Leva likt hjälten

”Berätta för mig igen George! Berätta om Jack!”
George hade äntligen kommit hem från skolan. Oliver hade ivrigt rusat fram till honom när han hört hur ytterdörren slagits igen. Oliver gick också i skolan men slutade tidigare än George. Timmarna tills storebrodern kom hem tycktes vara ofantligt långa.
”Galne Jack menar du väl?” skrattade George och rufsade den fem år yngre broderns bruna hår. ”Okej då jag ska berätta. Vänta i högkvarteret.”

Oliver lyfte upp armarna och likt ett flygplan rusade han från hallen till sovrummet. Han öppnade garderoben och fann den lilla bågen han själv gjort. Den var gjord av fisketråd och en bucklig gren som han gjort sitt bästa för att jämna ut. Pilarna var ungefär i samma skick som bågen. Men för Oliver var den ovärderlig. Han tog med sig bågen och gick till vad de kallade för högkvarteret. De hade byggt ett litet utrymme av filtar och soffkuddar i en av rummets hörn. Oliver kröp in i den halvmörka kojan.

George dök upp strax efter med en tallrik varma mackor och varsitt glas chokladdryck.
”Jag är utsvulten.” utbrast han och tog sig en stor tugga. När han märkte att Oliver väntade ivrigt på honom sade han:
”Ja, jag ska berätta.” George harklade sig. ”Jack Churchill, även kallad för Galne Jack, var en brittisk soldat under andra världskriget. Men har var inte som vilken annan soldat som helst. Som vapen hade han en pilbåge, ett svärd han bar runt höften och en säckpipa slängd över axeln.”
Oliver älskade berättelsen om Galne Jack. Likt en äventyrare klarade han sig igenom alla faror mot alla odds med svärd i sin hand och sin långbåge i beredskap. De både bröderna brukade leka i skogen där de spelade ut berättelsen. Mest av allt tyckte Oliver om att vara Jack, den store överlevaren.
”Galne Jack är den enda kända britt som dödat en fiende med pilbåge under andra världskriget. Det var i Frankrike som han från ett torn avfyrade den pil som fällde befälet. Men det är inte hans enda bedrift. I Italien lyckades han, men hjälp av en korpral, tillfångata 42 män genom att smyga till dem i natten och överraska dem med sitt svärd.”
”Berätta om Jugoslavien” bad Oliver.
”Om inte Jack hade visat sig vara galen ännu så gjorde han det i alla fall i Jugoslavien.” fortsatte brodern dramatiskt. ”Han och de andra mannarna hade landat fridfullt i Jugoslavien och planerade en räd mot fienden samma dag. Men så dök ett stridsplan upp och började spotta skott mot dem. Oturligt nog för Jack så sköts räden upp. Men han behövde inte vänta länge. Nästa dag fick han och ungefär 40 andra män uppgiften. Dessvärre kostade den livet på alla män utom en handfull och Jack. Granaterna regnade ner mot dem och alla blev skadade, eller dödade. Alla utom Galne Jack. Som sista levande man tog han fram sin säckpipa och började spela ”Will Ye No Come Back Again?”. Men tillsist träffades även han av en granat han blev medvetslös. Jack blev tillfångatagen och sändes till ett koncentrationsläger, men han flydde! De fångade honom igen och men återigen lyckades han fly.”
”Ingen kan komma åt Jack” sade Oliver och slog i luften med knutna nävar.
”Det har du nog rätt i. Jack sägs nämligen ha mer liv än en katt.” George sänkte rösten till en viskning. ”Det sägs att han gjorde ett avtal med en demon. Han ville vara ostoppbar, osårbar och starkare än andra. Det sägs att för varje liv han tog blev han litet galnare, lite mindre mänsklig.”
”Nej inte Jack inte” protesterade Oliver och skakade vilt på huvudet ”Jack skulle klara sig tusen gånger om utan något löjligt avtal”
”Oliver, jag tror..” började George.
”Är ni här nu igen?”
De kröp ut ur kojan. Deras far stod i dörröppning med en rynkad panna och ett trött uttryck.
”Vi skulle just..”
”Har ni inga läxor att göra? något annat än att alltid sitta inne i den där förbannade kojan som inte gör annat än skräpa ner”
”Pappa, George höll nyss på och berätta för mig om Jack” förklarade Oliver.
”Igen?” fadern blev röd i ansiktet. ”Hur många gånger har jag sagt... krig är ingen lek, det bör inte vara en lek. Och den där Jack, han var inget annat
än en galning som med tur lyckades ta sig ut levande. Han är ingen hjälte. Gå ut härifrån nu och gör era läxor.”
Han slängde en blick mot kojan.
”Och städa upp den där röran.”
Dörren for igen med en smäll.
”Ska vi gå till skogen?” frågade Oliver efter en stund. ”Du hörde pappa.” sade George kort.
”Men jag har inte ens några läxor..” ”Inte nu Oliver.”
Oliver blev tyst. Han förstod inte varför George verkade upprörd bara för att fadern varit det. Men han höll tyst.
”Oliver” sade George tillsist. ”Vad sägs som imorgon? möt mig i skogen efter skolan? Du får vara Jack”

Morgonen därpå bjöd på regn. Men när Oliver kommit hem från skolan hade det avtagit. Han slängde i sig lite mat och gjorde ett par extra mackor att ta med sig, tog på sig sin gula regnjacka i beredskap för mer regn och med sin pilbåge i ena handen begav han sig till skogen. På vägen plockade han blåbär som han lade på ett stort löv. Proviant, tänkte han bestämt och började sikta med pilarna på träden samtidigt som han gjorde sina egna ljudeffekter. Tillsist nådde han fram till deras vanliga mötesplats. Han kom och tänkta på hur Jack sköt den där pilen från tornet och bestämde sig för att klättra. Han lade lövet med bären och de extra mackorna vid stammen och började klättra så högt han kunde. När han kommit upp en bra bit satte han sig på en gren och gömde sig i lövtäcket.
”Oliver? är du här?”
Broderns röst ekade över skogen. När George dök upp bland träden höjde Oliver en pil och flinade medan han började sikta mot honom. Nu ska jag allt överaska honom. Han insåg precis att om George gick tillräckligt nära skulle han se maten vid stammen, så Oliver bestämde sig för att klättra lite längre upp för att inte avslöja sig.
”Oliver?”
Oliver tittade mot brodern samtidigt som han satte högra foten på nästa gren. Den våta och hala grenen hindrade honom från att få fotfäste och han tappade taget. Han föll.

Författare:

Publicerat

Dela: