La Mar

En enkel man kan falla för havet. Havet är lugnt och fridfullt och dess vackra stillhet finns att dö för.
En man tog sand från en vacker strand i sin hand. Den var varm och fin. Sanden började rinna ut från mannens händer mellan fingrarna och hur han en försökte så fick han inte stop på det. Tillslut var all sand borta och även den värme den tilldelat.
Havet kan vara vågigt och stormigt men det är alltid samma hav. En man föll i havet och drogs med i de starka stömmarna tills han tillslut drunknade. Även det vackraste kan såra oss. Även det som får oss att må som bäst kan vara det som få oss att drunkna. Havet är något man aldrig glömmer, något som alltid finns där.
Även fast sanden rinner ur våra händer så kan man ta upp ny sand i händerna. Men sanden är inte alltid lika varm och det är inte alltid samma sandkorn.

Jag vill tillbaka till havet, mitt hav, havet som får mig att känna mig hemma, det lugna fridfulla vackra havet. Havet jag älskar.
Den sand som jag en gång tog upp men som rann ur händerna på mig. Även om man inte kan få tillbaka samma sand vill jag ha den i mina händer. Även om vi inte kan få tillbaka den sand vi tappat. Jag behöver sanden och men jag älskar havet.

Författare:

Publicerat

Dela: