Kusiner

Kusiner.

Jag befinner mej på Arlanda flygplats, terminal 4, gate 38 vid svängdörrarna för ankommande. Förutom ett par mörkhya-de städare som går omkring med sina vagnar är hallen nästan folktom. Några tidningsläsande resenärer sitter i gatens avgångsav-delning. Restaurangen intill är helt utan gäster nu sedan jag lämnat den. Min urdruckna kaffemugg och ett fat står kvar på bordet vid vilket jag nyss suttit.
Planet från Östersund har landat kl. 10.50 står det på en bildskärm ovanför mej och nu är klockan 11. Plötsligt börjar folk strömma ut i hallen genom svängdörrarna och det blir liv och rörelse omkring mej. Och mitt i strömmen av människor skymtar jag de två systrarnas, av ängslan allvarliga ansikten. De är nog en aning oroliga för att kanske ingen kommer att möta dem.
Jag hukar mej ner och sträcker ut mina armar och när de upptäcker mej släpper det spända i deras ansikten och de springer jublande in i min famn. Mannen som lotsat dem ser min klartecknande handuppsträckning och lämnar oss. Jag övertar flickornas ryggsäckar och vi åker nerför rulltrappan där jag stannar vid automaten där man betalar avgiften för bilparkeringen.
- ”Vi måste hämta väskorna först”, ropar Jessika på väg mot bagagebanan. Jag anade inte att de hade något mer med sej, ut-över det som fanns i ryggsäckarna. De har varsin jättebag, som jag lyfter upp på en bagagevagn. Varvid vi promenerar iväg mot parkeringsplatsen.
- ”Kommer alla våra kusiner i dag?”, frågar lilla Sofie 5 år.
- ”Ja.”, svarar jag.
- ”Lukas också?”
- ”Det är klart att Lukas kommer också när alla ska komma fattar du väl. Farmor sa det när jag talade med henne i telefon”, kommenterar Jessika 7 år en aning överlägset.
- ”Jag älskar Lukas och jag ska gifta mej med honom.”, påstår 5-åringen.
- ”Hon är ju inte riktigt klok den dära”, snäser 7-åringen.
Vi är framme vid bilen och jag lastar in bagaget i skuffen och hjälper flickorna, som satt sej i baksätet, med säkerhetsbältena. Sofie sitter på en barnkudde. Jessika är så pass lång att hon klarar sej utan.
Vad som föranlett flickornas långa resa är deras farmors födelsedag som ska firas i dag. Därtill ska de stanna en hel vecka, något som de har längtat efter. Tydligen är några dagars vistelse hos oss något av flickornas sommarhöjdpunk-ter. ”Sådan farmor liksom min finnes ej, hurdan är din….”, brukar flickorna sjunga för att hylla sin farmor. Jag själv, flickornas transporterare och farmoderns moatjé, har också fått bevis för att jag står högt i flickornas gunst, dock inte så att de brister ut i sång.
Farmodern och jag har mycket fri tid under sommaren varför vi kan underhålla flickorna med besök på badhuset i Rimbo, om vädret inte tillåter vistelse vid någon av våra badsjöar eller andra aktiviteter utomhus, som t. ex. Mörby ruin med sina mörka spiraltrappor och fängelsehålor.
Många människor skall komma och uppvakta farmodern, födelsedagsbarnet. Däribland flickornas 9 kusiner med föräldrar. Några av mina släktingar kommer också, däribland ett par barn.

Färden går genom det inre av Roslagen. Sofie babblar på om kusinen Lukas. Jessika tittar ut i det vackra landskapet. Allt det vackra tycks inte vara det som intresserar mest. För henne är det nog alla hästar hon ser. Till och med korna fång-ar hennes intresse. Hon avger glada tillrop som: ”Å, vilka gulliga kossor!” eller ”Titta va många hästar!”. Tydligen vill hon med tillropen störa sin lillasysters verbala hyllning till sin älskade Lukas.

De 35 kilometrarna är avklarade och vi är hemkomna. Far-modern möter vid bilen. Jubel och kramkalas! Jag släpar in jättebagarna och ryggsäckarna. Inne i köket börjar hon igen, Sofie alltså:
- ”Farmor! Farmor! Jag älskar Lukas. Jag ska gifta mej med honom. Farmor! Farmor, lyssna på mej! Jag har pussat Lukas på munnen på riktigt.”
- ”Är det verkligen sant? Har du pussat honom på munnen? Nä män jag säjer då det”. Farmor skrattar och blinkar menande mot mej.
- ”Lukas och hans syskon och pappa och mamma kommer dom också, så du får snart träffa dem.
- ”Va kul! Jag längtar att få träffa Lukas.

Det råkar vara uppehållsväder i dag, nästan en sensation denna regniga sommar. Flickorna springer omkring på tomten en stund och ockuperar till sist gungorna. Ett flertal gånger ropar Sofie: ”Kommer dom snart?”. Min svar blir varierande: ”Ja, dom kommer snart.”, ”Dom kommer när dom kommer,” eller ”Dom kommer inte fortare för att du tjatar.”

Den stora familjebilen, minibussen, anländer. De två minsta sitter och sover fastspända i barnstolar. Lukas 6 år och hans storebror Linus 8 år kommer ut först. Sofie ser salig ut som om hon befinner sej i en lycklig dröm. Ludvig 5 år och Linnéa 1 år, blir väckta och lösgjorda ur sina stolar. Ludvig är sömnsur och vill inte bli kramad av sin farmor. Men lilla Linnéa är redan klarvaken och ger oss ett glatt le-ende.
Lunchmiddag. Nu har alla kommit. Maten hämtas i köket och inmundigas på altanen. 10 av kusinerna plus ett par av mina barnbarn sitter kring ett lågt bord. De vuxna disponerar ett normalhögt bord. Den yngsta kusinen, Ida 5 månader, lig-ger i barnvagnen och jollrar med upphängda skramlor i olika färger. Föräldrarna ser till att de yngsta barnen får sin mat finfördelad.
Sofie ser till att hon får sitta intill Lukas. Hon tittar lite blygt på sin bordskavaljer ibland men hon säjer inget. Vid efterrätten, farmors egenhändigt bakade och dekorerade hallontårta, vågar hon äntligen yttra sej. Vänd mot Lukas säjer hon:
- ”Visst vill du gifta dej med mej?”
- ”Nej, för jag har en annan tjej nu.”
Sofies anletsdrag, som varit så präglad av lycklig glädje, blir allvarstyngt. Hon stirrar stint ner i bordet och jag undrar om hon inte kommer att gråta snart.
- ”Va bra!”, säjer Lukas bror, den 5-årige Ludvig, kaxigt. ”Då kan du ju gifta dej med mej! Va, det kan du väl?”
- ” Nej det vill jag inte.”
Eftermiddagen förflyter under lek och stoj från barnens sida. De sparkar boll så att husets och garagets fönster ofta är i riskzonen. Senare jagar de varandra runt huset. Om vart annat ”tjejer jagar killar” och ”killar jagar tjejer”. Några kommer in och vill se en film på video emellanåt. Andra vill spela något spel en stund. Men rätt som det är så är alla ute och jagar var-andra igen.
Farmodern/mormodern får hjälp i köket med plock och disk av undertecknad. Men vi får ändå tid att sitta på altanen och dricka kaffe och prata med de övriga vuxna. En av de unga mammorna tar ibland fram en välfylld tutte borta i ett soffhörn och ger till sin sistfödda. Andra unga pappor och mammor går ut i badrummet emellanåt och byter blöjor om det luktar bajs av någon telning. Tre fulla soppåsar går vi till tunnan med under eftermiddagen. Det mesta av innehållet i dem är begagnade pam-persblöjor.
När solen gör en vackert rodnande sorti i väster och det är uppbrottsstämning vid bilarna, går Sofie och Ludvig hand i hand för sej själva lite på sidan om.
När pappan ropar är Ludvig en aning ovillig att komma och sätta sej i bilen.

När Sofie och Jessika fått på sej sina pyjamasar och skall till att borsta sina tänder, viskar Sofie i mitt öra att hon ska gifta sej med Ludvig nästa år.
Rolf Häggström

Författare:

Publicerat

Dela: