Kyssen, min första

Jag gick från stan med Karin, Lukas och James. Det är alltid roligare att umgås med killar också, inte bara med ”egna tjejer.” Karin är min ”egen tjej”. Vi blev födda samma dag, men jag 10 timmar före. Sen dess har vi varit bästa kompisar.
Nu var vi framme vid Karins blockar.
”Är det här du bor, Karin?” frågade Lukas Han verkar väldigt kär i henne.
”Ja..tja..det är vår lägenhet längst upp.”
”A det är hennes rum med nalle i fönstret och rosa gardiner!” sa jag högt.
”Äh håll käften,” skrattade Karin, mens Lukas och James fnissade. James var söt när han fnissade.
James hadde tittat på mig i smyg hela tiden, märkte jag. Men blyg som jag är, har låtsats som ingenting.
Vi gick till lekparken och gungade och såg säkert ut som lekis-ungar. ”Det är ju kul, för piip,” sa Lukas, när jag påpekade det.
Vi skulle just åka rutschikana, då det började regna. ”Kom så går vi in,” sa Karin.
Vi sprang upp alla trappor till tredje våningen. ”Sisten upp är en fis!” ropade Lukas så det ekade i trapphuset.
”Jag...blev...fisen!” pustade James och höll sig på knäna, när han kom långt efter oss andra.
När vi kom in, sa Lukas: ”Nämen vilken mysig lägenhet!” Jag och Karin asgarvade länge. Nu tittade James på mig igen. Jag såg på han med, och log. Han var så fin!
Vi alla gick in i det lilla vardagsrummet, och satte oss i soffan. ”Vill ni ha nåt?” frågade Karin. ”Att dricka? Nähä..Kom med då Mia!” Hon drog med sig mig in i köket.
”Vad är det med dig?!” frågade hon.
”Vadå?” undrade jag och rynkade på pannan.
”Seru inte vad han gör?”
”Vem? Åh-joo...”
”Han är ju askär i dig, ju!” viskade Karin tyst, ”Kom igen, grip chansen nu!”
Hon såg på mig, nästan bedande. Det var väl lätt för henne att säga, hon är inte lika blyg som jag!
”Jag vet inte..Han är fin förstås...”
”Nähä. Men det bestämmer du. Jag ville bara hjälpa.”
Jag följde efter henne in igen, och kastade några blickar m/ leenden till James ibland. Han log tillbaka varje gång.
Några timmar senare märkte jag att James började resa sig, som för att gå. Jag skyndade mig att säga:
”Tack för fikat Karin, men jag måste gå nu.” Karin log, och tittade på James som också reste sig upp.
”Går du också?” sa hon.
”Ja, jag måste hinna bussen, den går om 10 minuter. Ska du med, Lukas? Eller tar du nästa?”
”Nästa,” svarade Lukas, och Karin verkade glad åt det, och vi två log till varandra.
”Sisten ner är en fis!” ropade han, och satte fart.
”Vänta’rå, jag ärn’te klar!” skrek jag, men sprang ner iallafall.
Han höll upp dörren till mig, och jag sprang igenom. ”Jag ...blev fisen... igen,” andades jag och satte mig ner på trappan.
”Det gör inget,” sa James och satte sig bredvid mig. ”Du är söt fast du alltid blir fisen!” Jag märkte att jag rodnade.
”Tycker du?” sa jag och låtsades låta lite förvånad. James tittade på mig och log på det sättet bara han kan. ”Ja-a,” sa han, som om det var det självklaraste i världen. Han la armen runt mig, så att jag kunde känna hur gott han luktade. Sen, när bussen svängde in, vände vi oss samtidigt mot varann, och jag grep tag i hans överarm, utan att riktigt märka det. Sen gav han mig en sån kyss man nästan bara ser i filmerna. Så kändes det iallafall för mig.
Han vinkade och log när han klev på bussen. Sen sprang jag hem, genom skogen, och över bilvägen, upp lilla stigen, och in genom dörrn. Jag hadde hjärtan i ögonen, och i halsen. Jag hadde säkert också James’ handmärke över ena kinden. ”Vad är det med dig?” frågade syrran, när jag kraschade med henne i korridoren. ”Glad,” var det enda jag fick fram. Det kändes som om jag hade en klädhängare i munnen, så brett log jag, och så glad var jag.

Skriven av: Sofia 14