Langos

Finnen och Langos rumlade hem i den kalla vinternatten efter en mycket blöt afton på lokal. Langos som hade druckit näst minst av dem båda, stannade upp och spejade framåt.
Han pekade mot något längre fram på vägen och ropade dramatiskt:
- Se opp! Vad skåda mitt öga? Ser du Pelkin?
- hmmm lät Pelkin. Han försökte fokusera blicken åt det håll Langos pekade. Det ser ut som en hund, vrålade han.
Langos nickade instämmande:
- Ja, jag är faktiskt beredd på att hålla med dig, jag är nämligen inne på samma linje.

De gick närmare mot vad de båda trodde var en hund. De hade rätt. Det var en hund.
Den låg alldeles orörlig. Ögonen såg ut att kunna ploppa ur sina hålor vilken sekund som helst. Något som möjligen skulle kunna vara däckspår gick tvärs över magen på den. Den var ju faktiskt platt. Benen stack ut åt alla håll och tassarna hängde som blöta strumpor.

Hunden gnydde till.

- Åh den stackarn, suckade Pelkin. Den har ju gått och blivit överkörd.

Langos tjöt och tårarna ilade nedför hans kinder.
- Han andas fortfarande, vi bör nog avliva honom,påpekade langos ansvarsfullt och rationellt.
- Hur vet du att det är en han, undrade Pelkin.
- Jag ser det på de ärliga ögonen.

Pelkin köpte argumentet

Langos sparkade lös en stor gatsten. Idén var att med full kraft kasta stenen i huvudet på hunden och därmed ha ihjäl den.

Hunden tittade på Langos med tråkiga ögon när Langos höjde gatstenen högt över huvudet för att få till ett rejält schvung. Pelkin blundade hårt och drömde sig bort.

- VAD GÖR NI MED MIN HUND!?! En röst ekade mellan husen. Langos avbröt sitt barnhärtighetsmord. De båda vände sig om mot det håll de trodde ljudet hade kommit ifrån.
En äldre herre kom springandes mot dem.
- Vad gör ni egentligen med min hund, frågade han igen.
- Vi försöker avliva den stammade Pelkin, som du nog klarar av att se så har den blivit överkörd och lider. Den ska dö nu.

Farbrorn skakade på huvudet
- Vad är det för trams?! Den skall vara sådär. Det är en speciell ras.
Farbrorn slog sig mot knäna och visslade.
- Kom då buster, kom då, jaa kom då.
Buster hasade sig mot husse som kopplade honom och släpade iväg med honom.
- Jaja ursäkta då ropade Langos efter honom.

Pelkin och Langos gick hem den natten och älskade ömt.

Författare:

Publicerat

Dela: