Leendet..

- Äntligen! tänkte jag för mig själv när jag vaknat av min mobils alarm.
Första dagen på mitt nya liv skulle just börja. Ny skola, ny stad, nya människor..
Jag tog på mig min vita kjol och min vita T-shirt.
- Fan.. T-shirten va nästan helt genomskinlig. Jag satte då på mig en ill-rosa T-shirt under den vita.
Mycket bättre tyckte jag och gick sedan vidare till spegeln.
Jag sminkade mig, men inte för mycket, och släppte ut mitt solblekta hår.
Sedan så granskade jag mig själv. Jag var förändrad. Fast inte förändrad på ett dåligt sett, utan mer åt bra hållet. Nöjd helt enkelt.
- Men lilla gumman! Va.. Hmm.. Annorluda du ser ut, log mamma fundersamt när jag kommit ner från övervåningen och ut i köket.
Mina två brorsor Simon och Anton tittade chockat granskandes på mig.
- Shiitt, fatta va alla kommer dreggla efter dig i skolan, skrattade Anton.
Det tog jag som en komplimang.
- Kommer du inte frysa? fortsatte min mamma oroligt. Men jag tror egentligen inte att hon var orolig över att jag kommer frysa när det var 20 grader ute och klockan bara var kvart i 8 på morgonen, utan att hon nog mest var orolig för det Anton sagt, men de sket jag i. När jag väl kommit till min nya skola och hittat till mitt skåp så kom nästa problem. Visst, öppna skåpet gick bra, men sen när jag skulle stänga det.. Där stod jag säkert i 5 minuter och försökte på alla möjliga sätt, då jag plötsligt såg den mest underbaraste killen med de mest underbaraste smilet.
Jag försökte låta bli att glo på honom och började istället att försöka på nytt med att stänga skåpet.
- Haha, hur går det egentligen? hördes en röst bredvid mig.
- Hm, om jag ska vara helt ärlig, log jag och mötte hans otroligt söta blick.
- Så går det åt helvete..
Fan varför kom han hit, och varför började han snacka med MIG?
- Äsch, så här gör man, skrattade killen och stängde igen mitt skåp hur lätt som helst.
- Erhm, tack, sa jag generat och letade efter ett hål i golvet så att jag bara kunde försvinna.
Den underbara killen började gå vidare men vände sig snabbt om igen.
- Du? sa han.
- Mmm? svarade jag och försökte att inte le för mycket.
- Va heter du?
- Louise, sa jag med ett leende på läpparna.
- Dudå?
- Okej Louise, jag heter Tobias, sa killen och besvarade mitt leende med ett stort, jättestort leende tillbaka.
Sedan så vände han sig om och gick iväg mot några som troligtvis var hans polare.
Resten av dagen flöt på snabbt, och när jag var på väg hem så insåg jag att jag redan fått jättemånga nya vänner.
När jag kommit innanför dörren så såg jag ovanligt många par skor stå i hallen.
Jag tog av mig mina skor och gick in i köket för att hämta lite juice när jag kände 12 ögon titta nyfiket på mig.
- Hej Lou! Log Anton.
- Hej, svarade jag snabbt och grävde i kylskåpet efter juicen som verkade vara spårlöst borta.
- Det här är förstår ni, fortsatte Anton.
- Min lillasyster Louise!
- Louise, det här är Mattias, Joakim och Tobias.
Jag stannade upp för att tänka efter. Sa han verkligen Tobias? Tänk om det var MIN underbara Tobias?! Jag vände mig därför sakta om för att lite diskret titta efter, och visst trodde jag rätt. Det var Tobias som hjälpt mig med mitt skåp imorse.
- Hm, hej, sa jag och försökte låta vänlig men egentligen så var jag nog mest irriterad.
Äntligen så hittade jag juicen och hällde snabbt upp ett glas och gick sedan upp på mitt rum. Bara kanske 10 minuter senare så knackade det försiktigt på min dörr.
- Mmm? svarade jag på knackningarna.
Dörren öppnades och Tobias tittade generat in.
- Alltså, öhm, ehm, er toalett där nere är ju trasig, började han och flackade med blicken.
- Såå, vart ligger eran toalett här uppe?
- Haha, den ligger precis bredvid mitt rum, log jag och tittade nyfiket på Tobias. Han passade väldigt bra i sin ljusblåa Fred Perry skjorta och i sina slitna jeans.
- Okej, heh, tack, svarade Tobias och stängde snabbt dörren och strax därpå så hörde jag hur han låste badrumsdörren.
Plötsligt så knackade det igen på dörren, och jag kände väl igen knackningarna.
- Jaa? sa jag nästan för glatt.
Tobias klev in i rummet och stängde försiktigt dörren bakom sig.
- Så, du är syskon med Anton, konstaterade han och satte sig på min sängkant.
- Ja, tyvärr, skrattade jag.
- Vem skulle kunna gissa att du, med ditt otroligt gulliga ansikte och dina otroligt vackra ögon skulle vara lillasyster till Anton som är.. Som är.. sa Tobias fundersamt tittandes på mig.
- Som är så, ful, konstaterade han sedan.
- Hahaha, skrattade jag men avbröts sedan av en varm kyss.
Jag besvarade kyssen med att dra ner honom i sängen. Sedan så låg vi där, och kysstes, då plötsligt han slutade och reste sig upp.
- Det här funkar inte, suckade han och gick ut genom dörren och sedan så var han bara borta.
Fan, resten av kvällen var det där allt jag tänkte på.. Vad hade jag gjort fel?
Resten av veckan gick otroligt snabbt och innan jag visste ordet var så var det helg, och tyvärr så hade jag inte sett Tobias på hela veckan. Men på lördagskvällen så kom han hem till oss. Okej, det var för att han skulle vara med Anton med ändå?!
När klockan var ungefär 23.00 och jag hade precis gett upp hoppet på att han skulle knacka på min dörr, så kom dom berömda knackningarna. Tobias kikar in och frågar snabbt,
- Stör jag?
- Nej, svarade jag kort och förflyttade mig från att ligga ner på sängen till att jag satt mig upp.
- Alltså, Louise, suckade Tobias.
- Förlåt..
- För? sa jag nästan lite elakt.
- Men, för att jag bara stack, svarade Tobias och tittade ner.
- Äh, du gillar inte mig? Så lätt är det, sa jag med gråten i halsen. Usch, vilka hemska ord.. Du gillar inte mig.. Fyfan.
- Joo, det är inte det, försäkrade han och fortsatte:
- Alltså, jag har, eller rättare sagt hade flickvän..
- Men efter att jag träffat dig och kysst dig så var jag bara tvungen att göra slut med henne. Du va så underbar, och helt.. Perfekt liksom. Men jag förstår om du inte vill vara tillsammans med dig, dels för att jag bara stack sådär sist, och dels för att jag är polare med din brorsa...
Efter en stunds tystnad, så vände sig Tobias om för att gå igen, men jag stoppade honom med att svara:
- Jag skiter i om du är Antons polare Tobias.. Jag vill vara tillsammans med dig.
Jag reste mig upp och ställde mig på tå och kysste honom.
Sedan så viskade Tobias tyst i mitt öra:
- Jag älskar dig!

Författare:

Publicerat

Dela: