Kyssen

Tro inte nu att jag planerade att kyssa honom så där plötsligt. Nej, det var bara ett impulsivt infall från min sida. Jag brukar faktiskt tänka mig för innan jag gör något, men den här gången var ett undantag.
Jag skulle skriva en kärleksnovell till en tävling och letade efter inspiration. Eftersom tävlingen var otroligt viktig för mig, så kanske det inte var så konstigt att jag reagerade så desperat. Jag kunde ju inte veta vad den där kyssen skulle orsaka mig så
småningom....
Jag var trött och höll på att bli tokig när jag gick i genom skolans tysta korridorer. Jag hade huvudet fullt av förslag till novellen, men inget av dem var bra. Det jag behövde var något rejält, något som skulle slå ut alla andra bidrag totalt..... Jag sneglade på klockan och såg att hon var lite över fyra. Det var inte så konstigt att det var så tyst. Alla andra hade väl gått hem för länge sedan. Jag skulle också gå hem, men först skulle jag till skåpet och hämta matteboken.
Plötsligt hörde jag steg långt i från. Rätt som det var så dök skolans populäraste kille, Brad Rogers upp bakom ett hörn. Han gick med bestämda steg emot mig. Jag vet inte exakt när idén dök upp i mitt huvud, men jag vet att det var Brad som var inspirationen.
Jag kom på att det skulle handla om en tjej som gjorde saker utan att tänka sig för. Brad närmade sig mig och jag var nog lite inne i mina tankar för när han var alldeles framför mig så grep jag tag i honom och kysste honom på munnen. Han protesterade inte utan besvarade förvånat kyssen. Hans läppar var mjuka och hans korta skäggstubb kittlades. Kyssen var skön och jag njöt... Precis då kom jag på att jag gjorde något väldigt galet. Jag levde mig in i min egen novell, betedde mig precis som huvudpersonen skulle göra. D.v.s. agera utan att tänka mig för. Snabbt drog jag mig ifrån Brad och stirrade generat in i hans bruna ögon.
- Förlåt mig, det var verkligen inte meningen att hoppa på dig så här... Jag är väldigt ledsen, men jag håller på att skriva en novell och behövde lite inspiration och... ja, det har jag fått nu. Tack vare dig. Jag log mot hans chockade ansikte och gick sedan därifrån.

- Judie, är du inte riktigt klok? Kysste du Brad Rogers bara så där? skrek min väninna, Teri Johnson till mig genom telefonluren. Jag lutade mig tillbaka i min fåtölj och sade:
- Ja, det gjorde jag. Jag vet att det var dumt av mig...., men jag var så inne i mina tankar, i min nya idé och då blev det så där.
- Du kan inte gå till skolan i morgon. Alla kommer att prata om dig. Och Brad, vad tror du han kommer att säga? Teri lät alldeles förtvivlad, precis som om det var hon som hade gjort bort sig.
- Det är väl inte säkert att han har sagt det till någon och då pratar han säkert inte med mig heller. Förresten varför skulle han prata med mig? En vanlig tråkig Svensson? Han umgås ju bara med de i hans gäng.
- Du har säkert rätt. Det är nog inte så farligt. Fast jag tror visst att han skulle kunna prata med dig. Du har ju faktiskt kysst honom fnittrade Teri.
- Ja, jag har ju det och nu har jag ju en väldig bra idé till novelltävlingen sade jag stolt.
- Som jag hoppas du vinner.
- Det hoppas jag med.

Det var ingen som sade något till mig dagen därpå när jag kom till skolan så jag antog att Brad inte hade yttrat ett ord om kyssen till någon. När jag tänkte mer på det så insåg jag hur löjligt det skulle låta om han sade det till någon. ' Jo, igår så hoppade en galen tjej på mig och kysste mig, sedan bad hon om ursäkt och sade att det bara var för att vinna en novelltävling' Jag log för mig själv när jag gick till engelsklektionen.

På lunchrasten så åt jag en snabb lunch med Teri och min andra bästa väninna, Annie Flynn och sedan var jag tvungen och gå till skolbiblioteket och kopiera några papper.
När jag skulle gå in på biblioteket så höll jag på att krocka med, ja, ni kan säkert gissa med vem? Just det, Brad. Han kom ut därifrån med en trave böcker i famnen. Vi stannade och såg på varandra. Sedan så log jag och gick förbi honom och in på biblioteket.
Jag stod framför kopiatorn när jag hörde en mjuk röst som sade:
- Skulle jag få prata lite med dig? Jag vände mig om och såg på Brad.
- Vill du prata med mig? Han nickade.
- Om vad då?
- Det som hände i går. Jag stoppade i ett papper i kopieringsmaskinen och tryckte på knappen.
- Varför vill du prata om det? Jag har ju redan sagt varför jag gjorde så.
- Jag vet, men... Han drog nervöst handen genom sitt korta mörka hår.
-...jag vill ändå veta om det betydde något.
- Betydde något? sade jag förbryllat. Jag rynkade pannan och tillade:
- Jag är inte kär i dig om du tror det, utan jag gjorde det av desperata själ. Jag insåg hur dumt det där måste ha låtit och försökte snabbt rätta till det.
- När jag fick syn på dig i korridoren så fick jag en idé till en novell som jag ska tävla med. Det handlar om en tjej som gör saker utan att tänka sig för. Sedan gick jag och tänkte på den och levde mig in i rollen som henne. Det var därför jag kysste dig. Sedan är den här tävlingen väldigt viktig för mig. Brad såg på mig med förvånad blick.
- Så du har alltså inga känslor för mig? Det var bara ett infall från din sida.
- Just det. Jag vände mig om mot kopieringsmaskinen och bytte ut pappret som jag redan hade gjort en kopia av, mot ett nytt. Jag tryckte på knappen igen.
- Du... Han tystnade. Det märktes att han absolut inte visste vad jag hette.
- Judie, heter jag sade jag och vände mig om igen.
- Jo, Judie. Det är alltså jag som är med i din novell. Jag skakade på huvudet.
- Nej, jag fick inspiration när jag såg dig. Det betyder inte att det är dig jag kommer att skriva om. Jag pratade ganska högt och såg att folk tittade konstigt på oss. Jag ville absolut inte göra någon stor scen av detta löjliga samtal så jag sade snabbt:
- Du ....
- Brad avbröt han mig. Jag log brett.
- Jag vet vad du heter. Det vet ju alla. I alla fall måste jag gå nu. Min nästa lektion börjar när som helst. Jag samlade ihop mina papper och dess kopior och gick sedan ut i från biblioteket.

På historielektionen så talade jag om för mina väninnor att Brad hade pratat med mig. När jag hade redogjort vårt samtal från början till slut så sade Annie:
- Han måste ha blivit väldigt chockad när du kysste honom. Teri instämde:
- Ja, det är nog aldrig någon som har gjort så där.
- Han trodde ju att jag var kär i honom? mumlade jag.
- Det är väl inte så konstigt. Skulle du inte också tro det om någon som hoppade på dig och kysste dig? sade Annie.
- Jag tror nog att jag skulle tycka att personen var knäpp. Och det verkar inte Brad tycka om mig.
- Du kanske väckte något hos honom sade Teri och log mystiskt.
- Ja, djupa känslor långt inne i honom flinade Annie.
- Äh... han tycker inte om mig. Han skulle aldrig bli i hop med någon som inte umgås i hans kretsar.
- Säg inte det. Han verkar vara jättesnäll. Inte alls så snobbig som de andra killarna i hans gäng sade Annie allvarligt.
- Vi struntar att prata om Brad ett tag va? sade jag för jag tyckte att det senaste dygnet inte hade handlat om något annat än honom. Sedan ville jag börja kluddra ner några meningar till novellen. Historian det struntade jag i för tillfället.
- Okej sade Teri och Annie höll med. Jag böjde mig ner över papperet och började skriva.

När man verkligen inte ville träffa Brad gissa vem man hela tiden stötte i hop med?
Jag skulle till skolans gym och träna lite för jag hade håltimme. Teri och Annie hade lektion så de kunde inte följa med. Efter att ha bytt om till träningskläder så gick jag in i gymet och började träna med hantlar. Bara några minuter senare så dök Brad upp framför mig i svarta shorts och kort svart linne som avslöjade hans muskulösa kropp.
- Hej Judie sade han.
- Hallå? suckade jag tungt för jag hade verkligen ingen lust att prata med honom.
- Brukar du träna ofta här? frågade han och tog upp två hantlar i större storlek än mina.
- Det händer väl.
- Jag frågar därför att jag brukar inte se dig här så ofta.
- Det kan ju bero på att du aldrig har kollat efter mig sade jag torrt. Jag vet att jag uppförde mig hemskt mot honom, men jag orkade helt enkelt inte med hans dumma kommentarer.
Han verkade inte ta åt sig alls utan sade bara glatt:
- Kanske det, men hädan efter då lovar jag att jag kommer att kolla efter dig. Det var menad som en komplimang och jag rodnade faktiskt lätt. Naturligtvis så låtsades jag inte om det utan sade:
- Har det med kyssen att göra?
- Kanske det.
- Vad då kanske det? Eller förresten strunt i det. Jag lade i från mig hantlarna, hoppade sedan upp i en motionscykel och trampade i gång. Det dröjde inte länge förrän Brad satte sig i cykeln bredvid mig.
- Men du kan få reda på det sade han log varmt.
- Det behövs inte sade jag, men innerst inne så visste jag att jag vill ha reda på om kyssen hade orsakat något hos honom.
- Det har med kyssen att göra.
- Du skulle ju inte berätta sade jag och blängde på honom, men inom mig log jag.
- Jag gillade den verkligen.
- Vad bra, men du vet...
- ...att det bara var för novellens skull. Jo då det vet jag mycket väl. Du har faktiskt påpekat det för mig flera gånger. Jag brast i skratt. Han hade ju faktiskt rätt.
- Okej, jag kanske har sagt det många gånger men det är faktiskt sant.
- Ja, men jag kan tycka om kyssen för det sade Brad och glittrade med ögonen. Jag slutade trampa och sade sedan:
- Förresten har du sagt till någon om det som hände? Han skakade på huvudet.
- Gör inte det heller. Jag har ingen lust att hamna i skoltidningen.
- Varför inte det? Det är väl kul med publicitet.
- Inte när det gäller skvaller.
- Men det var ju sant det du gjorde så då är det väl inget skvaller.
- Men det kan bli och det orkar jag inte med. Brad log.
- Jag lovar att inte säga det till någon. Jag besvarade leendet.
- Tack så mycket.

På kvällen så hade jag fullt upp med min novell. Jag var så inne i att skriva att jag hoppade högt när telefonen ringde. Jag skyndade mig att svara:
- Hos McField.
- Hej, det är Brad Rogers sade en glad bekant röst. Vad ville han nu då? var min första tanke.
- Hej, vad vill du?
- Jo, jag har suttit och bläddrat genom skolkatalogen och så fick jag syn på ditt nummer och därför ringde jag dig. Det lär verkligen inte trovärdigt. Speciellt inte när mitt nummer inte stod med i katalogen. Brad insåg sitt misstag och mumlade:
- Nej, det var inte därför jag ringde, utan jag ville prata med dig.
- Hur fick du tag på mitt nummer då? frågade jag nyfiket.
- Jag ringde till din väninna Teri Johnson och hon talade om det för mig. Jaså, det var så det hade gått till, tänkte jag för mig själv.
- Vad vill du prata med mig om? sade jag och suckade lätt.
- Jag kan inte sluta tänka på dig, helt enkelt sade Brad mjukt. Fast jag inte vill rodna så gjorde jag det. Hela mitt ansikte hettade till och skiftade i rött. Tur att vi pratade i telefon.
Jag visste inte vad jag skulle svara på det så jag förblev tyst.
- Jag vet att du inte menade att kyssa mig..., men jag tror ändå att det var menat på något sätt.
Det var nog ödet att det blev som det blev. Herregud, vad höll han på med? Ödet? Det var nog bäst att jag sade något.
- Det är så klart att det inte var ödet utan ett väldigt dumt misstag.
- Det tror inte jag. Jag tror att du ville kyssa mig. Det verkade i alla fall så på sättet du kysste mig.
- Jag ville inte alls kyssa dig..... Du måste ha missförstått kyssen....
- Nej, den var helt fantastisk och jag vill kyssa dig igen. Det kändes olustigt att prata om det här ämnet och jag bestämde mig för att bryta samtalet.
- Jag vill inte kyssa dig igen. Nu vill jag inte prata något mer om det här. Hej då. Jag slängde på luren och reste mig upp från skrivbordsstolen. Sakta sjönk jag ner i sängen och borrade ner huvudet i kudden. Jag hade aldrig varit med om något liknande. Skolans populäraste kille var beroende av mig och jag struntade i det. Andra skulle säkert tycka att jag var inte riktigt klok om de fick reda på det. Och jag kanske var knäpp också. För varför skulle jag annars motstå en snygging som Brad?

- Jag orkar inte längre sade jag suckande och sjönk ner på en stol vid bordet där Teri och Annie satt i matsalen. Det var dagen därpå och vi hade lunchrast. De satt och mumsade på var sin sallad och stirrade häpet på mig.
- Vad är det med dig? frågade Annie.
- Ja, du ser helt förstörd ut tillade Teri.
- Det är Brad, han gör mig tokig.
- Ja, han ringde till mig igår och bad om ditt nummer, vad ville han egentligen? undrade Teri och såg förväntansfullt på mig.
- Han ville kyssa mig igen.
- Va!! skrek mina vänner högt.
- Ni hörde rätt. Han tyckte om min förra kyss och vill kyssa mig igen.
- Är inte det bra då? sade Annie försiktigt.
- Nej. Han dyker upp överallt och pratar med mig. Jag orkar inte med honom längre.
- Men du känner ju honom inte? Han kanske är en riktig underbar person och du kanske går miste om något om du inte kysser honom igen sade Teri och högg gaffeln i en räka.
- Allt det här beror på den där dumma novellen. Om jag inte hade fått den där idén så hade det här aldrig hänt. Jag vet inte om jag orkar vara med i tävlingen.
- Men det är väl klart du ska vara. Du är ju jättebra och skriva. Jag lovar att du kommer att vinna sade Annie och log uppmuntrande.
- Ja, men igår så upptäckte jag att jag har skrivit om mina och Brads möten utan att jag har tänkt på det. Jag bygger hela min novell på oss. Det är helt knäppt. Han är inte bara beroende av mig, utan jag är beroende av honom med.
- Du kanske tycker om honom sade Teri sakta.
- Nej, det gör jag inte sade jag häftigt.
- Är du säker på det? sade Annie och spände blicken i mig.
- Ja. Jag tyckte ju inte om honom. Det gjorde jag ju inte. Fast jag tänkte ju på honom, väldigt mycket.

Tror ni att jag slapp undan Brad resten av dagen? Nej, det gjorde jag tyvärr inte. På eftermiddagen så sprang han i fatt mig i korridoren.
- Hej Judie sade han och log brett.
- Vad tycker dina vänner om att du springer så här efter mig? undrade jag surt.
- Det struntar väl de i. Förresten så bestämmer jag själv vem jag vill och inte vill prata med.
- Jaha, vad tänker du säga till mig i dag då? undrade jag och tittade på honom.
- Det beror på vad du vill höra sade Brad och gav mig ett varmt ögonkast.
- Säg att du ska flytta utomlands eller något sådant sade jag ironiskt.
- Det kan du glömma, jag vill vara här där du är. Till min stora förvåning slog hjärtat ett dubbelslag.
- Så du är inte sjuk eller har blivit erbjuden ett livslångt kontrakt i någon annan världsdel? sade jag trött.
- Så lätt slipper du mig inte skrattade Brad. Åh, jag hoppades verkligen att skolan snart skulle vara slut för dagen. Men det var många timmar kvar än.
- Hur går det med novellen? sade Brad efter en stund.
- Det går bra sade jag svävande.
- Hur beskriver du mig då? Lång, snygg och väldigt sex....
- Du är ju inte med i novellen sade jag högt och mötte Brads retsamma blick.
- Just ja, det var ju så det var utbrast han med spelad allvarlig röst.
- Snälla skärp dig.
- Okej då. Klockan var halv två och min engelsklektion skulle börja om tio minuter. Det var ingen från min klass utanför klassrummet, men jag antog att de snart skulle dyka upp. Så jag satte mig ner på en bänk för att vänta på mina klasskamrater. Brad satte sig så klart bredvid mig.
- Har inte du några lektioner? undrade jag torrt.
- Jo, men inte förrän kvart över två.
- Du Brad, är det bara för kyssens skull som du hänger efter mig över allt? frågade jag och såg honom i ögonen. Hans blick var varm och sökte sig djupt in i min.
- Nej, inte bara därför. Jag ty......
- Strunt samma. Jag vill inte höra sade jag och reste mig upp. Jag orkade helt enkelt inte höra honom säga orden. Då skulle allting bara bli ännu värre än det var. Eftersom jag inte var kär i honom.
- Varför frågade du då om du inte vill höra svaret? sade han förvånat. Det var verkligen en bra fråga och jag visste att det hade något att göra med hans vackra, bruna ögon. Herregud, vad höll jag på med? Han gjorde verkligen mig tokig.
- Jag vet inte...., men det spelar ingen roll, för allt som händer mellan oss är bara... är bara helt... Brad reste sig sakta upp och strök med fingrarna över mina läppar. Det rös till i mig och jag tystnade genast.
- Vad håller du på med? sade jag förvirrat.
- Jag tycker du pratar för mycket sade han och log.
- Det gör jag väl inte alls det protesterade jag högt. Han sade ingenting utan såg på mig med öm blick. Jag ville verkligen vika undan blicken, men kunde inte. Hans ögon var verkligen väldigt vackra. Brad lyfte upp min haka, böjde sig fram och kysste mig försiktigt. En våg av värme skälvde genom mig och jag uppskattade verkligen kyssen. Men det skulle jag aldrig medge för honom. Jag drog honom ifrån mig.
- Sluta med det där sade jag irriterat.
- Du ville ju sade han.
- Har jag sagt det?
- Nej, men det märktes på din blick.
- Jag ville inte alls det sade jag envist, men han skulle bara veta hur darriga mina ben var.
- Jag tyc... Snabbt lade jag handen över hans mun.
- Säg det inte. Jag vill inte höra. Han lyfte bort min hand från sitt ansikte.
- Varför vill du inte veta vad jag känner för dig? Hans ord var höga och ekade genom den tomma korridoren.
- För... för vi känner ju inte varandra och allt det här är ju bara ett stort misstag sade jag.
- Vi kan väl lära känna varandra sade han tyst.
- Det kommer aldrig att funka... för jag tycker inte om dig. Jag kunde inte se honom i ögonen när jag sade det där sista. Då skulle han se att jag ljög. Hur mycket jag än dolde mina känslor så visste jag att jag var kär i Brad Rogers.
- Jag är ledsen mumlade jag och rusade därifrån in på tjejtoaletten. Det spelade ingen roll att jag snart skulle ha lektion. Jag behövde vara i fred ett tag.

Hela kvällen satt jag och tänkte på Brad. Jag visste att jag hade gjort ett fruktansvärt misstag. Och det var inte att kyssa honom. Nej, kyssen hade han haft rätt i. Det hade nog varit ödet som hade gjort att det blev så. Misstaget var att jag inte talade om för honom vad jag kände för honom. När jag läste min novell så kändes det som att uppleva alla samtal med Brad igen. Jag hade verkligen byggt min novell på våra möten och på honom. Han såg t.o.m. ut som honom. Novellen var bra och skulle säkert ha en bra chans i tävlingen. Det enda som behövdes var ett väldigt bra slut. Jag visste att jag var tvungen och bestämma hur slutet skulle bli. Självklart så hade det med Brad att göra. Skulle det bli ett bra eller dåligt slut? Avgörandet kunde bara utses av mig.

På lunchrasten i matsalen dagen därpå så berättade jag för mina väninnor om vad som hade hänt dagen innan.
- Så vad tycker ni att jag ska göra? avslutade jag och såg på Teri och Annie.
- Jag tycker att du måste berätta för honom vad du känner. Det är absolut det bästa du kan göra sade Annie.
- Ja, jag håller med sade Teri.
- Ja, ni har säkert rätt, jag ska berätta för honom. Men när då?
- Nu kanske tillade Annie och såg på något bakom mig. Jag vände mig om och fick se Brad komma in i matsalen. Han såg sig omkring och fick tillsist syn på mig. När våra ögon möttes så fick jag snabbare hjärtklappning.
- Det är väl lika bra att göra det nu sade jag och började resa mig upp från stolen. Men innan jag hann göra det så ropade Brad högt:
- Mina vänner, får jag be om er uppmärksamhet ett tag. Hela matsalen tystnade och stirrade på Brian som log brett.
- Ja, det jag nu kommer att säga trodde jag aldrig att jag skulle behöva göra någon gång. Men nu är det verkligen nödvändigt. Det är så här att jag har träffat en väldigt speciell tjej och hon är värd dessa ord. Judie McField, jag älskar dig. Alla som kände mig glodde för fullt på mig vid det här laget. Jag satt ihop krupen i stolen alldeles röd i ansiktet. Teri och Annie log uppmuntrande mot mig. Jag skämdes, så himla mycket. Visst var det bra att han älskade mig, men varför var han tvungen och berätta det för hela skolan.
- Gå upp nu viskade mina väninnor till mig.
- Du kan ju inte motstå något sådant här. Jodå, det kunde jag visst det. Fast självklart reste jag mig upp och mötte den stirrande publiken. Jag såg på Brad en väldigt lång stund.
Gissa vad jag gjorde sedan? Jo, jag marscherade ut i från matsalen utan att vända mig om en enda gång. När jag var utanför matsalens dörrar så rusade jag till damtoaletten och stängde in mig i ett bås. Jag ville inte träffa eller prata med någon. Tårarna började rinna längs mina kinder och jag snyftade högt. Undrar hur Brad kände sig nu? tänkte jag. Han måste känna sig hur dum som helst där han står som ett fån i matsalen. Jag hade verkligen varit taskig mot honom. Han skulle väl aldrig prata med mig igen. Jag hade också gjort bort mig. Om jag kände den här skolan rätt så skulle jag få höra om det här misstaget så länge jag gick här. Det var någon som kom in på toaletten och jag kvävde mina snyftningar. Personen utanför båset verkade inte göra så mycket än att tvätta händerna för det tog inte lång stund innan dörren öppnades igen och det blev tyst. Personen var försvunnen. Jag torkade tårarna med toalettpapper och bestämde mig för att gå ut ifrån båset. Jag låste upp låset och gick ut.
- Hej Judie. Jag hoppade till och såg skrämt på Brad.
- Hur kunde du veta att jag var här?
- Jag vet att du rymmer till något tyst ställe när allt blir för jobbigt.
- Du borde inte vara här, det är ju damtoaletten.
- Det spelar väl ingen roll. Förresten har jag låst dörren. Han såg på mig med varm blick.
- Snälla Judie. Varför gör du så här?
- Vad menar du? sade jag försiktigt.
- Varför gör du så här mot mig? Eller mot dig själv?
- Jag vet inte. Jag är ledsen för det där i matsalen. Att jag gick min väg.
- Äh, det var inte så farligt.
- Är det säkert?
- Ja. Vi stod tysta och såg på varandra.
- Menade du det där du sade? frågade jag efter ett tag.
- Vartenda ord sade han allvarligt. Hans ögon var ärliga så jag visste att han talade sanning.
- Då kan jag väl också säga att jag.... jag älskar dig också. Du har haft rätt hela i tiden, jag var bara för feg att erkänna det. Jag stirrade ner i golvet och väntade på Brads svar.
- Det handlar inte om att ha rätt, utan det handlar om riktiga känslor, om dig och mig. Jag lyfte på huvudet och mötte hans glödheta blick. Tillslut så stod jag inte ut längre utan rusade in i Brads famn och tryckte mig tätt intill honom.
- Förlåt för allt jag har gjort.
- Du behöver inte ursäkta dig. Om du inte hade kysst mig den där gången så kanske jag inte hade blivit kär i dig. Det var det bästa du någonsin kunde ha gjort.
- Tror du fortfarande att det var ödet som gjorde att det hände? undrade jag.
- Ja, det tror jag.
- Det tror jag med sade jag och log mot honom. Brad besvarade mitt leende och böjde sig fram och kysste mig ömt. Det var en kyss som jag aldrig skulle glömma. Det var fortsättningen av en kyss utnämnt av ödet.

Epiolog
Jag måste bara tala om för er hur det gick med novelltävlingen. Min novell vann. Och vet ni vad första priset var? En resa till Hawaii och det är där jag och Brad befinner oss för tillfället.
Gissa om vi har det mysigt? Men det bästa är ändå att jag och Brad är tillsammans. Det finns ingenting i hela världen som är bättre än vad vi har ihop. Kanske min novell då..., annars finns det ingenting.

Författare:

Publicerat

Dela: