LYCKA KOSTAR

Ljudnivån är hög och myllret av människor tar nästan aldrig slut. Enda gången gatorna är någorlunda lugna är när natten lagt sin svarta kappa över staden. Men vem vill vara ute då, när tjuvar och våldtäktsmän och andra kriminella kan lura bakom nästa husgavel eller gömma sig i nästa buskage.
Nu räcker det. Det borde gå att leva ett liv där rädsla och stress inte styr humör och hormoner. Vi lever i ett fritt samhälle. Vi gör fria val. Därför väljer vi att flytta till ett litet samhälle. Vi gör det på prov. Det får bli tjänstledighet ett år där all semester, kompledighet och föräldraledighet plockas ut i pengar. Försäljningen av bostadsrätten gav ett bra tillskott till provåret i frihet. Sommaren blev ovanligt varm det året. Att känna solens första morgonstrålar värma mot benen som stack ut under morgonrocken när dagens första kaffekopp inmundigas i trädgårdsgruppen bakom huset. Att läsa morgontidningen till ackompanjemang av fågelkvitter var en främmande lycka för en stadsbo. Att klippa en gräsmatta och plantera blommor var en lycka. Att dra ett djupt andetag vid strandkanten och blicka över havet och skymta landkonturer långt borta, var en lycka. Det var lyckligt att leva. Den nya trädgården växte som en djungel i den fuktiga luften och heta solen. Allt annat växte också. Vi växte också. Vi jäste som bullar i en ugn. Nya, större kläder inköpta på närmsta köpcenter. Märkeskläder var inte längre så noga. Det var ändå ingen annan som visste vad det var för märke. Kött köper vi av en bonde, ägg av en annan. Fiskar gör vi själva och grönsakerna plockas i trädgårdslandet. Grannarna talade med varandra, 7 åringen kunde leka med andra barn utomhus. Småskolan var gullig och lärarna pedagoger. Men ändå finns en oro kvar. En stress som inte riktigt vill försvinna. Tankarna går till staden och jakten på överlevnad. Tid är pengar – pengar är tid. Skynda på jobbet, prestera, konkurrera. Hinna till bussen dit, hinna till bussen hem. Hämta lillen på fritids. Hoppas personalen inte har surnat. Det blev lite senare än tänkt, var ju tvungen att jobba klart. Lillen är trött och grinig, vill inte äta bara sova. Det livet vill jag inte ha tillbaks. Jag vill bo i frihet. Jag vill leva i frihet. Ett provår går fort och livet kostar, även på landet. Pengarna kommer att ta slut och nya pengar måste komma in. Nu gäller det att hitta något att leva av även här. Letar platsannonser både på nätet och i tidningar men ingen vill ha oss. Vi är för specialiserade, vi är för kompetenta. Ingen vill anställa specialister på landet. I storstaden finns jobb. Bra jobb med hög lön – men till vilket pris.

Skriven av: Freddy