Luft

Rummet var mörkt och luften tjock. Med munnen full av bakfylla och gammal rök segade han sig upp till sittande läge på sängkanten. Där blev han kvar, stirrade bara med trött och tom blick rakt ut i luften. Efter en stund blev han varse en sur stank som osade upp någonstans ifrån. Förstrött sökte hans blick efter källan till odören men persiennerna och de tjocka gardinerna stängde ute nästan allt ljus. Magen vände sig och ville tränga upp genom strupen. Med möda reste han sig för att dricka vatten på toaletten. Foten hamnade i någonting blött på golvet bredvid sängen. Med en suck torkade han av fotsulan på gardinen. Till sin förvåning såg han genom persiennerna att det verkade vara sol ute, trots att allt i honom var svart och jävligt. Hur fan kunde det komma sig?
Med darrig hand gläntade han på balkongdörren och släppte in en smal strimma ljus. Den skarpa vitheten bländade honom och han höll händerna för ögonen som skydd. Därute var dagen redan i full gång, det var liv och rörelse överallt. Han visste inte vad klockan var. Kontrasten till avgrunden, hålet, ensamheten var överrumplande och skrämmande, och ändå hade det bara gått tre dagar.
Luften därute doftade sol, blommor och gräs och en mild bris lekte sig fram över balkongräcket, in mellan de vissnade blommorna i lådan, den svepte runt de skitiga gardinerna i dörröppningen och smög sig in rummet där den blandade sig med den svettiga unkenheten. På något konstigt sett påminde den honom om att det fanns en värld därute, utanför rummet, utanför honom.
Han öppnade dörren lite till och stack kisande ut huvudet. Den snälla junivinden rufsade till hans smutsiga hår, luften fyllde näsan och en humla dunsade mot fönsterrutan alldeles bredvid honom. Den brummade vidare ner på gatan där finklädda barn skrattade och skojade på vägen hem från skolavslutningen. Björkarna längs trottoaren hade fått nya löv för flera veckor sedan och intill husväggen växte lila syrener som höll på att blomma ut. Sommaren var här och han hade inte ens märkt det. I bara kalsongerna klev han ut på balkongen och lät solen värma sin magra vita kropp. När han lyfte sitt bleka ansikte med flera dagars gammal skäggstubb mot solen och slöt ögonen hörde han hur fåglarna kvittrade i buskarna. Han mindes knappt när han hade hört fåglar senast. Kanske skulle han duscha och klä på sig idag ändå.

Skriven av: Maria W Bohlin