi till Obs och handlade mat. Handlade lite gott vi skulle äta till kvällen och mjölk och såna där basvaror.
Jag gick och hämtade blöjor och tvättlappar och Niclas stod och väntade vid en frysdisk med varuvagnen. När jag kom till honom igen stod han och pratade med någon. Kände inte igen honom men jag kände ju inte alla Niclas kompisar. Gick till Niclas och blev presenterad. Det var Johan vi träffat, hans föräldrar vi varit hos och kollat på kor och hästar hos med Kalle.
Johan berättade att hans mamma skvallrat om att vi var i stan och att han fått vårat mobiltelefonnummer. Sa att han tänkt ringa och bjuda på fika. Så Niclas fick träffa hans flickvän och son. Vi lovade att komma och hälsa på någon dag i veckan, vi skulle höras. Sa hejdå och vi åkte hem. Hela helgen tog vi det lugnt och var hemma, hade lite smågräl jag och Niclas men det är ganska normalt att man har. Men det är fruktansvärt jobbigt när det pågår.

På måndag kvällen var vi nere i Stensjö. Vi satt och fikade där nere på en stenhäll precis intill havet… Satt kvar där länge, såg lite på solnedgången och sedan åkte vi hem.
Susanne ringde när vi kommit hem. Hon hade ringt ett par gånger på mobiltelefonen men den hade vi bara råkat glömma i huset. Orkade inte vara kontaktbar varenda sekund. Något privatliv måste man väl få ha. Satt inte uppe så länge. Gick och la oss tidigt. Man var trött efter dagen. Det var nog värmen som gjorde att man blev så seg.

Vaknade vid halv sju. Det låg en liten tjej i sin vagn och var vaken och pratade lite. Gurglade och sprutade med saliven. Kom och lyfte upp henne och la henne i mitten, mellan sin mamma och pappa. Låg kvar i sängen ända till halv åtta. Gick upp och började göra frukost när Niclas stack ut på en joggingrunda. Han var het otrolig. Sa att han var tvungen att hålla kondisen uppe även om han faktiskt vara ledig. När han kommit hem och duschat åt vi lite frukost och gjorde mig i ordning. Nu fick Niclas ta sin dotter lite. Skrev de sista korten så jag skulle kunna posta dem i Halmstad.

Vi åkte i väg. Tog strandvägen förbi Steninge, Haverdal och sedan kom vi fram. Det var roligare att åka den vägen än E:6an tyckte jag. Är inte mycket för det. Vi letade reda på en bra parkeringsplats, det var inte det lättaste. Det var bilar överallt. Men vi 'apfeltoftska bryggeriet' hittade vi en som var helt okej och ledig. Packade ur och satte ihop vagnen. Niclas la ner Julia i vagnen och vi gick in mot centrum. Jag drog barnvagnen. Niclas ville gå in på en skivaffär på brogatan, jag stod utanför och väntade med Julia. Han skulle köpa en skiva, som vi hade sett reklam för på tv, så vi kunde spela den i bilen när vi tröttnade att lyssna på radion.
Vi gick runt i lite affärer och kollade på rean. Det blev lunchdags för både Niclas och mig och för Julia. Vi gick till burger King, som låg ganska näta skivaffären Niclas varit och handlat på. Niclas fick beställa maten och jag gick och tog ett bord och satte mig och matade Julia. Hon var jättehungrig och låg och tuttade i sig ganska mycket. Hon fick ligga i vagnen när jag och Niclas åt.
Efter att ha varit inne på toaletten och bytt på Julia, gick vi en sväng till på stan innan vi åkte hemåt.

Senare på kvällen åt vi lite god mat och satt ute på verandan. Det var så mysigt att sitta där, man såg stora fält och en bit längre bort såg man havet.
Det var jättehärligt att bara sitta där och titta ut på fälten och den underbara naturen. Det var något alldeles speciellt.

Gustav ringde till mig och berättade att de var hemma i Kalmar igen. Han var jättenyfiken på Julia, som jag sa att hon skulle heta och han ville komma direkt.
Han hade gått och väntat ganska länge på att få bli morbror faktiskt. Fick prata med min pappa också. Jag berättade för honom att Annette skulle komma till mig och Niclas och fika på förmiddagen dagen efter.
Hon hade ringt till mig och undrat om de kunde stanna på vägen. Och jag sa såklart att det var okej. Saknade min familj. Det var alltid Niclas familj jag var med. Aldrig min egen. Men det hade ju sina orsaker också. Alla bodde så långt ifrån och mamma hade inte tid för mig…

Halv tio ringde telefonen dagen efter. Det var Annette som sa att de svängde av till Kvibille nu och de skulle komma snart. Trodde de om de hittade rätt.
Allt var klart när de kom. Kaffet var påsatt och det var dukat inne. Det var alldeles för varm ute, tyckte jag i alla fall, det var mest för Julias skull.
Vi fikade lite och satt och pratade en stund. Sen var Annette och hennes familj, tyvärr, tvungna att fortsätta sin resa. De skulle vara i Lund, hos Thomas bror, som hennes man hette. De skulle hälsa på Thomas bror Mats där. Och de var tvungna att åka. Vinkade hejdå och gick in i huset igen.
Var tvungna att göra oss klara och plocka undan lite. Johan hade ringt och ville att vi skulle komma till dem på eftermiddagen och fika. Och vi sa ja och skulle vara där vid tre.



Vi åkte bort och tankade innan vi åkte till Johans hus. Det var lite svårt att hitta, men vi kom rätt tillslut.
Knackade på dörren till Johan och Cecilias hus och Johan kom och öppnade med sin son på armen. Cecilia pratade i telefonen med en kompis tror jag det var. Vi fick en liten husesyn och satte oss på baksidan vid deras trädgårdsmöbler och fikade. Jag och Cecilia var ganska utanför i deras samtal. Johan och Niclas pratade om när de var små, deras bilar…
Jag hade Julia i knät medan vi fikade. Cecilia var inte alls pratsam utan att mest och var frånvarande, tänkte på annat.
När Julia somnat, bad jag om att få bilnycklarna och gick ut till bilen och hämtade vagnen. Det var skönt att bara slippa dem några minuter. Gick tillbaka till de andra och ställde barnvagnen bredvid Eriks vagn under äppelträdet. Drack upp det sista kaffet och försökte vara med i samtalet.
Vid stannade kvar till klockan var fem, lite mera kanske. Vi åt lite middag när vi ko hem och sedan gick vi våran sväng, en promenad på 25 minuter ungefär.

Julia vaknade ganska så tidigt. Jag tog på mig mina trikåbyxor och en tröja och tog med henne på en promenad. När vi kom hem hade Niclas gjort frukost och gjort i ordning lite. Vi gjorde inte alls mycket under dagen. Det regnade och det var skönast att få vara inomhus.
Det var skönt med lite regn. Det hade varit så varmt och kvavt dagarna innan så man behövde få lite regn.


Dagen efter var en onsdag. Skulle åka till Varberg för det var torgdag där idag, det var det varje onsdag och lördag under sommaren men nu hade vi bestämt att vi skulle åka dit. Det tog inte alls lång tid att åka dit, högst en halvtimme. Jag hade aldrig varit där innan, men Niclas hade varit där i 11 somrar innan. Han hittade precis lika bra där som i Linköping. Jag visste knappast var vi var.
Vi parkerade nere vid fästningen. Det fanns en stor parkeringsplats där och det fanns fortfarande ganska många platser kvar. Vi gick hela vägen upp till torget och centrum. Det tog inte alls så lång tid.
Gick runt bland alla hantverk som såldes och godis och allt vad man kunde köpa. Och i lite affärer.

Vid halv tolv gick vi ner till Societeten, en stor rosa byggnad vid fästningen. Vi skulle åka lunch där för Susanne och Stefan sa att det var hur bra som helst.
Dagens lunch var limepocherad lax. Det åt vi. Julia låg i vagnen bredvid oss, hon sov faktiskt. Precis när vi skulle gå vaknade hon.

Vi gick en sväng upp till fästningen och kollade en stund. Det var ganska kul att se hur det faktiskt såg ut. Det var ganska mycket turister där, många tyskar.
Vi gick ner och gick på gångbanan runt fästningen. Det var dags för Julia att äta så vi satte oss på filten vi haft med oss, på gräset vid fästningen.
Det var dags för Julia att äta så vi satte oss på filten vi haft med oss, på gräset vid fästningen med utsikt över havet. Solen sken och det glittrade från solstrålarna på havet.
Jag la Julia framför mig och Niclas på filten och hon fick ligga där en stund. Vi satt där och tittade ut på segelbåtarna och Grenå färjan kom till hamn.
Gav Julia lite att äta från flaskan. Niclas gick iväg för att köpa glass och hämta våran fikakorg i bilen. Jag satt kvar där med Julia och pratade lite med henne. Tog av mig koftan jag haft över mitt linne och solade lite, så jag skulle få lite färg i alla fall.

Nina ringde på min mobiltelefon och pratade lite. Vi slutade prata när Niclas kom tillbaka. Nina ringde från sitt jobb och då kostade det ingenting för henne. Annars kostar det ju ganska mycket.
Niclas satte sig bredvid mig och la handen på mitt lår. Vi satt där ett bra tag, pratade och Niclasfotograferade Julia. Det var alltid lika roligt att ta kort på henne. Det var ofta 'oh så söt hon var i de här kläderna' eller något liknade.

Vi packade ihop våra saker och gick sakta tillbaka till bilen. Jag bar Julia, och Niclas fick ta vagnen. Julia kunde inte bo i vagnen varenda sekund ju.
Niclas och jag hade pratat om att ta vägen hem via Ullared igen. Det var lite saker man glömt att köpa när vi var där senast.
Packade in oss i bilen och åkte vidare. När vi kom fram plockade vi inte upp vagnen igen utan tog Julia i bilstolen som vi ställde i varuvagnen.
Gick in och Niclas tog Julia och gick runt tillsammans. Jag gick runt själv och tog och plockade ihop lite mera saker. Hittade en tröja och en skjorta som jag tyckte att Niclas skulle ha. Hämtade hårtoning i mahogny, så jag kunde färga håret någon dag när jag kände mig tråkig och grå.
Gick och betalde tillsammans med Niclas och Julia. De hade också hittat lite saker de ville ha. Det var väl Niclas som hittat allt.
Vi åkte Hallands vackraste väg hem, en liten omväg men det kunde ju vara roligt att ha åkt den.
När vi kom hem tog vi det ganska lugnt. Man var ganska trött efter dagen som gått i ett. Vi åt lite lätt middag. Satt sedan och tittade på tv. Vid åtta knackade det på dörren. Niclas reste sig upp och gick och öppnade dörren.
Det var Johan och Cecilia som kom. De hade varit hos Johans mamma och pappa och hälsat på och tänkte ta vägen förbi och kolla om vi var hemma och överraska oss. Det gjorde de verkligen.
Erik låg i sin vagn och sov. Vi bjöd in dem och satt i vardagsrummet och pratade lite. Niclas och Johan drack öl och jag och Cecilia fick dricka alkoholfritt. Så var det att vara mamma, jag var inte ledsen att jag slapp dricka öl för det är verkligen det värsta jag vet.
Julia vaknade och jag gick in till henne och lyfte upp henne, tog med henne ut till de andra och hon fick ligga i min famn. Hon tittade på mig med sina stora blåa ögon, precis som sin pappas. Hon somnade igen efter ett tag men jag hade henne kvar hos mig en stund innan jag gick och la henne.


Johan och Cecilia stannade till halv tolv. Vi satt i vardagsrummet och pratade och Niclas och Johan festade lite. Cecilia skulle köra hem så hon drack inget annat än läsk. Vi sa hejdå och de åkte hem till sig. Cecilia hade varit mycket mera pratsam nu än vad hon varit när vi var där och hälsade på.
Gick och la mig och sov ända tills Julia vaknade.

På torsdagen, när Julia var två veckor, var vi i Falkenberg och gick runt och kollade lite där. Stannade till på B&W och handlade mat på hemvägen. Susanne och Kristian skulle komma på fredagen och då var det ju bra om det fanns lite i kylskåpet. Vi skulle laga mat tills de kom, tacos var bestämt.

När vi kom hem njöt man lite av ensamheten och tystanden. När Kalle kom skulle det bli drag där. Han var inte den lugna typen direkt utan ganska intensiv. I alla fall när Susanne eller Stefan var i närheten. När han var med mig eller Niclas var han hur lugn som helst. Men det var kul att de skulle komma också. Det blev lite tråkig att bara vara vi tre där. Städade och plockade undan lite av alla våra saker så det skulle se ganska bra ut när de kom. Det var jag som plockade undan medan Niclas lagade lunch. Potatis, sås och pannbiff, hans specialitet.
Under eftermiddagen var vi ute på en promenad, det var för varmt för att vara ute egentligen, men vi gick ner de sex kilometrarna till havet och tog ett dopp i omgångar. Det var svalkande och skönt, ljummet i vattnet nästan. Gick hem igen i min bikiniöverdel och mina beiga snickarkortbyxor.

Vid halv fem ringde Susanne och sa att de snart skulle komma, de svängde av 'Nissastigen' mot Slättåkra och Kvibille nu.
När de kom gick vi ut och skulle möta dem. Jag bar Julia och tog på mig skorna.
Kalle hade kanon bråttom ut från bilen. Han längtade efter sin storebror, han sprang och kramade honom och sedan mig, Julia pussade han på pannan. Emilia kom också ut och sa hej. När Susanne klivit ur bilen hörde man bara 'vart är farmors barnbarn då'. Susanne tog Julia och höll i henne och skickade sedan henne vidare till Stefan. Jag fick Julia igen och vi gick in. Niclas fick hjälpa till och bära in lite de hade med sig.

Jag satte ner Julia i bilstolen, som hade samma funktioner som en babysitter. Emilia gungade lite på den samtidigt som hon pratade med henne. Emilia och Kalle slogs nästan om vem som skulle få prata med henne.
Vi åt mat och satt och pratade lite. Emilia och Kalle åt klart jättefort och satt och pratade med Julia. Jag behövde inte vakta henne så, jag hade två barnvakter nu. Både Niclas och jag kunde sitta och äta i lugn och ro.

När disken var omhändertagen ville Susanne ut och gå en sväng. De hade suttit still i bilen alldeles för länge tyckte hon så nu ville hon ut och röra på sig.

Vi gick ut allihopa. Emilia och Kalle turades om att köra vagnen med Julia i så jag fick inte köra. Det var lite konstigt eftersom man var så van vid att dra den hela tiden. När de tröttnat ville Susanne köra. Jag kunde gå och hålla min pojkvän i handen hela tiden, det var ett tag sen vi gjort det.
Men det var ändå en konstig känsla eftersom jag var så van att alltid få köra.

Det enda Emilia och Kalle tjatade om när vi kom tillbaka från promenaden var att de ville ner till havet och bada. Niclas och hans föräldrar ville också åka så det gjorde vi. Niclas hade ju inte fått bada så mycket när han var här och jag visste hur kul han tyckte att det var. Jag badade inte för det var inte så bra när jag ammade Julia. Barnmorskan hade sagt det. Jag var inte speciellt badsugen heller så det gjorde mig inte så mycket. Niclas, träningsgalningen, joggade ner till badet. Jag fick köra vår bil dit, det var hur länge sen som helst jag körde. Jag hade nog inte kört sedan jag fick Julia. Niclas sprang i väg en kvart innan vi andra åkte. Och när jag körde om honom var han vid affären, nästan framme.

Kalle och Emilia var först i vattnet av alla och hoppade och skvätte, speciellt Kalle. Det var en riktig liten busunge. När Niclas kom fram hade Susanne och Stefan precis gått ut i vattnet. Niclas fick lite att dricka, som jag haft med i bilen till honom och sedan sprang han ut och badade. Han, Kalle och Emilia var i och badade jätte länge. Susanne och Stefan var nog i tre kvart men deras barn var i minst en timme. Jag hade Julia i en bärsele och gick ut lite i vattnet och doppade fötterna. Jag skulle ut och ta lite kort på badarna. Kunde vara roligt att ha i fotoalbumet sen. Det var ljummet i vattnet och det var relativt stilla. Det hade ju varit så varmt under dagen och det fläktade inte alls mycket. Inte ens nere vid havet där det brukade göra det.
När de äntligen kom upp bytte de om lite snabbt och åkte hem. Niclas och jag åkte först. Det tog ju lite längre tid för de andra och vi kunde lika gärna åka som att vänta. Julia var trött också, ledsen och lite hungrig.
Niclas duschade av sig medan jag badade Julia lite snabbt i handfatet. Hon var så liten så det räckte. Det var ju fruktansvärt onödigt att packa badbaljan.
Tog på henne ny blöja och pyjamas. Sen kom de andra hem. De hade åkt lite andra vägar tillbaka och det hade tagit sin lilla tid. Och Stefan hade gått hem.

De duschade allihopa. Kalle var den som var färdig duschad först och kom ut nykammad och fin i håret och visade sin nya pyjamas med racerbilar på.
Den var han stolt över. Bilar tyckte han var häftiga.
Jag satt i soffan och ammade Julia när han kom. Satte sig bredvid mig och tittade på när Julia åt. Stefan kom hem igen och duschade han också. Emilia och Susanne var färdig duschade och kom också ut till vardagsrummet och satte sig och kollade på tv. Julia låg och åt och brydde sig knappast av allt liv och stoj runt omkring henne. Hon var fruktansvärt iakttagen när hon åt. Både Kalle och Emilia. Men sen tröttnade Kalle och satte sig hos Niclas, i hans knä, istället.

Dagen efter var det Falkenberg som gällde. Vi gick runt doktorspromenaden där, utmed ån en bit. När man gick tillbaka på andra sidan kom man till en lekpark och den tyckte såklart Kalle och Emilia om. Vi hade parkerat bilarna precis intill lekparken, så det var en liten muta från Susanne och Stefan att Emilia och Kalle skulle få leka om de gick runt med oss andra. Jag, Niclas och hans föräldrar satt på en bänk och tittade när de lekte. Julia sov i vagnen som stod intill mig. Vi fick inte vara med och leka, även om det kunde varit lite kul. Gunga och åka rutschbana.
När de lekt en stund och det var dags att åka hem var Kalle och Emilia inte alls glada. De var som alla andra barn arga på sin mamma och pappa. De ville stanna och inte alls åka hem. Men vi hade varit borta ganska länge. Åkt på förmiddagen, varit och ätit lunch och nu var klockan snart halvtre. Vi började ju bli fikasugna nu ju och vi hade glass hemma. Och det var ju lika gott som vanligt.

Dagen efter var min födelsedag. De sjöng för mig på morgonen och jag fick paket. Av Niclas föräldrar och syskon fick jag presentkort på en matservis jag önskat mig, något jag aldrig trodde att jag skulle få. Jag fick en tröja och en kjol av Niclas och ett halsband av Julia och Niclas tillsammans. Min pappa och bror ringde och gratulerade mig ganska tidigt, tidigt för dem i alla fall som brukade gå upp senare än halv åtta. Annette och Nina ringde senare på dagen. Jag blev bortskämd.

På söndag kvällen bestämde Niclas och jag oss för att åka Båstad-Helsingborgsvängen. Kalle skulle vara med oss hela dagen för Susanne och Stefan skulle i väg med Emilia till Göteborg. Till några kompisar eller vad det var och Kalle ville inte följa med dem utan vara med oss istället. Och vi kunde inte säga nej. Det var alltid roligt att ha Kalle med sig. Packade in oss i bilen ganska skapligt på förmiddagen, kl

Skriven av: Tove