Livets lotteri

Gud, Ödet, Slumpen, Turen och Oturen slår sig ned vid bordet. Gud tar fram ordförandeklubban. Dagens möte kan öppnas. Först på dagordningen står det ordförande och sekreterare för dagen.

”Idag är det någon annan som får vara ordförande”, säger Gud, ”Jag har varit det två gånger i rad nu.”

”Då kan du ju det vid det här laget!”, fnissar Turen, ”Så blir det lite ordning också!”

”Är det inte Ödets tur den här gången?”, undrar Slumpen.

”Men jag var sekreterare förra gången!” Ödet protesterar, ”Vi måste väl ändå ta varsin gång, jag tycker att Slumpen ska vara ordförande och Oturen sekreterare, det är jättelänge sedan de gjorde något!”

”Ja men, ni vet ju själva hur det blir när jag skriver”, muttrar Oturen, ”Sist jag var sekreterare blev ju allting fel!”

”Jaja, vi gör väl som vi brukar då”, säger Gud och tar fram kortleken ur en låda. ”Nu ska vi se vem det blir idag! Sjuan som vanligt och sist till femhundra? Och inget fusk!”

Han blandar och delar ut korten. Den som förlorar först får vara ordförande och nästa förlorare blir sekreterare. De spelar under tystnad ett tag, alla är djupt koncentrerade på spelet. Efter en stund lättar stämningen och de börjar småretas med varandra. Efter ett par timmars spel står det klart att Ödet blir ordförande och Oturen blir sekreterare. Ödet tar ordförandeklubban och slår den i bordet.

”Ok, efter det enhälliga beslutet, känner jag mig manad att lyfta denna.”, säger hon och pekar med klubban, ”Det är en ära att ni känner så stort förtroende för mig.” Hon blinkar med ena ögat. ”Nästa punkt är att utse sekreterare, kan vi utse Oturen?”

”Jaa”, ropar de andra.

Oturen suckar och tar pennan, ”Skyll er själva då.”, muttrar han surt. Han är inget vidare på att skriva, det vet han, men men, är det så ni vill ha det så, han rycker på axlarna och gör sig beredd.

Ödet tittar på klockan, ”Tiden rinner iväg mitt herrskap, ska vi sätta igång? Idag är det lyckasom gäller.” Hon tittar på de andra, ”Några särskilda önskemål? Gud?”

Gud harklar sig, ”Ja, sist fick ju inte jag igenom speciellt många av mina böner, så jag tycker faktiskt att det är min tur att få majoriteten av lyckochanserna idag. De som tror på mig måste ju få lite morötter ibland. Sista tiden har det dykt upp lite tvivel på min existens, har jag märkt.” Han kliar sig fundersamt i skägget, ”Det är inte så bra om de slutar att tro, och det gör de om de bara får av Oturen hela tiden”. Han blänger lite mot Oturen.

”Det är väl ändå inte mitt fel att du drar till dig människor som har behov av att någon annan tar på sig allt för dem! De vill ju bara ha någon som de kan skylla på när de gör bort sig. Det är så lätt att säga att allt ligger i Guds händer när det är de själva som gör fel! Varför skulle det annars finnas så många barn och hustrumisshandlare, alkisar och psykopater som är religiösa? Jag kan ju inte bara ge otur till goda människor heller?”, säger Oturen upprört.

”Näe, men alla av mina troende är faktiskt inte onda.”, säger Gud, ”Jag vill bara få lite extra den här gången så att de fortsätter att tro på mig”.

Ödet slår med klubban i bordet, ”Så så”, säger hon lugnande, ”En sak i taget, vi har inte kommit till tur och otur än, och när vi gör det så är det ändå inte upp till oss att bestämma vem som får vad. Där har faktiskt Turen och Oturen bestämmanderätt, eller hur?”

Slumpen rycker på axlarna, ”Som vanligt”, säger hon, ”Ni vet ju att jag inte bryr mig så mycket om vem som får vad.”

”Men det gör jag!”, svarar Gud, ”Jag vill att de som ber sina böner och tror på mig ska få sin beskärda del av Turen. Det är inte meningen att mina troende bara ska få av Oturen bara för att han inte tycker om dem!”

”Det är inte sant!” Oturen ryter i, ”Sist fick du faktiskt inte speciellt många av mig, det var Ödet som fick mest då. Jag kan inte rå för att Slumpen och Ödet drar en del av dina troende också! De bryr sig inte på samma sätt som du, men det ska väl inte ge dig rätt att få ta över deras kunder? Dessutom så slår det väl åt båda hållen, en del av dem får av Turen också!” Han tittar undrande på de andra.

”Joo”, säger Turen, ”Nog är det så alltid, jag tror att det jämnar ut sig i längden.” Hon tittar lite osäkert på dem, ”Visst gör det? Och sen tackar de Gud, oavsett om de tror på honom eller inte, så du får ändå din beskärda del.” Hon nickar leende mot Gud.

”Hmm” Gud är inte riktigt nöjd men han ger sig, ”Vi kör väl på som vanligt då”, muttrar han, ”Jag ger mig.”

Alla applåderar. ”Då sätter vi igång då!” Ödet rullar fram lyckohjulet, ”Jag börjar med mina”. Hon drar i spaken till lyckohjulet och drar fram ett antal personer som ska bli lyckliga med hennes hjälp. ”Din tur, Slumpen.” Hon rullar hjulet vidare till Slumpen som gör likadant. Gud däremot, har en egen lista på dem som ber ofta och är honom trogen. Han plockar fram de namnen och lägger dem i en låda. Därefter drar han sin kvot ur lådan.

Nu läggs alla lyckliga vinnare i en skål. Det är här som Turen kommer in, det är hennes uppgift att bestämma vilken tur de olika namnen ska få. Hon drar en efter en ur skålen, ”Ok, du har varit fattig så länge så du får vinna på lotteri, du får bli gravid och du får det jobb som du så länge har önskat dig”. Poff! Alla som har Turen på sin sida får något som de länge har velat ha. Det är de enkla, de som Turen tycker om, de får det de önskar.

En del har redan allt, men de får ännu mer, bara för att Slumpen och Ödet har dragit dem ur lyckohjulet mer än en gång. Guds anhängare kan bli dragna av dem alla tre, de kan bli tredubbelt gynnade ibland. Turen försöker styra det hela, men ibland måste hon ge dem mer och mer tur. Kommer de upp ur lyckohjulet och hon drar dem ur skålen så är hon tvungen att ge dem tur på ett eller annat sätt.

Så finns det de som Turen funderar lite extra på, ”Hmm, du har visserligen arbetat hårt men du bryr dig inte om dina släktingar, du får lite mindre tur, du kan få vinna en ny lott! Och du som kraschade med bilen i förra veckan på grund av ditt eget slarv, du får en bra verkstad så att bilen blir som ny igen.”

Den sista kategorin är de som har blivit drabbade av Oturens härjningar. De kan ha fått otur i flera omgångar och då är det svårt att ge dem tur, eftersom de behöver tur med allt och det har hon inte makten att ge dem. Vissa gånger kan hon bara mildra Oturen när han har varit tvungen att dela ut sina hårda slag. Exempelvis om han ger någon en sjukdom så kan hon ge dem turen att upptäcka den. Nästa gång om den personen finns med i lådan kan hon ge kraft att bekämpa den. Hon skakar på huvudet och lyfter upp nästa lapp och läser namnet på den.

Skriven av: Irmeli Arlin