Legenden om Ayrd

Det var en gång en begåvad svärdsfäktare som hette Ayrd. Ayrd var lång och ståtlig, ofta klädd i en grå tunika och lätta läderbyxor. Trots hans ålder var han en förträfflig krigare, att se honom fäkta var nästan som att se en blixt slå ner. Trots sin begåvning hade han levt ett hårt och farligt liv. För att överleva vintrarna hade han fått ägna sig åt brott och plundring. Ayrd var en brottsling, men innerst inne hade han ett gott hjärta och längtade efter en gård och ett stilla liv. Den här hösten hade han blivit gripen av kungens män och väntade på sin dom i slottets fängelse. Den ena dagen var den andra lik och det började bli kallt och fuktigt i fängelsehålorna. Plötsligt en helg hände något konstigt. Hela staden Arendal översköljdes av oljud och larm. Kort därefter kom en vakt som Ayrd lärt känna som en plikttrogen och ärlig människa, och skrek att en drake attackerat staden. Han släppte ut Ayrd ur fängelset så han inte skulle bli instängd och dö. Tillsammans sprang de ut för att försöka fly men vid ingången till slottet stod draken. Den tornade upp sig som ett eldsprutande berg och hans gröna, skarpa ögon glittrade av vrede. Ayrd och vakten sprang för livet, och i sista sekund kastade de sig in i ett av slottets vakttorn. I tornet luktade det unket och Ayrd hittade en lätt rustning och ett svärd. Ayrd och vakten satte sig mot väggen och försökte lugna ned sig men det var svårt. Utanför hörde de folk som skrek och hus som brann. Brandröken låg tät i staden, ögonen sved och tårarna rann.

Timmarna gick och slutligen lade sig staden i tystnad. Ayrd och vakten gick sakta ut från tornet för att se förödelsen och kontrollera att Draken dragit sig undan. Den syntes inte till. I kvarteren runt slottet var det kusligt stilla och de hörde barn gråta. Ayrd och vakten bestämde sig för att hitta en säker sovplats och lite mat. Det blev en orolig natt och de båda hade svårt att sova av oro att Draken skulle återvända. I gryningen hade de kommit överens om en plan för hur de skulle informera kungen och döda Draken. Vakten skulle stanna kvar i Arendal och se till att ordningen återställdes och Ayrd skulle förklädd till vakt ta sig till rikets huvudstad, Klombia, och informera kungen om vad som hänt. Ayrd tog farväl av vakten och påbörjade sin vandring. Han vandrade i sju dagar och sju nätter. Skogarna kring Arendal var täta och kusliga men också vackra. Ayrd sov under träden och träffade bara någon enstaka jägare.

Till slut nådde han sitt mål, Klombia. Staden vilade majestätiskt på en kulle och nedanför forsade en flod, som fortsatte ner till de omkringliggande åkrarna. Det fanns bara en väg upp till stadsporten. Han gick in innanför ringmuren och sökte rätt på kungens slottsvakter. Till en början ville inte vakterna släppa in honom men när han berättade att det hade varit en drake i Arendal eskorterades han till tronsalen. Tronsalen var stor och det var ett bord i mitten. Kungen satt längst bort i salen och väntade på Ayrd. Han berättade allt om Draken och om läget i Arendal. När han var färdig fick han ett uppdrag av kungen. Kungen berättade att han måste ta sig till drakgrottan. Där skulle han finna ett föremål som kallades drakögat. Enligt sägnen kunde den som hade ögat i sin ägo rikta det mot draken och förvandla den till ett skelett. Det var det Ayrd måste göra. Till sin hjälp fick han en häst, ett enkelt svärd och en resesäck.

Ayrd red över vidsträckta ängar och slingrande stigar. Det fanns inte många djur på vägen, Draken hade ätit de flesta, och till slut hittade han drakgrottan. Inne i grottan fanns en labyrint. Det var mörkt men några självlysande växter gav ljus när Ayrd trevade sig djupare och djupare in i berget. I labyrintens slut fann han en stor sal. Märkligt nog var den väl upplyst och det var inte lika kvavt som i labyrinten. Plötsligt skakade golvet och tre skelett föll ned från taket. De var de tre väktarna som Ayrd måste döda för att få nyckeln till drakögats sal. Den första väktaren hade en pilbåge, den andra bar ett stort svärd och den tredje hade en stor magisk sköld. Det blev en våldsam strid och Ayrd fick kämpa sitt yttersta för att kunna slå dem. Till slut lyckades han. När det sista skelettet föll till marken började Ayrds svärd glittra och ett magiskt ljus strålade på sköldväktarens högra hand. Ayrd gick fram till det döda skelettet och när han tittade närmare pekade svärdets ljus på en nyckel. Han tog nyckeln, på den var ett komplext mönster som föreställde en drake. Nu gällde det för Ayrd att hitta ett nyckelhål. Väggarna i salen var släta och utan synliga skarvar. Utmattad av striden satte han sig mot väggen och av hans tyngd rasade delar av den ned på golvet. Han vände sig och fick se ett hål som verkade passa till nyckeln. Dörren öppnades med ett skrapande ljud och Ayrd kände en mild bris i sitt ansikte. Han gick in genom öppningen och på en bägare låg en sfär. Den såg ut som ett öga och det var något flytande i den. Ayrd gick fram och tog drakögat. Han lade det i resesäcken han fått av kungen. I andra änden av rummet fanns en gång som ledde ut ur grottan. Ayrd gick ut och möttes av en storslagen dal.

I dalen flöt en vacker flod och det levde många fina djur. Det var nästan som om hela dalen glittrade. Ayrd var den första människa som hade upptäckt den här vackra platsen så han döpte den till Vackerdal för att den var så gudomlig.

Men Ayrds resa var inte slut än, han hade fortfarande lång väg hem. Hans häst gick inte att finna så han började gå norrut, mot Klombia. Under vandringen mötte han både vargar, rövare och björnar men nu när han hade drakögat kände han sig oövervinnerlig. På tredje dagen kunde han återigen se Klombia i fjärran. Äntligen närmade han sig målet och det var med trötta steg Ayrd fortsatte framåt längs kullarna.

Plötsligt slogs han till marken av en kraftig vind. När han tittade upp såg han till sin fasa draken torna upp sig. De gröna ögonen stirrade på honom och den stora spikklubban på svansen kom farande över hans huvud. Ayrd kastade sig åt sidan och försökte frenetiskt ta upp drakögat men det satt fast i säcken. För att vinna tid måste han slåss mot Draken med sitt svärd. Det var en ojämn strid. Draken var alltför stor och hade större räckvidd så Ayrds svärd nådde inte fram. Han rusade in bakom ett stort stenblock och när Draken kom farande för att attackera igen slog den huvudet i stenen. Det gav Ayrd tid att ta fram drakögat och rikta det mot Draken. Det som nu hände gick på ett ögonblick. Drakögat drog till sig allt ljus från solen och skickade en stråle mot Draken. I ett moln av rök och eld försvann allt skinn och kvar låg en hög med ben. Utmattad sjönk Ayrd ihop på den plats han stod.

Landet var nu befriat från den hemska Draken och folket återgick sakta men säkert till sina gamla vanor. Kungen belönade Ayrd med att befria honom från de brott han begått. Dessutom fick han sin dröm uppfylld, sin egen gård som han kan leva fritt i.

Författare:

Publicerat

Dela: