Ljudet av ett spädbarn

1.

Ensam strosade hon av och ann. Försöken att tysta spädbarnet var nu åtaliga och kölden gjorde försöken ännu svårare. Hon hade sovit varmt den föregående natten. En vakt hade glömt att låsa porten till ett mindre lägenhetshus lite utanför centrum. Nu var det andra bullar. Vare sig det var minusgrader eller inte, så skulle spädbarnet ha mat, helst välling. Klockan började närma sig 07.00 och Borås centrum började sakta te sig ljusare och brevbäranrna kom insycklandes från alla utkanter.

2.

Emma hade just stigit upp sängen. Även denna morgonen hade hon vaknat ett par minuter innan alarmet skulle sättas igång. Med morgonkaffets heta doft i lägenheten, svassade hon in i duschen.
Hon visste att när hon hade duschat klart, torkat håret och klätt på sig morgonrocken, så skulle kaffet vara klart. På väg ut från badrummet hoppade hon till. En duns kom från ytterdörren. Hon tände lampan i hallen och insåg att det var tidningen som landat på hennes golv.
med handduk i håret tog hon upp tidningen, satte sig till bords med en kopp nybryggt kaffe och kikade ut genom fönstret.
Det var en kall morgon. Det kunde hon bedömma av de många människor som skrapade bilrutorna.
Hon slog upp den näst sista sidan i tidningen för att kika på korsorden som hon älskade att lösa. Hon löste faktiskt hela ibland. Efter morgonkaffet och en snabb make up, var även hon på språng till bilen. Smart som hon var tog hon med sig en kanna varmt vatten till fönsterna. Det var andra veckan på jobbet och idag skulle hon få ett nytt uppdrag.

3.

När hon äntligen fått tyst på spädbarnet började teatern. Hon var tvungen att uppträda som en vanlig mamma, på väg någonstans. Detta hade hon gjort nu i en månads tid och var därför väldigt skicklig på att lura sin omgivning. Nu var det ljust och affärer smällde upp. Det var juletid och folk sprang som vettvillingar på sin lunchrast. Julklappar och julmat. Granar och tomtar överallt.
Hon gick in på ica mitt i centrum för att stjäla till sig lite välling. Det gick bra. Väl utanför affären fick hon syn på en lagom stor fimp på gatan. hon tackade gud och började jakten på en tändare.

4.

Väl framme på kontoret, var det dags för avstämming och morgonrapport. Emma dukade flitigt upp mineralvatten och anteckningsblock till alla, fast det egentligen inte var hennes uppgift.
Alla fick ta del av nattens bravader och blev väl informerade av pressen under julhelgen. En av socialsekriterarna suckade då raporten kom.
De hade fortfarande inget spår av denna försvunna mamman med sitt barn. Pratet kretsade om, om de skulle vara i livet eller inte.

5.

Efter att hon rökt fimpen från gatan, återtog hon greppet om spädbarnet som höll på att glida ner från hennes axel.
Nu hade hon levt så här i över en månad men hon visste inte om hón skulle klara en natt till. Om ens en timma. Hon var hungrig och törstig. Hennes ögon var lika gula som solen och hennes fötter förfrusna. Nåväl, en dag till passerade och hon började raskt leta efter sovplats när skymmningen föll på.

Solen var på väg ner, när Emma lämnade kontoret.
Det hade vart en häktisk dag och hon längtade hem till sin lägenhet och sitt kvällste. Hon skulle burra upp sig i soffan med tv kontrollen i handen och zappa tills hon bara måste sova. Det älskade hon. När hon väl parkerat bilen precis utanför sitt hus, såg hon en gestalt vid sopnedkastet. det såg ut som en flicka. Hon smög sig försiktigt närmare.
Ett ljud fångade hennes uppmärksamhet. Ljudet av ett spädbarn.

Skriven av: Michaela Förne